tappat bort typ hela min internetskontakter. skype vill inte funka min urgamla emailadress går varken att komma in på eller nyregga trots att den säger att emailen inte finns längre. suck!!!! känner mig så instängd :( brukade snacka med sååååå många. nu hör jag bara av dem som ringer eller messar då och då. dessutom gjorde mitt ex så många höll sig borta :( snyft

att jag inte varit med om allt detta, allt som gör så ont saker jag inte knappt orkar pratar om med närstående

att jag inte varit med om vissa år av mitt liv för de gör för ont o när folk gräver i åren gör dom mer ont av ngn konstig anledning

att folk inte behövde veta vissa saker för att förstå mig

att folk oroar sig för mig pga detta

att det inte ska kännas som jag kvävs varje gång det tas upp...

... ibland önskar jag att jag vore normal, en helt enkel tjej utan mitt förflutna som gång på gång rivs upp.

o ibland funderar jag över om det var så jävla klok att jag ens överlevde som liten

med tårar skriver jag det, tårar av blod. för det som hänt är djupt insatt i mig. det är jag fastän jag inte vill.

jag önskar bara att jag från första början var normal. men jag kan inte ändra det.

behöver göra skolarbeten men jag är så jävla irriterad nu att det inte är sant. så jävla slut i själen så besviken, sorgsen o allmänt pisshumör. :( nyss var jag glad men så börja jag tänka på det som händer i mitt liv som inte är bra. personer jag saknar mest av allt som jag inte kan träffa osv. fuck grr

imorgon är det möte. efter det hoppas jag en person blir mer positivt inställd till detta. snart är det åtta månader. planerat datum den 16e december. jag vill vill vill. men är rädd att ngn kommer prata mig ur detta.

en kompis sa att han trodde det såg ungefär ut såhär när jag sätter mig bakom en ratt

http://www.youtube.com/watch?v=3-Vuj8vl … re=related

pffffft jag kan faktiskt köra hör o häpna bra :)

försöker få dig ur huvudet, men saknar dig som fan. bara att prata med dig, driva o skoja. fan det känns som ett jävla tomrum. som ngn stuckit kniven i mig, jag har förlorat en älskad vän. en vacker människa som fick mig på plats :( saknar pratat, skämten o allt med det. *gråta*

ser jag bara de positiva när det är förlorat?

tappat rösten till max o en kompis släkting är död. en person jag lekte o tyckte om som liten. känns helt absurt att denna person helt plötsligt utan orsak är borta. så jävla go o nu poff borta :( så jävla ledsamt. jag vet ju vem det är. helt sjukt o helt onödigt. detta borde inte ha hänt.

enligt expressen har glasfynd gjorts i frukt. detta kan inte vara annat än en lr fler attaker! bra fine, jag förstår syftet till viss del men att injicera detta i sånt som barn och senila äter varje dag är fan inte ok! den dagen en unge lr senil person dör av följd för "förgiftat mat i form av glasbitar" är jag lycklig om en person står inför rätta för mord! lätt! jag kan förstå att man inte tycker det är ok att äta vissa saker, inga bekymmer med det. men när man lägger in glasbitar i sånt som barn o senila får tilldelat sig varje dag då är det INTE ok. om ett barn lr senil äter en sak framöver o hittar en glasbit anser jag det vara försök till grov misshandel.

ja han låter som fan, går omkring i min lägenhet o ger ifrån sig "suckar" ungefär såhär kanske han tänker?

"jävla skitställe detta är, ensidig form av mat, uttråkad till max, ingen att vara social med för kvinnfolket vägrar samarbeta. o sexet det ska vi näst intill inte tala om då det är OBEFINTLIGT!"

stackars lilla älskling. vill bara ta tag i honom o pussa för han är så gnällig ;)

varför vänta ärligt? vill ha dig nu nu NU, undrar så hur du kommer se ut. är du lik mig? har du min näsa? min mun? mina enormt vackra ögon? vem skulle du vara lik? oavsett vad skulle jag älska dig lika högt. se in i dina ögon o smälta till ett stort leende.

/en framtida mammas drömmar.

försöker hitta länken till artikeln med min släkting med denna i vissa fall sjuka sjukdom. personen har testat bland annat radioaktivt ämne i kroppen för att få bukt med sjukdomstillståndet o mår än idag allmänt piss trots att det radioaktiva ämnet inte längre finns i större mängder i kroppen. sjukaste av allt är att försäkringskassan inte anser denna person som sjuk. inte ens med radioaktivt ämne i kroppen o förbud mot att vistas kring barn o djur var människan "tillräkligt" sjuk för försäkringskassan. detta är helt sant.

så länge jag inte mår så illa lr för den delen går med den behandlingen så är jag oavsett sjukdom lr ej lyckligt lottad! mår jag en dag så piss som min släkting kommer jag givetvist fundera kring detta. tills dess mår jag bra. med värk i vissa delar av kroppen.

nu börjar släktingar gapa om att jag ska kolla mig igen för en ärflig sjukdom som flertal i släkten har/haft. precis kommit fram att en till släkting till mig fått denna sjukdom. släktingen ifråga var under utredning bara för ngt år sedan med negativt resultat. nu ska dock sjukdomen ha blommat ut. mysigt. eller inte. så less på detta. hellre går jag i ovisshet med denna sjukdom som inte kan skada andra än mig själv än att knappra piller. eller är jag dum nu? sjukdomen är i högsta grad allvarlig. jag skulle igentligen gjort ett nytt blodprov redan i november månad för att de ansåg att jag låg i en alldeles för hög riskzon. men jag sket i det. om jag har den så har jag den. vad ska jag göra liksom.

detta är inte en 1:a april skämt btw.

snart två år sedan o jag reagerar likadant. varför har jag inte kunnat stänga av? så fort jag får höra att man får skylla sig själv osv är det som att uppleva det psykiskt igen. jag går tillbaka i minnet o allt spelar upp sig igen fuck jag gråter tom när jag skriver det här. två år snart o jag kan ändå inte förstå varför en människa valde att göra såhär mot en medmänniska. hur kunde du? samtidigt som jag håller igen att skrika nej rakt ut så får jag andnöd. paniken kommer som en reflex. hur fan kunde du? mot mig av alla människor? varför?

skadorna kommer för alltid finnas där både psykiskt o fysiskt. det har jag fått lära mig. två år snart o jag är nästan i chocktillstånd fortfarande.

andnöd...

vill bara lägga mig ner o gråta, läste en sak nyss som verkligen berörde mig på fel sätt. blir så ledsen men kanske för jag i detta är personligt berörd. jag vet sanningen som en del inte vet :'( hur fan kan man tro vissa saker? *gråter i själen* nu gör det ont, riktigt ont... känns som jag ska spricka i flera o åter flera tusen delar...

va o träffa en ny doktor idag :D verkade inte riktigt förstå en del saker men trevlig ändå. men tyvärr kan de inget göra nu :( det ser oroväckande ut men inte farligt ÄN. blir det värre så sa han åt mig att åka in akut. fick lite rekommendationer om vad jag själv kan göra för att motverka att det blir värre. får se om det hjälper.

samma skit som igår ligger i sängen o mår piss. är skitorolig :( tänk om ngt händer?? fan alltså :(