Vincent gjorde sin första dag på den nya arbetsplatsen. När det blev dags för fikarast gick allihop in i fikarummet. Rätt vad det var så utbrast en av gubbarna:
– 45, och alla de andra började gapflabba.
– 17, sa en annan, följt av en ny skrattsalva.

Så där fortsatte det en stund och Vincent blev mer och mer nyfiken. Till slut orkade han inte hålla sig längre utan frågade Kalle som satt bredvid:
– Vad är det frågan om egentligen? Varför skrattar ni åt en massa siffror?
– Vi berättar historier, sa Kalle, men vi har ju redan hört alla, så för att korta ner tiden så har vi gett dem olika nummer. Då vet vi vilken vits det är frågan om.
– Jaha, tyckte Vincent.

Efter ytterligare någon minut säger en av gubbarna 45, men ingen skrattar.
– Men hallå, undrade Vincent? Varför skrattade ingen nu då? När Gösta sa 45 för fem minuter sen så skrattade ni ju allihop.
– Jo visst, sa Kalle, men det beror på hur man drar dom också.

Vincent funderade en stund och med ett flin så ropar han:
– 97!

Hela sällskapet vrålar av skratt, medan vissa ramlar av stolen och fortsätter garva på golvet med händerna för magen. Efter flera minuter samlar sig Kent och flåsar fram:
– Fasen, den var riktigt bra du! Den har vi aldrig hört förut!

NASA beslutade för några år sedan att skicka upp den första blonda astronauten i rymden. Hennes enda sällskap var en apa och hennes instruktioner var att lyda de instruktioner hon fick när en röd lampa tändes. En timme efter start tändes en grön lampa och en röst instruerade att kontrollera farten, justera radiografen och släppa de retroaktiva regeneratorerna. Apan lydde omedelbart. Efter ett litet tag tändes den gröna lampan igen.
"Starta raketeterna. Justera syretillförseln. Kontrollera kroppstemperatur, blodtryck och puls."
Apan lydde åter igen. Fyra timmar senare tändes den röda lampan. Blondinen lyssnade med spänning på vilka instruktioner hon skulle få.
"Mata apan!"

Blondinen kom in till Posten och ville skicka ett postogram till sin mor som var utomlands. Den manliga expediten berättar att det kostar 150 kronor.
Blondinen:
– Jag har tyvärr inga pengar, men jag gör vad som helst för att få meddelandet sänt till min mor.

Expediten tittar på henne med ett höjt ögonbryn.
– Va som helst?
– Ja, vad som helst, svarar blondinen.
– Okej, följ då med mig, säger expediten, och de går in på ett rum och stänger dörren.
– Nu kan du gå ned på knäna, väser expediten.

Blondinen går ned på knä.
– Dra nu ned gylfen, säger expediten.

Blondinen drar ned gylfen.
Och nu tar du fram Petter-Niklas.
Blondinen tar fram Petter-Niklas med båda händerna.
Expediten blundar och viskar:
– Nu, sätt igång.

Blondinen för sakta sin mun fram till Petter-Niklas, formar sina läppar och säger...
– Hallå mamma, kan du höra mig?

En gift man hade ett förhållande med sin sekreterare. En dag blir lusten för stor för dem och de for hem till henne där de hade vild älskog hela eftermiddagen. Utpumpade efter timmar med vild sex, så somnade de och vaknade inte förrän vid åttatiden på kvällen. Medan mannen slängde på sig kläderna bad han kvinnan om att ta med hans skor ut och gnida in dem med gräs och jord. Hon tyckte det var lite underligt men gjorde som han sagt. Han tog på sig skorna och for hem.

– Var har du varit, frågade hans fru så fort han kom innanför dörren?
– Älskling, jag kan inte ljuga för dig. Jag har haft ett förhållande med min sekreterare och vi har haft sex hela eftermiddagen. Jag somnade och vaknade inte förrän klockan åtta.

Frun stirrar ned på hans skor och säger:
– Din förbannade lögnhals! Du har varit och spelat golf!

Arvid befann sig i den gyllene medelåldern när han gifte sig med en kvinna som bara var hälften så gammal som han. Det sexuella samlivet var toppen, men efter en tids äktenskap började Arvid få problem med att hålla apparaturen i gång tillräckligt länge under herdestunderna. Trots att hans unga hustru förklarade att det inte gjorde något, ville Arvid ändå försöka bli mer uthållig, så han gick till doktorn.

– Doktorn, jag kan inte hålla tillbaka så värst länge när min fru och jag älskar, beklagade sig Arvid. Vad ska jag göra?
– Det är ett ganska vanligt problem, svarade doktorn milt. Försök att stimulera dig själv innan du älskar med din fru, så ska du se att du kan hålla på längre.
Arvid tackade för rådet, satte sig i sin bil och åkte till jobbet.

På eftermiddagen ringde hans fru till jobbet och utlovade sexuella fröjder vid hemkomsten. Arvids hjärta bultade fortare. Han beslutade sig för att göra som doktorn rekommenderat, men var skulle han göra det? På sitt kontor? I kopieringsrummet? Tänk om någon kom in medan han höll på. Det skulle onekligen vara pinsamt. Frustrerad satte han sig i sin pick-up och körde hem. På vägen hem kom han på en lysande idé. Han skulle parkera pick-upen vid vägkanten, lägga sig under den och låtsas att han inspekterade bakaxeln, medan han i själva verket smekte sig själv.
Sagt och gjort, han stannade fordonet, krälade in under, slöt ögonen och började fantisera om sin ljuva fru medan han lekte med sig själv. Efter några minuter, när det var riktigt, riktigt skönt, kände han hur någon drog i hans byxben.

– Vad är det, frågade Arvid utan att öppna ögonen.
– Det är trafikpolisen. Vad håller ni på med, svarade en röst.
– Det är lugnt, konstapeln, sa Arvid. Jag kollar bakaxeln...
– Okej, passa på att kolla bromsarna också, för din pick-up rullade nerför backen för fem minuter sedan.

Den unge snygge handelsresanden fick övernatta på bondgården. Det var ont om utrymme och han fick därför lov att dela säng med pigan.
– Men det får gå anständigt till, sa bonnfrun och placerade en planka mellan dem i sängen.

Nästa morgon när handelsresanden skulle lämna gården, blåste det styv kuling. Pigan följde honom en bit på väg. Plötsligt blåste hans hatt iväg över ett staket, bort över åker och teg. Han gjorde naturligtvis en ansats att klättra över staketet för att ta upp jakten på hatten.
– Jag klättrar, sa pigan. Kom du inte över plankan i natt så klarar du inte det här staketet heller.

En man stod och lagade frukost åt sin fru när han grabbade tag i hennes rumpa och sa:
– Om du såg till att få den här lite fastare skulle vi kunna göra oss av med din gördel.

Hans fru blev extremt förolämpad av utspelet, men bestämde sig för att inte säga någonting.
Morgonen därpå upprepades proceduren, men denna gång gällde det fruns bröst.
– Om du såg till att få de här lite fastare skulle vi kunna göra oss av med din behå, sa mannen.

Denna gång blev frun så förbannad att hon inte kunde hålla tyst, så hon grabbade tag mellan benen på sin man och sa:
– Om du såg till att få den här lite fastare skulle vi kunna göra oss av med både brevbäraren, trädgårdsmästaren, poolskötaren och din bror!!!

Det var på den tiden då norrmännen och svenskarna låg i krig med varandra då en svensk plötsligt fick en idé. Han ropade så högt han kunde ett vanligt norskt efternamn:
– Hansen!

Varpå en norrman reste sig och sa:
– Det er jej, och blev skjuten.

Svensken ropade en gång till:
– Michaelsen!

Varpå en annan norrman reste på sig och sade:
– Det er jej, och även han blev skjuten.

Då tänkte en norrman att han också skulle testa detta så han ropade för full hals.
– Svensson!

Varpå man hörde:
– Vem är det som ropar?

Norrmannen reste sig och sa:
– Det er jej!

En svensk och en finne sitter på krogen och skryter om sina framgångar hos det täcka könet. Båda anser sig var ena riktiga potenshejare och lär hinna med så många nummer per natt att skrytet börjar knaka i proportionerna. Så småningom kommer de med förslaget om en privat landskamp. Sagt och gjort. De skaffar var sin villig flicka, tar en taxi till ett hotell och hyr var sitt rum. Innan de skiljs gör de en överenskommelse att skriva resultaten på svarta tavlan i hotellvestibulen.
Svensken går ut hårt. Men efter tre vändor är hans ork slut. Han tassar ner till vestibulen och antecknar tre raka streck, återvänder till rummet och sussar.
På morgonen kommer finnen nedför trappan med skakande knän och svår andnöd. Han går fram till tavlan för att skriva sitt resultat. Vid åsynen av svenskens tre prydliga ettor utbrister han bestört:
– Etthundraelva! Satan, satan. Slagen med fyra.

Ove kom in i köket där hans mamma förberedde middagen. Han skulle snart fylla år och han tänkte att det nu var ett bra tillfälle att tala om vad han önskade sig.
– Mamma, jag vill ha en cykel i födelsedagspresent.

Nu var Ove något av en bråkstake. Han hade hamnat i trubbel både i skolan och hemma, så hans mamma frågade om han tyckte att han förtjänade att få en cykel i födelsedagspresent. Naturligtvis tyckte Ove det.

Oves mamma tyckte att han kunde behöva tänka över hur han uppfört sig det senaste året. Och, då hon var religiös, bad hon Ove skriva ett brev till Gud och berätta för honom varför han förtjänade en cykel i födelsedagspresent.

Ove gick upp på sitt rum och satte sig att skriva ett brev till Gud.

1:a brevet:

Käre Gud,
Jag har varit en väldigt snäll pojke detta år och jag vill ha en cykel i födelsedagspresent. Jag vill ha en röd.

Din vän
Ove


Ove visste förstås att det här var inte sant. Han hade inte varit någon väldigt snäll pojke i år, så han rev sönder brevet och började med ett nytt.


2:a brevet

Käre Gud,

Det här är din vän Ove. Jag har varit en ganska snäll pojke i år och jag vill ha en röd cykel i födelsedagspresent.

Tack så mycket,
Ove


Ove visste att inte det här var sant heller. Han rev sönder brevet och började på ett nytt.


3:e brevet

Käre Gud,
Jag har skött mig det här året och jag vill verkligen ha en röd cykel i födelsedagspresent.

/Ove


Ove visste att han kunde inte sända det här brevet heller till Gud. Ove var verkligen upprörd. Han gick ned till sin mamma och sa att han ville gå till kyrkan.
– Se bara till att du är hemma i tid för middagen, svarade hon.
Ove gick gatan bort till kyrkan och upp till altaret. Han tittade sig omkring för att se om någon annan var där. Han tog statyn av Jungfru Maria, stoppade den innanför jackan och sprang ut ur kyrkan, nedför gatan, in i huset och upp på sitt rum. När han stängt dörren om sig satte han sig ned med papper och penna. Ove började skriva sitt brev till Gud.


4:e brevet

JAG HAR DIN MORSA. OM DU VILL SE HENNE IGEN, SKICKA CYKELN.

DU VET VEM

En man och hans fru äter en finare middag på stans fashionablaste restaurang. De har just börjat med varmrätten när en bedövande vacker ung kvinna kommer fram till deras bord. Hon böjer sig ned och ger maken en kyss mitt på munnen. Hon säger något om att de kan ses senare och går sin väg.
Frun stirrar förvirrat på maken och frågar:
– Vem f-n var det där??
– Det är min älskarinna.
– Nääh... det här var det värsta, skriker frun.
– Nu har jag fått nog! Jag vill ha skilsmässa!

Mannen tittat lugnt på sin fru och säger:
– Det kan jag i och för sig förstå, säger han och fortsätter:
– Men kom ihåg att då blir det inga fler shoppingturer till Paris och inga fler långsemestrar på Barbados. Inte blir det några fler weekendturer med segelbåten och ingen BMW i garaget.
Det är du som väljer!

Precis när han sagt detta kommer en gemensam bekant in i restaurangen. Han är i sällskap med en underbart vacker ung brunett.
– Vem är det Roger har med sig, frågar frun?
– Det är hans älskarinna.
– Våran är sötare, säger frun!

En man bärs in på akuten med benbrott, blåslagen och en golfklubba virad runt halsen.
– Vad har hänt, frågade läkaren?
– Jag spelade golf med min fru när hon slog ut bollen i en kohage. Vi gick dit och letade. Då såg jag att en av korna hade nå't vitt där bak. Jag gick dit och lyfte på svansen och där satt mycket riktigt en golfboll med min frus initialer på. Jag höll upp kosvansen och ropade till min fru:
– Den här ser ut som din!
Sen minns jag inget mer...

När en lastbilschaffis stannar för rött glider en liten Nissan Micra upp jämsides. Ur Micran hoppar en blondin som springer runt till lastbilens förardörr och knackar på.
Lastbilschaffisen vevar ned rutan och blondinen säger:
– Hej, jag heter Eva och din last håller på att läcka ut!

Lastbilschaffisen struntar fullständigt i blondinen men när han stannar vid nästa rödljus glider Micran upp jämsides igen. Blondinen hoppar ur, springer runt och knackar på förardörren. Lastbilschaffisen vevar ned fönstret och blondinen utbrister igen:
– Hej, jag heter Eva och din last håller på att läcka ut!

Lastbilschaffisen skakar på huvudet och fortsätter nedför gatan. Vid det tredje rödljus-stoppet händer samma sak igen. Andfådd hoppar blondinen ur Micran, springer runt och knackar på fönstret på förardörren.
Lastbilschaffisen vevar ned fönstret och blondinen säger på nytt:
– Hej, jag heter Eva och din last håller på att läcka ut!

När det blir grönt drar lastbilschaffisen på och hinner fram till nästa rödljus i god tid innan Micran. Den här gången hoppar lastbilschaffisen ur och skyndar iväg för att möta Micran. Han knackar på fönstret till förardörren och när blondinen vevar ned rutan säger han:
– Hej, jag heter Bosse. Det är mitten av januari och jag kör saltbilen!

Plötsligt fann sig bokhandlare Sven Karlsson stå inför Sankte Per som bläddrade i sin stora bok för att se om Sven var värdig att inträda i himmelriket. Efter en stunds bläddrande fäste Sankte Per en bekymrad blick på Sven och sa:
– Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med dig, för du verkar inte ha gjort särskilt mycket ont, men inte heller särskilt mycket gott. Men om du kan berätta om något riktigt gott som du gjort så släpper jag in dig.

Sven funderade en stund och sa sedan:
– Nu minns jag att jag en gång gick genom ett ödsligt industriområde på kvällen och såg ett stort motorcykelgäng som omringat en ensam tjej och antastade henne. Jag blev alldeles galen av ilska och rusade dit och skrek åt dem att låta bli henne, för annars skulle jag slå ner tänderna i halsen på dem allihop. Och så kallade jag dem för ett gäng värdelösa idioter som man borde dra ner brallorna på och ge offentlig prygel!

Sankte Per såg mycket imponerad ut och sa:
– Det var både ädelt och mycket modigt av dig. När hände det här?
– För ungefär fyra minuter sen.

Det brakade till rejält i trädgården under stormen och Arvid hoppade ur sängen och rusade ut. I päronträdet hängde ett spritt språngande naket par i en fallskärm.
– Är ni alldeles galna, skrek han. Hur kan ni ge er till att hoppa fallskärm i den här stormen, och två i en sele också?

– Du har inte hajat det här, ropade killen tillbaka från trädet. Det här är ingen fallskärm. Det är ett tvåmanstält.