Plånboken är upphittad. Dem ringde från polisstationen i Kista. Jag hämtade den igår. Dock måste jag göra mig av med min störtsköna plånbok, korthållare eller sedelklämma. Jag klarar inte av att ha grejjer som jag inte vet vart dem har varit. Det är mammas fel, hennes gener.

Plus, när jag kommer till ett hotelrum tvättar jag alltid toasitsen ett par gånger innan jag sätter mig på den. Liksom, det är ju inte som att städerskan tar en ny trasa varje gång hon torkar gästers droppar ifrån ringen.

Jag är väldigt klen med såna där små världsliga problem. Helst vill jag bara sätta mig på sitsen och vakna upp dagen efter med klåda i stjärten.