Bloggfunktionen på Garaget är inte längre aktiv, men alla tidigare inlägg finns kvar att läsa på respektive användares sida. Nya inlägg hänvisas till forumet.
Jag hatar detta väder!
2 december 2010
168
E22'an ligger moddig där längs vårat lands östra kust. Mer än tre minuters snöfall och hela organisationen med snöröjning, och annan nödvändig logistik totalkollapsar.... -och jag som inte kan få hem bilen fort nog! AAARGH! jag vill inte ha mer snö nu...*SUCK*
Vi backar bandet en vecka...
Efter några veckor av flitig research på blocket, suktande över alla köpmöjligheter och pengar brännande i fickan, föll så valet på DEN DÄR bilen. Den såg hyfsad ut på bilderna som fanns i annonsen, och de som jag fick på mail var inte någon besvikelse alls-tvärtom! Där stod den på någon parkeringsplats i höstdunkelt eftermiddagsljus, torftigt belyst av någon bil som parkerats framför. Rosten syntes bara om man letade noga, zoomade skärmen till 400% och lät vana ögon leta på de klassiska ställen som jag vet alltid angrips av detta gissel. Nästa bild.... nästa.... Efter att dessutom kunnat skärskåda bilder som jag bett säljaren att leverera, tagna just på alla brister som han kunde hitta- fanns inga skäl att tveka!
Detta var bilen! En Mercedes-Benz 250S från 1968, med motorn utbytt till en dieselfemma från nyare årgång. Skicket var lovande av bilder och säljarens löften att döma. Han talade om vad som bråkade med bilen, och vad som var gjort med den under hans ägo.
Karossen hade rullat 16.000 mil, motorn (en 3,0 från sjuttiotalet) ersatte originalsexan på verkstad nå'ngång och bilen hade varit en släktkklenod över alla år. Motorn hade inte gått något vidare vid köpet, så ett snabbt byte till en 3 litersfemma från -81 hade fått ta plats i stället, och hade visat sej vara lika tjurig som föregående motor i fråga om ork och varvvillighet! Sedan tog man ner och rengjorde tanken istället....
Så förra torsdagen åkte jag de sjutton milen i en Volvo 855 med hyfsade vinterdäck genom ett snömoddigt E22 söderut för att se om den var lika lovande som jag hoppats. Med på resan åkte sambon (omoraliskt stöd), och äldste plastsonen (eventuell förare av 855 hem) Väl nere så tog jag så en ordentlig runda under, runt och i bilen-för att avsluta med en provtur. Tillbaka vid utgångspunkten blev det så det obligatoriska prutandet, telefonsamtalet till försäkringsbolaget (SMS'ade ett "Billigaste försäkringen för bil REG.N:R till Eniro 118118) samtidigt som jag skickade hem de andra i 855'an. Efter en femton, tjugo minuter var jag så klar att ställa kylaren hemåt på inte de bästa av sommardäck....
Så strax utanför orten, lagom uppkommen på E22 dog bilfan! Nu gjorde inte detta så mycket, för skicket på däcken visade sej vara sämre än jag vågat hoppas-snorhala, stenhårda puckar är inte roligt att åka i snömodd med.
Först ringdes sambon upp med order att vända, sedan säljaren för att få lite förklaring och/eller hjälp. Nu var det inte roligt alls! Blåsigt, kallt som fan och snöfall... Klädd för kortare perioder av vinter blir man ganska frusen efter en halvtimme! Säljaren kom dock i sin bil med assistent i följebil och kollade läget, konstaterade att det var skit kvar i tanken, ledningen och filtrena-vilket han på stående fot lovade fixa. Efter ytterligare en kvart kunde jag så kliva in i min 855 och åka hem, med budskapet ringande i öronen...
Ring i helgen, så e de' fixat hörru! Nya filter, rensad tank, och bättre däck! Vi hörs!
På vägen hem fick jag så se hur bra snöröjningen fungerar i praktiken (inte direkt), hur en del bilister har förstånd vid dessa tillfällen (inte alls), och hur en svensk vinter kan förvandla ett landskap på tre timmar! (helt och fullt)
Så nu en vecka senare är det med en hel del fjärilar i magen som jag går och väntar på helgen. SMHI har lovat uppehåll på Lördag, men vågar man hoppas på det?
Vi backar bandet en vecka...
Efter några veckor av flitig research på blocket, suktande över alla köpmöjligheter och pengar brännande i fickan, föll så valet på DEN DÄR bilen. Den såg hyfsad ut på bilderna som fanns i annonsen, och de som jag fick på mail var inte någon besvikelse alls-tvärtom! Där stod den på någon parkeringsplats i höstdunkelt eftermiddagsljus, torftigt belyst av någon bil som parkerats framför. Rosten syntes bara om man letade noga, zoomade skärmen till 400% och lät vana ögon leta på de klassiska ställen som jag vet alltid angrips av detta gissel. Nästa bild.... nästa.... Efter att dessutom kunnat skärskåda bilder som jag bett säljaren att leverera, tagna just på alla brister som han kunde hitta- fanns inga skäl att tveka!
Detta var bilen! En Mercedes-Benz 250S från 1968, med motorn utbytt till en dieselfemma från nyare årgång. Skicket var lovande av bilder och säljarens löften att döma. Han talade om vad som bråkade med bilen, och vad som var gjort med den under hans ägo.
Karossen hade rullat 16.000 mil, motorn (en 3,0 från sjuttiotalet) ersatte originalsexan på verkstad nå'ngång och bilen hade varit en släktkklenod över alla år. Motorn hade inte gått något vidare vid köpet, så ett snabbt byte till en 3 litersfemma från -81 hade fått ta plats i stället, och hade visat sej vara lika tjurig som föregående motor i fråga om ork och varvvillighet! Sedan tog man ner och rengjorde tanken istället....
Så förra torsdagen åkte jag de sjutton milen i en Volvo 855 med hyfsade vinterdäck genom ett snömoddigt E22 söderut för att se om den var lika lovande som jag hoppats. Med på resan åkte sambon (omoraliskt stöd), och äldste plastsonen (eventuell förare av 855 hem) Väl nere så tog jag så en ordentlig runda under, runt och i bilen-för att avsluta med en provtur. Tillbaka vid utgångspunkten blev det så det obligatoriska prutandet, telefonsamtalet till försäkringsbolaget (SMS'ade ett "Billigaste försäkringen för bil REG.N:R till Eniro 118118) samtidigt som jag skickade hem de andra i 855'an. Efter en femton, tjugo minuter var jag så klar att ställa kylaren hemåt på inte de bästa av sommardäck....
Så strax utanför orten, lagom uppkommen på E22 dog bilfan! Nu gjorde inte detta så mycket, för skicket på däcken visade sej vara sämre än jag vågat hoppas-snorhala, stenhårda puckar är inte roligt att åka i snömodd med.
Först ringdes sambon upp med order att vända, sedan säljaren för att få lite förklaring och/eller hjälp. Nu var det inte roligt alls! Blåsigt, kallt som fan och snöfall... Klädd för kortare perioder av vinter blir man ganska frusen efter en halvtimme! Säljaren kom dock i sin bil med assistent i följebil och kollade läget, konstaterade att det var skit kvar i tanken, ledningen och filtrena-vilket han på stående fot lovade fixa. Efter ytterligare en kvart kunde jag så kliva in i min 855 och åka hem, med budskapet ringande i öronen...
Ring i helgen, så e de' fixat hörru! Nya filter, rensad tank, och bättre däck! Vi hörs!
På vägen hem fick jag så se hur bra snöröjningen fungerar i praktiken (inte direkt), hur en del bilister har förstånd vid dessa tillfällen (inte alls), och hur en svensk vinter kan förvandla ett landskap på tre timmar! (helt och fullt)
Så nu en vecka senare är det med en hel del fjärilar i magen som jag går och väntar på helgen. SMHI har lovat uppehåll på Lördag, men vågar man hoppas på det?
