Jag vet inte hur länge myterna kring snärtig bas ska leva kvar. De verkar vara extremt svårt att döda.
Folk tror en massa saker och sprider dem vidare tyvärr.
Såhär är det:
Hur snärtig/stum/hård basen låter beror inte av slutsteget som driver den (så länge det inte klipper eller har hög utresistans eller inte klarar att driva impedansen), inte heller vad det är för prislapp eller märke på basen, inte heller vad basen har för "pulsrespons" på egen hand utan låda eller hur snabbt konen kan accelerera. Det är helt enkelt inte relevant. En kon som accelererar snabbare spelar starkare (.) ! Olika konstorlek har mycket riktigt heller ingen betydelse på det sättet.
Det som spelar roll är följande:
Elementets ts-parametrar och hur lådan den sitter i är dimensionerad efter dem.
Frånvaron av kompression och distorsion hos elementet i lådan vid de nivåerna man spelar.
Det går att få en bas med lågt qts att spela brummande och slött, inga problem. Bara att göra en aldeles för stor basreflexlåda. Ett element med väldigt högt qts är väldigt svårt att få att låta bra iom att det svänger helt av sig självt och är svårt att dämpa.
Det man gör är helt enkelt att simulera en låda (vilken som helst), får lådan en frekvensgång med en skarp smal peak eller "knä" så kommer den låta brummande och slött lite på olika sätt beroende på frekvens och hur det ser ut, men vid några frekvenser låter det resonant och brummande. För att få en snärtig/fast bas så vill man ha en bredare jämnare puckel som också passar bra med kupéns förstärkning mot låga frekvenser. En stor sluten låda brukar ge nästan avsaknad av puckel men det är nästan onödigt iom att man förlorar bas jämfört med om man kan få till en bra basreflexlåda. Gör man så så kommer man till slut se vilka parametrar som passar beroende på hur stor låda man får plats med och hur djupt i frekvens man vill att den ska gå.