Hemma igen... Mycket trött och urlakad efter en lång och mycket spännande dag.
Fyra timmar i dyno. Och jag kan säga att det gick både bättre och sämre än jag väntat mig. Och jag fick sällskap av min gamle vapendragare E och datanissen som mappade igång bilen.
Först bildbevis

. Dyno-killen bakom ratten, mycket duktig kille.
![https://www1.garaget.org/gallery/images/178/177279/177279-a3b38c4710f8475070dc888131fbc6ba.jpg]()
De goda nyheterna är att Bemun höll ihop, inget pajade och oljetrycket betedde sig som folk. Vi behövde inte ens fylla i olja en enda gång!
Bilen gick också betydligt bättre på väg hem än på väg dit. Inget misständande och bludder, bara att växla ner och blåsa om på motorvägen. Turbon viner som ett jetplan.
Siffrorna blev inte närmelsevis så massiva som jag hade hoppats. Min laddtrycksstyrning fungerade inte och i praktiken lyckades vi inte bänka några siffror på högre ladd än 0,75 bar. Laddet svajade och fick en okontrollerad peak vid ca 5500rpm, samtidigt som den inte fick fram tillräckligt med bränsle till spridarna på höga varvtal när laddet kom. Troligen är det bränslepumpen som inte orkar längre.
Det är en original saab 900i-pump, och de ska tydligen hänga med till omkring 5bar bränsletryck – på pappret. Med min btr på 3,8 bar plus laddtryck så är vi redan där i gränslandet.... Och pumpen är ju 25 år gammal och troligen inte så potent längre.
Siffrorna nu är tämligen genanta; lite över 240 häst och 366nm @ about 0,75 bar. I början var det riktigt eländigt. Första gången han testade gav ca 160 häst, och vi funderade länge vad som var fel. Vi hade problem med att systemet tappade varvtalssignalen på höga varvtal. Det visade sig bero på att triggerskivan och -givaren stod för långt ifrån varandra. Så det var bara att sticka ner händerna i det brännheta motorrummet och skruva loss sensorn, finjustera fästet med kofot och skruva ihop igen...
Men även med ok varvtalssignal var motorn för kraftlös. En tvåliters saabmotor med Holset på 0,7bar borde ge närmare hundra mer... Så vi testade en intressant grej. Jag frågade om Trionic detekterat några knackningar. Det hade den inte. Inte en enda. Så jag föreslog möjligheten att jag monterat triggerskivan några grader fel och den tände senare än tändmappen angav. Han började leka med tändningens förställning... Det slutade med att han vässade tändningen NIO grader! Och den spikar fortfarande inte just alls.
Ja, så såg vi också flammor från grenröret i ett skede. Det brann... inte roligt. Men som tur var det mapparens vacuumslang som fallit över turbon och smält... det räckte att blåsa en gång så slocknade det.
Här står den hårige byggherren i gula hörselskydd och övervakar spektaklet:
![https://www1.garaget.org/gallery/images/178/177279/177279-30ec6242947b6cda1acffed024f0a31d.jpg]()
Så kontentan är att jag fortfarande inte har någon värstingbil som krullar asfalten under sig, men 240 välfungerande hästar är ändå riktigt skoj. Nu blir det att sova på saken, köra och använda, läsa på och sedan bygga vidare. Dyno-killen sa också att med kontroll över laddtrycket och tillräckligt med bränsle finns det mycket mer att hämta.
Tills vidare, hav gott mod, homies och followers!
