Det var på den tiden då norrmännen och svenskarna låg i krig med varandra då en svensk plötsligt fick en idé. Han ropade så högt han kunde ett vanligt norskt efternamn:
– Hansen!

Varpå en norrman reste sig och sa:
– Det er jej, och blev skjuten.

Svensken ropade en gång till:
– Michaelsen!

Varpå en annan norrman reste på sig och sade:
– Det er jej, och även han blev skjuten.

Då tänkte en norrman att han också skulle testa detta så han ropade för full hals.
– Svensson!

Varpå man hörde:
– Vem är det som ropar?

Norrmannen reste sig och sa:
– Det er jej!