...och så var sommaren på gång. Ja, i alla fall när det gäller hästen. Förta starten för iår är gjort, och sommarens mål är redan efter andra starten uppnått avklarat. Debuten i 1.10 gick plättlätt och helt felfritt, så nu är det bara att ställa in siktet på nästa mål, 1.20m innan säsongen är över. Gott att vara igång!!

Stagean då. Den är på gång mina vänner. Besiktning bokad 13 maj, därefter ser ni den förhoppningsvis på Power Drift i Karlskoga den 18 maj, och på Gatebil senare i sommar.
Tyvärr hade vi lite otur med avgasvärden förra sommaren och hade varken tid eller lust att ta någon djupare titt på problemet och Staggy fick ta vintervila redan efter andra åkturen i Maj. Men den som väntar på något gott, eller vad säger ni? ;-)

Inför i år planeras ett enklare ljudbygge och ny stereo. Det behövs inte så många förändringar eftersom alla förändringar som skedde till sommaren 2012 aldrig visades ordentligt. Men i år ska hon ut och visa upp sig, och vi ser fram emot det massor!

Ta hand om er,
kram.

Idag är det bevisat vilket fattigt och trångsynt samhälle vi lever i, och jag skäms. Att kränga däck är väl knappast något världsproblem, men tydligen ett jäkligt känsligt område i osmidiga däckfirmors liv. Stagean väntar spänt på sina pallbockar sedan sex månader tillbaka, och idag var det dags att kränga dom nya nankang däcken på dom nya 9,5" bred rota fälgarna, men så lätt som det låter var det inte. Folk här tycks få utslag av japanska bilar och breda fälgbanor. Vid förfrågan om vad de skule ta för att kränga däck höjdes summan mer och mer ju mer vi berättade om bilen. När priset inte längre var inom rimliga gränser tackades det för oss och vi sökte vidare, i ryggen får man då ett bittert mummel från någon som borde jobba för kundens villkor, inte mot dom. Jag ville spränga stället. Skicka det med en raket rakt ut i rymden. Låta dom få segla i omlopp kring jorden tills dom ångrade sig, och då hadebjah skrattat och sagt att det var för sent. Men så kan man såklart inte göra, så i stället åkte jag till nästa firma, som oförskämt odrägligt talade om att han varken ville se eller röra fälgarna.
Där stod vi, 6månaders blod svett och tårar i garaget, och bilen får inga däck att stå på. Paniken leder oss till vårt allra käraste Interwheel i Karlstad. Där uppskattas alla typer av bilar, oavsett om det är en V8a eller en rak 6a med dubbel turbo. Och inom ett par dagar ska dom ha hjälpt oss att göra drömmen verklig, Stagean ska Äntligen ner från pallbockarna.
Tack Interwheel Karlstad - utan er hade det här aldrig gått.

Och ni andra, synd att ni just ratade er bästa kund. Ni gjorde bort er, det säger jag er.

Tack igen till Interwheel Karlstad, ni är guld värda för oss!

Jag saknar Dig.
När ses vi igen?

min älskade ängel....

Igår var det dags. Täcket lyftes av och nyckeln stoppades i låset, huven öppnades och kablarna sattes tillbaka på batteriet, sen vreds nyckeln om i tändningslåset och T5'an tog ett djupt andetag och mullrade igång. C70'n var vaken, äntligen.
Jag har saknat henne. Glastakluckan, den ljusa läderinredningen, T5'an, automatlådan, BBS-fälgarna och såklart den perfekta lila lacken som matchar min favoritklänning från Odd Molly.
I de ögonblicket jag vred om nyckeln kom sommaren flera mil närmare, och jag älskar det.

Nu får hon agera min högra hand innan vi tillslut måste skiljas åt genom en annons på blocket. Men vi ska ta vara på den sista tiden, noggrant.

Under påsk åker vi på lördagen till Jönköping och Bildport Performance and Custom show. Håll utkik, och ta på er solglasögonen så ni inte bländas av hennes skönhet!

Ta hand om er alla, och kör försiktigt så ses vi i Jönköping.

Jag kan inte sticka under stolen med att jag faktiskt är nöjd med regnet som just väckt mig genom sitt bestämda piskande mot sovrumsfönstret. Jag saknar sommaren. Jag saknar mina bara ben som trippar runt i skyhöga klackskor. Jag saknar mina små klänningar som busigt leker med sommarvinden. Jag saknar dom sena kvällarna bakom ratten på en leksak med över 300hk under huven. Jag saknar att mitt hår luktar däckrök och gummi. Jag saknar dånet mellan husväggarna när de över 300 hästarna tar sig ut genom de 3,5" breda avgassystemet. Jag saknar mina japanska leksaker. Jag saknar min lila glidarbil.

C70'n står sedan oktober nerbäddad under ett täcke i garaget. Hon vilar sött likt en Björn som gått i ide. Jag hälsar ofta på henne, drömmer mig bort till sommaren.

Men den största kärleken av dom alla, och de jag saknar mest på jorden, Stagean. Den vita kombin som knappt sår ljuset av solen förra säsongen. Endast två dagar fick hon rulla, efter det stängdes garageporten framför henne och lampan släcktes.
Men iår är det dags igen! Hon är mer taggad än någonsin och allting kommer komma att bli perfekt. För några dagar sedan öppnade jag huven och började skruva isär de som ska blästras och lackas, och nu ska jag börja polera och dra kablar så man med gott samvete kan öppna huven under säsongen 2012.



Snart är det sommar <3
God morgon alla där ute.

Det värsta jag vet är egentligen att vakna på morgonen, det spelar ingen roll vad klockan är heller, för oavsett så blir jag rastlös och får skittråkigt!
Så nu ligger jag och surfar runt lite på iPhonen och funderar på om jag kansle skulle piffa till C70'n lite. Ett
BSR chip kanske? Eller 3" avgassystem - hela vägen? ...ett med dubbla ljuddämpare i så fall...fast utan katalysator. Kanske ett öppet luftfilyer, HKS skulle ju matcha bilens lack. Över trehundra hästar på framhjulen...det vore kanske nått de!
Har även funderat på att behålla BBS fälgarna, men splitfälgar som det sägs, så borde man kunna dra isär dom och sedan lackera. Funderar på att lacka "ekrarna" i bilens färg...under vintern.
Invändigt då, träpanel, är det ens någon som tycker det är snyggt?! - antog att det var så, skitfult!
Lacka trädetaljerna i bilens färg också kanske ni tänker? - nej, så blir det icke. Har funderat på en crèmefärgad pearl, som ska matcha den ljusa läderinredningen.
Jag fortsätter att fundera, och räkna pengar...en till häst vore ju också skoj att köpa...


Hörs hörni!

Sedär ja, en Volvo C70 T5 blev det, en mörklila.
Imprezan byttes under onsdagen bort mot vad som idag kommer att sova på min parkeringsplats. Kanske var det inte en Volvo som stod på önskelistan efter Imprezan, men som det känns nu, kunde det inom rimliga gränser inte blivit mycket bättre. Jag är nöjd, och hoppas att den som står med Imprezan är det samma.

Nu har jag även tagit mig i kragen och slängt upp tre bilder på nya bilen. Ni får kika in dom, så ska jag snart ordna några bilder med lite högre klass!

Ha det gott, kram.

idag såg vi för sista gången, jag och Dea, mitt älskade hjärta.
Min kära Subaru Impreza får nu rulla vidare i nya kvarter och lämna grannarna sömnlösa om nätterna då hennes boxermotor ska mullra likt åskan. Jag kan inte sticka under stolen med att jag kommer sakna henne. Hon var i bilväg den mest underbara lilla sak man kunde tänka sig, men vi passade inte. Hon gillade inte hästar, och det kändes nästan som ett måste för en bil ägd av mig.
Min parkeringsplats är dock inte tom, där står en ny pärla och blänker. Jag tänker avslöja vad, såfort jag har några värdiga bilder på henne, ja, för en hon, det är det absolut.

Vi hörs, och godnatt.

Jag ville bara tala om hur underbart livet var när du var en del av det.
Gissa hur mycket jag älskar dig?

för alltid.

Jag ligger sedan en stund tillbaka i sängen. Katten ligger som alltid tätt intill mig och spinner, ofta när hon kryper intill såhär undrar jag vad jag gjorde utan henne. Hon är lika viktig som den nalle man alltid var tvungen att krama till sömns varje natt då man var 6 år gammal. Idag är jag 21 och skulle kunna döda för den där nallen igen. Inte just nallandet, utan tiden man levde i då. Då sorg var tårar från ett skrapat knä som fort i gatan då man ramlat på cykeln. Kärlek var den där killen i klassen med blåast ögon och djupast smilegropar. Aldrig någon man skulle kunna tänka sig att ta i, bara titta lite förundrande på. Den där tiden då fredagar betydde fredagsmys och sommarlov betydde Kolmården. Idag, 15 år senare är sorg mycket mer komplicerat, mer smärtsamt. Kärlek innebär inte längre klarblåa ögon där ens tankar man få försvinna en stund, idag ligger kärlek mer nära sorg än något annat. Att bli vuxen ansågs aldrig lätt, men ingen talade om för mig att det var dödligt svårt att ens försöka.
Katten Lisa har somnat nu. Ensam ligger jag och lyssnar på vinden som tränger sig in genom ett fönster på glänt. Jag fryser, men inte av kyla, utan av tomhet. Vart tog livet vägen, kan man leta för alltid?

De plågar mig hårt de som hände i november 2010. Ofta frågar jag mig själv om det någonsin kommer att gå över. Ofta känns det som hela mitt skratt, kanske hela mitt hjärta försvann den där veckan, i november 2010. Allt för ofta känns det som jag tröstlöst går på lånad tid i väntan på en utgång, en pausknapp eller allra helst en exitknapp som bara får allt att försvinna, gå upp i rök som om det aldrig funnits. Jag saknar så mycket att jag glömt bort hur man lever, och allt jag önskar mig är någon som ser, accepterar och hör mig. Någon som kan sätta plåster på såren och kanske läka några av dom åt mig, men vart finns den människan som är kapabel till allt det där, vart finns den själ som kan läka mitt trasiga falska skratt... Kvar i November 2010?

Jag hade glömt bort hur skönt det kändes inuti efter att ha skrivit ett mil långt inlägg i någon blogg, och sedan loggat ur utan att tänka på vem som kommer att läsa. Jag bloggade mycket förut, sen plötsligt slutade jag helt utan förvarning...och bara jag själv visste varför. Idag kan jag inte bestämma mig för hur jag ska göra, som om det vore någon stor grej att fundera över egentligen. Ja - för mig är det de. Jag skriver inte för andra, utan för mig själv, därför måste jag noga bestämma mig för om jag är redo, om det är den vägen jag ska gå för att lätta mitt "det där" som vi kallar sorg.

...allra helst vill jag bara börja med att berätta vart allt startade, nämna namn, datum, klockslag, känslor och allt som gnager inom mig, men jag inser snabbt att det inte är någon vidare bra ide. Det får stanna inuti en stund till...kanske tills det sållats bort att mitt omedvetna och aldrig mer påminner mig - om det är möjligt att gömma något så långt in i kroppen att det aldrig kommer fram igen.

Vad jag i alla fall kan göra hör och nu, det är att dra den enkla slutsatsen, att när man blir tillräckligt ledsen, då finns det inget mer att skriva om. Då är allt bara en ekande tomhet som någon idiot valt att döpa till Sorg. Hela min värld är en ekande tomhet - är det sorg mitt liv är uppbyggt på....den som lever får se.

Stagean gjorde succé på Motormässan här i Karlstad förra helgen, men det hade sitt pris.

Kika in videon på TV4Play - http://www.tv4play.se/nyheter_och_debat … id=1639676 så förstår ni vad jag menar!

Ha en bra helg alla!

det är med tungt hjärta jag går vidare i livet. Allt för ofta fattas du mig. Mitt liv blir aldrig det samma utan dig. Jag plågas i vetskapen att jag snart kommer stå på sommargrönt gräs och inse att jag är ensam. Utan dig. I hela mitt liv har sommaren vart våran, bara våran. Nu tvingas jag att leva den utan dig, för resten av mitt liv. Jag saknar Dig. Jag saknar Dig så obeskrivligt. Tillsammans för alltid - jag hoppades på det. Nu står verkligheten och knackar mig på axeln, ensam får jag ta steget i i sommaren.

Vi ses på andra sidan. Där får vi vara tillsammans för alltid och för evigt.

Ta hand om Dig, så ses vi snart igen.
För alltid mest älskad - Du gjorde min Värld.

Vila I Frid.

Stagean står på lyft och väntar på att vi ska göra ett sista ryck ikväll för att få dit den nya kopplingen, sen bär det av mot tvätthallen, där ska vaxas och tvättas som aldrig förr, och på lördag morgon beger vi oss ner mot Jönköping. Med oss i sällskapet har vi en BMW M5 e60, en Evo X, Dodge Magnum och en hel hög med andra fina bilar. Imprezan får stå hemma och vila upp sig lite, det behöver hon!

Vi ses på A6 på lördag kväll ;-)

Hejsålänge.