....för vintervila!



Efter en sommar med ett fantastiskt väder är det bara att inse att den är över. Sommaren är över för den här gången och hösten är här. Väderprognosen talar till och med om snö den kommande veckan. Inga stora mängder men ändå. Brr...

Det har blivit totalt totalt 12 utställningar/träffar i år. Det började med "Elmia" och avslutades med "Westcoast". Resultaten har skiftat från inget pris alls till ett 1:a pris och totalt har jag fått med mig sju pokaler hem. Självklart är det kul att få pokaler men jag envisas med att påstå att det bara är en trevlig bonus och att det är den sociala delen som är det viktiga med att åka på träffar/utställningar.

Idag fick bilen en liten stunds omvårdnad och dammet som blivit sen jag ställde in den i garaget efter "Westcoast" avlägsnades och skyddet drogs på. Nu får den vila i några veckor medan jag funderar på vad jag eventuellt ska hitta på under vintervilan. Strömbrytarpanelen skall i alla fall flyttas då tunnelkonsolen är allt för svag i sin konstruktion där lockets gångjärn sitter fast. Plasten spricker så lätt, och det har den gjort i sommar så det blir till att försöka hitta en ny tunnelkonsol och också fundera ut en ny placering av brytarna. "Slutstegspanelen" i bagaget skall också byggas om från lösa delar till ett mer servicevänligt utförande. Det är de två "måstejobben" som skall göras i vinter, men vem vet, kanske får ljudbygget ett helt annat utseende till nästa sommar. Man vet aldrig hur det slutar, för det är ju så kul att klura ut nya lösningar. :D

Med den här bilden avrundar jag bilsommaren 2013 och passar på att tacka alla er som röstat på min bil och för alla trevliga pratstunder jag haft! Tack!

Dags för vad? Jo, nu är det dags för den sista utställningen för min del den här säsongen. Ska bara dricka upp frukostkaffet och sen är det dags att packa släpet med monterutrustningen och dra iväg till Trollhättan och Westcoast Motorshow. Inflyttning står på dagens program!

Det här blir alltså sista chansen för den här säsongen för dig som är nyfiken att se bilen med egna ögon. Efter helgen ställs den in i garaget för vintervila. Du hittar mig och bilen i Münchenhallen.

Bilen är klar för två stora event!

Jag är ingen stor Facebook-supporter men ibland loggar jag in och då och då dyker det upp något tänkvärt bland allt "vardags-spam". Jag postar det här som ett "Personligt inlägg" men det är ändå synnerligen "fordonsrelaterat".
Ta er tid att läsa det här trots att det är mycket text för det är jä-ligt tänkvärda ord!


-------------------------------------------------------------------------------

Polisen Hisingen

Här kommer en berättelse från en kollega i Halland.

Han beskriver hur en helt vanlig dag på jobbet snabbt kan skifta till något helt annat... Den är lite längre än vad vi vanligtvis brukar posta men ta dig tid för den är mycket läsvärd. Ta hand om er och ta hand om varandra där ute.

Mvh

/Polisen Hisingen
Göteborg

-------------------------------------------------------------------------------

"Jag upphör aldrig att förvånas….

Första dagpasset efter semestern började som så många andra bra dagpass…
En skön morgoncykeltur till jobbet.. solen lyser i ansiktet och jag märker tydligt hur morgontrafiken vaknar till liv… alla ska väl till jobbet tänker jag, ungefär som de alltid brukar vid den tiden en måndag morgon.. Vad jag inte vet då, är att på en annan plats, inte många mil från där jag är, tar sig en annan man till jobbet.. Precis som han gjort så många gånger förr… Vad han inte vet idag är att det är sista gången som han kommer att åka till jobbet…

Min arbetsdag började på samma sätt som så många andra dagar.. Med att jag tar på mig mitt pansar, min uniform. Varje gång jag tar på mig min uniform tänker jag på föreläsningen från Polishögskolan där en inbjuden polis citerade ett bibelord, Efesierbrevet 6:14-18 "Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte och klä er i rättfärdighetens pansar"
När jag tar på mig mitt koppel med min pistol, pepparspray, radio, batong och handfängsel passerar jag den tunna blå linjen, skillnaden mellan allmänheten och mig med mina blåa systrar och bröder.

När jag går upp för trappan till utsättningsrummet infinner sig en förväntan över vad dagen har att erbjuda. På utsättningen sitter ett härligt gäng kollegor. Vi diskuterar olika händelser från sista veckan, både privat och arbetsrelaterat samtidigt som vakthavande befäls röst hörs i bakgrunden i utsättningstelefonen. Alla namn på de kollegor som ska arbeta under dagpasset rabblas upp.. Jag känner mig både stolt och lyckligt lottad över att kunna få kalla dessa människor mina kollegor.

Efter utsättningen fick mina hårt arbetande kollegor på utryckningsavdelningen relativt omgående åka på varsitt ärende.. vad det var för ärende minns jag inte.. jag vet bara att kollegorna åkte iväg på två av sommarens många ärende.. Men som en kär kollega och vän säger, inget ärende är för litet… Själv höll jag mig sysselsatt med utbildningsförberedelser. Jag skulle köra från min polisstation till en annan och ha vad jag själv kallar för en "mysdag"… Kontrollera de lokaler i vilka jag ska hålla utbildning, kolla så att datorer, projektorer och annan materiel fungerar, Du vet ju själv känslan av att komma till en plats där du ska hålla i en utbildning eller presentation, och det är något som är trasigt…

Jag gick ut på gården och lastade i min väska i den polisbil jag skulle åka i. Jag skulle lika gärna kunna åka i en civil gammal häck, men den gången jag tar en vanlig bil, blir såklart dagen jag missar ett ärende där jag kan hjälpa allmänheten eller mina kollegor.
Jag rullade ut genom portarna med min polisbil… eller för att vara exakt, en polisbuss. Solen sken, det var lite molnigt men solen vann kriget om himlavalvet och jag tänkte att detta kommer att bli en bra dag… Vad kan gå fel när solen lyser?

Efter bara några sekunder svarar operatören på LänskommunikationsCentralren, LKC, mitt callback request anrop (anropet jag skickar till LKC för att få prata med en operatör, ungefär som ett telefonsamtal)…
"55-XXXX, kom"
"Godmorgon hejdu hejdu! förbindelseprov och du hörs fullgott, slut kom"….
Svaret visste jag ungefär vad det skulle bli, så lite halvslentrian lyssnade jag bara med ena örat medan jag rullade ut på gatan som går från polisstationen ner till en av huvudgatorna i stan…
Körandes ut mot motorvägen förstärktes min känsla att denna dagen kommer bli en bra dag! Jag kunde inte hitta något som kunde gå fel... Bra kollegor både på LKC och i radiobilarna. De allra flesta människor ute verkade ha ett mindre leende på läpparna och till och med den där morgonsura mannen som alltid är ute och går med sin hund, log när jag rullade förbi.
Ute på motorvägen rörde sig trafiken i en jämn takt i både norrgående och södergående körriktning. Jag kände att jag hade all tid i världen att utföra mina arbetsuppgifter under dagen…

Jag tuffade fram på motorvägen i min "räser" som säkerligen inte skulle klara en färd i några avsevärt höga farter, men idag prioriterade jag lastutrymme och komfort... Dessutom finns det två dryckeshållare och den som känner mig vet att de kommer väl till pass under en arbetsdag…

Det dröjde inte länge innan sockersuget denna måndag morgon tog över och jag bestämde mig för att göra ett depåstopp i Falkenberg. Väl inne på Shell Skrea backe, (ett icke helt okänt inslag för hallandspolisen) storhandlade jag… två double espresso från Starbucks och en kanelbulle... ja, en kanelbulle måndag morgon, men det är inget fel på det, jag tänkte nämligen springa en runda senare på kvällen…

Nöjd med mitt inköp styrde jag således kosan ut från macken… I samma stund som jag sätter kanelbullen i min mun, infinner sig känslan att den här dagen kan inte bli dålig, den måste ju bli bra! Nu har jag till och med fika i bussen… I samma stund öppnas ordertalgruppen (den radiokanal som alla jobb går ut på i radion) på min radio och ut kommer ett anrop från en välkänd röst. Det är ett av befälen på LKC som går ut med ett anrop:

Från 55, vi får in en trafikolycka på E6:an, mellan Kvibille och Getinge
Jag hinner knappt ta en tugga på min bulle. Tankarna börjar snurra i huvudet;
"Trafikolycka, E6:an…
Rösten i radion fortsätter:
Det är en lastbil som har kört in i en bropelare och enligt SOS är chauffören allvarligt skadad.
När etern blev ledig tryckte jag in monofonknappen och svarade":
"55-XXXX, på väg, raps 8, slut kom"

Som vid så många andra olyckor ändrade jag över radion till rätt RAPS-talgrupp (en radiokanal så jag kan prata med ambulans och räddningstjänst)… Jag satte på blåljusen och sirénen och körde på motorvägen söderut. Sirenerna ekade i den nästan dal liknande motorvägspåfart som leder ut på motorvägen från där jag befann mig..
Jag började direkt i mitt huvud föreställa mig olika scenarier på vad som kan ha hänt, hur många bilar är egentligen inblandade? Brinner bilen? Är det barn med? Hur svårt skadad är chauffören? Jag tror att ni alla kan identifiera er med känslorna och tankarna ni skulle ha inom er på väg fram till en trafikolycka.. Jag hade dock bestämt mig för en sak.. Den där känslan att "dettakommerbliensåndärtoppendag" var borta...

Efter bara en kort stund gick SOS ut med totalinfo på RAPS-talgruppen.. Där fick vi som var på väg fram till olyckan bl.a. information om att en lastbil kört in i ett bropelare och att var allvarligt skadad.. På vägen fram mot olycksplatsen pratades det som vanligt på RAPS-talgruppen. Det var räddningstjänst hit, ambulans dit och så vidare… Samtidigt i bakgrunden spelar polisbilens sirener sin vanliga sång… Jag vet att jag hann reflektera över hur tidigt bilisterna väjde undan för mig.. Och varje gång jag passerade ett lite större eller högre fordon kom det där "aaeewwwaooiwww" ljudet, ni vet det där ljudet som blir när sirenhögtalarens ljud studsar tillbaka mot polisbilen…

Jag visste ganska exakt var olyckan var någonstans men jag blev förvånad över hur tidigt köerna på motorvägen kom. Detta gjorde att jag blev lite fundersam? Olyckan var ju i norrgående men det är stopp långt innan i södergående? Tankarna for runt i huvudet, är det fler fordon? Är det i södergående istället? Framför mig såg jag några fordon från räddningstjänsten. Det var deltidsstyrkan från Getinge som var på väg fram och jag tänkte att vi alla kan ju inte ha kört fel, vi måste vara på rätt väg..

Ju längre fram vi kom desto tätare stod bilarna, både lastbilar, husbilar och vanliga personbilar. Till och med en och annan motorcykel fanns i havet av fordon… Efter någon kilometers körning bland köande fordon såg jag ett fordon som skiljde sig ifrån de övriga.. Den ena delen av lastbilen hade borrat fast sig mellan bropelaren och i det prång som binder samman bron med pelaren… Denna del var släpet..

Ca: 10 meter från bropelaren stod dragbilen med en väldigt demolerad förarhytt…

En minut kändes som en sekund och efter vad som kändes som bara några få sekunder kom fler brandbilar till platsen och även en till polisbil. Det som kändes skönt var att vi poliser kunde koncentrera sig på våra uppgifter, eftersom räddningstjänsten och ambulansen tog hand om patienten och olycksplatsen… Därför påbörjade jag och mina kollegor en säkring av olycksplatsen, så att räddningspersonalen kan arbeta utan att andra fordon passerar.
När jag stod där på olycksplatsen fick jag många tankar i mitt huvud.. Trafiken stod still i båda riktningar i ett par timmar och många nyfikna personer klev ur sina fordon för att se vad som hänt. Flera personer kom även fram till olycksplatsen med sitt barn på ena armen och en mobil i andra handen och skulle ta bilder. Vissa av personerna i kön frågade när de kunde köra förbi eftersom de skulle på möten. En annan skulle till flygplatsen. Gemensam nämnare för många av de i kön var att de inte brydde sig det minsta om personen i lastbilen, utan de tänkte "jag". Samtidigt var föraren av lastbilen väldigt allvarligt skadad. Han var såpass skadad att han tyvärr avled av sina skador.

Efter sanering av vägbanan i södergående körriktning lättade vi på avspärrningarna i det ena körfältet… Sakta började bilarna rulla förbi… Och lika snabbt som bilarna började rulla, lika snabbt kom mobilkamerorna upp.. Jag räknade till fler kameror än vad jag kunde se människor i bilarna… Det värsta var att de flesta som filmade var förarna… i många bilar var det dessutom flera personer som filmade och många satt och skrattade i bilarna….
Det var till och med så att personer fotograferade föraren av lastbilen när ambulanspersonalen gjorde allt de kunde för att han skulle klara sig..

Jag kan fortfarande inte, så här flera timmar efter olyckan förstå, hur människor kan vara så tanklösa, själviska och totalt utan empati eller känsla för andra människor.
Flera personer som satt fast i bilkön har uttryckt både i tv och i annan media att det inte var så kul att sitta fast i bilkön… Min spontana tanke var att någon har precis förlorat sin pappa? Det är inte heller så KUL….

Flera personer hörde av sig till LKC och förklarade olika anledningar till att just dom skulle släppas fram i kön. Det handlade inte om sjukdomsfall eller liknande omständigheter utan det var möten, luncher, shopping, tågresor eller flygbiljetter.. Återigen, ingen tanke åt föraren i lastbilen… Jag önskar jag kunde fråga EN person, ALLMÄNHETEN, hur tänkte du nu? Men det är klart, de har väl bråttom någonstans. De ska kanske på möte, på en affärslunch eller åka och shoppa på ett köpcenter… Det är klart det är viktigt att de ska få komma fram…
En av personerna i bilkön sa till mig att han hade bråttom hem eftersom han slutat att jobba… Jag var så nära att säga till honom att en annan person, föraren av lastbilen, inte kommer att komma hem.. Han har slutat att jobba men trots detta kommer han aldrig att komma hem…

Bäste Allmänhet:
Både polis, ambulans och räddningstjänst arbetar för Din säkerhet och för att Du ska ha det bra. Vi går till jobbet varje dag redo att med någon minuts varsel rycka ut med livet som insats, oavsett om det gäller brand, rån, trafikolycka eller annan händelse som kräver våran insats. Snälla låt oss arbeta i ostört, vi gör så gott vi kan och vi arbetar så snabbt vi kan för att lösa situationen. Ni behöver inte ringa 112 och fråga hur länge det kommer att vara kö. Det resulterar i att både SOS och LKC blir nerringda av människor som vill komma förbi olyckan. Personalen på LKC ska bl.a. beställa bärgare till fordonen i olyckan, ringa trafikledningscentralen för att få hjälp med omdirigering av trafiken, uppdatera trafikradion om trafikläget, och bl.a. hur länge trafiken kommer vara stoppad. Om ni ringer till 112 och kopplas till polisen blir 112 samtalet såklart prioriterat vilket innebär att all annan verksamhet stannar upp. Så istället för att snabbt få en bärgare till platsen kan den dröja flera timmar.
Bäste Allmänhet… Nästa gång Du fotograferar någon i en trafikolycka, tänk på att det kan vara Din dotter, Din son eller någon av Dina föräldrar, som är den skadade… Jag hoppas innerligt att Du inte använder andras skada och sorg för att tjäna de futtiga kronor media erbjuder för Dina "läsarbilder".
Tyvärr har jag sett att så varit fallet… Alltför många "läsarbilder" har redan spridit sig på nätet….
En familj har förlorat en man och en far. Fortsätt gärna ta bilder när vi arbetar bäste allmänhet, det är en rättighet Du har…
Men gör det bara om Du kan göra det med gott samvete….

Jag kommer aldrig upphöra att förvånas…."

Nu har jag tagit en provtur med "Milou". Inga ryck, inga tända kontrollampor, inget "limpmode", inga felkoder efter provturen.....

Äntligen! "Milou" är frisk igen!! :)

....verkar det banne mig som om "Milou" är frisk!

Grannen tog med sig sin felkodsläsare från verkstaden förra helgen och när han läste ut koderna ur bilen fick han upp fem (!) felkoder satta av det nya gasspjället. Min enkla lilla felkodsläsare har ju bara visat en felkod. Slutsatsen både han och jag drog var ju ganska given, något var/är galet med det ny spjället. Han kontaktade sin leverantör och i onsdags eftermiddag hade han ännu ett nytt spjäll med sig hem. Leverans till dörren bokstavligen!

Bytte spjället igår, och passade på att även byta tillbaka till den gamla gaspedalen. Med all sannolikhet var det ju inget fel på den. När allt var på plats igen så startade jag bilen och den gick jämnt och fint. MEN, inte ett skit hände när jag trampade på gasen utan den låg kvar på en jämn och fin tomgång. Min felkodsläsare hittade heller inga felkoder trots att ETS-lampan envist lyste. Ringde grannen, som precis hade satt sig i bilen för att åka hem. Han vände och hämtade sin felkodsläsare. Undertiden tänkte jag igenom varje steg i återmonteringen. Plötsligt kom jag på en sak! Gick ut till bilen och kollade in under ratten och på gaspedalen. Mycket riktigt, där hängde en okopplad kontakt och asgarvade åt mig! Jag hade glömt att koppla kontakten till gaspedalen. Behöver jag säga att jag kände mig jäkligt dum? :D

Hur som helst, kopplade den där jäkla kontakten, läste ut dom osynliga felkoderna och raderade dom. Startade bilen och ETS-lampan slocknade tillsammans med övriga kontrollampor. Vågade inte ens tänka tanken "äntligen" utan tog en liten provtur. Bilen gick som en klocka och inga felkoder sattes även om jag provocerade bilen på dom sätt som tidigare resulterade i felkoder och "limpmode". Jag börjar faktiskt så smått våga tro att "Milou" är frisk igen. Måste dock ta en lite längre tur innan jag känner mig helt säker, men det får bli efter helgen. Midsommarhelgen är kanske inte den mest lämpliga att ut och åka med en bil som har körförbud. ;) Grannen ska sen dessutom kolla med sin utrustning så att det inte finns några felkoder kvar. Är allt OK då, ja då vågar till och med jag att friskförklara "Milou"! :)

Ha nu en härlig midsommarhelg! Ät och drick gott och lagom mycket, och låt bilen stå om du så bara har luktat på en alkoholhaltig dryck!

För två veckor sedan friskförklarade jag ju "Milou". Det skulle jag aldrig ha gjort!

Några dagar senare skulle jag åka och besiktiga bilen. Den fick körförbud vid månadsskiftet i och med att besiktningsperioden passerats. Inga problem tänkte jag. Bilen är ju frisk och kry igen. Rullade iväg och njöt av den underbara komforten och att bilen funkade som den skulle igen. Jag kom 2 mil! Bilen ryckte till och ETS-lampan tändes. WTF!?!? Stannade på en busshållplats och gjorde som jag gjorde flera gånger förra sommaren, stängde av motorn, väntade en stund och startade igen. Icke! Den här gången funkade inte det tricket. Fick ringt och avbokat besiktningstiden och sen linkade jag dom två milen hem i "limpmode".

Lyckades till slut att ta mig hem och han läsa ut felkoderna innan jag var tvungen att kasta mig i V70'n för att inte komma försent till jobbet. Felkoden handlade om pedallägesgivaren. Googlade på det på en av rasterna och hittade en tråd på SVXC's utmärkta forum. Den felbeskrivningen som fanns där var klockrent detsamma som det jag upplevde. Trådskaparen hade fått ordning på sin bil genom att byta pedallägesgivaren (gaspedalen). Sagt och gjort, en ny gaspedal beställdes och hämtades dagen efter. En stunds skruvande och så var den också utbytt. Efter att ha raderat felkoden provkörde jag bilen, och den funkade som den skulle, tills jag gjorde en "kick-down". Lamp-jäveln tändes och bilen gick i "limpmode" igen! Raderade felkoden och körde vidare. Testen utvisade till slut att så länge jag var snäll på gasen gick bilen klockrent men så fort jag gjorde en kraftig acceleration eller ett snabbt "off/on" på gasen så sattes samma felkod för pedallägesgivaren.

Jaha, då är det väl bara att inse att bilen vill ha en uppgradering av mjukvaran också. Det skulle sannolikt inte behövas men kunde i enstaka fall vara nödvändigt var den information som medföljde det nya gasspjället så tid bokades på volvoverkstaden. Åkte dit nu på morgonen och jag körde lugnt och laglydigt så bilen gick som den skulle, ända tills jag råkade göra en snabb "off/on"-rörelse när jag svängda av länsvägen. Felkod direkt! Stannade och läste ut den. Samma kod igen. Haltade dock vidare den lilla biten som var kvar till verkstaden med tanken att då kan dom själva få se vilken felkod som sätts. Lämnar bilen och blir bjuden på kaffe och fikabröd medan jag väntar. 45 minuter senar kommer mekanikern. "Härligt" hinner jag tänka innan han öppnar munnen och berättar att bilen inte startar. Bilen startar inte efter uppgraderingen!! Så nu står den kvar på verkstaden och jag fick låna en bil så jag kunde ta mig hem igen. Fan vet var det här ska sluta..........

Behöver jag säga att jag är både frustrerad, irriterad och jävligt less?

Håller som bäst på att försöka reparera min båtmotor, en gammal 8 hk Honda. Råkade ut för en smått märklig händelse i höstas. Motorn pajjade när den stod inställd i garaget! Japp, jag vet att det låter som världens mest klassiska undanflykt, men det är dagens sanning. :D

Motorn gick som den skulle när jag körde båten till kajen för upptagning, hängde av motorn och ställde den i garaget. Den skulle användas på båtklubbens arbetsflotte några veckor senare så jag väntade med att köra igenom den med sötvatten. Väl monterad på flotten går inte f-nskapet! Jo, den startade med dog direkt igen. Fick av motorkåpan och började leta efter något synligt fel. Hittade inget men drog igång den utan kåpan på. Då gick den perfekt! :/ Jag är inte speciellt motorkunning men insåg att det måste vara att den inte fick ordentligt med luft. Kände dock att jag inte orkade ge mig på problemet i höstas så den fick köras utan kåpa i vattentunnan.

Nu för ett par veckor sedan tog jag tag i saken och en granne kom när han hörde motorn gå igång. Samma sak nu som i höstas. Motorn dog så fort kåpan kom på plats. "Jag vet vad som är fel" sa grannen. "Den läcker avgaser"! Då insåg jag att den faktiskt lät betydligt mer än vad den borde. Hittade ett begagnat "avgasrör" på E-bay för en överkomlig peng.

Nu idag har jag satt igång med att försöka byta det där 2-decimetersröret. Om det är lätt att byta? Nä, motorn måste lyftas ur underkåpan, eftersom avgasröret sitter under motorblocket, och för att komma åt alla skruvarna som håller ihop motorblocket och underkåpan måste hela jä-la riggen delas. Nu är motorn lös och det går att lyfta upp den en knapp centimeter, sen är det tvärstopp!! Fattar inte vad som håller emot nu!

Fy f-n för att meka utombordare! :mad:

Efter lite drygt en timmes skruvande ute på garageinfarten på förmiddagen så är nu det bråkande gasspjället i "Milou" utbytt. Bilen startade som den skulle efter bytet och även den efterföljande provturen avlöpte utan anmärkning. För övrigt en arbetsinsats volvoverkstaden ville ha lite drygt 5000 kr för, och den prislappen var med avdragen personalrabatt!

Hur som helst så är det skönt att ha det gjort! Nu skall den bara få en service också, sen skall "Milou" ut på annons. Kanske redan till helgen. Det känns dock intespeciellt kul att behöva sälja. Jag önskar verkligen att jag hade haft möjlighet att behålla bilen, för den är helt underbar att åka i, men jag har helt enkelt inte plats för tre bilar och jag har för stort behov av en kombi för att behålla den som bruksbil.

En dryg timmes jobb och 2500 kr istället för att lämna bilen på volvoverkstaden och betala upp emot 11000 kr. Känns som en jäkligt bra förmiddag det här! :P
Nu ska jag bara åka och betala spjället, och lämna det gamla som sen kommer att renoveras och förhoppningsvis ge någon annan bil ett lite längre liv. :)

Igår glädje över priset bilen fick på Elmia, idag på morgonen brutalt kastad tillbaka i verkligheten.

Kisse, min älskade lilla katt, kom upp i sängen vid 8-tiden och ville kela en stund. När jag sedan vaknade igen strax före 9 låg hon som vanligt på mattan i sovrummet. När hon fick syn på mig började hon jama med ett röstläge jag aldrig hört förut. Och så drog hon sig fram över mattan med framtassarna medan bakbenen bara släpade. Jag förstod ögonblickligen att något var väldigt fel!
På Blå Stjärnan sa veterinären att Kisse hade fått en blodpropp som stoppade blodflödet helt till bakkroppen. Hon var alldeles kall om rumpan och bakbenen. Diagnosen innehöll så många ”kanske” att jag valde att ta det tunga, men för mig självklara, beslutet att hon inte skulle behöva utsättas för alla dessa ”kanske” utan istället få somna in lugnt och stilla.

Hon fick en spruta med sömnmedel och medan jag höll hennes framtassar så somnade hon långsamt på den mjuka och goa filten i transportväskan. När hon inte längre orkade hålla upp huvudet la hon det ovanpå min hand. Det blev ett värdigt slut, så värdigt det nu kan bli i ett undersökningsrum.

Kisse, du fångade mitt hjärta fullständigt! Tack för allt!
Din husse

Min C70, "Westcoast Edition"....

....kom in i mitt liv väldigt oplanerat i början av februari 2013. Sent samma kväll som den hämtades hem, en fredag strax före midnatt, anmälde jag den till Bilsport Performance & Custom Motor Show. På måndagsförmiddagen fick jag ett mail om att bilen var välkommen. En dröm jag burit på sedan mitt första besök på "Elmia" påsken 1985 hade gått i uppfyllelse!

Det blev full fart i garaget. Ljudbygget som precis blivit slutfört i "Milou" revs och flyttades över. Det gick ganska snabbt och smärtfritt så jag kände mig lugn och tänkte att det är skönt att slippa den omtalade "Elmia-stressen". Det sket sig fullständigt! Allt som kan strula har stulat i samband med inköpet av nya fälgar och däck. Dessutom vaknade jag med halsont på måndagen före påskhelgen. Febern kom och gick. Till slut löste det sig och vid 8-tiden på onsdagskvällen satt fälgarna på bilen. Jag hade feberfrossa och var så slut i kroppen att jag skakade.

Torsdag morgon och dags för avfärd mot Jönköping. Jag mådde rent ut sagt skit och funderade på hur sjutton jag skulle klara helgen, om jag skulle bli så dålig att jag tvingades stanna kvar i sängen. Hur som helst, jag kör ut bilen ur garaget, ned för garageinfarten…. Men inte ut på gatan. Frontspoilern tar i marken! Bara att backa in i garaget igen, lyfta bilen, av med framdäcken och höja coilisarna en centimeter. Nytt försök, och det gick!

Efter att ha gått på mässan och mått mindre bra så började jag piggna till på söndagsförmiddagen. Plötsligt kände jag att jag var hungrig och inte bara illamående och jag fick för första gången underhelgen i mig lagad mat. Den lunchen var god. Middagen sen på kvällen smakade utsökt!

Så var vi då framme vid sista dagen och jag misstänker att de flesta av oss utställare mest gick och väntade på att mässan skulle stänga så att vi kunde packa ihop och åka hem. Alla människor och inte minst ljud är mer tröttande än vad man kan tro, men så var då klockan äntligen 14.30 och prisutdelningen började. Uppe på scenen stod ett stort bord med en imponerande samling pokaler i olika storlekar. Plötsligt hör jag mitt eget namn ropas upp! Va? Är det möjligt? Tankarna virvlar genom skallen medan jag tar mig fram och upp på scenen. Min bil blev en av 10 ”Runner Up” i A-hallen!

Tänk, inte bara den där gamla drömmen från 1985 gick i uppfyllelse, min bil vann dessutom ett pris. Vilken avslutning det blev på påsken 2013!

Premiärvisning av vinterns totalt oplanerade projekt sker på Bilsport Performance & Custom Motor Show i påskhelgen. ;)



Vi ses på Elmia! :)

....tomtetider vill jag bara önska



//Magnus

Ägnade mig åt lite bilvård idag på förmiddagen. C70'n är nu inställd i garaget för vintervila och då står den på en uppsättning gamla vinterdäck medan "finhjulen" ligger och vilar i en hylla.
Passade också på att skifta plats på fram- och bakhjulen på V70'n så att dom skall klara sig fram till dess det är dags för vinterdäcken.

Vad har då det med rubriken att göra? Jo, det skiljer ca 9 år i ålder på mina båda bilar och när jag flyttade runt bilarna idag fick jag plötsligt syn på detta.


V70 Classic 2008 ovan och C70 1999 nedan.


Hur stor är sannolikheten egentligen att två bilar råkar pakeras på samma plats med i stort sett identisk mätarställning? Och nej, den är inte riggad! Det handlar om ren slump. :D

Dock rullade V70'n om sin äldre släkting lite senare under dagen då jag åkte till affären. ;)

Ja, jag vet att jag är lite tidigt ute. Klockan är inte ens 10 ännu men snart är vi där, framme vid tolvslaget. Se nu till att ha trevligt så här på årets sista dag. Ät och drick i lagom mängder och ta det försiktigt med eventuella fyrverkeripjäser så inte olyckan är framme. Och du, om du så bara luktat på en alkoholhaltig dryck, låt bilen stå! Alkohol och bilkörning är en oförlåtlig kombination!

Med dessa rader vill jag önska er alla en fin avslutning på 2010 ett riktigt Gott Nytt År 2011!