Här sitter man varje dag och gör ... egentligen ingenting! Slösurfar runt i de otaliga g.org:ares små krypin, ler åt en rolig beskrivning av en bild, fnyser åt nån sandlådenivå-diskussion i nån tråd, läser bloggar som handlar om ingenting. Allt, men samtidigt ingenting.

Vid varje inlogg ser man spänt om navigationsknapparna blinkar som för att skvallra om något nytt meddelande har inkommit. Det är som ett sorts kvitto över hur fin bil man har. Men egentligen så kan man väl erkänna att det enda kvittot berättar är hur mycket man syns och hörs.
En del sitter tysta, komfortabla med vilka bilar de har, andra skriker högt för att bli upmärksammade och övertyga sig själva att de har fina bilar. Men i slutändan kan man väl konstatera att det är de med verkligen något att visa upp som får mest plats i rampljuset.

Bloggen är lite annorlunda. Här får man chans att se folket bakom bilarna på ett annat sätt, vilket ger en lite mer personligare touch och en samhörighet här på garaget.org. Man får chansen att inse att den stereotypa "maximum_power_kill_all_grannys" killen med turbo-kompressorbilen precis som en annan börjar dagen med ett toalettbesök och har kärleksbekymmer just som en vanlig volvo-svensson.

Det bjuds på så mycket projekt som "Paintworx Eightball," vilken ger mig kvalitativ läsning i en offantlig kvantitet, och "Masterworks" samt "DaViper's" amerikanare projekt som jag av eget tycke tycker är intressantare.

Så när dagen är slut och man suttit och slösurfat runt i de otaliga g.org:ares små krypin inser man i sitt stilla inre att man egentligen gjort; ingenting! Allt möjligt, men absolut ingenting!
Man slår av datorn, borstar tänderna och går och lägger sig önskandes att man fick svepa runt över g.org lite längre. Trösten finns i vetskapen om att imorgon är en ny dag då man kan fortsätta med att göra, just det, ingenting! :)

Sidan är ju en drog ... ?