Min bil har en förmåga att vara ganska tjurig när den stått några dagar, och speciellt om det regnat. Idag har det hällregnat. Men jag lyckades få igång Prinsessan Fiona Ford, helt utan hjälp! :)

Kanske till viss del tack vare att min älskade pojkvän fixat snabbtomgångsgrejen nu så hon går upp i varv när man drar ut choken. Very nice!

Stolthet nummer 2 är att jag lyckades backa ner klumpedumpen från vår gårdsplan också - det finns tre sätt det kan gå på. Rätt sätt (alltså att man tar sig ner från gården), eller att man hamnar i garageväggen - eller drygt en meter nedanför vägen.

Logiskt sett kom jag fram till att det inte är någon större fara, min far backar ju upp där med en grusbil med släp - då borde ju lilla Fiona med sin bredd på 1.90 få plats på vägen. Dessutom lyckas jag ju backa ner där med Nemi, som ändå är kort och som att försöka backa en geléorm.

Väldigt stolt över mina två små segrar ringde jag till Björnta och bubblade lyckligt i luren.

Nu är jag ännu stoltare över mig själv, fast den här gången gäller det mina sykunskaper. I fredags började jag sy en pencilkjol av ett tyg jag fick av min svärmor, nu är det söndag och jag är snart klar med kjolen! Ska bara fålla, sy in, sy hällor och fästa dem, sy fast en hyska så det går att stänga den - sen är den klar :)



Ett litet smakprov på hur pencilkjolen kommer bli!