Plötsligt fann sig bokhandlare Sven Karlsson stå inför Sankte Per som bläddrade i sin stora bok för att se om Sven var värdig att inträda i himmelriket. Efter en stunds bläddrande fäste Sankte Per en bekymrad blick på Sven och sa:
– Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med dig, för du verkar inte ha gjort särskilt mycket ont, men inte heller särskilt mycket gott. Men om du kan berätta om något riktigt gott som du gjort så släpper jag in dig.

Sven funderade en stund och sa sedan:
– Nu minns jag att jag en gång gick genom ett ödsligt industriområde på kvällen och såg ett stort motorcykelgäng som omringat en ensam tjej och antastade henne. Jag blev alldeles galen av ilska och rusade dit och skrek åt dem att låta bli henne, för annars skulle jag slå ner tänderna i halsen på dem allihop. Och så kallade jag dem för ett gäng värdelösa idioter som man borde dra ner brallorna på och ge offentlig prygel!

Sankte Per såg mycket imponerad ut och sa:
– Det var både ädelt och mycket modigt av dig. När hände det här?
– För ungefär fyra minuter sen.