Blev väckt fem minuter innan min snoozetid gått ut. Morr. Min mamma hade glömt grejer hemma och behövde hjälp på jobbet, så det var bara att göra en macka, rasta hunden och kasta sig i bilen.

Kastade mig i den tankade av de två - men blev tveksam till att ta Forden. Kändes som att bromsarna inte tog ordentligt, och efter att jag tappade bromsarna i fjol är jag väldigt uppmärksam på hur bromsarna tar som.

Så Fiona fick rulla in i sin spilta igen och trofasta lilla Nemi fick göra tjänst. Hunden tänkte däremot åka Ford och satt tjurigt kvar vid kofångaren på den, ända tills jag öppnade dörren på Nemi och frågade om han skulle följa med eller inte.

Åkte upp till Hammarstrand och hjälpte mamma sätta upp gardiner och pyssla i klassrummet, fick en dubbel kopp choklad ur kaffeautomaten och åt upp min medhavda macka.

Så småningom åkte jag mot hemtamare trakter, svängde in hemma för att äta lunch och rasta hunden. Vi gick en skogspromenad och han sprang som vanligt upp på farstubron och skällde på dörren för att bli insläppt. Släppte in han och gick ner till postlådan - och en sak kan jag säga - min hund måste ha alzheimers!

När jag kom tillbaka från postlådan, då hade jag väl varit ifrån honom i kanske tre minuter, så möttes jag av en glädjetjutande hund som studsade runt mig på samma sätt som när han fått vara ensam ett par timmar. Så diagnosen är enkel...