Bloggfunktionen på Garaget är inte längre aktiv, men alla tidigare inlägg finns kvar att läsa på respektive användares sida. Nya inlägg hänvisas till forumet.
Läs :D
8 februari 2009
2059
slickat
31 januari 2009
1899
En kille hade varit bråkig på sexualkunskapen och läraren sa till han att han skulle skriva ’FITTA’ 50 gånger på svarta tavlan och sen slicka upp det. Han använde en vit krita så när han kom hem var han helt vit i ansiktet och han mamma frågade:
- Vad har du gjort, varför är du så vit i ansiktet!?
- Hur tror du man ser ut när man har slickat FITTA 50 gånger på en timme?
- Vad har du gjort, varför är du så vit i ansiktet!?
- Hur tror du man ser ut när man har slickat FITTA 50 gånger på en timme?
Vadslagning
27 januari 2009
2011
En gammal skrynklig dam klev in på en av de allra finaste bankerna. Hon gick fram till kassan och slängde upp en turkoslila bag fylld med 2 miljoner kronor i vikta 100-lappar.
Kassörskan stirrade häpet på den turkoslila bagen som var märkt med en annan banks emblem.
- Jag vill göra en liten insättning under förutsättning att jag får tala med bankdirektören, sa den gamla skrynkliga damen.
Kassörskan stirrade på den gamla damen.
- Varifrån har du fått så mycket pengar?
- Jag har vunnit dem på vadslagning och nu vill jag prata med bankdirektören, sa den gamla skrynkliga damen.
Bankkassörskan försvann iväg och efter ett tag fick den gamla skrynkliga damen komma in på bankdirektörens kontor.
Bankdirektören tittade först på den gamla skrynkliga damen och sedan på den turkoslila bagen, märkt med en annan banks emblem.
- Varifrån har ni fått så mycket pengar?
- Jag har vunnit dem på en vadslagning!, sa den gamla skrynkliga damen.
- Vadslagning!?
- Vadslagning är min största hobby, sa den gamla skrynkliga damen.
Bankdirektören grabbade en näve hundralappar och studerade dem ingående.
Den gamla skrynkliga damen fortsatte:
- Som sagt... Vadslagning är min största hobby. Jag slår vad om att dina sädeskulor är fyrkantiga!
Bankdirektören upphörde snabbt att studera hundralapparna. Han stirrade på den gamla skrynkliga damen.
- Förlåt, men vad sa ni?, sa han förvånat.
- Jag slår vad om att dina sädeskulor är fyrkantiga, upprepade den gamla skrynkliga damen. Bankdirektören släppte hundralapparna okontrollerat och lät dem falla mot golvet.
- Fyrkantiga? Du menar att mina... kulor skulle vara fyrkantiga?
- En halv miljon på att de är fyrkantiga, sa den gamla skrynkliga damen självsäkert.
Bankdirektören var chockad. Var detta ett skämt? Fyrkantiga - vilket otroligt vansinnigt påstående. Om detta var en seriös vadslagning så var ju saken biff! En halv miljon i fickan så där rakt av bara...
Tveksamt frågade han den gamla skrynkliga damen:
- Hur vet jag att detta är en seriös vadslagning?
- Jag kommer att ta med mig en advokat i morgon klockan tio för att regelrätt kontrollera formen på dina sädeskulor. Om de inte är fyrkantiga så erhåller du en halv miljon kronor kontant. Om de är fyrkantiga så sätter du in en halv miljon på mitt bankkonto.
Bankdirektören var stum. Den gamla skrynkliga damen var ju helt vansinnig. I vilket fall som helst så var han bergsäker på sin sak - hans kulor var inte fyrkantiga, möjligtvis lite håriga men absolut inte fyrkantiga. Det här kunde bara inte gå fel!
- Okej! Jag sätter emot!
Den gamla skrynkliga damen log brett, sträckte fram näven och sa:
- Då ses vi i morgon klockan 10.00!
Dagen efter vaknade bankdirektören tidigt. Det första han gjorde var att naken ställa sig framför spegeln för att en sista gång kontrollera kulorna. Snabbt kunde han, innan han drog på sig byxorna, konstatera att kulorna inte visade ens den minsta tendens till att vara fyrkantiga.
Prick klockan 10.00 anlände den gamla skrynkliga damen och en advokat till bankdirektörens kontor. Den gamla skrynkliga damen, bankdirektören och advokaten såg alla tre mycket nöjda ut.
Efter diverse artighetsfloskler sade den gamla skrynkliga damen till sist:
- Dra ner byxorna!
- Jaså, det är dags nu... svarade bankdirektören.
Bankdirektören knäppte upp knapparna och drog ned gylfen för att sedan dra ned byxor och kalsonger. Ogenerat stod nu bankdirektören där med hela härligheten blottad.
Den gamla skrynkliga damen studerade nu bankdirektörens kulor på avstånd från alla möjliga håll, häpet iakttagen av advokaten.
Försiktigt kröp hon närmare för att studerade kulorna in i minsta detalj.
- De ser inte fyrkantiga ut, men för att vara på den säkra sidan så måste jag få känna med handen, sa den gamla skrynkliga damen.
- Go ahead!, svarade bankdirektören självsäkert.
Försiktigt placerade den gamla skrynkliga damen handen runt bankdirektörens kulor.
I samma stund började advokaten att dunka sitt huvud mot väggen och skrika:
- Åh NEJ, NEJ, NEJ!
Bankdirektören stirrade förvånat på advokaten.
- Vad har det tagit åt honom?, frågade han den gamla skrynkliga damen.
Den gamla skrynkliga damen släppte kulorna och svarade bankdirektören:
- Jag slog vad om en miljon med advokaten att jag före klockan 10.30 skulle ha bankdirektörens kulor i min hand!
Kassörskan stirrade häpet på den turkoslila bagen som var märkt med en annan banks emblem.
- Jag vill göra en liten insättning under förutsättning att jag får tala med bankdirektören, sa den gamla skrynkliga damen.
Kassörskan stirrade på den gamla damen.
- Varifrån har du fått så mycket pengar?
- Jag har vunnit dem på vadslagning och nu vill jag prata med bankdirektören, sa den gamla skrynkliga damen.
Bankkassörskan försvann iväg och efter ett tag fick den gamla skrynkliga damen komma in på bankdirektörens kontor.
Bankdirektören tittade först på den gamla skrynkliga damen och sedan på den turkoslila bagen, märkt med en annan banks emblem.
- Varifrån har ni fått så mycket pengar?
- Jag har vunnit dem på en vadslagning!, sa den gamla skrynkliga damen.
- Vadslagning!?
- Vadslagning är min största hobby, sa den gamla skrynkliga damen.
Bankdirektören grabbade en näve hundralappar och studerade dem ingående.
Den gamla skrynkliga damen fortsatte:
- Som sagt... Vadslagning är min största hobby. Jag slår vad om att dina sädeskulor är fyrkantiga!
Bankdirektören upphörde snabbt att studera hundralapparna. Han stirrade på den gamla skrynkliga damen.
- Förlåt, men vad sa ni?, sa han förvånat.
- Jag slår vad om att dina sädeskulor är fyrkantiga, upprepade den gamla skrynkliga damen. Bankdirektören släppte hundralapparna okontrollerat och lät dem falla mot golvet.
- Fyrkantiga? Du menar att mina... kulor skulle vara fyrkantiga?
- En halv miljon på att de är fyrkantiga, sa den gamla skrynkliga damen självsäkert.
Bankdirektören var chockad. Var detta ett skämt? Fyrkantiga - vilket otroligt vansinnigt påstående. Om detta var en seriös vadslagning så var ju saken biff! En halv miljon i fickan så där rakt av bara...
Tveksamt frågade han den gamla skrynkliga damen:
- Hur vet jag att detta är en seriös vadslagning?
- Jag kommer att ta med mig en advokat i morgon klockan tio för att regelrätt kontrollera formen på dina sädeskulor. Om de inte är fyrkantiga så erhåller du en halv miljon kronor kontant. Om de är fyrkantiga så sätter du in en halv miljon på mitt bankkonto.
Bankdirektören var stum. Den gamla skrynkliga damen var ju helt vansinnig. I vilket fall som helst så var han bergsäker på sin sak - hans kulor var inte fyrkantiga, möjligtvis lite håriga men absolut inte fyrkantiga. Det här kunde bara inte gå fel!
- Okej! Jag sätter emot!
Den gamla skrynkliga damen log brett, sträckte fram näven och sa:
- Då ses vi i morgon klockan 10.00!
Dagen efter vaknade bankdirektören tidigt. Det första han gjorde var att naken ställa sig framför spegeln för att en sista gång kontrollera kulorna. Snabbt kunde han, innan han drog på sig byxorna, konstatera att kulorna inte visade ens den minsta tendens till att vara fyrkantiga.
Prick klockan 10.00 anlände den gamla skrynkliga damen och en advokat till bankdirektörens kontor. Den gamla skrynkliga damen, bankdirektören och advokaten såg alla tre mycket nöjda ut.
Efter diverse artighetsfloskler sade den gamla skrynkliga damen till sist:
- Dra ner byxorna!
- Jaså, det är dags nu... svarade bankdirektören.
Bankdirektören knäppte upp knapparna och drog ned gylfen för att sedan dra ned byxor och kalsonger. Ogenerat stod nu bankdirektören där med hela härligheten blottad.
Den gamla skrynkliga damen studerade nu bankdirektörens kulor på avstånd från alla möjliga håll, häpet iakttagen av advokaten.
Försiktigt kröp hon närmare för att studerade kulorna in i minsta detalj.
- De ser inte fyrkantiga ut, men för att vara på den säkra sidan så måste jag få känna med handen, sa den gamla skrynkliga damen.
- Go ahead!, svarade bankdirektören självsäkert.
Försiktigt placerade den gamla skrynkliga damen handen runt bankdirektörens kulor.
I samma stund började advokaten att dunka sitt huvud mot väggen och skrika:
- Åh NEJ, NEJ, NEJ!
Bankdirektören stirrade förvånat på advokaten.
- Vad har det tagit åt honom?, frågade han den gamla skrynkliga damen.
Den gamla skrynkliga damen släppte kulorna och svarade bankdirektören:
- Jag slog vad om en miljon med advokaten att jag före klockan 10.30 skulle ha bankdirektörens kulor i min hand!
Desperat
27 januari 2009
1866
- Borde egentligen inte fråga, men jag behöver det verkligen.
Har inte haft det på evigheter, kan känna hur den glider in hård och styv och hur den kommer ut mjuk och kladdig. Är säker på att du kan tillfredställa längtan min.
Är desperat och behöver din hjälp, du tycker säkert jag är fräck,
men jag kan redan känna tungan leka med den och suga ut de söta safterna tills de är nästan borta.
Så låt mig komma till saken:
Kan jag få ett tuggummi av dig?
Har inte haft det på evigheter, kan känna hur den glider in hård och styv och hur den kommer ut mjuk och kladdig. Är säker på att du kan tillfredställa längtan min.
Är desperat och behöver din hjälp, du tycker säkert jag är fräck,
men jag kan redan känna tungan leka med den och suga ut de söta safterna tills de är nästan borta.
Så låt mig komma till saken:
Kan jag få ett tuggummi av dig?
Att döda en ål
27 januari 2009
1946
Lille Johan var åtta år, och liksom andra pojkar i sin ålder, väldigt nyfiken. Han hade hört ganska mycket om det här med sex från de andra pojkarna och undrade hur det egentligen gick till. En dag frågade han sin mamma, som blev väldigt generad över frågan. I stället för att förklara sa hon åt honom att gömma sig bakom gardinen en kväll och titta på sin äldre syster och hennes pojkvän.
Detta gjorde han, och följande morgon beskrev Johan allting för sin mamma.
Syrran och hennes kille satt och snackade ett tag. Sedan släckte han nästan alla lampor. Han började krama och pussa syrran. Jag tror att syrran höll på att bli sjuk för hon såg så lustig ut. Han måste också ha tyckt det för han lade sin hand innanför hennes blus för att känna på hjärtat, precis som en doktor skulle ha gjort. Fast han var inte lika duktig som en doktor, för han verkade ha problem med att hitta hjärtat. Jag tror att han höll på att bli sjuk också för snart hade båda två börjat flämta och var alldeles andfådda.
Hans andra hand måste ha varit kall för han lade den under hennes kjol nu. Syrran blev värre, hon började stöna, sucka, grymta och vrida sig, och hon halkade nästan av soffan. Det var då som febern kom. Det vet jag för syrran sa att hon kände sig riktigt het. Till slut fick jag reda på vad som gjorde de två så sjuka.
En stor ål hade krupit in i hans byxor på något vis, den bara hoppade ur hans byxor och stod där ungefär tjugofem centimeter lång, jag svär. Han tog i alla fall tag i den för att hindra den från att smita. Syrran blev riktigt rädd när hon fick se den. Hennes haka föll ner och hon började ropa på Gud och liknande. Hon sa att det var den största och längsta hon någonsin sett. Jag kunde ha berättat om de som finns i sjön.
Syrran blev plötsligt modig och försökte döda den genom att bita huvudet av den. Därefter tog hon och släppte taget på ålen. Jag slår vad om att den bet henne. Därefter tog hon tag i den med båda händerna och höll i stadigt medan killen tog fram en munkorg ur sin ficka och drog den över ålen. Syrran lade sig tillbaka och särade på bena så att hon kunde få ett saxgrepp om den. Han hjälpte till genom att ligga ovanpå ålen, ålen slog emot av bara farten. Syrran började stöna och vrida sig och hennes kille nästan välte soffan. Jag antar att de ville döda ålen genom att mosa den mellan sig... Efter ett tag så slutade ålen att röra sig. Syrran och hennes kille suckade stort. Hennes kille reste sig och se på fan, de hade dödat ålen. Jag vet att den var död, för den hängde där och en del av innanmätet hängde ut.
Syrran och hennes kille var trötta efter kampen, men de började hångla igen ändå. Han började krama och kyssa henne igen och titta, ålen var inte död! Den hoppade rakt upp och började bråka igen. Jag antar att ålar är som katter, har två liv eller något sådant. Den här gången försökte syrran döda den genom att sätta sig på den. Efter tjugofem minuters brottning så var ålen äntligen död. Jag vet att den var död den här gången för jag såg syrrans kille skala av skinnet på’n och spola ned den i toan.
Detta gjorde han, och följande morgon beskrev Johan allting för sin mamma.
Syrran och hennes kille satt och snackade ett tag. Sedan släckte han nästan alla lampor. Han började krama och pussa syrran. Jag tror att syrran höll på att bli sjuk för hon såg så lustig ut. Han måste också ha tyckt det för han lade sin hand innanför hennes blus för att känna på hjärtat, precis som en doktor skulle ha gjort. Fast han var inte lika duktig som en doktor, för han verkade ha problem med att hitta hjärtat. Jag tror att han höll på att bli sjuk också för snart hade båda två börjat flämta och var alldeles andfådda.
Hans andra hand måste ha varit kall för han lade den under hennes kjol nu. Syrran blev värre, hon började stöna, sucka, grymta och vrida sig, och hon halkade nästan av soffan. Det var då som febern kom. Det vet jag för syrran sa att hon kände sig riktigt het. Till slut fick jag reda på vad som gjorde de två så sjuka.
En stor ål hade krupit in i hans byxor på något vis, den bara hoppade ur hans byxor och stod där ungefär tjugofem centimeter lång, jag svär. Han tog i alla fall tag i den för att hindra den från att smita. Syrran blev riktigt rädd när hon fick se den. Hennes haka föll ner och hon började ropa på Gud och liknande. Hon sa att det var den största och längsta hon någonsin sett. Jag kunde ha berättat om de som finns i sjön.
Syrran blev plötsligt modig och försökte döda den genom att bita huvudet av den. Därefter tog hon och släppte taget på ålen. Jag slår vad om att den bet henne. Därefter tog hon tag i den med båda händerna och höll i stadigt medan killen tog fram en munkorg ur sin ficka och drog den över ålen. Syrran lade sig tillbaka och särade på bena så att hon kunde få ett saxgrepp om den. Han hjälpte till genom att ligga ovanpå ålen, ålen slog emot av bara farten. Syrran började stöna och vrida sig och hennes kille nästan välte soffan. Jag antar att de ville döda ålen genom att mosa den mellan sig... Efter ett tag så slutade ålen att röra sig. Syrran och hennes kille suckade stort. Hennes kille reste sig och se på fan, de hade dödat ålen. Jag vet att den var död, för den hängde där och en del av innanmätet hängde ut.
Syrran och hennes kille var trötta efter kampen, men de började hångla igen ändå. Han började krama och kyssa henne igen och titta, ålen var inte död! Den hoppade rakt upp och började bråka igen. Jag antar att ålar är som katter, har två liv eller något sådant. Den här gången försökte syrran döda den genom att sätta sig på den. Efter tjugofem minuters brottning så var ålen äntligen död. Jag vet att den var död den här gången för jag såg syrrans kille skala av skinnet på’n och spola ned den i toan.
Den lojala hustrun
27 januari 2009
1784
Det var en man som hade arbetat hela sitt liv, sparat alla sina pengar och var riktigt girig när det blev tal om hans pengar.
Just innan han skulle dö sade han till sin hustru: - När jag dör vill jag att du tar alla mina pengar och lägger dem i kistan tillsammans med mig. Jag vill ta med mig mina pengar till livet efter detta. Och hans hustru lovade honom av hela sitt hjärta att när han dog, så skulle hon placera pengarna bredvid honom i kistan.
Och så dog han...
Han låg där i kistan och hans hustru satt svartklädd med sin väninna sittande bredvid sig. När ceremonin var över, och just innan begravningsentreprenören skulle stänga kistan, sade hustrun: - Vänta, bara en stund!
Hon hade en låda med sig och den gick hon fram och lade i kistan. Begravningsentreprenören stängde kistan och rullade iväg den.
Hennes väninna sade: - Jag vet att du inte är dum men Du la väl inte alla pengarna där i kistan tillsammans med din man???
Den lojala hustrun svarade: - Hör nu, jag kan inte ta tillbaka mitt ord. Jag lovade honom att jag skulle lägga pengarna i kistan med honom.
- Menar du verkligen att du lagt alla pengarna i kistan?!
Ja, det gjorde jag, svarade den lojala hustrun.
Jag samlade ihop allt, satte in det på mitt konto och skrev ut en check åt honom. Om han kan lösa in den, så kan han spendera pengarna.
Just innan han skulle dö sade han till sin hustru: - När jag dör vill jag att du tar alla mina pengar och lägger dem i kistan tillsammans med mig. Jag vill ta med mig mina pengar till livet efter detta. Och hans hustru lovade honom av hela sitt hjärta att när han dog, så skulle hon placera pengarna bredvid honom i kistan.
Och så dog han...
Han låg där i kistan och hans hustru satt svartklädd med sin väninna sittande bredvid sig. När ceremonin var över, och just innan begravningsentreprenören skulle stänga kistan, sade hustrun: - Vänta, bara en stund!
Hon hade en låda med sig och den gick hon fram och lade i kistan. Begravningsentreprenören stängde kistan och rullade iväg den.
Hennes väninna sade: - Jag vet att du inte är dum men Du la väl inte alla pengarna där i kistan tillsammans med din man???
Den lojala hustrun svarade: - Hör nu, jag kan inte ta tillbaka mitt ord. Jag lovade honom att jag skulle lägga pengarna i kistan med honom.
- Menar du verkligen att du lagt alla pengarna i kistan?!
Ja, det gjorde jag, svarade den lojala hustrun.
Jag samlade ihop allt, satte in det på mitt konto och skrev ut en check åt honom. Om han kan lösa in den, så kan han spendera pengarna.