Okej, just hemkommen.
Jag nyttjade min lunch väldigt effektivt idag. Jag stack ner till Infra, PC-City för att köpa mig en ny Sony Ericsson P1i.

Jag går in och en liten kortis med idol-danne tänder kommer fram och ler. Torsk tänker jag.

"Kan jag hälpa dig med något?"

jag försöker alltid se så bortkommen ut när jag kommer in i elektronikaffärer. Jag menar, jag vet ju lite, men det är endå kul att lyssna på dem dä lismande fittorna.

Jag förklarar mitt problem och berättar för den lilla killen att jag troligtvis haft en bättre helg än honom. Dock var det någon jävla -ironi-här- som snodde min mobil på krogen.

"Jag behöver en ny, ge mig, sa jag".

Han går in på lagret, kommer tillbaka med en låda. Han säger att det är en fyndvara, liksom, att någon köpt den för att bara lämna tillbaka den.

Skitsamma tänker jag, så länge den är fräsch och eftersom att jag ville ha en mobil på stubinen så var det inte mkt att forska i.

Jag tittar på mobilen. Ingen skyddsplast, flottiga fingrar på den pianosvarta kartongen. På insidan alltså. Jag tänker för mig själv, "Faen, det är ju förfaen en BEGAGNAD Linus, kirra internetpriset på den nu" Internetpriset var 4090, 4390 i butik.

Jag stammar fram ett, "ähmen skärp dig nu, nu får du ju göra ngt åt priset, den är ju bättre begagnad". Han börjar rabbla, se ut som om han tänkte. Jag börjar ångra mig lite, "Vafaen säger du Linus, du gillar inte att pruta... tänker jag för mig själv" Jag avbryter honom, "äh, skitsamma, jag måste ha en mobil, ge mig den".

Jag går fram till kassan, degar och går ut.

På vägen tillbaks till jobbet kokar jag. Den där jävla lilla fittan tänker jag, han trodde säkert att eftersom jag kom in med skitiga blåkläder att han kunde lura mig vart han vill.

Nu är jag bara sur och grinig.

Tja.