De varma sommarvindarna var utbytta mot en svalare vind, en som letade sig igenom de gisna väggarna till logen där buggen ligger i delar. Motorn skälvde när portarna drogs upp och Konan gjorde entre i rummet med kemsprutan i högsta hugg. Inte nog med att vindarna trängde sig in genom springorna och regnet piskade mot taket, nu spolade Konan kallavfettning på motorn, men se där, under de tjocka lagrena av olja, skog och damm fanns en liten svart fin motor som nu för första gången på flera år tittar fram.
Tempot har väl idag inte varit de högsta, men vi hade en ganska trevlig stund ute i garaget iaf.
/Konan

Det är sommarvärme och bakom de svarta trädörrararna på en liten loge i östergötland står buggyn och vill skäms. Den tidigare rosa fina karossen tycks vara borta, framvagnen ligger i ett hörn, motor och växellåda hänger i en ställning som får en trött Kalle Anka-bil att se pigg ut och uppochner på golvet ligger bottenplattan, plåtren på översidan, med alla rosthål igensvetsade. En sista slipning av undersidan och sedan till lack.
Karossen har det värre, den svarta gelcoatytan som doldes bakom den rosa och lila färgen som nu spridits för vinden som slipdamm ligger och kvider i solen, också den uppochner. I går satte vi kapen i den och sågade bort delar av den. Anledningen till att doktorn ordinerat stympning var enkel. Någon av de tidigare ägarna har mouldat dit en breddning av karossen, väldigt snyggt det, och gört karossen oavtagbar. Detta hindrade ju iochförsig inte oss som med en tigersåg och en bergsgets motivation fick loss karossen, men tanken är att det i framtiden ska bli lättare och mindre smärtsamt. Material för att snygga till karossens små blämmor är inhandlat och medans motor och bottenplatta får sig sista tillsnyggningarna så skall karossen mouldas upp till toppskick.
Oj oj oj vad det svider att inte kunna köra en dag som denna när sommaren visar dig från sin bästa sida, lättklädda människor rör sig och buggyn skäms, nerplockad i småbitar.
/Henrik

Eftersom renoveringen har pågått ett par veckor så kommer det att dyka upp ett par inlägg med historiska återblickar, och här följer den första av dessa.

Dag 1:
Rullade idag in buggyn på logen för att börja demonteringen, säten skruvades ur och jag hittade även elsystemet, det såg ut som om en blind tant kastat in sladdarna från 26 meters håll.
Lossade instrumentpanel, framruta, motorhuv (fast det inte finns någon motur under, kanske bara heter huv då?) tank samt framljus.

Dag 2:
Lossade skruvarna som håller karossen på plats sedan tog vi rådslag vid karossen. Hur i hela f*n är det tänkt att man ska lossa denna kaross. Vi var 3 stycken som stod med pannorna i djupa veck. Efter en stunds finurligt tänkande kom vi fram till att det enklaste måste vara att såga ett jack i karossens bakkant, dra den 1 dm framåt och sedan vålda av ena sidan. Sagt och gjort, efter lite tigersågande, svordommar och svett fick vi av karossen, nästa fråga blir bara hur vi får dit skiten igen när den är redo för lack.

Dag 3:
Lossade framvagnen, bromsrör, pedalställ samt resterna av elsystemet. Hittade föresten en spännande kabel som gick från dimension grövre till dimension pytteliten som såg ut att ha varit riktigt nära att fatta eld. Beslutade mig för att jag redan har så jädra mycket jobb att jag lika gärna kan dra nytt elsystem.

Dag 4:
Eftersom vi är två stycken som bygger på bilen så satte jag min lackkunnige vän på att slipa karossen medans jag själv gick lös på bottenplattan som faktiskt var i förvånansvärt bra skick. Dock finns en hel del ytrost att ta hand om. Slipade ungefär halva bottenplattan.

Dag 5:
Slipade andra hälften av bottenplattan, kvar är det enorma rosthål vi fann längst fram där man fäster framvagnen och ett bra sätt att lösa det lilla trångmålet på funderar vi på under kvällen. På karossidan går det frammåt och den är nästan helt färdigslipad. Om inte slipmaskinen i en ljudlig suck gett upp hade den varit färdigslipad idag.

Nästa gång är det dags att göra de sista små slipningarna på bottenplattan och sedan lägga första lagret med rostskydd. Ska bli skönt att börja rekonstruera istället för att demontera.

För ett par år sedan köpte jag en Beachbuggy som givit mig mycket glädje. Vi var som ler och långhalm, överallt där buggyn var fann man mig och vice versa. Varje sommar var vi oskiljaktiga men så en dag ändrades allt detta. Henrik sa upp sig från sitt arbete och flyttade söderut till malmö för att bli sjuksköterska istället för datanörd. Buggyn blev ensam lämnad kvar, med endast en pressening som skydd för den kalla och hårda verkligheten, och värre blev det. En kall vinternatt blåste pressänningen av och buggyns känsliga inre stod öppet för intrång från de onda vintergudarna, och gudarnas vrede lät inte vänta på sig. Dess inre fylldes med kall snö som gick ner på djupet och rostinfekterade den stackars botteplattan. Våren kom och iochmed denna ett besök från Henrik.
Laddat till tänderna med startkablar, bogserlinor, startgas och reservdunk tänkte Henrik att han skulle försöka hjälpa sin vän igång och förflytta honom till en bättre plats. Skammen när Henrik fick se sin gamle vapendragare stå där helt övergiven sårade honom djupt och han tänkte ge sin vän en hopplös chans att starta utan hjälpmedel, mest för att konstatera att ingenting skulle hända vid omvridanted av nyckel. Döm om gudarnas förvånaing när buggyn helt utan hjälpmedel stolt brummade igång, ivrig att visa att ännu var här ingenting förlorat. Dock drabbades den lille av ännu ett bakslag. Kanske fanns hoppet att återigen få visa upp sin, något slitna, lila hemmamålade kaross för mänskligheten, så blev det dock inte. Istället för att få glida norrköping runt ledde färden ut mot landet, utanför det lilla samhället finspång. Där allmän väg slutade lika plötsligt som buggyns förhoppningar om ett liv i rampljuset fan han sig återigen övergiven av henrik, denna gång i en gräsbetäkt slänt, inpacketerad i en stinkande pressenning med en plåt ovärdigt över rullbågen för att förhindra snö, och där blev den stackars buggyn ståendes i över ett år. Med hoopet falnade färgen och den tidigare rosa lacken började att på sina platser skina igenom i ett patetiskt och ovärdigt mönster av förnedring.
Men så kom dagen, en tidig vårdag detta nådens år 2008, när Henrik återigen kommit hem till sina barndoms trakter och tillsammans med en vän beslutade sig för att en gång för alla lägga lite tid, kärlek och pengar på sin gamle vän.
Detta är historien om buggyns återvunna självförtroende och X-streme makeover.
Tanken är att Henrik här skall delge sin berättelse om renoveringen av buggyn (då ju buggyn av begripliga själ inte själv kan skriva här).
Hoppas att jag på detta sätt kan ge upprättelse till min kära bil.
/Henrik