Börjar med att citera mig själv i den gamla tråden som redan omnämnts:
Alecci skrev:
Jag är nog egentligen för dödstraff, men...
a) Felmarginalen för dödsdomar ska vara 0%. Här snackar vi inte "rimligt tvivel", utan om det finns "något tvivel" i ett visst mål så går dödsstraffet bort i det målet.
b) Dödsstraff skall aldrig kunna utdömas för brott som utgör en förstagångsförbrytelse. Alla har faktiskt rätt till en andra chans.
c) Dödstraff ska enbart kunna utdömas som straff för förbrytare som i sin tur har tagit någon annans liv eller som avsiktligt och medvetet riskerat en större grupp människors liv. Alltså, inget dödsstraff för våldtäktsmän och pedofiler (även om de egentligen kanske förtjänar det). Dödsstraff skulle alltså effektivt enbart kunna utdömas för mördare, terrorister och förrädare (i den bemärkelse som används i krig).
Dessutom tycker jag också att många straff i Sverige bör skärpas, vissa straffmetoder bör enligt mitt tycke även införas/återinföras, däribland kroppsstraff, landsförvisning, hårda fängelsestraff (vatten, vitaminer & mineraler samt sämst möjliga smakande föda) en cell på 2x2 meter med en brits utan madrass och ett hål i golvet som toalett). Främst avser jag i detta avseende att straffen för våldsbrott, sexbrott och brott mot djur bör skärpas.
Precis som det skulle varit med dödsstraff, skall det med kroppsstraff vara 0% felmarginal som gäller.
Men framförallt är det viktigt att straffet står i proportion till förseelsen. Man ska inte heller förbise det faktumet att folk faktiskt kan förändra sig. Därför anser jag att alla är värda en andra chans, oavsett vilket brott som har begåtts (möjligtvis med undantag för massmord).
För återfallsförbrytare ska däremot ingen eller mycket, mycket liten nåd visas. Då har man själv bevisat att man inte vill/kan/orkar utgöra en produktiv och skötsam del av samhället, och då har man inte heller de rättigheter och privilegier som medföljer en gemensamhet med samhället.
Sedan några tillägg som kan vara tankvärda.
Har faktiskt ändrat åsikt lite grand, sedan jag skrev det där, angående att dömas till döden för förstagångsförbrytelser av grövre art. Min ståndpunkt nu är att ALDRIG ska kunna dömas till döden för EN förseelse, även om denna innebär massmord.
Som jag tidigare nämnt, alla är värda en andra chans. Människor kan faktiskt förändra sig själva om de upplever något som är tillräckligt starkt för att motivera det. Följande är jäkligt viktigt att komma ihåg, vare sig man är för eller emot dödsstraff: döden innebär inte bara att man tar bort allt en människa varit eller är, man tar även bort allt de kan bli.
En otroligt långsökt men dock inte omöjlig situation skulle kunna vara att en sönderstressad student i ett fall av nervkollaps spränger en skola i luften och dödar X antal barn. En massa år senare, när han/hon avtjänat sitt straff och återgått till samhället uppfinner han/hon botemedlet mot exempelvis cancer eller HIV. Visst, människan har dödat si och så många människor, men har räddat oändligt många fler och därtill inte bara från död, utan även från lidande.
Vi människor är tyvärr begåvade med förbannelsen av att vara efterkloka. Om det kunnat appliceras i ovanstående fall hade inte jag velat vara bödel.
Jag har aldrig avtjänat tid själv, men har gott om bekanta som gjort det. De flesta av dem beskriver fängelsetiden som något mitt emellan att vara arbetslös och att ha ett smidigt men instängt jobb. Det kallar inte jag ett straff.
Meningen med ett straff är just att det ska vara ett straff, något som i högsta grad är kännbart i negativ bemärkelse. Det ska även kunna tjäna till att ge eventuella offer eller anhöriga en känsla av upprättelse.
Som jag skrev ovan i mitt citat, ett fängelsestraff ska vara ett fängelsestraff. Utöver det bör vi enligt min åsikt införa kroppsstraff, straffarbete, landsförvisning och dödsstraff.
Nedan kommer ytterligare en viktig sak att hålla i minnet vare sig man är för eller emot, som på mer än ett sätt kan sätta saken i perspektiv om man fullt ut förstår innebörden... Vill först bara påpeka att jag INTE är religiös eller troende, men denna fras har åtminstone hjälpt mig till en större tolerans, respekt och ödmjukhet inför mina medmänniskor, hurdana de än ter sig ut:
"We should all clasp friendly hands in the consciousness of the fact that we are all brothers and sisters, and that the Lord our God is the father of us all."
