it_mutt skrev:
Growe skrev:
lite det jag ville komma till. har man ingen aning om hur andra har det är det lätt att tycka saker.
500kr kanske inte stjälpte din familj skulle inte heller stjälpa min familj men för den saken skull så finns det många som 500kr är otroligt mycket.
det räcker istort sätt att du inte får räkningen eller av någon anledning missar den så är du 500kr fattigare för en grej som kanske kostade 10kr från början.
sen kan man snacka i all oändlighet hur dumt eller dumt det inte är att ha en bil när man har dålig ekonomi
men tror nog inte dom som har bil och dålig ekonomi har den för att dom gillar att unna sig en bil
utan för att dom måste ha det för att ta sig till jobb osv.
man måste tyvärr titta runt lite och öppna ögonen för hur illa det är för vissa för att förstå.
men inte helt osällan så lever dom som har det sämst inte brevid som som har det skapligt.
så det kanske inte är lätt att förstå att någon sätter sina 2ungar i en rostig gammal vw polo från 1989
istället för att köra en ny bil.
önskar att flera förstår hur vissa ha det. och helt ärligt så kan vem som helst värld vändas upp och ner från att ha en månadslön som motsvarar en normal årslön till att inte ha ett skit kan gå fortare än vad man tror.
lite rimlighet tycker inte jag är helt dum
100kr anser jag som en normal påminelse avgift på en sån sak.
en annan som aldrig är i stockholm utan åker dit extremt sällan är livrädd för att missa det även om 500kr inte är några pengar för mig så vill man inte riskera det.
Det jag menar är att de flesta, nej inte alla, men de flesta, klarar utan enorma problem av en smäll på 500kr. Och de flesta, igen; inte alla, av de som vid en snabb titt inte gör det, skulle kunna göra det.
Om vi, för enkelhetens skull, pratar om ekonomiska klasser, så har jag vänner och bekanta i "alla tänkbara klasser". Till saken hör att många av de jag känner som tillhör, för sakens skull, "de fattigas klass" och inte skulle anse sig ha råd med dessa 500kr, har ofantligt knepig ekonomisk syn.
Förklaring; De skulle, nästintill garanterat, säga sig inte ha råd med dessa 500kr, för att de helt enkelt inte har pengarna. Men, samtidigt så lägger en stor del av dessa personer määäääääängder med pengar på att bara ligga o köra runt med sina bilar. Planlös nöjeskörning om man så vill. Så, pengarna finns alltså. Andra går ut på krogen varje helg. Bränner visserligen inga enorma summor, men några hundringar varje helg. Igen; pengarna finns där...egentligen. Det handlar helt enkelt om en prioritering.
Och det är just sånt beteende jag har svårt för "jag har inga pengar...säger jag iaf". Nu är inte detta gällande för alla, absolut inte, det finns de som faktiskt inte har råd med -något- när räkningar och mat är betalda. Men även de personerna har i 9/10 fall en möjlighet att ändra sin situation, på ett eller annat sätt, till det bättre.
Nu säger jag inte att man ändrar sin situation "lätt och enkelt under en fikarast", utan bara att det i de -flesta- fall går att göra något åt situationen om man bara verkligen är villig att göra det.
O givetvis, det är inte bara bland folk med låg inkomst detta beteende finns, absolut inte. För något år sen (antagligen) presenterades det siffror som visade att om räntan höjdes med 1% (ja, EN procent) skulle många få lämna sina hus och hem.
Ett annat exempel kan tas bland mina bekanta; En vän har en relativt bra lön (har ut ~19K), räkningar för ca 7K och har således "över" 12K till mat och nöjen. Det konstiga? Ptja, han behöver nästan alltid låna pengar den sista veckan innan lön. "För sakens skull" gick vi igenom vad han la sina pengar på. Exempel; 4000:- i månaden på kaffe och "bullar". Inte finlirarkaffe, utan kaffe på Statoil, Pressbyrån osv osv osv. Han skulle (då iaf) inte heller ansett sig ha råd med 500:- extra. Han ställde t.o.m. av en bil 2v efter han köpt den, för att han "inte hade råd att använda den". Till saken hör då också att vi pratar om en bil med en skatt på ~2000:-/år och en försäkring på runt det samma. Bilen stod där han ställde den när han ställde av den, i två år, innan den åkte till skroten.
Så nej, jag är fullt medveten om att detta inte bara är ett problem bland låginkomsttagare. Jag hävdar dock fortfarande att det i 9/10 fall går att göra något åt det om man verkligen vill och att det i många av alla fall handlar om en väldigt skev prioritering; det är bättre att köpa en kaffe på pressbyrån för att ta med på ex.vis tåget till jobbet, än att kunna fixa till 10 koppar hemma och ta med i sin termomugg (en kopp varje dag då, 10 koppar en dag på resan till jobbet är väl kanske lite overkill). Det är ju iaf bekvämare...och lite "lyxigare".