Som tidigare nämnts så har jag numera full fräs på Subaruns servostyrning.
Har hittils,dessvärre, hittat några smärre nackdelar med denna uppgradering, vilka lyder som följande;

Har man spenderat tre månader med att träna armar varje morgon på väg ut ur parkering så uppstår det en viss förvirring i muskelminnet när det tidigare motståndet inte längre finns där. Denna förrvirring resulterar bland annat i att man tar i utav bara fasingen i rondellen intill kvarterspizzerian, och passar på att gena rakt över, i stället för att köra runt.
Vänstersvängar i T-korsning är också en intressant upplevelse, då resultatet oftast utartar i vad som närmast kan beskrivas som en U-balle.

Jag har fortfarande inte beslutat mig för om pumpen ska få stanna kvar, eller om jag ska smäcka upp den gamla hederliga "övningskörnings-skylten" igen...

(Förhoppningsvis lyckas ni läsa mellan raderna och inse det humoristiska i mina överdrivna gestaltningar)

Plocka in barnen och koppla fast hunden! Mallan är på gliiiid

Nu jädrar händer det grejer! (Om än det går smärtsamt sakta...)
Köpte som bekant Subarun med defekt styrservo, men till det priset jag fick så kan man knappast klaga. Efter några besök under huven och lite tankeverkstad så lades en beställning på ny pump.

Som vanligt så är jag besatt av att klara allt själv. Jag vill bevisa lika mycket för mig själv som för min omgivning att jag tillhör den där gruppen av kvinnor som "kan själv". Feministerna jublar!
Den här gången fick jag däremot retirera och flirta lite med farsan, men lite "far-och-son-tid" har väl ingen dött av?

Det blev hur som helst en riktigt mysig garagekväll med ett lämpligt stort projekt. Minimalt med krångel. Vi flyttade på generatorn och sedan var det fritt fram för att fiska ut den gamla pumpen. Det lutar åt att en backventil har gått sönder, då den verkligen inte låter som den ska.

Lagom positiv hivade jag sedan ner den "nya" pumpen (beggad, man är ju inte gjord av pengar) bara för att snubbla på mållinjen... Bilen provstartas och jag ger upp ett glädjetjut. Den funkar!!! Samtidigt viftar fadern frenetiskt framför vindrutan - stäng av, stäng av!! GIVETVIS så läker det olja kring utflödet. Kopparbrickorna som sitter kring luftningsbulten är sopslut.
Bara att vänta till nästa dag och åka och handla...

Det hade ju givetvis kunnat skita sig mer än vad gäller några ynka brickor, men jag tror ta mig tusan att jag ska köpa ett helt lager att ha hemma. Fast ska jag vara ärlig så är jag förvånad att det gick så pass smidigt och enkelt.

Nu är styrningen åtminstone redo för lite rally i vinter på våra norrländska skogsvägar! Peppen är total!!
Nästa rond gäller bakre lambdasond, och ett nytt svordomsvokabulär utlovas till alla inblandade. Ser iallafall fram emot lite hederligt helgmys i verkstaden med min favorit-familj. Förhoppningsvis har jag hunnit få mina nya vita blinkers och sidomarkeringar tills dess också.

Ses på "kyrken", tills nästa gång!

Jag ser både fördelar och nackdelar med att ha en hjälpsam fader och en bil ståendes i dennes garage. Fördelen kan möjligtvis vara att fadern i fråga skruvar färdigt i bilen utan en. Nackdelen är eventuellt densamma.
Jag tar de flesta tillfällen jag får när det kommer till att lära sig mer om bilar. Allra främst min egen. Det absolut sista jag vill är liksom att framstå som en blåst och bortskämd brud. Men jag är givetvis oerhört tacksam för hur mycket han har hjälpt mig <3

Nu är alltså det nya oket på plats (detta målades bara innan vi skruvade dit det - minimalt med jobb!) samt att det andra har renoverats och skruvats tillbaka. De bakre oken har dock tyvärr inte fått möta färgpenseln än, jag blev vräkt med omedelbar verkan, så att säga.
Orsaken till besväret verkar mest troligt vara att packningen i högra oket skars sönder när förre ägaren bytte belägg, men det är väl kanske lätt hänt.

I går var jag till 99% säker att jag inte skulle få köra min pärla på ytterligare en vecka, och idag har jag blåst runt i stort sett hela stan. Känslan är nästan obeskrivlig. Lite som att få hålla om någon som man inte har träffat på flera månader.

Här händer det saker samtidigt som det står still, kan man säga. Pärlan har ockuperat stamcellernas garage en längre tid nu på grund av att bromsoken fram spyr ut olja (snustorrt i oljebehållaren). I går gjordes första försöket till renovering (kudos till min tålmodige mentor och stöttepelare - farsan), men det sket sig givetvis.
Tanken var god, så klart. Två renoveringssatser från Mekonomen, byta lite packningar och nipplar - done! Slutade istället med att det lades en order på att beggat bromsok vänster fram. För inte nog med att nippeln hade gått av, vilket vi givetvis hade ambitionen att fixa, men då ska ju f*nskapet ha ärgat fast också. Bara att kasta in handsken där.

"Det är aldrig för sent att ge upp", som ett gäng lokala berömdheter uttryckte sig.

Något ljusare nyheter är åtminstone att jag äntligen har fått tummen ur arslet och gjort någonting åt inredningen i bilen. Gick lös med flaskan med lila plastidip som har legat och mognat på färghyllan sedan i somras. Klart att det ska synas att ett fruntimmer kör!

Håller tummarna för att man kanske får rulla omkring snart igen.