TACK för ert stöd.
Tänkte på er i fredags, när det mesta inte alls gick min väg.
Embla har varit hemma ett par dagar med feber den här veckan, men i fredags skulle hon till skolan igen. För att spara på krafterna tänkte jag använda bilen. Jag hade även planerat ett årsmöte på kvällen och för att orka det tänkte jag vara så stillsam som möjligt på dagen och ha marginaler till möte och körning i stället.
HAH säger jag bara.
Kom till garaget strax innan nio och bilen startade inte. Sist jag körde var i söndags, och då var jag så trött och snurrig när jag kom hem att jag ställde bilen med FEL dörr öppen, alltså hade belysningen dragit ur batteriet. Jaja, jag har ju en starthjälp, en helt ny, så jag kopplade på den och försökte igen. Hjälpte INTE. Knackade bara, rejält urladdat alltså.
Nu var jag SEN och stressad, och fick gå tillbaks hem utan bil, och där stod Embla och väntade. Med lite förkylning i kroppen kunde vi ju inte gå fort heller, så vi kom en halvtimme sent till skolan efter en promenad ingen av oss egentligen hade energi till. Typiskt. Inte kunde jag börja ringa efter hjälp när jag gick hemåt heller, eftersom min mobil behövde laddas...
Nå, hemma ringde jag grannen, men han hade ingen laddare, så jag fortsatte ringa till pappa. Han kom över med sin laddare vid lunchtid, så vid tolv kom bilen äntligen på laddning.
Tillbaks hem, varken vilad eller duschad som planerat. Mat, och sedan gå tillbaks till garaget vid två när det var dags att hämta Embla vid skolan igen. Bilen tände till men startade inte. Efter tre försök knackade det bara igen. *suck* Fortsatt laddning, och ännu en promenad upp till skolan, och tillbaks hem igen.
Började bli bra trött och medtagen och undrade om jag verkligen skulle få ihop det med årsmötet på kvällen. Klev i alla fall in i duschen och fick åter vatten upp över fotknölarna, och när jag var klar rann det nog en halvtimme eftersom det inte längre rinner genom röret utan brevid bottenventilen och över golvet till brunnen. Kom på att jag inte hört något från rörmokaren på hela veckan.
Efter det satte jag toppen på en potatisskalare rakt in i handen också. Slant lite när jag använde den till en HELT annan sak än att skala med. Svor, hoppade, plåstrade och muttrade.
Embla var inte alls sugen på årsmöte, men lät sig övertalas. Från början hade jag tänkt vi skulle åka till stan rätt tidigt, passat på att handla och åkt skridskor nere i hamnen innan, byteshandel ni vet - en kul grej för DIN skull, och en tråkig grej för MIN skull.... Hade bilen startat hade det ju fungerat bättre...
Vi gjorde oss i ordning, fixade matlådor och på med kjol, högklackat och kappa. Packade för säkerhetsskull även ner thermobrallor och vinterfodrade gummistövlar, ifall det skulle bli nya problem. Ställde packningen i hallen och gick för tredje gången bort till garaget.
Tände till, startade inte.... tände till och... STARTADE!!!
HURRA!
Körde på parkeringsljus bort till lägenheten och hämtade våra grejor, och sedan gled vi på fina vintervägar upp mot Mariestad. Tyvärr blev jag tvungen att ge mig ut på E20 en mil så nu är bilen insaltad.
Mötet var jättetrevligt, duktig bildvisare med fina bilder och intressant berättelse, och efter det mat i goda vänners lag.
Embla ville först inte äta eftersom det kostade 90 kronor, men jag övertalade henne om att vi faktiskt kan ta oss råd en gång om året.
Vi drog oss hemåt strax efter tio, då var Embla trött på vuxensällskap och middagssamtal, och lyckan visste inga gränser när bilen startade på ett litet kick!
Tog oss hem på småvägar i lugnt tempo och var hemma runt elva, och ställde bilen ute på parkeringen.
Igår fungerade allt som vanligt (vi körde upp på högkullen och gjorde årets snökrasch, se bloggen), så nu känns det bra igen. MIN BIL!!!
Som fungerar!
Behöver "bara" fixa en ny tvätt igen nu när den är saltdränkt efter en stadsresa, och sedan blir det väl till att krypa under och få av kjolen och pilla lite...
// Ellen