Efter att ha slirat runt på krokiga vägar täckta i blankis någonstans i norrbottens skogar anlände vi i Vuollerim ett par timmar senare än beräknat. Asconan som sovit i "nåt år" visade sig ha stått still i 10. Sopade dit ett laddat batteri och vevade lite; jodå, nog gick den runt alltid men utan gnista och utan att det kom soppa till förgasarn. Då skred Dr. B20 till verket och lokaliserade efter ett tag en jordkabel som bara satt snurrad kring en skruv. På med en kabelsko och helt plötsligt hade vi gnista. Soppaproblemet löstes genom att tanka och manuellt suga upp soppa till förgasaren.

10 minuter och en halv flaska startgas så stod den där och puttrade på tomgång. Säga vad man vill om Volvo men satan deras gamla spisar är odödliga. Efter en övervägning hurvida jag hade lust att köra tillbaka de 27 (vi valde att åka via Gällivare på hemvägen, något bättre väg om än längre) milen på halvtaskiga vinterdäck med sprättad dubb eller inte så kom jag överrens med säljaren att den kunde stå kvar i hans garage tills asfalten tinat fram.

Så jag betalade det löjligt låga priset, skrev kvitto och signerade papper och så vart man ägare till en rostfri Opel från -75 (och hur ofta blir man det?). Att det första man får göra när man kommit hem med den är att bränna golvmattan är en annan sak, för fan vad det luktade mögel i bilen. :D

Så nu sitter jag och hoppas på varmväder så man snart kan åka och hämta den samt scannar Blocket efter en trimmad B20 snurra. Blir väl att glida med den mer eller mindre som den är i sommar och sätta tänderna i den under nästa vinter.