Jag är en idiot. En vandrande, livs levande idiot. Kan verkligen inte säga nej. Eller. Det går att säga. Men. Det verkar som att ingen hör mig. Så måste det vara. Orden kan komma ur min mun, men ingen hör dem.
I rymden kan ingen höra dig skrika?

Fredag:
--------
Hälsade på Tomas efter jobbet. Han skruvade på sin folkracebil just i Krokom. Hade tydligt lagt ner många timmars arbete, och ett antal skulle fortfarande läggas ner efter mitt besök.


[Taget 080613]*Saaben behöver starthjälp..Johan är skadeglad..Tomas surar bakom ratten...moahahah :P*

Ända sedan jag sa ja till att ställa upp som funktionär på folkracet i helgen, hade jag ångrat mitt beslut. Beslutet i sig var inte mitt. Det var Tomas som utnyttjade mina svaga punkter och fick min tunga att säga ordet min hjärna försökte gömma undan bakom pannbenet, men inte hann.


[Taget 080613]*En Porsche..funderade på att rejsa men..mja?*

Lördag:
---------
Vaknade 14:30, cirkus. Kunde inte fatta att klockan var så mycket. Men inget stod på schemat egentligen, så hjärnan tog timeout. Och skönt var det.
Hälsade på Johan Eurenius, då han faktiskt var hemma för ovanlighetens skull. Vi diskuterade Glt:n. Dess framtid. Skärmarna. Vad som kunde göras. Och inte. Inte-listan existerar numer. Sjutton att man ska ha haft så bråttom en gång i tiden.
Under kvällen får man veta att man blir tvungen att kliva upp kvart i sju under morgondagen. Fy fan.

Söndag:
----------

Första man ser när väckaren ringer alldeles för tidigt är att det regnar ute. Lagomt förbannad man skulle vara hela dagen, tänkte jag medan jag åt frukost.
Kommer punktligt till Tomas hem - en minut innan till och med - och inombords kokade jag. Tur det regnade då, så man höll sig sval.
Och sen...ska jag inte berätta så mycket mer om dagen. Det var blött och jävligt. Kallt. Folkrace är folkrace.
Tro inte att jag inte respekterar sporten nu. Alltså det är som jag sa till Håkan - Tomas pappa - jag respektera sporten, och förstår dom som tycker om den. Det är bensin i blodet. Skruvandet. Gemenskapen. Men jag kommer banne mig inte ifrån alla stackars bilar som slaktas och våldtas, bara för några "heat"?
Amazoner och PV:s. 140:is och 240:s. Många hade kunniga kunnat rädda, och återställa. Plåt är plåt.
Är bilen sned i ramen så rikta det då? Men nejdå. Det ska byggas folkrace. Ut med alla dyrgripar. Ut med stolar, säten ,inredning, instrument. Allt. Slit ut innandömet som slaktare gör när dom skär ut innandömet ur en gris.
Och sen ska dom krockas och riktas och målas tusen gånger om. Ingen tänker på dem. Huvudsaken "liken" rör sig.
Fy fan.

Och sen tog flaggviftadet slut. Men inte fick man åka hem för det heller? Nejdå. Då skulle man stå i en tre mil lång kö och bjuda på en bil man inte ens visste vem som ägde, eller vem man bjöd åt.
Allt folk gjorde mig nervös. Och det var inte lite heller. En viss person var där. Det svarta håret fick min hud att bli knottrig. Hennes solbrända hud och dom fina ögonen...jag stod inte ut. Kunde knappt vara i hennes sällskap.

Men man fick ju en hamburgare i alla fall..


[Taget 080615]*Finfint väder på motorstadion...not*

Satt och kikade igenom mappen med bilder, och snubblade över ett par stycken som jag tänkte dela med mig av. Själv fick jag mig ett gott skratt, frågan är vad andra får..? :)


[Taget 080516]*Magnus heter han..törstig eller bara..konstig? :)*


[Taget 080516]*..och Jesper heter denne tydligen..dårhuset nästa..?*


[Taget 080503]*..och Tomas såklart. Volvon går så fort så man verkligen får hålla i sig.. :)*

Var ju som sagt på bilmässan i helgen. Vädret var strålande, och kameran var i högsta hugg. Vädret förresten. Folk åker utomlands och så håller man på och steks som en kokt korv i alla fall här?
Tänkte bilderna skulle få tala för sig själv. (de flesta är tagna under lördagen..)
Se och njut..



[Taget 080531]*Golfen..*


[Taget 080531]*Cheemern..jodå den hette så..inredning och drivliva från Bmw. Grym lack.*


[Taget 080531]*Cheemern. Mer redigerad.*


[Taget 080531]*Cheemerns rumpa*


[Taget 080531]*Hundkojan..*


[Taget 080531]*P-51 Mustang. Byggd för hand.*


[Taget 080531]*En annan Mustang. Cobra även kallad.*


[Taget 080531]*"Hotrodder"s Saab.*


[Taget 080531]*Nostalgi.*


[Taget 080531]*Mustang GT*


[Taget 080531]*Många besökare*


[Taget 080531]*Mustang. Orginalet.*


[Taget 080531]*Doldisen*


[Taget 080601]*The Stig..?*


[Taget 080531]*Kameleonten*


[Taget 080601]*Gulingen..oops..*


[Taget 080531]*Det börjas tidigt..*


[Taget 080531]*Alla som hört "Steve Me' Lloyden" jublar nu*

Jag är den där lättlurade typen, det må jag säga. Erkänna, är väl inte riktigt det rätta ordet, men inte alla vet om det. Att jag har ett samvete vet kanske alla - ? - men inte hur stort det verkligen är.

Natten mot Lördag. Det skulle inte bli så sent. Jag och "Saab_bojan" skulle glida runt på stan och kika på fulla studenter, och sen kika på film i lägenheten - för att sen avsluta med lite mer glidande på stan och sen hem. Inte mer med det.
Men det var när först en kompis - som jag inte hört av på länge för han har respekterat mig - och bad mig om en tjänst, då det spårade ur.
Inte så att det gjorde nån direkt skada. Men det var första nålsticket, av många den kvällen.
Tjänsten var inte så allvarlig. Hämta upp honom, och sen vidare till Brunflo för skjuts in till stan. Full tank fick jag på raggaren. Över 500 spänn, för det lilla. Började bra. Min vän - särskilt när han är onykter - är givmild av sig. Och vet att han får det han betalar för.

Men min vän lyckades somna mitt i hånglandet i baksätet. Jag och "Saab_bojan" satt och fnissade fram medan min vän slocknade, så det blev sådeles skjuts tillbaka till Brunflo för tjejen.
Och hemfärd för min vän. En vän som - vid hemkomsten - inte bara med nöd och näppe lyckades ta sig ur bilen. Han föll ihop på gräsmattan och somnade i fallet!
Jag satt och funderade på om jag skulle hjälpa honom in, men vädret var milt och han var ju faktiskt - mer eller mindre - hemma, så vi lämnade honom sovandes.

På vägen till Lugnvik där jag skulle släppa av "Saab_bojan" hörde en annan av sig. Klockan var en bra bit över 2 - halv tre?- på natten. Jag var trött och ville bara hem och sova. Har man jobbat under dagen i hettan och sen skjutsat folk hela jävla natten så får det ju vara nån måtta.
Men nejdå. Människan gav sig inte. Hem till honom är det minimum 3.5-4 mil enkel resa, och för det ville jag ha fjuttiga 200 kronor. Men det ägde inte han. Jag skulle få 150..
Aldrig i livet. Jag skulle hem och sova. Skyll dig själv om du inte fixar en skjuts som du kan lita på. Men vad gör då människan? Jo. Han spelar ut sitt triumpfkort.
"...mina föräldrar kommer slänga ut mig om jag inte kommer hem.."

Jag var högst en halv kilometer från min lägenhet. Såg garagelängorna sträcka sig längre fram. Och hjärnan kokade av ilska. Hjärnan ville hem, men samvetet fick kroppen att styra bilen runt och in mot stan igen.
Så jag hämtade upp människan på busstorget och sen höll jag stumt längst 45:an.
Mellan Östersund-Lit tog det cirka 9 minuter - räknat på bilens klocka - och det är en resa på cirka 2.2 mil.
Ursinnigt höll jag mig över hela vägen i kurvorna - inklusive "fel sida" - och stormade fram mellan skogarna och kalhyggena. Höll nästan på att glömma bort att en del av vägen var bortkapad och nere på gruset precis innan Ringsta..

Kom hem vid...en bra bit över tre. Minns inte vad klockan var. Vill inte veta. Redigt djupt förbannad. 99.9 procent av gångerna jag är arg så brukar sömnen göra sitt och man vaknar glad, men i morse var jag fortfarande lika förbannad.

Att folk inte kan sköta sitt och verkligen ha en pålitlig skjuts om dom nu ska ut? Och om dom nu finner sig ha råd att strosa runt som yra hönor, då kan dom väl se till att ha råd att ta sig hem också? Är det verkligen så svårt?
Det är idioter som jag som blir lidande. Och i slutänden slår det tillbaka på dem själv. Jag skällde ut människan hela vägen hem till denne, och ut från dennes gård blev det bredställ och höga motorvarv.
Hoppas jag väckte upp hans föräldrar..
Spelar ingen roll om man säger att man har ordnat en skjuts och att denne "bara dragit hem". Ha minst en backup, eller ännu bättre; nån du kan sova över hos i närheten, bara utifall.

Var på bilmässan idag - Lördag - ett par timmar. Men för arg för att lägga märke till nåt positivt. Sömnen förstörd och humöret förstört. Kunde inte bli sämre. Förvånade mig dock med att hitta bromsklossen som länge varit försvunnen, och faktiskt bytt ut den gamla till denne - och det funkar!

Hoppas på bättre dag i morgon..

Lördag.
Blir inte en lång blogg denna. Ville mest bara visa bilder från Streetlegaltävlingen
som var under den soliga Lördagen.
Jodå det var en hel del Bmw där. Och Audi. Så denna "blogg" tillägnar
jag Stephan...mannen, myten, legenden.



[Taget 080525]*Streetlegalrace i Ope*


[Taget 080525]*Fina bilar..eh:P*


[Taget 080525]*Audi..behöver inte säga så mycket mer..*


[Taget 080525]*..även en Ford Mustang..*


[Taget 080525]*..Tzee Geerman Bmw. Gick..rätt bra ja, ok!*

Var arg när jag vaknade. Oftast brukar det släppa, argheten, under nattens gång. Men inte denna gång. Ville inte kliva upp. Sängen var alldeles för varm för att jag skulle masa mig upp. Men. Upp klev man. Väl uppe upptäckte man att man inte hade en brödskiva ens. Bara att traska till affären.

På väg till affären gick jag med tunga steg. Fjortisar stod och trodde dom var tuffa på vägen dit. Utan att jag tänkte på det så sträckte jag på ryggen och blev bredare om axlarna. Spände halvt om halvt musklerna som att jag intog försvarsställning.
Som en lämning från kriget. Kriget mot mobbarna.
Tomas - "Saab_bojan" - ringde på vägen dit. Ville inte prata med honom. Ville inte prata med någon. Det smärtade i bröstet fortfarande.
Men jag svarade.

Framspolning..

Under kvällen blev det mycket sms:ande fram och tillbaka. Nämner inga namn, men en viss person gör mig väldigt glad just nu. Nej jag är inte kär - som vanligt annars - men hon är trevlig. Plus att det verkar reta omgivningen av nån underlig anledning.
Men det som var vändpunkten på hela kvällen, var tjejen i rosa klänning.

Vi kom rullandes på kullerstenarna längst "raggarsvängen", och jag tyckte jag såg någon i ljuset från lamporna som stod mitt i vägen lite längre fram. Detta var där borta där det är mindre folk. Nästan folktomt. Nästa ända längst där borta där man svänger upp.
Tomas sa något jag inte hörde. Tyckte han sa "fortsätt" men minns inte riktigt. Jag stannade bredvid denna tjej.
Mörhårig. Ung. Vackra ögon. Kunde inte stå rakt, och bara iklädd en tunn klänning. Hon svamlade nåt om att hon bodde lite längre bort längst vägen och undrade om hon kunde få skjuts dit.
"Inga problem", sa vi och hon hoppade in i baksätet. Eller. Hoppade och hoppade. Ramlade in snarare. Och sen började hon prata.
Hon hade körkort, hon var nykter och kunde köra. Hon var så full så hon visste inte vad. Hon tyckte vi var söta. Hon frös så hon skakade. Hon....ja det var mycket som kom utspringandes ur hennes mun.
Jag sa att om hon nu frös så mycket så fick hon gärna åka med en bit så kunde hon bli varm innan vi släppte av henne. Oj vad hon tackade för det och sjönk ner i baksätet och höll nästan på att somna på direkten. Oj hon var snurrig. Oj hon var full. Nej hon var nykter, nej hon var helt borta...

Plötsligt känner jag hur hon reser sig över mitt huvud och först kramar om det med armarna - så hennes båda bröst lägger sig mot mitt bakhuvud - och att hon sen lägger en våt, alldeles underskön kyss på min nacke.
Mina reaktioner låg inte på latsidan. Hjärnan kokade så jag visste knappt att jag faktiskt körde bil. Händerna satte igång och darrade. Innanför byxorna såg det ut som att någon började resa ett 7-mannatält..

Det blev en mindre tur runt kvarteret innan vi blev lotsade in mellan husen och in på parkeringen. Ställde oss alldeles utanför dörren. Jag frågade - med en smärre hes röst - om det gick bra för henne och hon bara log. Frisyren och klänningen var lite på sned. Hennes svarta bh med spets likaså. Ena bandet över axeln var lite på sniskan.
Sedan klev hon ur bilen medan hon pratade om nåt osammanhängande. Fnittrade så där sött. Stängde dörren och öppnade min förardörr. Jag fattade noll. Hon tittade mig djupt i ögonen och berömde mig för min fina bil.
"Är det en Volvo du har?"
"Jo."
"En Volvo 240.."
"Du kan dina bilar?"
Hon fnissade och höll med. Den var tydligen helt underbar - minns ej exakta fraserna för dom var som sagt lite osammanhängande - och så sträcker hon sig in och ger mig en stor kram.
Hon var varm.
Sen stängde hon dörren med en bra smäll och gav mig slängkyssar som jag besvarade med ett pinsamt flin på mina läppar. Det snurrade i hjärnan, hallå?
Sen sa jag nåt till Tomas som avbryter med att säga "hon kommer igen.."
Min kropp skrek.
Hinner precis se när hon tar ett stadigt tag om dörröppnaren och slänger upp dörren. Hon nästan vrålar; "måste ha en kram till" och formligen glider in över mig.
Jag är skräckslagen.
Hon är varm. Hennes hud är mjuk. Brösten ännu mjukare. 7-mannatältet ersätts på plats av ett 10-mannatält och min hjärna skriker. Glömmer bort allt. Tomas fanns inte längre bredvid mig. Mina händer håller om hennes sidor.
Hon luktar underbart.
Känner en kyss på kinden - nån gång under själva händelsen - men om det är före eller efter eller när då har jag idag ingen aning om. Den kändes. Som eld.
Hon var eld.
Och mina händer var kalla. Så jag sa "oj mina händer är kalla", när dom egentligen inte var det. Det var hon som var varm. Och hon ser nästan lite sorgsen ut när hon stapplar ut och drar igen dörren.
Slängkyss. Jag ger en tillbaka. Omtöcknad.
En till slängkyss. Jag ger en snabbt tillbaka.
Och med ens försvann hon in i trapphuset..

På väg till Raggarstatoil så satt Tomas och skrattade så han höll på att pinka på sig. Jag satt och skakade och försökte få tältet att rivas, men det stod i all sin prakt. Jag var i shock. Kände henne fortfarande, som att hon fortfarande kramade mig. Kände fortfarande doften.
Jag förlät min bil för att den krånglade ständigt. Jag förlät Tomas och Magnus för att dom betedde sig som dom gjorde häromdagen. Jag förlät alla rondeller. Förlät alla gula stadsbussar för att dom existerade. Förlåt mig själv. Förlät min bror för att han kör Saab..
Jag hade varit i himlariket. Det tvättäkta himlariket. Varför har jag tjatat om att tjejer inte är nåt att ha? Dom är ju så..så..så..
Underbara.
Varma.
Mjuka.
Lena.

Älskar er tjejer! :)



[Taget 080513]*Räcern..spana in extraljusskydden..bilen ser arg ut :P*


[Taget 080518]*..började precis hagla..?*

Det var såklart - som för många andra - filmen "The Fast and the Furious", som fick mig att öppna ögonen åt dom japanska bilmärkena. Javisst hade jag sedan barnsben sneglat åt Celica GT4 (Carlos Saintz-edition särskilt), eller Corollan för den delen. Den med runda framlyktorna.
Den, vit med wrc-vinge bakpå, samt ett smått kjolpaket monterat och vita fälgar på det. Mums. Och dom gamla dekalerna. Ojoj vilken drömkärra.
Bränslesnål dessutom.
Hursomhelst.

Det var en kompis till mig som tipsade om The Fast and the Furious. Undertecknad missade den på bio, kompisen gjorde det inte. Och tydligen skulle det vara nåt alldeles extra. Äsch tyckte jag, beskrivningen av den lät inte så intressant.
Budgetfilm. Okända skådespelare. Kass musik som jag absolut inte tycker om. Attityd som jag absolut inte heller tycker om.
Köpte filmen på vhs.
Sen var man ju såld. Scenen där de kliver in i den nyrenoverade bilen och motorn drar igång. Så skönt muller, att man får gåshud bara man tänker på det.
Lamborghini Diablo Candy Pearl Orange, som färgen så vackert heter, får bilen att lysa genom filmen. Även fast den till och med blir dammig mot slutet. Bomex kunde efter filmen göra stora affärer, efter att deras paket hade suttit just på Supran.
Toyota Supra i övrigt var inte en så himla känd bil för övrigt, innan filmen kom.
Nu, så här ett antal år efterhand, så kan man säkert klaga på hur "överstylade" dessa bilar var. 2:a filmen var inte så mycket bättre på den fronten. 3:an en katastrof.
Men just känslan i filmen. Ljudet. Turbon blev rikskänd med sitt vinande ljud. Helt plötsligt började folk skrika efter dumpventiler som "kvittrade" eller "pyste". Supror började importeras på allvar.

Celica och Corolla i all ära, men Supran kommer alltid finnas nära mitt hjärta i alla fall.

Filmklipp från Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=4gM_d_hQX9A

Pris: 495:-
www.modellbilsvagnen.se


[Tagen 080427]*1994 Toyota Supra*

Blir en kort blogg detta. Blogg och blogg. Detta förhatliga namn egentligen. Ehm. Vart var jag nu, i min förvirrade värld?
Jo.
Var ute och svängde med "Saab_bojan" till en bit över midnatt igår med geelteen, som en del säger. "Buken" säger andra. Skiten säger jag just nu, men det är jag.
Ryktet gick om en trafikolycka bortöver Torvalla, så vi körde åt det hållet.

Inte en vacker syn direkt. Strax efter att vi hade hoppat ur bilen väl på plats, så åkte ambulansen därifrån. Sakta gick det. Inga sirener. Inga varningsljus.
Det vi fick höra var fåordigt. Han hade ramlat ur bilen, förmodligen när den slog runt. Blev hittade drygt 70 meter ifrån bilen.
Överlever man sådant?
Bilen var det bara skrot av. Hjälpte till när bärgaren kom för att dra upp den. Hoppas det står nåt om det i tidningen framöver. Man vill ju veta.


[Taget 080510]*Hoppas det gick bra för snubben*

Förresten. Det var en underlig dag igår, när man tänker efter. Dels hade dom krockat vid lunchtid vid utfarten till vallsundsbron, två bilar. Den ene hade svängt ut utan att titta. Sopa, även kallad.
Sen var det en som hade kommit på E45:an från Lit-hållet och skulle ner på E14 men inte klarade svängen utan frontade med staketet. Bara mos av fronten.
Sopa även den.
Hur kör folk?

Skriver detta i Boda.
------------------------
Jobbade igår. Stod inte på schemat, men fick hoppa in extra. Var därför måttligt intresserad när Christian - "Saab-9000i" här på garaget - ville ut på kvällen.
Torsdag innebar reklam. Värmebölja utomhus betydde stekugnar i stället för såkallade trapphus.
I slutet av turen så vet jag inte vart hjärnan var. Missade ett par klumpar. Missade säkert ett par brev också. Kanske hjärnan var stekt, likt resten av kroppen?
Hursomhelst.

På kvällen var det partaj för niondeklassarna. Drösar med dem hängde i parkerna eller stod vid rödljusen och såg ut som kamikazepiloter, väntandes på den perfekta bilen att slänga sig framför. Kvällen blev rätt så stillsam egentligen. Rätt skönt. Gled omkring, kikades på både bilar och folk.
Det komiska under kvällen var folkabussen som ville tävla vid rödljusen. Full med ungdomar som såg lagomt dyngraka ut, stod vi jämsides och varvade.
Bussen lättade nästan framtill när den stack iväg. En oerhört komisk syn må jag säga. Att dom ens ville tävla?
Däremot ska jag nog inte säga nåt, eftersom jag själv tävlade mot en Audi A4 Turbo Quattro...kan säga jag i alla fall plockade den i starten. På ettans växel.
Sen var det kört..

När mörkret hade fallit, gjorde vi en sväng förbi containern utanför Wargentinsskolan, för att se om där fanns nåt användbart. Jag tvivlade på vad Christian hade sagt om att där skulle finnas chassin och allt möjligt, men det såg faktiskt rätt lovande ut ändå.
Jag behövde ju en skärm till, och där i containern låg minst 10 stycken. Redo för att slängas. Vad göra?
Just som Christian står där med en skärm i famnen så ser vi ett par stanna ute vid vägen. De tittar på oss. Vi tittar på dem. Fasen vilken panik man fick. Men vad sjutton spelar det för roll om dom ändå ska slängas?
Måste dock ha sett underligt ut.
Tillräckligt för att dom ställde sig och ringde ett samtal..

Det kan därför inte vara en tillfällighet att min gode - ovetandes - mor idag 080509 - möter polisen nere i Lit. Polisen som knappt vet vart Lit ligger, om det inte vore för ligisterna just där nere.
Ännu mindre en tillfällighet att man sen får reda på att dom har varit upp hit till Boda och sväng. Sist polismakten hade vägarna förbi var för ungefär 5, eller 6 år sedan då någon tipsade dem om skoteråkare som förstörde markerna häromkring..
Vafasen. Är dom verkligen ute efter mig?
Ska ut ikväll igen med bilen.
Hur kommer detta gå?

Det finns ett ljud som inte går att beskrivas. Ja. Visst man kan försöka beskriva det med ord. Men det blir som aldrig tillräckligt.
Kraftfullt. Ett djupt vrål. Kvittrande. Smällande. Knatter.
Ljudet är så pass kraftfullt att det får nackhåren att resa på sig. Man får bilder i huvudet av eldsflammorna som spottar ur avgassystemet. Sex stycken triangelmonterade Bosch framtill. Tysk teknik när den för tiden stod på toppen av isberget. Motorer som kunde leverera bortåt en 700 hästkrafter utan problem, om det behövdes under sträckorna.
700 hästkrafter. Fyrhjulsdrift.

Audi Quattron jag äger, är 1984 års Quattro, innan S1:an. Jag ville såklart ha bilen som stod modell för den Stig Blomqvist rattade under samma tid, men den var slut. Men denne duger rätt gott den också.
Utrustad med skyddsplåtar undertill och en gigantisk skyddsbur framtill, får bilen att se ut som att den är nåt fordon ur filmerna med Mad Max.

För mig, den enda riktiga Audin. Audi "urquattron" var och är det enda Audi gjort som håller måttet, då och nu. Visst. Den kunde vara svårtstyrd. Den kunde krångla. Detta visade sig när första modellen av den kortade versionen kom och bilarna hade en tendens av att landa på framhjulen eller ännu värre - på snedden.
Då flyttades allt bakåt och gigantiska spoilrar blev monterade för att få luften att harmonera med plåten. S1:an blev född.
En era började.
Era som tog slut, i mitten av säsongen under 1986.

Pris: 800kr
http://www.modellbilsvagnen.se



[Taget 080427]*1984 Audi Quattro LWB A2, Rally Safari*

Pontiacen kom tidigt in i min samling. Om jag tänker efter, så var det nog första bilen, som fick pryda hyllan i all sin prakt.

Som barn såg jag ofta filmen "Nu blåser vi snuten 1", eller som den heter på engelska "Smokey and the Bandit 1".
Filmen, som handlar om "The Bandit". En trucker som söker spänningen i racing med lastbilar. En showoff. En lirare som inte bangar för nånting som stillar hans ego.

Vi ägde inte filmen. Detta var på tiden med kasetter, även kallade VHS. Fyrkantiga, ömtåliga bokliknande plastbitar med två rullar i, där bandet gärna ville gå av om man var oförsiktig med hanteringen.
Så vi - eller jag - fick gå till en granne - Elon i Boda - som hade filmen, och låna den där. Ibland lånade jag den varje dag. Ibland nån gång i veckan.
Ja jisses. Filmen måste ha blivit bra utsliten såsom jag tittade på den.

Älskade verkligen den bilen. Pontiac Trans Am, Special Edition, årsmodell 77. Blanksvart, med svart läderklädsel. Svarta dörrsidor och svart panel. Guldgrill, guldfärgad instrumentering. Guldfärgade snowflakes. Guldfärgad pinsstriping. Den läckra fågeln på huven och på sidostolparna.
V8 på 6.6 liter. Vrålet. I filmen har dom plockat ljudet från manuell men kör med automat - men vad spelar det för roll?

Bara sån fakta som att bilen orginal hade en fjuttig V6:a under huven men att folk som kom in hos bilhandlaren och sa "jag vill ha den som i filmen" - vilket betydde att dom inte bara fick byta till V8; dom fick också en CB-radio monterad.
Status. Jajjemän.

Pris: 500kr
http://www.modellbilsvagnen.se


[Taget 080427]*Pontiac Trans Am SE -77*

Det var filmen "Dukes of Hazzard - Unseen", som fick mig att köpa denna modellbil. Filmen om kusinerna som åker omkring i denna orangea Dodge Charger R/T från 1969, i och kring den lilla staden Hazzard.
Vet inte hur många gånger jag har sett filmen egentligen. Egentligen är det inte så speciellt bra skådespelare tycker jag. Jag menar. Jessica Simpson var och är inte nån direkt oscarsnominering för mig, inte heller Johnny Knoxville. Och Burt Reynolds lever vidare på sin roll från glada sjuttiotalet, innan han blev alkoholist.
Men känslan i filmen. Det är känslan som är så jäkla underbar.

Favoritscenen när Bo får höra hur tjejen han så länge varit kär i, har strulat med Luke. Just i det ögonblicket när musiken tvärt ändrar ton. Fadar över till ac/dc och han stirrar stint på sin kusin som att han just högg en kniv i ryggen på honom.
Så jäkla bra.

Folk varnade mig faktiskt för serien. Den skulle inte vara bra.Köp den absolut inte. Men det gjorde jag ändå.
Alltså. Serien innehåller helt okända skådespelare - dels för sin tid men också nu - så några jätteinsatser blev det aldrig. Men liksom i filmen, finns känslan där. Den där glimten i ögat där Chargern utklassar alla oavsett vilka dom än möter. Dom åker aldrig fast, hur mycket dom än kör ifrån polisen. Och polisen sen, som alltid tabbar sig.
Klassiskt.



[Taget 080427]*Dodge Charger R/T '-69* Har även filmaffischen, snart hela serien från 80-talet(dvd), samt dom två senare filmerna "DoH: Unseen" samt "DoH: Beginning"

Ja Stephan735i, nu får du din bild. Kanske inte den bästa men den får duga för stunden.

Kort historia om just min modellbil:
Minns inte riktigt årtalet, men för ett antal år sedan var jag och min mor på "semester". Eller. Semester och semester. Det var mer en resa för att komma bort från allt som var då. Vi reste till till Stockholm, till hennes bror bland annat.
Under en kryssning till Åland fram och tillbaka - det visade sig dock att vi inte ens nuddade land utan gick från landgång till landgång och vidare till båten tillbaka - så gick man förstås omkring och tittade i alla taxfreeshoppar.
Älskar dem.
Saknar klirret från alla flaskor. Hör det i mitt huvud. Även om jag nu inte dricker så hörde det som till finlandsbåtarna att det fanns. All choklad man hamstrade. Toblerone allra helst.
På en hylla stod den. Ensam, bland alla andra leksaker. I en kartong. Såg silhuetten, det var allt som behövdes för att jag skulle gå dit. Jag är 23 år i dagsläget, men har man ett intresse av modellbilar och Hummer så vänder man på klacken och går dit.
Var grymt sugen på att köpa, men gjorde jag det så hade jag inte så mycket pengar till annat. Resten av resan alltså.

Men strax innan butikerna skulle stänga så gick jag dit. Stormade nästan genom korridorerna med en aning svajiga ben då det fortfarande var en aning sjögång. Plockade ner bilen från hyllan och gick till kassan.
Där var det stopp.
Personen i kassan visste inte om han fick sälja den eller inte. Han hörde sig för på radion men ingen där visste heller. Så han plockade med sig bilen och sprang in på lagret.
Kön blev längre bakom mig.
En bra stund senare kom han tillbaka, och sa att det var den sista dom hade - men att jag fick köpa den. Han log när han sa det. Jag likaså.
Nåt jag reagerade på, men inte tänkte nåt mycket längre på, var priset. Det var två prislappar - en för svenska Kronor och en för finska Mark - och jag tyckte priset blev billigare men som sagt - jag brydde mig inte om det.

Inte förrän jag kom upp på översta däcket där övriga satt och jag läste på kvittot. Människan hade dragit det finska priset, men jag hade betalat i svenska.
Man tackar, med tanke på att det blev ett antal kronor mindre.

Så. Nu står bilen här på hyllan, tillsammans med dom andra.


[Taget 080427]*Hummer H1*

http://www.blocket.se/vi/16091242.htm?ca=3_s

Vete sjutton om jag kommer bli bannad nu för att jag lägger ut en annons här men..aja det lär väl visa sig.
Vill bara bli av med den. Behöver pengar!

Att för mig kliva upp klockan sex en lördagmorgon, är en bedrift. Både min far och min mor kan intyga att få upp mig vid den tiden, på den dagen i veckan - är nåt som inte många klarar av.
Så grattis "Saab_bojan". Du fick upp mig.

Tror att hjärnan vaknade nån gång när vi stod - likt backpackers inför en gigantisk resa - på parkeringen med packningen under armarna, och väntade i tystnaden. Någon fågel kvittrade. Lite småkyligt. Vädret såg lovande ut.
Saab_bojan hade informerat tidigare dag att vi skulle åka S70, och att vi skulle kunna sova större delen av vägen. "Ja eller hur", förmodade jag då, men hoppades ändå på att det skulle stämma..
Vi stod på rad, likt Wyatt Earp inför en duell, när den vita Caravellen svängde in mellan garagen och det välkända turbinljudet från dieselturbon ljöd mellan väggarna. Ett - i alla fall för mig - oerhört skönt ljud.
Inte en S70, men i alla fall gott om sällskap. 8 Personer trängde ihop sig och genast skuttade vi iväg. Mot Norge. Mot folkracebanan.

Nån sömn var det ju inte tal om. Vissa av oss var upp i taket med huvudet. Vissa av oss fick ont. Andra inte. Bussen liksom sjönk ihop som en padda som förbereder sig inför ett jätteskutt, och hoppade sen med bakändan högre än framändan. Några hastighetsbegränsningar verkade inte bekymra, utan vi for inte fram.
Vi flög fram.
Resan tog lite över 2 timmar, om jag inte missminner mig. Och det var ett antal mil vi la bakom oss under den tiden. Under tiden hann vi dessutom stanna ett par gånger för att söka en brandsläckare som nån hade glömt köpa till tävlingen.

Finvädret höll sig på avstånd..i alla fall tills vi skulle hem. Då kröp det fram. Speakern fattade jag ingenting av vad personen sa..och inte lät det som speakern fattade vad han själv sa..
Tävlingen i sig var kanske inte så spännande. Inte för egen del i alla fall. Har sagt det till "Saab_bojan" att jag är verkligen inte intresserad av folkrace. Stackars gamla duetter, 140:s, 240:s. Bilar som mycket väl hade kunnat räddats undan skrotdöden. Bilar som hade kunnat renoverats hellre än skrotdöden - får i stället plågas in i döden. Ungefär som Mel Gibson i Braveheart i slutet. Nejdå..han skonas inte. Han plågas ihjäl i stället.
Visst. Folkrace är säkert en fin inkörsport för de motorintresserade, till antingen lärdom om att över huvudtaget köra bil, till kanske till och med nåt mer avancerat. Rallycross? WRC?
Men. Stackars bilar?
Däremot fanns där en del fina kvinnor att titta på i stället...

Under resan hem - tro det eller ej - lyckades jag somna. I alla fall under nån minut eller två. Vaknade som rätt så tvärt när vi kom nedför en backe i vad som kändes som 130 och asfalten inte riktigt stod i nivå som en mindre bro. Så alla i bilen lättade - även fast vi hade bälten - och landade nästan på varandra.
Ja jisses. Kanske har Tyskland lyckats göra en tålig bil ändå?
En Caravelle. Som dessutom låter fint.



[Taget 080419]*På brandsläckarjakt i Norge..*


[Taget 080419]*Där borta var finvädret...hela dagen..tills vi skulle hem..då kom det närmre..*