AirOne skrev:

Kanelbullen skrev:

äh skönt o vara singel

Kommer aldrig förstå mig på kvinnor.

finns det någon kille som gör det??

dagg skrev:

sitter i EXAKT samma sits... gjorde slut i tisdags.. funderar ena sekunden på att bli tillsammans igen, och andra sekunden det motsatta........

samma här! Det är otroligt jobbigt, men vi får försöka att inte ge efter! Man får vara starkare nu än man någonsin innan varit!

jonatk skrev:

dagg skrev:

sitter i EXAKT samma sits... gjorde slut i tisdags.. funderar ena sekunden på att bli tillsammans igen, och andra sekunden det motsatta........

samma här! Det är otroligt jobbigt, men vi får försöka att inte ge efter! Man får vara starkare nu än man någonsin innan varit!

det som gör det hela ännu mera jobbigt är att man tycker så jävla synd om tjejen oxå...
vet inte hur jag ska göra.. känns som jag gjort ett misstag.. men ska vänta med något beslut ett tag... tänk tänk tänk tänk......

tråkigt efter 4œ år, det känns.
Jag var gift 7 år och två barn, hon hade ingenting mot mig, bara att hon ville leva på samma sett som innan vi giftade oss, det gjörde ont, var skild i 18 år, det var jag som fick frieten, kunde gå ut när jag ville och leva livet. och så får du tänka också, du är ung och har tid framför dig.
Jag hade oftra mina barn med mig och dom accepterade att vi var skild.
Nu mina barn är vuxna och lever sina liv jag har en liten barn-barn, mycket nära kontakt med mina barn, jag är omgift sen 5 år tillbaka och är över lyckligt.
Njut av din frieten även om det gör ont just nu, det går över.

dagg skrev:

jonatk skrev:

dagg skrev:

sitter i EXAKT samma sits... gjorde slut i tisdags.. funderar ena sekunden på att bli tillsammans igen, och andra sekunden det motsatta........

samma här! Det är otroligt jobbigt, men vi får försöka att inte ge efter! Man får vara starkare nu än man någonsin innan varit!

det som gör det hela ännu mera jobbigt är att man tycker så jävla synd om tjejen oxå...
vet inte hur jag ska göra.. känns som jag gjort ett misstag.. men ska vänta med något beslut ett tag... tänk tänk tänk tänk......

Ah precis, tycker så himla synd om henne! Men jag gör allt för att inte tänka på hur hon mår, men ändå är det, det enda jag vill veta nu! Vill veta vad hon gör och allt. Men dom tankarna är farliga! Dom får en att tänka den tanke man inte ska tänka, att gå tillbaks.
Lycka till vad du än gör, följ ditt hjärta det enda man kan göra när det gäller kärlek, för tyvärr kan man inte kontrollera sina känslor

jonatk skrev:

4.5 år är istort sett mitt liv, alltså, när jag träffade henne började mitt liv på riktigt! Nu har jag förlorat allt som jag haft och det känns så tomt i hela mig. Hon är allt jag haft de senaste 3 åren typ. Gav upp allt för henne, spenderat all min tid med henne. Och nu helt plötsligt är jag ensam. Det svåraste under denna tid kommer vara att inte gå tillbaka till henne, för hon vill ju. Tänker på henne hela tiden, undrar vad hon gör, hur hon mår. Nej fan, jag skall inte tänka så!

Är jävligt känslosam kille av mig så tårarna kommer ganska lätt fram just nu. Har kontaktat ungdomsmott. här och ska komma in och prata i slutet av februari(första tiden =/). Hade behövt det nu, men inte säkert att det hjälper något speciellt. Just nu är jag berädd att försöka med allt, för att glömma smärtan lite.

Precis exakt så känner jag också. Först hade man henne som man kunde vara med, ta hand om, bry sig om osv osv. Och sen har man ingenting. Man typ sitter framför datorn o stirrar. Och vara men kompisar, visst kan man vara det, men finns det nån lust? Nope.
Men känslosam tror jag alla är i det läget. Den som inte gråter när man förlorat nån man verkligen älskar är det ta mej fan nåt fel på.

AirOne skrev:

Inget ont menat med följande, men jag är faktiskt glad på sätt och vis
att jag aldrig i mitt liv haft ett förhållande. Verkar vara oerhört smärtsamt
att bryta sig ur. Vissa klarar det inte ens. Vissa gör det precis med livet i behåll.

Bara det att vara riktigt förälskad är det bästa som finns. Så du missar nåt ändå. Och även om det tar slut så är det ändå en "bra" erfarenhet att ha.

hmm känner igen mej precis.. har vart tillsammans 2 år nu. o de e mer krav o mer gnäll o tjaffs.. hoppas de löser sej iaf. ha de fint

alain skrev:

tråkigt efter 4œ år, det känns.
Jag var gift 7 år och två barn, hon hade ingenting mot mig, bara att hon ville leva på samma sett som innan vi giftade oss, det gjörde ont, var skild i 18 år, det var jag som fick frieten, kunde gå ut när jag ville och leva livet. och så får du tänka också, du är ung och har tid framför dig.
Jag hade oftra mina barn med mig och dom accepterade att vi var skild.
Nu mina barn är vuxna och lever sina liv jag har en liten barn-barn, mycket nära kontakt med mina barn, jag är omgift sen 5 år tillbaka och är över lyckligt.
Njut av din frieten även om det gör ont just nu, det går över.

Vet att det någon dag går över, men nu känns allt hopplöst, nu känns hela världen svart. Men skönt att de går bra för vissa personer

Känner igen mig lite.. Inte kul. Men var stark killen, de ordnar sig tillslut ska du se

jonatk skrev:

dagg skrev:

jonatk skrev:

samma här! Det är otroligt jobbigt, men vi får försöka att inte ge efter! Man får vara starkare nu än man någonsin innan varit!

det som gör det hela ännu mera jobbigt är att man tycker så jävla synd om tjejen oxå...
vet inte hur jag ska göra.. känns som jag gjort ett misstag.. men ska vänta med något beslut ett tag... tänk tänk tänk tänk......

Ah precis, tycker så himla synd om henne! Men jag gör allt för att inte tänka på hur hon mår, men ändå är det, det enda jag vill veta nu! Vill veta vad hon gör och allt. Men dom tankarna är farliga! Dom får en att tänka den tanke man inte ska tänka, att gå tillbaks.
Lycka till vad du än gör, följ ditt hjärta det enda man kan göra när det gäller kärlek, för tyvärr kan man inte kontrollera sina känslor

ah fyfan.. vet inte hur många ggr jag stått emot att höra av mig idag...

Tack desamma:)

Urkas skrev:

Precis exakt så känner jag också. Först hade man henne som man kunde vara med, ta hand om, bry sig om osv osv. Och sen har man ingenting. Man typ sitter framför datorn o stirrar. Och vara men kompisar, visst kan man vara det, men finns det nån lust? Nope.
Men känslosam tror jag alla är i det läget. Den som inte gråter när man förlorat nån man verkligen älskar är det ta mej fan nåt fel på.

AirOne skrev:

Inget ont menat med följande, men jag är faktiskt glad på sätt och vis
att jag aldrig i mitt liv haft ett förhållande. Verkar vara oerhört smärtsamt
att bryta sig ur. Vissa klarar det inte ens. Vissa gör det precis med livet i behåll.

Bara det att vara riktigt förälskad är det bästa som finns. Så du missar nåt ändå. Och även om det tar slut så är det ändå en "bra" erfarenhet att ha.

Precis, allt man gjort under tiden var att bry sig om henne, älska henne och alltid vara med henne! Och sen när man förlorar det enda man gjort i flera år så känns de som att livet går från noll igen.
Och precis som du säger, kompisarna har man ingen lust att vara med, har ingen lust för någonting. Men kan samtidigt inte bara ligga och tänka, det kommer aldrig läka dessa sår!
Japp den som inte känner något är ingen människa. Kan inte ens berätta för någon nu att jag gjort slut, förutom en nära kompis, men jag vet att jag bara hade brustit ut i tårar. Inte ens mina föräldrar vet något, vilket iofs hade hjälpt om de gjorde det.

Japp, kärlek är det bästa som finns när den väl finns! Allt är underbart då, kan inte förstå hur man kan leva ett liv helt utan den fantastiska känslan. Men självklart tar man en risk, vilken är värd att ta faktiskt!

dagg skrev:

jonatk skrev:

dagg skrev:

det som gör det hela ännu mera jobbigt är att man tycker så jävla synd om tjejen oxå...
vet inte hur jag ska göra.. känns som jag gjort ett misstag.. men ska vänta med något beslut ett tag... tänk tänk tänk tänk......

Ah precis, tycker så himla synd om henne! Men jag gör allt för att inte tänka på hur hon mår, men ändå är det, det enda jag vill veta nu! Vill veta vad hon gör och allt. Men dom tankarna är farliga! Dom får en att tänka den tanke man inte ska tänka, att gå tillbaks.
Lycka till vad du än gör, följ ditt hjärta det enda man kan göra när det gäller kärlek, för tyvärr kan man inte kontrollera sina känslor

ah fyfan.. vet inte hur många ggr jag stått emot att höra av mig idag...

Tack desamma:)

Samma här, vill hela tiden bara dra iväg ett litet sms och fråga hur det är, men på nått sätt ger jag mig då. Jag klarar inte heller av att veta hur hon mår. Sjukt svårt det här är.

jonatk skrev:

Urkas skrev:

Precis exakt så känner jag också. Först hade man henne som man kunde vara med, ta hand om, bry sig om osv osv. Och sen har man ingenting. Man typ sitter framför datorn o stirrar. Och vara men kompisar, visst kan man vara det, men finns det nån lust? Nope.
Men känslosam tror jag alla är i det läget. Den som inte gråter när man förlorat nån man verkligen älskar är det ta mej fan nåt fel på.

AirOne skrev:

Inget ont menat med följande, men jag är faktiskt glad på sätt och vis
att jag aldrig i mitt liv haft ett förhållande. Verkar vara oerhört smärtsamt
att bryta sig ur. Vissa klarar det inte ens. Vissa gör det precis med livet i behåll.

Bara det att vara riktigt förälskad är det bästa som finns. Så du missar nåt ändå. Och även om det tar slut så är det ändå en "bra" erfarenhet att ha.

Precis, allt man gjort under tiden var att bry sig om henne, älska henne och alltid vara med henne! Och sen när man förlorar det enda man gjort i flera år så känns de som att livet går från noll igen.
Och precis som du säger, kompisarna har man ingen lust att vara med, har ingen lust för någonting. Men kan samtidigt inte bara ligga och tänka, det kommer aldrig läka dessa sår!
Japp den som inte känner något är ingen människa. Kan inte ens berätta för någon nu att jag gjort slut, förutom en nära kompis, men jag vet att jag bara hade brustit ut i tårar. Inte ens mina föräldrar vet något, vilket iofs hade hjälpt om de gjorde det.

Japp, kärlek är det bästa som finns när den väl finns! Allt är underbart då, kan inte förstå hur man kan leva ett liv helt utan den fantastiska känslan. Men självklart tar man en risk, vilken är värd att ta faktiskt!

shit, börjar tro att de är en klon av mig som skriver =P har inte heller berättat för föräldrarna.. bara närmaste polarna... tar emot som fan.. blir liksom "på riktigt" när man väl gjort det... kanske borde ta och göra det:rolleyes:

vet precis exakt hur du känner ! jag o min flickvän blev också tillsammans i åttan, gjorde slut för ett litet tag sen man känner sig verkliget helt knäpp o allt... men ett tips ! ut på puben med poolarna ! prova på nytt.. det hjälper ! jag lovar ! behöver du prata är det bara att adda min msn ! hjälper dig gjärna då jag sitter i samma sits !

Mvh filip

jonatk skrev:

stick_din_idiot skrev:

man kan säga att ja nästan sitter i samma situation. bar det att vi inte gjort slut. men detenda vi gör är att bråka. vi har varit ett par nu i 1 och halvt år och till för några månader sedan var allt bra. och sen en dag började vi bråkade hela tiden och vi har försökt att börja om men det har inte funkar vi bråkar fortfarande hela tiden och det är så sjukt jävla jobbigt. ingen av osss mår bra. ja har rasat 6 kg på en månad kanske inte så mkt men för mig är det. och ja vill verkligen inte lämna henne men ja tror båda 2 hade mått bättra av de för ingen förtjänar att må dåligt. Men ja älskar henne fortfarande och vill inte lämna henne men samtidigt kommer vi ingen vart och det blir verkligen inte bättra heller va ska man göra? Mår dåligt

Det låter precis så som det var för oss, okej bråket kanske itne kom på en dag, men ändå. Vi försökte börja om flera gånger också men när jag märkte att det inte fungerade sluta man göra det man skulle förbättre lite, så var man tillbaka på noll igen. Sen fortsatte det så. Och vi mådde heller inte bra, vet att hon inte gjorde det och jag gjorde det definitivt inte! Alla krav som ställdes och bråk som uppkom för ingenting tär på en som fan.
Men om det verkligen inte går att förbättra ser jag ingen annan utväg än den jag tog det är otroligt jobbigt att förstå att det är det rätta, men förhoppningsvis kan du göra det innan det går för långt.
Du har två val, antingen vara kvar och må dåligt. Eller göra slut och må dåligt ett tag, men förhoppningsvis släpper det sen! Ingen annan än du kan avgöra vad som är bäst

De värsta isf för mej va att vårat va helt underbart inge bråk ingenting allt va helt jävla perfekt! Så när hon kom och sa till mej att hon va rädd att vilja gå vidare va ju de som en smäll på käften! Alltså blixt från klar himel, hade inte den blekaste på att hon kände så, vore annorlunda om de varit som för er att man bråkade osv men de va just de som va de hemska för mej...

_fillan_ skrev:

vet precis exakt hur du känner ! jag o min flickvän blev också tillsammans i åttan, gjorde slut för ett litet tag sen man känner sig verkliget helt knäpp o allt... men ett tips ! ut på puben med poolarna ! prova på nytt.. det hjälper ! jag lovar ! behöver du prata är det bara att adda min msn ! hjälper dig gjärna då jag sitter i samma sits !

Mvh filip

Tråkigt att höra Var det du som gjorde slut och varför? kanske inte orkar berätta, lugnt i så fall Men jo, ska träffa kompis(ar?) i helgen, hoppas vi kan hitta på något kul så att jag får tänka på annat lite, hade verkligen behövt det. Får se, kanske addar dig sen, alltid skönt att prata med personer som gått igenom liknande, för ingen jag känner har gjort det, inte så som jag. tyvärr

dagg skrev:

shit, börjar tro att de är en klon av mig som skriver =P har inte heller berättat för föräldrarna.. bara närmaste polarna... tar emot som fan.. blir liksom "på riktigt" när man väl gjort det... kanske borde ta och göra det:rolleyes:

Nja, någon klon är jag inte Och håller med dig, blir mer på riktigt så fort man berättat. Men just nu vill jag hålla det för mig själv, se hur det går. Troligen inte speciellt bra, men klarar inte av att berätta det. Får vänta lite helt enkelt

E30Tompa skrev:

De värsta isf för mej va att vårat va helt underbart inge bråk ingenting allt va helt jävla perfekt! Så när hon kom och sa till mej att hon va rädd att vilja gå vidare va ju de som en smäll på käften! Alltså blixt från klar himel, hade inte den blekaste på att hon kände så, vore annorlunda om de varit som för er att man bråkade osv men de va just de som va de hemska för mej...

Förstår att det måste varit jobbigt Man tror att allt är perfekt och sen vänder hela världen på sig. Har upplevt liknande. Hon gjorde slut ett antal gånger och varje gång var jag lika oförberedd på det. Förstår inte nu efteråt varför jag varje gång gick tillbaks. Var väldigt svag då, men nu har jag lite mer styrka i mi som tur är!

jonatk skrev:

alain skrev:

tråkigt efter 4œ år, det känns.
Jag var gift 7 år och två barn, hon hade ingenting mot mig, bara att hon ville leva på samma sett som innan vi giftade oss, det gjörde ont, var skild i 18 år, det var jag som fick frieten, kunde gå ut när jag ville och leva livet. och så får du tänka också, du är ung och har tid framför dig.
Jag hade oftra mina barn med mig och dom accepterade att vi var skild.
Nu mina barn är vuxna och lever sina liv jag har en liten barn-barn, mycket nära kontakt med mina barn, jag är omgift sen 5 år tillbaka och är över lyckligt.
Njut av din frieten även om det gör ont just nu, det går över.

Vet att det någon dag går över, men nu känns allt hopplöst, nu känns hela världen svart. Men skönt att de går bra för vissa personer

****************'
jag vet exakt hur det känns, 4 gånger har jag tänkt att tar av livet, det är tack vara mina barn att jag lever,
Det bränns som in i helvetet, man har inte lust till någonting, jag blev ensam i en tom lägenhet och grät i 6 månader, det tar tid, tvinga dig att gå ut med dina kompissar, det hjälper.

jag vet vad du går genom. Jag har gått genom samma sak med mitt ex som jag var ihop med i 4 år. Efter 4 år svek hon mig och blev ihop med en annan kille. Det visade sig att efter 2 månader blev hon misshandlade av samma kille. Så svårt att hon låg på sjukhuset i 2 veckor. Dock är vi bra vänner idag. Vart väldig jobbigt i början och tänka på allt vi hade gått genom, specielt hennes föräldrar som var emot mig. Allt för att sen göra slut pga en annan kille efter 4 år. Så jag vet vad du känner för det var knappt 1 år sen vi gjorde slut. kan tilläga att jag har en annan kompis som har gått genom samma sak som du men det är en annan historia. Dont worry, hon kommer att ångra sig. Det gör de alltid. Som de säger, what goes around, come around

Jag vet hur det  är träffade  mitt ex  den 14 februari 05 sedan  levde  vi tillsammans fram till den 26 augusti  07 samma  dag  som vi  kom  hem från 2  veckors  semmester i turkiet så  bad  hon mig  dra  åt  helvete trotts att hon var den som  var  otrogen!  obs vi har ett barn tillsammans