Helt ärligt så skulle jag nog aldrig uppskatta en bilförsäljare, hur trevlig denne än skulle låtsas vara. Bilförsäljarens enda uppgift är att hindra mig från att göra en bra affär.
Varje gång det har gått så långt att priset ska diskuteras så räknar jag högt, typ, "jaha det blir 86 lökar för den, det låter som 5 i provision åt dig och 11 till firman om man jämför med privatmarknaden".
Inte alltid så uppskattat kanske, men det kan bli lite lättare om det är mer personligt.
Det finns en bilfirma i Skövde som faktiskt har fått mig att börja skratta. Jag kunde inte ta säjaren på allvar...
Jag hade lovat att hjälpa en tjejkompis att kolla på en ny bil. Jag hade jobbat förmiddagsskift, så jag hämtade pôjken på dagis 15.30, hämtade henne, och sen drog vi dit. Jag gick med pôjken på mina axlar, hon gick bredvid.
Då och då tyckte jag att jag såg något i ögonvrån som följde efter oss, och tyckte mig ana en kostym som smög mellan bilarna. Vi stannade till vid en Passatkombi, och hon sa att hon skulle kunna tänka sig en sån. Tja, sa jag, färgen ser ju bra ut med, men vad ska du med en familjebil till? Och så småskrattade vi lite.
Just då reste sig en äldre herre fram bakom bilarna som skrattade med oss, iklädd sin bästa säljarkostym och ett konstgjort leende. Han började direkt med att det var en av deras trevligaste modeller, mycket bil för lite pengar och dessutom perfekt för småbarnsfamiljer.
Jag tänkte direkt på en sketch från Macken när han bara trollade fram sig själv sådär! Kunde inte sluta skratta.
http://se.youtube.com/watch?v=LK52w0BG0UI