Mån 1 dec 2003 23:09


Ute är det mörkt. Sedan en tid tillbaka har mörkret infunnit sig
över byn, och här sitter jag. Tidigare låg jag i sängen och grät,
men nu sitter jag åter här igen. Vid datorn. På Internet. Chattar.
Men varför?
Igår kväll pratade jag i telefon med Josefin. Älskade Josefin som
jag visserligen aldrig träffat, men ändå känns det som om vi båda
har känt varandra sedan vi föddes. Efter telefonsamtalet så dansade
jag till discomusik - ja i alla fall till den jag hade i huvudet - och jag
sjöng - lika falskt som vanligt - men jag var ändå vad andra skulle
kalla galet glad.
Jag var lycklig.
Nu ångrar jag att jag klev upp i morse. Åkte moped ner till bussen
såsom jag brukar. Råkade gena över ett par gårdar eftersom snön
tvingade mig till det. In med bussen in till stan och vem möter man inte
först om inte Johannes ”överbettet, älgen, bävern” Adolfsson som genast
drog upp något jag begravt för länge sedan. En glömd händelse som bara
inte existerade för mig längre.
Och han slog mig med det.
Först när jag kom ut och kunde andas, ville jag hämnas. Först på hans
bil men insåg det onödiga i det när jag mycket väl kunde gå tillbaka in
och sparka sönder knäskålarna på honom, och sedan döda honom med
en skarp penna.
Men jag gick bara därifrån.
Efter mycket trassel och tissel mellan allt från kurator till eget bevåg,
beslutade jag för att åka hem. En varning som skulle skickas vidare till
Johannes - via kurator - och jag gick till Bibloteket och sedan till bussen.
Hem, ljuva hem.
Kikade på 2Fast2Furious - än en gång början - där jag än en gång fyller
min nedsjunkna tillvaro med det ljuva ljudet från en turbomatad Nissan
Skyline gt-r -99. Det där ljudet som mycket väl påminner om en Polaris.
Sedan kollar jag mina brev på datorn...och vad får man se?
Allt och alla är i uppror. Josefin. Älskade Josefin. Vad händer.
Jag förstår ingenting medan allt pendlar mellan inget och allt. Klockan
går och jag funderar vad är det som händer. Vad har jag gjort? Hur ska
jag kunna göra något utav det här bättre?

Ute är det mörkt. Och jag sitter fortfarande kvar och skriver detta
totalt meninsglösa. Vad vill jag med det här egentligen? Just precis
nu - nyss - rös jag i hela kroppen.
En sak vet jag i alla fall.
Kärlek är inte gjort för mig.