Var i en liknande situation förra året. Tog chansen. ( jag är 40+ och har tre barn) och ångrar inte detta en sekund. Hade ju full A-kassa så vad tusan...
Fick en visstid på endast en månad! Företaget hade panik och akut personalbrist. Men chans till mer... Det blev flera månader till och nya avtal skrevs varje månad. Sen blev det 3-månaders intervall och efter det fast anställning. Inte någon monsterlön och jag fick verkligen börja i botten. Men: Bara 9 km till jobbet, i en riktning som innebar noll trafik. Bra arbetstider 7-16 och sluta tidigare på fredagar och jag har en fast plats att gå till.
Nu: ett och ett halvt år senare så har jag kommit upp mig rejält och har ett arbete som jag stormtrivs med. Fick lite bättre lön under resans gång dessutom. De ville väl prova mig ordentligt först. Så jag inte var en sån som slet upp mobilen så fort tillfälle gavs. Den kollar jag i på rasterna bara. Sånt gillar arbetsgivare.
Så verkar jobbet bra och du tror att du kan trivas? Tja, chansa eller inte?
Just do it!
Tänk på 80-talet. Då körde hantverkarna Cheva Startcraft med V8-diesel. Det var tider det!