Piraten skrev:
En som summerar exakt hur jag resonerar.
Till alla er moral talibaner : Tyck synd om dåren ni, säg att han var psykisk sjuk, mådde dåligt, ska ha vård, eller va fan ni nu kommer med. Snälla kan ni inte ringa på dörren till Englas familj och dra hela den valsen för dem. Jävla hycklare ni klankar ner på folk som vill se aset DÖ, eller så tycker ni folk är idioter som visar dessa känslor bakom en dator. Upp till bevis nu, åk till familjen berätta hur synd det är om mördaren för han mår ju dåligt och är psykiskt sjuk.
Nu skjuter du dig själv lite i foten. Etik och moral är precis vad som avhåller de flesta människor att göra som honom (agera på tankar/böjelser/vridningar/fantasier), och om hans dåd åtminstone delvis bottnar i en brist på dessa två ingredienser kanske du inte ska klanka ner på såna som - enligt dig själv - visar prov på det.
Jag har i alla fall inte sagt att jag tycker synd om honom, oavsett om han är frisk eller sjuk. Däremot anser jag det vara fel att ställa honom till svars för sina handlingar om han inte är så pass vid sina sinnens bruk att han inser att han gjort fel.
Jag har inte heller sagt att han
är psykiskt sjuk (även om en hel del tyder på det), eller att hans psykiska åkommor är av sådan art att det specifikt ligger bakom vad som skett. Men
om han är så psykiskt sjuk att han inte kan skilja mellan rätt och fel, så skulle en eventuell fysisk hämnd enbart tjäna hämndtagaren samma syfte som mordet på Engla tjänade honom: tillfredsställelse.
En tillräckligt grov störning skulle exempelvis kunna innebära att han ser lika mycket fel i att inte döda henne, som alla vi andra (mer eller mindre) normala människor gör i att göra det. I hans vridna värld skulle hon kunnat vara djävulen inkarnerad. Hur lastar och straffar man någon som enligt sina egna premisser inte gjort något fel?
Ska vi börja straffa folk som inte förstår skillnaden mellan rätt och fel så gäller bland annat fängelse för småbarn som snattat i affärer eller på något mysko vänster gjort sig skyldiga till dråp. Finns ju faktiskt barn som mördar också, tror nog antalet användare som sitter här och yrkar på tortyrstraff skulle vara betydligt färre om gärningsmannen varit en jämngammal pojke, vare sig denne var psykiskt sjuk eller inte!
Att mörda någon annan är naturligtvis oförlåtligt och omöjligt att gottgöra vare sig förövaren är sjuk i huvudet eller inte. Det är därför de naturligtvis inte heller ska släppas fria.
Jag är annars för såväl kropps- som dödsstraff, men inte mot folk som inte förståndsmässigt kan stå för vad de gör. Återigen, jag säger inte att så är fallet, möjligheten finns att han är väl medveten både om sin handling och dess konsekvenser. Om det är så det ligger till, då sitter jag gärna och diskuterar kropps- och dödsstraff.
Därmed inte sagt att inte såväl rättsväsende som rättpsykiatri i landet är under all kritik. Folk kommer alltför lätt undan sina rättmätiga straff med hänvisning till psykisk obalans, och de som döms till rättspsykiatrisk vård verkar sällan vara färdigbehandlade. Många som orättmätigt döms till vård är säkert psykiskt sjuka, men det betyder inte per automatik att det har styrt de handlingar de anklagas och döms för.
Tro nu inte att jag sitter här och försvarar det förbannade kräket, för det gör jag sannerligen inte. Är han fullt frisk eller hans störningar är av sådan art att de inte spelat någon avgörande roll i det här fallet,
då förtjänar han en hel del av det andra skrivit här och mer därtill.
Möjligtvis har den här individen inga känslor, inget samvete eller ingetdera. Men troligtvis kan han känna rädsla, och det kommer han nog bli tvungen att göra resten av livet. Rädsla för att inte veta om eller när någon dyker upp för att egenmäktigt utkräva hämnd, och vad som skulle kunna ske då. Att vara ständigt rädd är nog ett värre straff än vad någon här kan hitta på. Förhoppningsvis har han även ett samvete, och då kan dåligt sådant samt ångest läggas till.
Att leva med ständig ångest, ständig avsmak för sig själv och rädsla för alla andra är nog ett av de grymmaste straffen som kan finnas. Det bästa skulle dessutom vara att gärningsmannen därmed straffar sig själv: den gudomliga rättvisan (vare sig man är troende eller inte).
What goes around, comes around...
Läskigt att man ens ska behöva disskutera det....
Mycket tjat för inte så mycket. Liknar fallet med Madeleine eller vad hon nu hette, bara för folk har pengar/eller för att det är en unge uppmärksammas allt något ofantligt.
