Jag vaknade vid kvart i tio i lördags morse, gick upp och på väg till toa fick jag ont i bröstet. Nån minut senare började jag kallsvettas nåt enormt, började känna mig vinglig och svimfärdig. Tänkte först att jag kanske hade blivit magsjuk eller nåt, så jag satte mig ner en stund. Efter 10-15min kände jag att detta var inte bra alls. Bäst att ringa ambulans..

Minns att jag tyckte personen på 112 var tjatig som FAN. Frågade i ett vad jag hette, var jag bodde och mitt personnummer. Jag ville bara lägga mig ner ju..
Kallsvettades nåt fruktansvärt nu och mådde rejält illa utan att spy.

Sen minns jag inte så mycket mer än att jag öppnade åt ambulanspersonalen, har inget minne av hur lång tid det tog innan de kom. Efteråt har jag fått det till ca 10-15min.

Minns sen att väl inne på halmstad sjukhus, blev vi skickade direkt till lund. Började må lite bättre i ambulansen (morfin, nitroglycerin o annat gör susen) ;). Det gick i 170km/tim på väg ner i snöslasket fick jag reda på. Hela tiden var jag vaken, men tyckte det kändes som det tog 10min att komma ner till Lund. Väl framme fick jag titta på "TV" ;), en bild på mitt hjärta som pumpa såg jag där, sen så vips efter lite krafsande så hade de satt in ett rör i mitt hjärta.

Jag har alltså drabbats av hjärtinfarkt.. vid 46 års ålder bara.. alldeles för ungt.
Största anledningen till detta är att jag röker (jag sluta tvärt nu) och är överviktig med dålig kondition.

Nu har jag fått annat att tänka på. Kommer att leva resten av mitt liv med 5 olika tabletter varje dag, och en rädsla för att det kan och antagligen kommer att hända igen.