Bloggfunktionen på Garaget är inte längre aktiv, men alla tidigare inlägg finns kvar att läsa på respektive användares sida. Nya inlägg hänvisas till forumet.
170515 - Vägen ut
15 maj 2017
896
För några månader sedan så satt jag i stort sett och skakade.
Jag gillar verkligen inte att ha den där känslan av att inte komma någonvart. Det är hemskt, så jäkla hemskt så man bara vill antingen lägga sig i sängen och aldrig mer kliva upp eller rusa ut på gatorna och sälja sina tjänster till vem eller vilket företag som helst, bara man får något att göra.
Något som ändrar ens premisser. Vad som helst.
Känslan jag hade var att jag är fast i livet.
Fast i mitt jobb. Kommer inte hitta något annat. Får inte göra det jag egentligen vill - får jag ju fortfarande inte men hursomhelst - och i mitt privatliv så står det still. Mazdan står i garaget och slumrar och min Volvo 240 står uppe på hemgården där det en gång i tiden stod ett gammalt föräldrahem som nu bara består av en hög med krossat tegel och en ej uppbrunnen grund.
Men så hände saker.
Efter en rejäl - vi snackar rejäl! - rannsakning och mycket funderande så kom jag plötsligt på idén med att köra truck. Fråga mig inte varifrån det kom men lite påminner det ju om vad man ändå drömde om som barn. Ty som liten följde jag ju med bönderna när de körde runt med sina traktorer och traktorer brukar ha en frontlastare. Och dessa älskade jag. Älskade att se traktorerna lyfta upp saker med sina gafflar eller skopor och frakta saker, varför jag imiterade detta genom att vända en liten stol med ryggen ned mot golvet och lyfta i stolsbenen, varvid jag - tadaaa! - fick mig själv en frontlastare.
Så jag trotsade min enorma skräck för skola och allt vad det heter och sökte en truckförarutbildning. Trodde inte jag ens skulle komma in och in i det sista var det osäkert men tro det eller ej; jag kom till slut in.
Och så kul det var!
Och med ens är man också plötsligt på gång med Volvon. Den ville visserligen inte igång när man väl fick tummen upp från han som ska hjälpa mig med det enorma arbetet med allt som innebär med en omlackering, men nu är vi plötsligt i rullning.
Lika plötsligt som allt stod stilla så är det mesta på rullning. Det går framåt i skrivandet av boken. Ska dessutom snart börja leta jobb och det ser faktiskt positivt ut på den fronten också. Många företag som nyttjar truckar ju! Nytt jobb innebär nya premisser, känns spännande men bra. Det innebär med största sannolikhet också mer i lön och mer lön vet vi ju alla vad det betyder..
Vin kvinnor och..eh..vänta nu.
Hursomhelst.
Mycket känns oerhört positivt just nu.
Älskar att ha bollen rullning.
Jag gillar verkligen inte att ha den där känslan av att inte komma någonvart. Det är hemskt, så jäkla hemskt så man bara vill antingen lägga sig i sängen och aldrig mer kliva upp eller rusa ut på gatorna och sälja sina tjänster till vem eller vilket företag som helst, bara man får något att göra.
Något som ändrar ens premisser. Vad som helst.
Känslan jag hade var att jag är fast i livet.
Fast i mitt jobb. Kommer inte hitta något annat. Får inte göra det jag egentligen vill - får jag ju fortfarande inte men hursomhelst - och i mitt privatliv så står det still. Mazdan står i garaget och slumrar och min Volvo 240 står uppe på hemgården där det en gång i tiden stod ett gammalt föräldrahem som nu bara består av en hög med krossat tegel och en ej uppbrunnen grund.
Men så hände saker.
Efter en rejäl - vi snackar rejäl! - rannsakning och mycket funderande så kom jag plötsligt på idén med att köra truck. Fråga mig inte varifrån det kom men lite påminner det ju om vad man ändå drömde om som barn. Ty som liten följde jag ju med bönderna när de körde runt med sina traktorer och traktorer brukar ha en frontlastare. Och dessa älskade jag. Älskade att se traktorerna lyfta upp saker med sina gafflar eller skopor och frakta saker, varför jag imiterade detta genom att vända en liten stol med ryggen ned mot golvet och lyfta i stolsbenen, varvid jag - tadaaa! - fick mig själv en frontlastare.
Så jag trotsade min enorma skräck för skola och allt vad det heter och sökte en truckförarutbildning. Trodde inte jag ens skulle komma in och in i det sista var det osäkert men tro det eller ej; jag kom till slut in.
Och så kul det var!
Och med ens är man också plötsligt på gång med Volvon. Den ville visserligen inte igång när man väl fick tummen upp från han som ska hjälpa mig med det enorma arbetet med allt som innebär med en omlackering, men nu är vi plötsligt i rullning.
Lika plötsligt som allt stod stilla så är det mesta på rullning. Det går framåt i skrivandet av boken. Ska dessutom snart börja leta jobb och det ser faktiskt positivt ut på den fronten också. Många företag som nyttjar truckar ju! Nytt jobb innebär nya premisser, känns spännande men bra. Det innebär med största sannolikhet också mer i lön och mer lön vet vi ju alla vad det betyder..
Vin kvinnor och..eh..vänta nu.
Hursomhelst.
Mycket känns oerhört positivt just nu.
Älskar att ha bollen rullning.
Rapportera
Rapportera
Rapportera
Rapportera