När jag köpte Hooken var både temp och tankmätarna i instrumenthuset döda. Istället fanns en extern tempmätare från Biltema. Vad gällde tanken fick man nollställa trippmätaren vid tankning och gå efter den. Men med besiktningen klar bestämde jag mig för att ta en närmare titt på dessa instrument!
Det skulle visa sig att varken temp eller tankgivare var anslutna till sina kontaktstycken. Tankmätarens kabel var enkel att hitta i bagageutrymmet. Men inget hände när jag kopplade in den till tankarmaturen. Provade att lägga kabeln mot jord. Mätaren skall då gå upp till full tank, men inget hände... Jag letade upp ett elschema och lyckades lokalisera kabeln till tempmätaren. Den gick genom torpedväggen, men stannade i ett kontaktstycke. Antagligen hade den aldrig kopplats in till någon givare efter motorbytet och en extern mätare hade installerats istället. Testade att lägga även den mot jord, men ingen reaktion...
Jag började misstänka att allt inte stod rätt till med själva instrumenten. Och mycket riktigt, den tunna tråd som sitter inne i själva tank och temp-mätarna var av på båda. Temp och tankmätarna (de som ligger urplockade) var alltså trasiga...
Men! Förra sommaren, när jag och en kompis på väg hem från Gotland med min blå 245:a frågade jag honom om vi inte kunde stanna till några timmar på Rumskulla skroten, som jag hade hört skulle vara billig och bra. Vi körde ju ändå genom Småland och han behövde dessutom lite delar till sin Mercedes C200 -98. Vi körde dit och där, på skroten, ovanpå ett par andra bilar stod en Volvo 142 av 1973-års modell. Jag klättrade upp och kunde konstatera att även om mycket var plockat fanns klocka och intrumenthus kvar. Visste inte vad jag skulle ha dem till, men tänkte att de kommer nog till användning någon dag. Jag gav en hundralapp för dessa och några andra delar. Nu, nästan ett år senare kunde jag använda temp och tank-mätarna som såg ut att vara hela (tråden var åtminstone hel). Eftersom kretskortet inte är helt samma på 140/164 (73-74) och 240/260-serierna (75-80) (blinkerskretsen skiljer sig) flyttade jag över mätarna istället för att byta hela instrumenthuset. Jag ville även ha kvar samma hastighetsmätare. På översta bilden ser ni mätarna från 142:an, som sitter på kretskorten. Färgskalan ser något annorlunda ut än de som satt i Hooken.
Passade även på att blåsa rent instrumenthuset och byta glödlampor till några av varningslamporna, som var trasiga (bland annat glödtrådsvakten).
Sedan kopplade jag in allt! Tankmätaren hoppade igång och började visa rätt värde direkt. Till skillnad från 700-serien har 200-serien en bättre flottör och får sällan problem med att tankmätaren visar fel eller fastnar. Tempmätaren var lite klurigare. Jag började med att koppla den på givaren som sitter i närheten av urtappningsskruven, nere vid termostaten. Den fungerade, men var inte kalibrerad för mätaren. När motorn väl kommit upp i normal arbetstemperatur (90 grader enl. Biltema-mätaren). låg mätaren i topp, ovanför slutet av färgskalan.
Jag provade att koppla den på Biltema-mätarens givare, men inte heller den var rätt. Men! Eftersom jag har glödningen på knapp testade jag den på tempgivaren för glödningen, som sitter bak i toppen mot torpedväggen, som nu var ledig. Det blev ingen reaktion alls... Misstänkte en trasig givare, så jag bytte den och då hoppade mätaren igång. Den visade sig vara ganska bra kalibrerad med mätaren. Vid varm motor ligger den något högre, inom det oranga fältet, men går aldrig in i det röda. Bestämde mig för att köra med den, men även behålla den externa tempmätren, som är kopplad till en givare fram i toppen (i hålet för tempgivare för glödning/tempmätare.) På så vis får jag väldigt bra koll på om motorn börjar bli varm.
Bytte även lamporna som sitter i en list ovanför instrumenthuset och som sköter instrumentbelysningen. Två av dessa tre var trasiga. Just de lamporna var av en typ som är ganska ovanlig numera, så de var lite svåra att hitta, men till slut fann jag dem på AD Bildelar i Kungsbacka.
Fixade även lamporna till fläktreglage och strömbrytare...
...och slutligen även till handskfacket!
Med detta fixat blir det roligare att köra i mörkret. xD
Edit: En del kanske undrar vad jag gjort med varvräknaren som syns på första bilden. Jag valde att ta ut den och istället ersätta den med den svarta plastkåpan från 142-instrumenthuset. Planen är att låta en kompis titta på om han kan bygga om den till att passa en diesel. Detta eftersom det (rätta mig om jag har fel) aldrig gjordes några diesel-varvräknare till det gamla mätarhuset.
De tidiga årgångarna av 200-serien var dessvärre mycket rostkänsliga. Detta tas bland annat upp i Trafikmagasinet 1981, där de bland annat testar en 244 av 1976-års modell. Det handlade dels om de nya lackmetoderna som visade sig vara bristfälliga, men anledningen till att framskärmarna rostade sönder och det ofta blev stora hål i överkant berodde främst på avsaknaden av innerskärmar.
"På senare år har dock 240-serien fått innerskärmar fram, och då har de här rostproblemen blivit avsevärt mindre" - Christer Glenning, test av beg. 240 i Trafikmagasinet 1981. Se: https://www.youtube.com/watch?v=giQNVWnyu3w
Så jag plockade loss och köpte två innerskärmar fram från en 244 på skroten. Tyvärr fanns inte stänkskydden kvar, men jag tror mig ha ett par någonstans. Innerskärmarna gick för en femtiolapp.
När jag kom hem gjorde jag rent vänster hjulhus fram (som jag tidigare underredsbehandlat)...
...och monterade skärmen. Passformen var perfekt och det enda jag behövde göra var att slå hål med en spik och montera de självborrande plåtskruvarna på tre ställen. Jag valde att vänta med högersidan, då jag ändå skulle byta den framskärmen. Vänster framskärm byttes ju i samband med tröskelbytet och innerväggen lagades då upp, som jag skrivit om i tråden.
Bakre innerskärmar!
Men också bak valde jag att satsa lite extra på rostskyddet. Innerskärmar i de bakre hjulhusen fanns som tillbehör till 700-serien och var standard på 900. Men till 200-serien fanns det inga och skärmkanten är helt annorlunda än på 7/900! Men nu såhär i efterhand har det kommit eftermarknads-skärmar även till bakre hjulhusen. Förvisso får man ge dryga 1200 kr för ett par. Men jag valde ändå att lägga det. Förutom hjulhusen och reservhjulsbaljorna skyddar de ju även skärmkanterna, som annars ofta rostar sönder (jag skall byta skärmkanten på vänstersidan av den anledningen). Det finns roligare (och billigare) saker att göra än att byta baljor, skärmkanter och laga hjulhus, så jag beställde ett par skärmar från CVI!
Skrapade bort all jord och gammal underredsmassa från bakre hjulhusen. Det blev ganska mycket!
Rostskyddade med tunnflytande underredsmassa och smetade sedan på tjock underredsmassa. Lät det torka och monterade sedan de nya innerskärmarna jag beställt hem.
Passformen var helt okej och det var inga problem med att få dem på plats.
Och skärmarna går ner ganska långt, vilket borde ge ett bra skydd för baljor och golv. Senare kommer jag även komplettera med stänkskydd.
Tätning av oljeläckage
Efter att ha kört en del hade jag noterat ett oljeläckage under motorn som såg ut att kunna komma från tråget eller från oljefiltret. Högre upp var det torrt.
Men det visade sig komma från bulten som håller generatorspännaren, som inte blivit 100% åtdragen när vi hade loss remmarna. Även den extra "oljepluggen" nedanför läckte och behövde dras åt (denna hade vi inte haft loss). Vi drog åt bultarna och gjorde rent med motortvätt. Efter detta upphörde det läckaget.
Tvätt
Gav även Hooken en välbehövlig tvätt.
Montering av rutlisten
Efter att rutramen torkats rent noggrannt passade jag på att montera listerna runt vindrutan.
Då flera av clipsen saknades behövde listerna limmas på plats. Jag använde butyltejp underifrån och lade en linje med byggfog mot rutan.
Sedan användes diverse tvingar och andra föremål för att trycka listen på plats under torktiden.
Ett paket!
Ännu ett paket dök upp.
Det visade sig innehålla ventilkåpspackningen (den nuvarande håller inte helt tätt) och de nya remmarna jag beställt från KG. Två fläktremmar (för fläkt & generator). Det sitter två fläktremmar på D24 i 200, bara en i 700-serien. Två remmar känns tryggare om en går av! Köpte dessutom en ny rem för servopumpen. Kommer att montera dessa tre och byta packningen längre fram.
Kunde inte låta bli att byta projektbild igen sedan jag skaffat vita blinkersglas till USA-fronten! Jag valde bland dessa tre, men valet föll på den sista.
Kommer berätta mer om USA-fronten inom kort!
Vovve och Volvo
Väldigt vad en viss hund tycker om att hoppa in i gamla bilar.
Byte av höger framskärm, rostlagning av innervägg & justering av huven
Även höger framskärm hade gjort sitt!
Eftersom jag fick med en ganska fin extraskärm i Hookens färg tänkte jag ge mig på att byta denna...
...för den var verkligen rostig!
Men när man väl börjar hittar man ofta andra saker som borde rättas till. Som att huven inte går hela vägen ner i överkant på högersidan.
Det visade sig vara en svetsning som släppt...
...något som var snabbt åtgärdat med svetsen.
Framskärmen demonterad. Här fanns mycket smuts som hade sprutat upp och fastnat mot skärmen.
Även ett större rosthål som jag upptäckte när jag hade loss och bytte länkarmsbussningen.
Och precis som på vänstersidan fanns genomgående rost i överkant, där vattnet från taket och vindrutan ofta rinner ner.
Att bara hänga på en ny framskärm och ignorera den här rosten kändes fel, och det skulle säkert komma tillbaka och bita en längre fram. Det är lika bra att åtgärda det här nu, innan hålen blir ännu större tänkte jag.
Svepte in Hooken i brandfiltar och började skrapa bort gammal underredsmassa och smuts.
Skrapade rent runt hålet och det visade sig vara ännu större! En lång skåra fortsatte nedåt.
I framkant såg det bättre ut, men i överkant fanns skador på innerväggen.
Plockade även fram den "nya" skärmen.
Började skrapa rent gammal lös färg och rostskyddsmassa.
Tänkte ge den ett bra rostskydd innan montering.
Ett ordentligt lager tunnflytande underredsmassa sprayades på.
Sedan penslade jag på ett tjockt lager vanlig underredsmassa.
Det här, i kombination med en innerskärm i plast borde väl hålla rosten borta ett tag?
Täckte insuget till D24:an och började på allvar att skrapa rent innerväggen.
Använde mig av en större stålborste med kvastskaft.
Demonterade plastkåpan till höger och vek ner mattan. Här såg man rakt ut genom hålet...
Täckte därefter mer ännu mer brandfilt, även inifrån. Jag tänkte laga rosthålet utan att lyfta ur inredningen och då gällde det att tänka en extra gång på brandskyddet.
Slipning och spackling vid baljan
Något som inte hanns med innan besiktningen var att göra klart spacklingen vid den nya reservhjulsbaljan.
Så jag tog en paus från arbetet med framskärmen och började jämna till ytan med sandpapper.
Sedan fyllde jag i ojämnheterna med ytterligare ett lager finspackel.
Med skärmen avmonterad och plåtytan delvis renskrapad började jag kapa ur plåten runt de genomrostade ställena.
Rosten hade som jag tidigare nämnt drabbat i överkant...
...nedanför "torpedplåten"...
...och i väggen mot passagerarsätet.
Nåväl, dags att köra igång! Jag började att slipa plåtytan ren.
Körde därefter några varv med ståltrissan.
Sådär, nu var det tillräckligt rengjort från gammal underredsmassa och rost för att kunna svetsa.
Mätte ut en plåt som skulle kunna passa. Brukar alltid ta lite extra och finjustera med plåtsax senare. Bättre för mycket än för lite.
Plåtbiten urkapad och bockad. Skulle den passa?
Den behövde justeras, men såg annars ut att kunna stämma.
Punktade fast plåten i överkant och på högersidan och började finjustera med plåtsaxen på plats. Hade vatten nära till hands och höll hela tiden koll så att inte inredningen skulle ta eld. Men brandfiltarna verkade göra skäl för namnet!
Fortsatte att punkta fast plåten...
...och började sedan helsvetsa den. Klippte den en sista gång med plåtsaxen.
Plåten helsvetsad runt om. I nederkant visade sig plåten jag skulle fästa i vara i sämre skick än jag räknat med, så jag fick kapa till en ny plåtbit till och lägga nedanför den stora.
Klippte även ut och svetsade en plåtbit i innerväggens överkant.
Mot torpedplåten var situationen besvärligare. Jag hade ju nyligen lackat den ihop med rutramen och ville helst inte göra om det. Men jag kunde inte lämna det som det var heller. Jag bestämde mig för att punkta ihop plåten lite försiktigt, men tyvärr bubblade den nya lacken alldeles i anslutning upp av värmen.
Bestämde mig för att lämna hålen längst upp for now, för att inte göra situationen värre. Gjorde rent och lackade över efter att jag var klar med slipningen.
Alla svetsningar nedslipade.
Blev ganska nöjd med ovansidan...
...och väggen.
Sådär! Det var allt för det här inlägget.
Nästa gång är det dags att lacka, lägga på underredsmassa och hänga på nya skärmen.
Emblemet jag tidigare berättat om, som jag köpte för 32 kr på Tradera.
Kletade på samma typ av fog/lim som jag använde till rutlisten...
...och satte tre brädbitar mot garageporten för att hålla emblemet på plats under torktiden. Det fungerade faktiskt rätt bra! Lät det torka ungefär ett dygn och efter det satt det stenhårt.
Under torktiden passade jag på att torka rent...
...dammsuga...
...och rostskydda dörrarna invändigt. Förmodligen kommer förardörren att bytas p.g.a. rost på sikt, men jag valde ändå att gå igenom samtliga dörrar.
Att försöka förstå hur saker och ting är uppbyggda och att reparera trasiga föremål är något jag tyckt om sedan jag var väldigt liten. Och finns det något häftigare än att reparera en gammal klocka som stannat? En klocka som tickade för första gången många år innan man själv tog sina första steg.
Klockan på bilden kommer från en Volvo 142 -73 som jag hittade på skroten. Den har inget med den här reparationen att göra, förutom att även den är en VDO-klocka.
Osäker på om jag nämnt det tidigare i tråden eller inte, men Hookens klocka rörde sig inte, utan den hade stannat. Trots att jag mätte 12 volt fram till den ville den inte ticka... Att ha en klocka i bilen tycker jag är väldigt praktiskt och var standard på alla 200-modeller (utom på snikmodellen 240 L, men kablar till klockan var fördragna). Men efter att jag sökt runt lite på nätet hittade jag en intressant guide. Orsaken till att just denna modell av VDO-klockor stannar är oftast att kondensatorerna (som är från 70-talet) ger upp. Eftersom en elektronisk krets aldrig är starkare än den svagaste länken i kedjan räcker detta för att klockan skall stanna. Se: https://ozvolvo.org/discussion/1194/gui … -model-240
Eftersom jag vet hur man hanterar en lödkolv valde jag att testa detta. Skulle det inte fungera hade jag i västa fall förlorat lite tid och någon krona för två kondensatorer. Det kunde jag leva med! Jag började således med att lossa panelen till klockan och fläktblåsen...
...kopplade loss +, - och klockans belysning...
...och började lossa klockan, som satt med två muttrar.
Innan jag tog ur klockan hade jag köpt mig en sats med massor av blandade kondensatorer. Där ingick 100µF/16V kondensatorer, som jag nu behövde två av. Tog upp klockan till köksbordet och plockade fram min lödkolv, lödsug, lödtenn och lite verktyg.
Efter att jag plockat isär klockan enligt guiden ovan fann jag de två röda kondensatorerna. Lödde loss dessa och ersatte dem med två nya med samma värde, 100µF/16V.
De nya kondensatorerna fastlödda på plats. Det har hänt en del med elektronikutvecklingen sedan 70-talet. Dessa är betydligt mindre än de förra.
När jag monterade tillbaka klockans strömkablar hörde jag genast ett tickande ljud. Klockan fungerade!
Det har nu gått lite drygt en månad sedan jag reparerade klockan och den fungerar fortfarande perfekt, utan att sacka efter det minsta.
Räddningen av ännu en 264:a och vindavvisaren som flög åt h*lvete
Eftersom ingen verkar ha velat gissa vad det är för bilmodell på släpet berättar jag nu. De enda på Garaget som vet är nog rockabilly-rebell (som körde om oss på motorvägen) och Grunden1700 (som fått se den efteråt).
Det är i alla fall en lillebror till Hooken, en 264 GL, också den här en 75:a. Men denna är uttagen i april (Hooken i februari).
När jag satt framför datorn en kväll dök nämligen en intressant annons upp på blocket. Bilen hade dock ingen D24, utan en original PRV-motor (B27) som kärvade och den hade inte besiktigats sedan 1997! Även 3-stegs automat som tillsammans med PRV 6:an bidrar till att bilden hinkar i sig bensin...
Som framgår av annonsen ovan fanns en hel del brister på detta objekt, främst vad gäller motor och kaross (en hel del rost). Men den hade en GTX-front (USA-front med svart plast under istället för reflex), kjolpaket, blå vindavvisare till takluckan, ankstjärtvinge, jalusi lackat i bilens färg (som dock behöver limmas), 4 st JP-fälgar av Slotmags typ, elhissar fram, elspeglar (detta har inte Hooken), Nivåreglering (men saknade kompressor) och en del annat kul. Dessutom fin inredning, med Gröna Plysch-stolar, blå dörrsidor och kromlister runt klocka och fläktblås.
Det gick ett par veckor och jag funderade lite på bilen. Klart stod att det fanns en del saker på detta objektsom är intressanta, även om motorn skulle visa sig vara skrot. Speciellt sugen var jag på att ge Hooken en USA-front. Men att strippa en 264:a på delar och sedan bara skrota den kunde jag inte med. Det skulle kännas så fel. Men man kan ju alltid flytta lite delar mellan 264:orna och på sikt renovera upp den om jag nu skulle köpa. Lite sugen var jag på att bygga en 264 Turbo eller Turbo Diesel. En sak var säker, någon skrotbil skulle det inte bli!
Någon dag senare kom jag körandes med Hooken på motorvägen. Det blåste väldigt och plötsligt hörde jag ett ljud av något som slets av bilen. Det visade sig vara vindavvisaren, som hade haft en och annan spricka i plasten (vid skruvarna). Bara de två fästena och skruvarna satt kvar (skruvarna demonterade på bilden). F*ck tänkte jag, såna växer ju inte på träd...
Jag bestämde mig för att ringa på 264:an, som fortfarande fanns kvar. På den fanns både vindavvisare och GTX-front som jag för stunden var rätt sugen på. Vi kom överens om ett rimligt pris, så jag och några kompisar hyrde en kärra som vi kopplade efter Hooken. Och så begav vi oss ut på en roadtrip! Det var lite mindre än 30 mil enkelväg.
Bilder från annonsen:
Säljaren hade bara ägt bilen sedan i somras...
...och inte kommit någon vart med projektet.
Annonsbilderna är antagligen från när han köpte den.
Kul att du räddar bilarna! Det är sånna som dig man ser upp till och får driv av, man blir taggad på att meka och när man ser dem mängder rost du lagat så ser man att inget är omöjligt! lycka till