Vintern är på väg. Ja. Idag kanske det inte var så mycket som viskade om att vintern är på väg, men helgen gick i alla fall i sidledestemat. Trots vinterdäcken släppte det gott om bakändan på turbon. Folk vände sig om när man kom farandes. Kul.
Helgen gav verkligen försmak på vad som kommas skall. Många kanske inte tänker på det, men denna säsong kommer det bli ett oerhört projekt - om allt går som det ska - och många kommer hjälpa till.
Fler än någonsin.

Jag minns kvällarna när det var bara jag och Daniel. Ingen av oss hade jobb på den tiden. Jag hade nyss slutat gymnasiet och visste knappt vad arbetslöshet betydde. Han. Ja. Ungefär likadant, om jag inte minns fel.
Fasen. Detta var på den tiden när jag inte hade en 240. På den tiden när jag - liksom dom flesta - trodde på att det bara var en sån traktor som en gammal gubbe harvar runt i.
Men det var Daniel som fick mig på andra tankar.

Det var jag som blev ekonomiansvarig - även kallat den som betalade soppan - filmansvarig, och redigeringsansvarig medan Daniel fick sköta körandet. Jag berättade vad jag ville ha. Han levererade. Kväll efter kväll. Natt efter natt, var vi ute. Oftast på vägar jag inte visste existerade. En del hade man en aning om, men ibland stod man verkligen som ett fån och funderade på vart sjutton man höll hus.
Vi var verkligen ett tvåmannalag som natt efter natt var ute och spelade in material. Det var inget konstigt med att jag inte körde, eller att min Honda inte bler mer använd än vad den nu blev. Hondan i sig hade dåliga drivknutar, och sen var jag urkass på att köra. Inte var jag bättre med bakhjulsdrivet heller.
Jag förstod verkligen inte hur man skulle få bilen till en kontrollerad sladd. Man kom där i lite hastighet, drog i kryckan - och sen ratta för fulla muggar. Ratta som en galning och hoppas på att man inte parkerar upp och nedvänd. Ja jisses.

Andra filmen blev större. Mer ekonomi. Mer bus. Bättre utrustning. Fler som ställde upp i produktionen. Kanske jag ett tag blev för "anal" med filmandet, men slutmaterialet blev poppulärt. Kanske min analitet var en av anledningarna?
Den andra filmen innehöll mer än bara en bil och två polare som sladdade omkring i en 240. Nu var det multipla bilar i flera scener. Olika märken, olika människor. En vinjett - som kanske inte blev världens bästa - men alltid nåt. Jag hade själv en 240, som fick stå ut med mig som förare. Inte den bästa, kan jag medge. Men det finns ju anledningar till varför dom kallas för stridsvagnar..
Nytt redigeringsprogram. Tidigare funkade det med Windows Movie Maker - WMM - men det höll inte i längden. Kass kvalitet. Det gick aldrig att kika igenom hela filmen för då hakade sig programmet och inget blev sparat.
Usch.

I vinter blir det ännu större. Efter publiceringarna här på garaget är det flera som kommit fram och frågat om de får vara med. Vägar har rekats. Idéer har spånats. Fler bilar kommer att vara med.
Alltså. Ju mer man tänker på det, ju mer längtar man dit. Nästan så man undrar hur alla ska få plats egentligen. Men. Ju fler ju roligare såklart.
Jag längtar.