Som andreas_gbg_ skrev så kan man koppla in olika många högtalare och på så sätt få olika många Ohm. Ohm är ju motstånd och när det gäller högtalare så är det växelströmsmotstånd (impedans) som det handlar om.
Jag väljer att inte skriva om bryggkoppling nu, det brukar krångla till det för många, utan istället skriver jag om helt vanliga generella inkopplingar på slutsteg (oavsett hur många kanaler det är).
Ett slutsteg ger ut en signal, en sorts växelspänning, till högtalarna. Högtalarnas talspole har en viss impedans, tex 8 Ohm som är ganska vanlig för hemmabruk fast på hemmabiosystem så är 4 Ohm vanligt. För bilstereo så är 4/2 Ohm, och ännu lägre, en vanlig impedans.
Slutsteget belastas av högtalarens impedans och ger ut olika mycket effekt beroende på hur mycket impedans den belastas med, om impedansen blir för låg så kan steget överbelastas och överhettas pga att det måste ge ut mer ström för att orka driva högtalaren. Ett steg har alltså en "lägsta" gräns för impedansen, under den gränsen så överbelastas steget.
Hemmaförstärkare brukar tåla ner till 4 Ohm, där går oftast gränsen. Men ett bilslutsteg brukar tåla lägre impedanser, för ett vanligt steg med 2-6 kanaler så brukar den lägsta tillåtna belastningen vara 2 Ohm. Ett monosteg (monoblock) brukar oftast tåla ner till 1 Ohm när det handlar om "vanliga" monoblock, ett tävlingssteg kan tåla ner till 0,5 Ohm eller ännu lägre.
När man köper bas/basar så gäller det alltså att anpassa så att det blir lagom belastning för slutsteget, men steget bör ju inte heller ge ut väldigt mycket mer effekt än vad basen/basarna tål. Har man flera basar så kan man då koppla ihop dem så att den totala impedansen blir lagom låg för steget. Parallellkopplar man två högtalare så halveras impedansen, seriekopplar man två högtalare så dubblas impedansen.
Senast redigerat av Drönirettab (1 maj 2007)