Bloggfunktionen på Garaget är inte längre aktiv, men alla tidigare inlägg finns kvar att läsa på respektive användares sida. Nya inlägg hänvisas till forumet.
.:Alla hjärtans dag - för mig - då - och nu:.:080213:.
14 februari 2008
659
Jag minns en svunnen och känslomässigt jobbig tid då det var innan alla hjärtans dag, dagen kom och man fick genomlida det - och sen var det dagarna efter med efterdyningarna.
Minns att jag satt där i trappen. Utanför fönstret till vänster, lös solen. Brukade sitta till höger, närmast hissdörren. Märke aldrig att någon använde hissen. Märkte aldrig riktigt heller när nån sprang i trappen. Jovisst jag såg dem. Och jag hörde dem. Men jag var alltid på annat håll.
Ville inte vara där.
Minns skratten. Minns leenden. Doften av alla blommor som vandrade förbi. Alla kort med handskrivna texter. Blomblad på golven som dansade i vinden. Kramar. Åh, alla kramar. Vibrationerna i golvet när de sprang upp och ned, och och ned, för trappen. Jag ville så gärna vara med, men jag fanns inte. Ingen såg mig. Jag ville inte vara där. Mobbingen hade satt sina spår i själen. Stängde allt ute.
Förväntade mig att alla skulle fortsätta på samma spår. Att allt skulle fortsätta, precis som det var då i skolan. Då när jag satt där i trappen. Med gråten hängandes som en klump i halsen, och en tår rullandes ned för kinden. Klart jag inte visade det. Varför skulle jag?
Döljde det alltid med händerna. Kände det dagarna innan. Drog mig undan. Folk tyckte jag var knäpp. De sa det aldrig högt men jag hörde dem alltid ändå.
"Den där".
Blev omkullsprungen i trappen nån gång. Som att jag inte syntes? En stor rund människa, kort och överviktig. Kändisen. Han den där som alla kan lägga sina sparade spottloskor på. Starka ord. Oskyldiga knuffar. Skratt. Hånleenden.
Bävade vartenda år för den här dagen.
Alla Hjärtans dag.
Min enda tjej jag haft "förhållande" med är i himlen.
Vad gör den här dagen mig för gott?
Döm min förvåning när jag får ett sms idag av en speciell vän. "Ha en bra alla hjärtans dag". Läste det när jag stod i ett trapphus, med famnen full av post och reklam. Vet inte varför jag läste det då. Hade ju inte ens hört telefonen.
Men sms:et gjorde mig..jag vet inte vad.
Vad sjutton känner jag egentligen.
Vill bara fly.
Tack för att ni finns!
![http://www.garaget.org/gallery/archive/19631/256045_4d1i3n.jpg]()
[Taget 080128]*Vår katt, som såsom jag inte bryr sig om alla hjärtans dag*
Minns att jag satt där i trappen. Utanför fönstret till vänster, lös solen. Brukade sitta till höger, närmast hissdörren. Märke aldrig att någon använde hissen. Märkte aldrig riktigt heller när nån sprang i trappen. Jovisst jag såg dem. Och jag hörde dem. Men jag var alltid på annat håll.
Ville inte vara där.
Minns skratten. Minns leenden. Doften av alla blommor som vandrade förbi. Alla kort med handskrivna texter. Blomblad på golven som dansade i vinden. Kramar. Åh, alla kramar. Vibrationerna i golvet när de sprang upp och ned, och och ned, för trappen. Jag ville så gärna vara med, men jag fanns inte. Ingen såg mig. Jag ville inte vara där. Mobbingen hade satt sina spår i själen. Stängde allt ute.
Förväntade mig att alla skulle fortsätta på samma spår. Att allt skulle fortsätta, precis som det var då i skolan. Då när jag satt där i trappen. Med gråten hängandes som en klump i halsen, och en tår rullandes ned för kinden. Klart jag inte visade det. Varför skulle jag?
Döljde det alltid med händerna. Kände det dagarna innan. Drog mig undan. Folk tyckte jag var knäpp. De sa det aldrig högt men jag hörde dem alltid ändå.
"Den där".
Blev omkullsprungen i trappen nån gång. Som att jag inte syntes? En stor rund människa, kort och överviktig. Kändisen. Han den där som alla kan lägga sina sparade spottloskor på. Starka ord. Oskyldiga knuffar. Skratt. Hånleenden.
Bävade vartenda år för den här dagen.
Alla Hjärtans dag.
Min enda tjej jag haft "förhållande" med är i himlen.
Vad gör den här dagen mig för gott?
Döm min förvåning när jag får ett sms idag av en speciell vän. "Ha en bra alla hjärtans dag". Läste det när jag stod i ett trapphus, med famnen full av post och reklam. Vet inte varför jag läste det då. Hade ju inte ens hört telefonen.
Men sms:et gjorde mig..jag vet inte vad.
Vad sjutton känner jag egentligen.
Vill bara fly.
Tack för att ni finns!
[Taget 080128]*Vår katt, som såsom jag inte bryr sig om alla hjärtans dag*
Rapportera
Rapportera
Rapportera
Rapportera