a va är de som är så grymt med detta datum. Jaa de skulle även jag vilja glömma. Men nee de går inte. Denna dag för 3 år sen blev mitt liv en ända stor röra. Händelserna spelas upp i mitt huvud som om de va igår. De är som en ända stor film.

19 Januari
Mina sista ord åt pappa före jag skulle fara på operation var detta e snart över då kommer sommaren och jag får köra min sportbil och leva mitt normala liv. Men den händelsen kom aldrig att finna sej i mej mera.

Sänder jag mitt sista medelande att allt kommer gå bra under min operation. En ren lögn som jag inte själv kunde hjälpa.

20 Januari

10.00 fick jag mina mediciner för att lugna mej själv och somna in för operation.

Operationen pågår i timmar.
Under tiden märker man att de händer nå med min kropp alla maskiner ger utslag att nått händer. Dom ger mej så fort som möjligt medicin och försöker få mej att vakna upp en tid. När jag vaknar ser man att jag inte har nån känsla från bröstet och neråt. Eller kan röra mej. Jag kan inte känna mera. Va har hänt. Sen somnar jag om. För operationen måste gå vidare.

där vid 15 tiden får min mamma besked att nicke har fått problem under operationen och är förlamad.

16.00 Mamma anländer till sjukhuset och får se mej ligga där på intensiven.

Sedan får min pappa och min syster även nyheten på telefonen.. Även hade jag en till operation att gå genom för att försöka undvika mera problem för att de är nått som inte ligger rätt till. Två spikar i ryggraden ligger farligt nära ryggmärgen.

Operation nummer 2 kommer dagen efter alltså den 21:a

Efter detta vaknar jag upp och får hälsa på mina föräldrar och min syster och mitt ex. Va glad jag blir. Men nått är fel varför gråter alla.. Varför känner jag inget. E detta en mardröm. Varför kan jag inte röra mej. Detta kan ju inte vara sant. Allt jag lovat alla mina drömmar skulle dom krossas så här? E de här slutet på mitt liv? Ja de gamla livet försvinner dag för dag. Tar flera veckor innan jag förstå att detta är inte en dröm. Och varje dag som går tappar man mer och mer hopp. Till slut hittar man inget av mitt gamla jag.

Så nu 3 år efter så är de bara mina minnen kvar som får mej i sorg. Jag kan aldrig tro detta skulle påverka mej så svårt som de gjorde. Min framtid jag hade då att få familj och arbete och allt de där blev bara ett minne blott.. De rann ut i sanden som mitt gamla jag. Nu är de en ny nicke som lever men den är inte lika glad eller lika positiv som min gamla nicke. De finns inget mer av den som jag själv saknar.

Usch nää nu ska jag sluta före jag har en hel bok lagad om detta. Men ta hand om er och era liv och ni ska veta alla ni är guld värda som stått och hjälpt mej under tunga situationer. Tack. .