Fyra veckor efter olyckan då jag fick bäckenfrakturer och fick ligga åtta dagar på sjukhus, de fyra första totalt orörlig. Ett helvete, jag är inte byggd för att ligga still.

Jag sket i mina bäckenfrakturer. I söndags körde jag Calibran igen. Vet inte hur man ska förklara känslan av att sitta bakom ratten igen. Det har känts lite pirrigt att köra igen, men när jag väl körde blev jag lugn. Jag och min Calibra. Ljuvligt. En sorts kärlek.

Det gjorde ont att se bilen som jag satt i då vi krockade. Totaldemolerad. En bil är för mig på något sätt en vän. Låter sjukt, även i mina egna öron, men så är det.