Detta som jag i det närmsta kan kalla för fenomen har börjat förekomma - ja - om inte de senaste veckorna om inte den senaste månaden. Jag känner mig, tro det eller ej - sexig.
Jag?
Isbjörnen från Norrland - med referering av den mjuka ullen på ryggen och den vita färgen i huden - fläskberget som gömde sig under grundskolan för att han skämdes över sig själv? Jag?
Det måste vara nåt fel som är trasigt..

Fenomenet uppkommer till exempel när jag på nätterna kliver ur hissen och skall arbeta mig igenom korridorerna, på till exempel Sollidenvägen. Där ser jag mig själv via spegelbilden i första glasrutan som möter mig precis innan jag kliver in i korridoren. Och fasen, det är nästan så man ryser av vällust.
Men jag förstår inte varför.
Nåt har det med dom byxor jag har på mig. Ju mer jag jobbar, ju mer går jag ner i vikt (cirka 5 kilo den senaste månaden om jag har räknat rätt), och ju mer jag går ner i vikt ju mer får jag dra åt svångremmen och ju bättre tycks byxorna sitta. Byxorna i säg är från min gamla postenuniform, dvs mörkblåa med reflexrand nedtill och sidofickor.
Men varför får jag dessa känslor?
Samma gäller när jag - ursäkta om jag berättar det här..för er som är känsliga ska nog sluta läsa - när jag går runt naken hemma i lägenheten. Till exempel från duschen eller vad som helst. Och jag gör det framför Marika.
Marika kan då ibland komma med en kommentar om hur fin rumpa jag har - eller vad som helst egentligen - och då får jag den där känslan igen.
Och...ja den är fasen underbar.

Men jag förstår inte vad hon egentligen ser hos mig. Om och om säger hon en massa saker. Fina saker. Underbara saker. Saker jag aldrig någonsin trodde jag skulle få höra sägas till just mig - men de känns..inte riktiga. Jag vill att de ska kännas riktiga. Och jag v e t att hon menar det. Men det känns bara inte...på riktigt.
Fula jag?
Känns sjukt egentligen. Kan sitta här och tänka på det om och om igen. Runt och kors och tvärs. Ibland tänker jag på saken under nätterna. Sover knappt. Marika slår mig med kudden och ryter mer eller mindre åt mig att jag ska "tänka mindre".
Men det är som att ibland går det inte. Ibland tänker jag så mycket att det går ut över vårt sexliv..*hostharkel*..det där skrev inte jag..eller?
Äsch.
Nej. Nu ska jag sova. Ska svetsa i morgon tänkte jag. I alla fall prova det..


[Taget 080910]*Sexbomben..oh yeah..*

Klockan är lite över sex på morgonen, och jag sitter här i mörkret och plitar på tangenterna. Både jag och Marika är förkylda fortfarande, och Marika ligger på soffan och slumrar gott. Soffan, därför att det annars blir tvärtätt i näsan och det slutar i katastrof..och det vill ju ingen av oss :P
Hursomhelst.

Så. Jag gör härmed en lista..ja jag skrev den nyss men smartskaft som jag är så råkade jag trycka bort sidan och hela skiten föll bort. Provade med ALT Z och allt vad man nu kan prova men icke!
Så. Här kommer listan...igen. Ingen i direkt ordning. Se det som en mer eller mindre "Brainstorm"..

1. Nissan Skyline GT-R R34 (Fyrhjulsdrift, dubbelturbo, japansk kvalitet..)
2. Porsche 911 Turbo II 3.6 - 93 (..finns med en sådan i filmen "Bad Boys 1"...)
3. Toyota Supra MK4 (..ja jag har sett The fast and the Furious en gång för mycket..)
4. Subaru Impreza GT (eller senare WRX STi, dock inte senaste karossen..)
5. Mitsubishi Evolution TME 5 (eller 6..)
6. Dodge Charger R/T -69
7. Volvo S60R AWD (Flashgrön såklart..)
8. Pontiac Trans Am SE (77-78. Förekommer i filmen "Smokey and the Bandit 1"..)
9. Aston Martin DB9
10. Lamborghini Countach LP500
11. BMW M5, E34. (..där shockade jag ett antal eller hur? Men ja..det stämmer.)
12. Hummer H1 (..visserligen får väl inte jag köra en sådan då men..vill ändå ha)
13. Mini aka: "Hundkojan" (Gärna Cooper. Och gamla karossen.)
14. SAAB 9-3 TurboX "Black Turbo"
15. Shelby "Eleanor" GT500

Finns många, många andra bilar också jag vill ha, men dessa ligger mig varmt om hjärtat. Just nu i denna stund..så mer realistiska - de jag inom en snar framtid förhoppningsvis har råd med - är tex Volvo 940 Turbo eller S90. Gillar fronten på S90. Och lyxigheten.
Men vi får se, helt enkelt. Nej. Fasen. Klockan är närmare sju på morgonen.
Kanske man ska sova..?

Igår var en mycket positiv dag. Jag kunde äntligen - äntligen! - hämta ut min alldeles egen svets, splitt ny från Clas Ohlsson.
Idag sitter man här, dunderförkyld och oförmögen att ta sig nånstans. Är det inte ironi så säg?

Igår kväll kom symptomen. Ont i halsen. Inget allvarligt egentligen med det, tycker man. Men det blev värre och värre, och inga piller verkade fungera som kunde lindra tillräckligt. Mot natten när man skulle jobba var det någorlunda, ty det liksom kom som i vågor. Ömsom bättre, ömsom sämre.
Strax innan man var klar för dagen - eller ska man säga natten? - så var det riktigt jobbigt. Att man samtidigt brottades med funderingarna kring hur man ska göra egentligen nästa natt, om man ska jobba eller inte jobba. Ja det var jobbigt.

Efter att äntligen ha lyckats somna, efter mycket snörvel och hostande, så vaknade man vid tolvtiden och beslutet blev fattat. Jag skulle inte jobba. Men det kändes förbannat irritersamt. Jag hade ju åtagit mig den här extraveckan. Jag hade ju lovat. Och jag a v s k y r att bryta ett löfte!
Men vad gör man?

Så nu är tidningsbilen tillbaka på plats nere på jobbet, och jag hoppas det löser sig för linjens skull. Känns fortfarande irritersamt att jag skulle bli sjuk. Är ju som det nästan aldrig egentligen, så varför hade jag inte kunnat bli det nästa vecka när jag är ledig?
Nehejdå.

Ironiskt.
Ja det är det.

Parkerade - som vanligt kanske man ska säga - på besöksparkeringen här utanför, och - som vanligt även där - vände jag mig om och tittade på skapelsen jag kör natt efter natt..efter natt..efter natt.
Lade då märke till detta lilla lustiga påfund.. :P


[Taget 090730]*Puu och Kuu*

Citatet - som kommer från Sheriff Buford T. Justice ur filmen "Smokey and the Bandit" - är både såväl klassiskt, som passande till vad som just nu bara kan klassas som galet, i min värld.

Ett litet urval av händelser:

Första klottret har anlänt till vårt nya "fina" torg i Östersund. Och torget har inte ens byggts färdigt. Ett torg där stenarna redan har börjat krackulera och gå i bitar, och där priset för hela kalaset dragit över budgeten med alldeles för många miljoner för att det i min mening, ska ha varit värt det.
Det är liksom lite lustigt med tanke på alla skolor som måste läggas ner runt om oss, brandstationer som läggs ihop och minimeras, och man verkligen ser den redan tajta svångremmen om länets budget dras åt ännu mer än vad den redan är åtdragen..

Häromnatten hade jag kunnat vara mördare. Fulla odrägliga människor som slänger sig ut i vägen med ursäkten "jag är full" - som att det är ursäkten som ursäktar vadfansomhelst? - och cyklister som kommer i femtio blås minst och drar rakt över gatorna, i hopp om att gena ett par meter.
Ungdomar med starkvarukassarna i ena näven och liftartummen högt viftande i luften. Är de så berusade att de inte ser att det är en tidningstjänstbil jag kör? Ser de inte lamporna på taket? Den klassiska vita lacken? Tidningarna på instrumentbrädan?
Är det inte människor man får väja för - som dessutom ger en långfingret när man är bussig nog att väja - så är det alla dessa glasflaskor som ligger krossade eller redan överkörda längst vägarna.

Känns som att halva staden är avstängd, så man måste runda hela kalaset. För vad exakt? Ja det är såklart kul att Takida kommer hit, men Lady Gaga? En blond halvt-om-halvt datoranimerad tjej som både är retuscherad och med bland det sämsta USA har att komma med i musikväg. Många håller säkert inte med mig med detta, men kom igen?
Och säg vilka krav människan har för att masa sitt retuscherade arsle hit?
Saxat från ltz.se:

"...med en kravlista, så kallad raider, på drygt 60 sidor. Där kan man bland annat läsa att stjärnan vill ha flera egna chaufförer, eget kontor, dansmatta över hela scenen och citronte med honung (just honungen är väldigt viktig står det) under sin vistelse i Östersund. Dessutom vill dansarna ha tillgång till syrgas på scenen så att de kan få upp flåset emellanåt. Utöver sin egen personal önskar Lady Gaga också en lokal påkläderska.."

Är det i dagens läge helt okej att en "kändis" kräver vad som helst för att vara med på en spelning som bara varar högst ett par timmar? Och är det logiskt okej för en liten stad som Östersund att slänga fram allt som en kändis vill ha, när pengarna inte ens räcker till skolor åt barnen, eller riktig beläggning åt trafikfarliga vägar?
Visst. Det är bra att Östersund sätts på kartan med ett sådant fint spektakel. Och visst, de har nog råd. Det är ju som sagt inträde.
Men det är ett löjligt högt inträde som många inte har råd med. Och med tanke på hur många procent av folket som är arbetslöst så förstår inte jag hur så många kan ha råd med att ta sig in innanför grindarna i alla fall?
Folk undrar varför jag inte begärt ledig för att vara med på folkfesten som alla tjatar om.
Ja se där.

Där har ni mitt svar.

Brevet löd så här:

Hej där.
Vet inte om jag har kommit rätt, men kände ändå att ett brev "någonstans" var på sin plats.
Tyvärr kanske man ska säga?

Min undran är som denna; har vi stannat i tiden eller har fantasin försvunnit hos er? Som glad och trogen lyssnare så börjar man undra med tanke på att det ibland känns som att ni väljer mellan ett par skivor, och sedan kör dem om och om igen. Jag jobbar som tidningsbud om nätterna och där är det värst. Kom igen RIxFm! Det finns fler artister än EMD, Robyn och dessa schlagers. Jag är förvånad över att ni inte kör Carola när ni ändå håller på..

Ibland kommer något guldkorn och då vrider man såklart upp volymen. Men det är ständigt detta malande med weylande artister som ja..säg bara den här gruppen Kings of Leon. Vad är det för skräp ni har släpat in i farstun? Ja självklart kan inte alla låtar passa alla, men när jag hellre börjar söka mig åt P1, då är det verkligen illa.

Ursäkta om brevet blev långt och jag beklagar mitt...beklagande, men jag ville bara framföra mitt ord.

Mvh, tidningsbudet i Norr.

Man börjar ju undra egentligen. Natten som var delade jag som vanligt ut tidningar. På väg till tryckeriet så är man när att köra in i folk som bara går rakt ut med till synes skygglappar åt sidorna när de kommer antingen från krogen Marité, eller är på väg till stället.
Längst vägen ligger det krossade glasflaskor av olika typer, samt överkörda plåtburkar. Alla tycks mer eller mindre dock ha nåt gemensamt - alla har haft alkohol i innehållet.

Två småtjejer står vid vägen och viftar med sina tummar. Först tänkte jag att "det är väl inga problem med det", om det inte hade varit för att nästa tanke gick till vem den stackars tjejen som häromveckan blev våldtagen i badhusparken, som var - på väg hem? - gåendes. Att en del killar inte kan hålla sina fingrar i styr, ska det vara så svårt?

På väg från GB där det är två utdelningar så lade jag märke till några ungdomar som satt på lastkajen och filosoferade. Inget konstigt med det, om det inte hade varit för tiden. Varför sitter de där, klockan två, kvart över två på natten?
Jag kör ner mot rondellen och måste väja för en stor planta som är utslängd i körbanan. Vad i helvete?
Inte för att man skall dra några slutsatser egentligen, men ungdomarna hade nästan första parkett där de satt på kajen. Något sammanband?

När jag körde i I5-området ser man Polismakten köra förbi i hög fart. Inga blåljus, men deras näst intill självlysande tejp går inte att missa. Kändes som att man bor i New York i stället för lilla Östersund.

På väg tillbaka från biten jag har lite utanför Östersund så stannade jag i rondellen. Helt biltomt så det gick bra. Jag slet tag i plantan - en sorts buske av något slag - och bar iväg med den upp i själva rondellen igen. Någon eller några hade förmodligen ryckt upp den ur planteringen och försökt slänga ut den på vägen. Första gången hade den landat precis på vägkanten. Andra gången hade personen eller personerna lyckats.

Vad fan ska sånt vara bra för? Ärligt talat?
Jag fattar det då inte.

Det var i morse - eller inatt beroende på hur man ser på saken - när jag rullade upp till Stenstigen och skulle ta den längan med tidningar, då jag såg längre fram längst gatan en igelkott vandra över vägen.
Eller. Vandra och vandra. Sprang var väl mer den rätta benämningen. Och för en som inte sett en igelkott på vad som känns som tusen år, var man ju tvungen att hoppa ut i regnet och sonika springa ikapp den mer eller mindre, för att ta en närmare titt på vad understruken tycker är bland det sötaste som finns.


[Taget 090706]*...se där en igelkott..långt där borta på asfalten..*

Igelkotten blev rädd för bilen, men när jag lunkade efter och stannade utanför staketet där igelkotten sprungit under, var det som att den vände sig om och tittade på mig där jag stod som ett fån i regnet och försökte ta kort på honom.
Det såg ut som att han funderade på vem fasen jag var. Och kanske om jag var farlig eller ej. Tydligen kan jag inte ha varit så farlig, för efter en liten stund så vände han på tassarna och smög sig närmare i stället..


[Taget 090706]*..sakta men säkert kom den närmre och närmre..*

Det var som att den kom ut från staketet, tittade upp på mig - och hälsade? Antingen är jag ensam om det - egen dumhet? - men jag satte mig på knä och sa "hej" till den..


[Taget 090706]*..efter ett kort möte var det dags att dra vidare för oss båda..den stack under häcken och jag gick tillbaka till bilen :P*

Synd att kameran är så kass på telefonen jag har.
Söta små krabater det där :)

Inatt trodde jag verkligen att jag skulle klara det. Jag skulle hinna, för aldrig tidigare hade det gått lika effektivt i tidningsutdelandet. Aldrig tidigare hade jag varit med om att vara så tidig. Så tidig var jag att jag fick reda på att vissa trappuppgångar har tidlås. Ja jag var så tidig - men ändå så pass i tid - att jag helt sonika fick sätta mig och läsa en tidning, i väntan på låset skulle öppnas.

Men ack så det begav sig, när det i slutänden visade sig att det fattades två tidningar, av en sort. När sista gatans lådor var ilagda, ringde jag nattförmannen och berättade sanningen. Det fattades tidningar. Jag hade kunnat åka hem - som vissa tycks göra - och glömma bort det. Få en påminnelse nästa natt på ett vitt papper om att där och där fattades det tidningar - men jag funkar inte så. Jag är ärlig.
Nattförmannen visade sig vara på väg från Brunflo. Detta betydde att jag hade minst fem till tio minuters tid att slå ihjäl. Därför begav jag mig till sista lådan, så att man slapp den på vägen hem.

När jag svängde ned mot stan och åkte neröver så la jag märke till en yngling som stod vid ett staket och mer eller mindre kämpade för att hålla sig på fötter. Ett ungt par var på väg åt samma håll - gåendes förmodligen på väg hem från efterfest eller liknande - och lite undrade jag över hur de skulle reagera på ynglingens försök till att stå kvar på fötterna.

Det blev sagt på telefon att jag skulle vänta på Nattförmannen som skulle komma med tidningarna, på parkeringen till Ica. Ica ligger längst samma väg jag nyss hade åkt igenom. Så på väg tillbaka till parkeringen så lägger jag nu märke till att ynglingen lagt sig på en parkbänk med paret stående bredvid. Såg ut lite som att de inte visste hur de skulle göra egentligen.
Tanken slog mig att jag kanske skulle ha stannat. Erbjudit honom skjuts, eller sällskap eller vad som helst. Men klockan var lite över fyra på morgonen. Jag körde tjänstebil. Får inte skjutsa. Och vart skulle jag ha skjutsat? Till polishuset? Jag vet inte ens vart det ligger längre, då det har flyttat till nya lokaler.

Efter att de sista tidningarna blivit utdelade och jag äntligen kunde göra helg, så kom jag ner till rödljusen. Väl där sitter jag och funderar på hur jag ska göra. Vända tillbaka och erbjuda skjuts, även fast jag inte får det?
I samma stund rullar en Polisbil förbi på gatan nedanför - bussgatan - från höger till vänster, så jag kör vänster så fort det blir grönt till min favör, och mer eller mindre jagar ikapp Polisbilen. Hinner inte se den i första korsningen - gatan ovanför bion - men svänger ner vid Gamla Teatern för att genskjuta den. Precis i tid kommer jag upp bakom Polisbilen - en Caravellebuss - och jag blinkar ett par gånger med helljuset för att göra mig till känna. "Detta måste se lustigt ut", rullar i mitt huvud. Vem stannar en Polisbil frivilligt?
De stannar. Jag stannar intill. Båda vevar ner rutorna. Rätt praktiskt att jag kör högerstyrt.
- Hallå där, säger Polismannen bakom ratten och ser en aningen förvånad ut.
- Jo hallå, säger jag och känner klumpen i halsen. Fattar inte varför jag alltid får det när jag pratar med ordningsmakten. Komiskt nog tror jag Polismannen i passagerarsätet var han som tog mig för fortkörning häromdagen..hursomhelst. Jag fortsätter;
- Jo jag undrar bara om ni har lust att kolla upp en yngling som ligger på en parkbänk vid vägen här uppe? Jag vet inte om han är sjuk eller bara väldigt onykter. Men det vore vänligt om ni bara kunde kolla till honom eller vad som helst..
- Jo det kan vi göra, säger mannen bakom ratten och han bredvid fattar tag i mikrofonen och anmäler sitt nya ärende.
- Tack så mycket, säger jag och känner att jag kanske har gjort något bra för ovanlighetens skull.
- Du ska ha tack, vi kollar upp det, säger Polismannen bakom ratten och bussen rullar iväg.

Jag hoppas jag gjorde nåt bra i alla fall. Jag åkte hem och somnade i Marikas armar. Hon tyckte i alla fall jag hade gjort det bra. Men det är klart. Hon tycker det är bra bara jag kommer hem över huvudtaget, haha.

Under söndagen var jag och Marika och kikade på "Brolle" som uppträdde under sista dagen på Expo Norr. Jag kanske inte var så jätteintresserad men vad gör man inte för att stå sig i positiv dager. "Brolle" var rätt trevlig att lyssna på. Såklart kände man igen låtarna, men i värmen var det smått plågsamt att inte vara hundraprocentigt angagerad eller intresserad.

För att speeda upp handlingen lite. Kvällen/natten mot idag var första natten av många nätter när jag nu ska börja köra på heltid med tidningarna. Hon som kör de andra dagarna då jag inte kör, ville ha semester, så varför inte?
Blev dock lite sen till tidningsbilen, tack vare ett intressant program på tv. Dessutom var jag tvungen att uppdatera loggboken både i bilen och min egen, så det drog ut på tiden. På instrumentbrädan låg en lapp med en notering om att ÖP-lapparna (lapparna man sätter på brevlådorna) var slut - vilket inte direkt hjälpte förseningen. När detta var klart så var klockan redan 20 över ett ungefär, så jag svänger upp från parkeringen och kör Rådhusgatan i riktning mot Raggarstatoil-hållet. Hinner precis tänka "hann jag stå på tomgången så länge att bilen hann bli varm" - då en Polis går ut i vägen och vinkar in mig.
Det är det gamla vanliga. Blåsa. Artighetsfraser. Allt såg bra ut. Ända tills hans kvinnliga kollega kommer fram med sin laser.
"- Så har vi det här bekymret..."

Tamefan om jag inte hade kört för fort. Och inte så lite heller. Artighetsfraserna återkommer på rullande band, i takt med att det berättas om felmarginaler och diverse. Men jag hade kört för fort. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Frågade tafatt om vi "verkligen inte kunde diskutera saken i stället", och så vidare - men icke. Och det är ju förståeligt.
Men ändå. Halv två på natten. Tomt med bilar, ljust ute. Varför står de med laser? Lite att göra?
Hursomhelst. Åkte därifrån med böter på 2800 spänn. Hade kört 67km/h på 50-väg. Vilken idiot jag är!

Förbannade mig själv hela vägen till tryckeriet. Var nu ännu senare dit - och det skulle visa sig att det inte hade spelat någon roll. Tryckeriet hade haveri. Ett förbannat inlägg i tidningarna krånglade och det kunde inte gå saktare. Folk satt i fikarummet och väntade. Folk satt längst väggarna och läste vad som kunde läsas. På tryckeriet kunde man inte få tag i lapparna jag hade slut på, så medan man väntade fick man gå runt och tigga av de andra buden.
Sedan var det bara att vänta.
Normalt sett brukar man vara klar runt halv fem på morgonen, om allt gått bra det vill säga. Halv fem fick jag mina tidningar och kunde packa så jag KUNDE åka iväg på rundan.
I stället för att vara hemma vid femtiden så kommer man hem vid halvåtta tiden.
Fy sjutton.

Det positiva var då dock att äntligen få komma hem. Marika mötte mig i dörren för hon kunde tydligen inte sova utan mig. Hon hade varit på ovanligt busigt humör skulle det visa sig. När jag kom in på toaletten för att tvätta händerna så står det "jag älskar Lars", i spegeln ovanför handfatet. På datorbordet låg en handskriven lapp med texten "jag älskar dig".
Tröttheten tycktes vara försvunnen sen när vi gick och lade oss i sängen, där vi sedan älskade innan vi somnade tillsammans i varandras armar.

Sitter här i min ensamhet - Marika har nämligen åkt hem för att arbeta de kommande dagarna - och varvar ner så att säga vid datorn. Sitter bland annat och planerar lite över vad man ska göra härnäst med "Buken", och har teven på intill, därför att man nyss kikade på ett par klassiska avsnitt av MacGyver, som man har på Dvd.

Det jag blev förbryllad över är programmet "Momma's Boys", som sänds på tv3. Nu har jag inte följt alla avsnitt - tyvärr? - men det jag hitills har sett var bara nåt jag blev förbannad över. Vad är det för sjuk idiot a 'la grande gigante som har kommit på ett sådant förbannat dåligt program som detta?
Till er som inte vet vad det handlar om: (saxat från www.tv.nu)

"Amerikansk realityserie från 2008. Säsong 1. Avsnitt 5 av 7. Tjejerna ställs inför en utmaning med semestertema. De ska hålla den perfekta jul- eller Hanukka-festen för att imponera på mammorna och deras söner. Efter utröstningen får tjejerna som är kvar följa med mammor och söner på en resa till Virgin Islands."

Satt nyss och kikade på när någon killes morsa blev utskickad i helikopter för att denne skulle kunna se sin son kyssa en tjej i en bubbelpool. Och så rasande hon blev, rasisten som hon är. Tjejen är nämligen mörkhyad, och det är tydligen ett jätteproblem. Ja. Det som egentligen är problemet är tydligen att "tjejen" har ett humör, men det är ett sånt jävla skitprat.

Vad är det för idiot som hittar på dessa dåliga program? Vad är det normala i dagens värld att ens mamma ska bestämma vem man skall få dejta och gå ut med? Jag kanske är bakom flötet, eller tappad bakom en vagn eller nåt - men om det är så - så är det något jag missade när jag träffade Marika.
Vi träffades efter lite sms:ande och sen träffade vi varandras föräldrar.
Och vad hade hänt om hennes mamma inte hade godkänt mig?
Ingenting förmodligen.

Klart jag hade försökt ändra mig - om något hade varit till ett problem - men jag kommer alltid vara den jag är. Detta har många fått erfara - inte bara Marikas mamma - men även kompisar och bekanta. Vissa tål det. Vissa tål det inte.

Nyss i avsnittet så gnällde mamman på sin son att hon har minsann fått hennes son att växa upp på det rätta sättet, och att hon avskydde att se det hon hade fått sett.
"För mig var det en privat dejt", svarar sonen och tittar ner i golvet.
"Det kan det inte ha varit för jag fick se det", svarar mamman uppgivet.

- Men för helvete det är inte alla som tar sig upp i en helikopter med producenten av programmet och ser "dejten" från himlen heller som nån jävla spion! Åååh dumma människa, säger jag.


Ursäkta raseriutbrottet, men jag var bara tvungen att skriva om det hela. Kan verkligen vad-fan-som-helst-bli ett program på tv?
Jag hoppas verkligen inte det.

Öppnade plasten och läste min "nya" Bilsport..som ramlade in häromdagen i dörrinkastet. På sidan 12 är det på vänstra sidan en kort notis om "Högre bensinpris under sommaren".
- Nähä har dom kommit fram till det?, tänkte jag och läste vidare.
Det står vidare:

"Priset för en liter bränsle brukar gå upp lagom till semestertider, oavsett om det handlar om bensin eller diesel. Årets semestermånader är inget undantag och toppnoteringen väntas någon gång mellan 15 juni och 15 juli.
Att detta upprepas år efter år menar branschexperter hänger ihop med en ökad efterfrågan av bränsle under sommaren kombinerat med ett ökat pris på råolja. Vid 2009 års början kostade ett fat råolja 40 dollar. Idag är priset uppe i 68 dollar per fat.
Ulf Svahn, vd på Svenska Petroleuminstitutet, tror dock inte att priset kommer att överstiga 13 kronor per liter om inget oförutsett händer.
Lika säker är han på att bränslepriset sjunker igen i slutet av sommaren."

Så kommer ironin. På vägen hem efter jobbet för någon timme sedan så passerade jag den lokala macken och vad kostade inte en liter bensin?
-13.09..

I "Jeep_Tom"s senaste blogg skickade han sms till Eniro 118118 och frågade vem "Jeep Tom" var. Detta tyckte jag var en rätt kul idé, då man själv aldrig provat denna tjänst. Så.
Jag slog två flugor i en smäll, och provade tjänsten..svaret jag fick var dock inte det väntade :P

"Airone är en härlig personlighet som har nära till skrattet och är snabb som blixten i tanken. AirOne är även mycket berest och har liksom sin namne flygbolaget Airone flugit till de flesta länder i Europa. Trevlig helg önskar Eniro 118118.."

Klarvaket såg jag mig om i rummet, och funderade på vad klockan var. Detta var inte första gången man vaknade denna morgon. Av och till hade man slumrat till, bara för att på nytt vakna och sucka tungt. Det är irritersamt att vara förkyld. Fast. Det hade ju kunnat varit värre.
Nog är man lite "tussig", som farmor skulle ha sagt. Men det hade kunnat varit värre. Mycket värre. Plus att man är ju ledig denna vecka, så det gör ju inte så mycket.

I tron om att det ändå var dags för att kliva upp - om än lite tidigare än vanligt - så vinglade jag ner för stegen - då vår nya säng är en loftsäng - och satte mig vid datorn. Döm av min förvåning när man upptäcker att klockan är kvart över tre..på natten?
Bara att slita av sig kläderna och upp för stegen igen, denna gång lite bittrare. Vad är det för nycker kroppen min har för sig. Jag som älskar att sova? Kröp på plats igen bredvid Marika som sussade så sött.

Men efter mycket snurrande och buffande i kudden så var det nog med försök. Kroppen vill inte sova helt enkelt. Så det blev till att vingla sig ner igen och ner till datorn. Jippie. Klockan var en bit innan fyra på morgonen, och här sitter man. Vad göra?

Det är ett par saker jag funderar på att ta upp, nu när man ändå sitter här. Har kikat på en film - med hörlurar så man inte väcker sötnosen som ligger ovanför - och läst på om intressanta ämnen på diverse sidor över internet.
För det första - jag är besatt.

Besatt av vadå undrar nog nån. Filmen "Convoy", replikerar jag då. Varför då, får man då som fråga.
- Ingen aning, svarar då jag.

För detta är något jag verkligen inte vet. Men det jag vet är att jag varit det sen jag lekte med leksaker. Uppe på vinden hemma hos föräldrarna hittar man lastbilar som är omlackerade svarta med tuschpenna, och påtejpade vindbrytare på taket. Där uppe på vinden finns den lastbil i trä jag snickrade ihop i lekis, med hytt och alltihopa.
Alla teckningar genom åren. Det är tack vare den filmen jag började teckna, för var det något jag började teckna så var det lastbilar. Och bussar. Och traktorer.
Men varför denna faschination för just den filmen? Jag själv har ingen aning. Det enda jag vet är att så fort jag ser en lastbil så kryper det i kroppen. En underbar känsla sprider sig från tårna och upp. Jag blir glad av att se dem. Timmarbilar. Lastbilar. Tankers.
I mitt kök står en modell av tankbilen i filmen, gjord av lego. Byggde den för många år sedan. Den pryder sin plats ovanför skåpen.
Bland mina favoritsajter finns länkar om byggmodeller i plast, och om han som byggde sin egen kopia av tankbilen från filmen - i naturlig skala. Han är min idol. Så otroligt mäktigt att han har kommit så långt i sitt bygge. Och så mycket kunskap, vetande, vilja. Hos en familj. Det är imponerande.
Själv vill jag bara veta mer och mer. Varje liten ny rad som innebär fakta om filmen eller underkategorier, innebär ett nytt ramaskrik från min mun av förtjusning. Folk måste tycka jag är knäpp.
Och kanske jag är det..?
Jag kan i stort sett hela manuset i filmen. Är dålig på namn, och några modeller är bortom minnet, men det mesta kan jag. Och jag vet vart felen är i filmen. Misstagen, som många inte tänker på. Ingen normal behöver tänka på dem...liksom varför ens bry sig? Men jag gör det. Jag är faschinerad av dem.
Jag skiter i om jag är knäpp.

Och jag skiter i andras åsikter, angående om jag bryr mig om mina vänner eller inte. Jag vet att jag bryr mig om dem. De vet att jag bryr mig om dem. Vissa får mer uppmärksamhet än andra, varför behöver inte bara vara en praktisk fråga, utan även en kostnadsfråga.
Det är lättare att hälsa på en kompis som bor 1 mil bort, än en som bor 7 mil bort. Det säger sig självt. Vet inte ens varför jag sitter och försvarar mig. Jisses vad jag känner mig dum. Men är det egentligen så konstigt att man prioriterar? Egentligen?
Jag tycker om mitt liv som det är nu. Så här bra - om man nu bortser från den här förkylningen förstås - har jag nog aldrig haft det.

Det var som att man bodde i en bubbla förut. Eller ett fort, snarare. En borg. Instängd och barrikaderat. Man litade inte på någon förutom de närmaste. Ibland skaffade de närmaste tjej och då snäste man åt dem. "Vad fasen skulle man ha såna till?"
Men nu vet jag. Fasen vad jag ångrar en del kommentarer jag fällt. Har bett om ursäkt till en person, men fick inget svar tillbaka. Skumt. Han måste ha trott att jag skämtade eller något. Hursomhelst.
Det är klart jag prioriterar mitt förfhållande först. Det är det som är det allra viktigaste, men samtidigt vill jag inte glömma bort mina vänner. Ni vet vilka ni är.
Inga namn, inga glömda.
En kör Audi, en kör 240 Turbo. En annan kör Volvo 740..flera andra kör 740 när man tänker efter :)
Som sagt. Ni vet vilka ni är.

Nu för tiden bor jag fortfarande i min borg. Men landgången står på vid gavel. De som vill gå, får gå om de vill. De som vill stanna - får stanna om de vill. Ibland är det bara jävligt störande att man har folk som springer runt muren och smutskastar i tron om att man ska bli ledsen eller gudvetvad.

Var som bekant på "Garaget-träffen" tidigare ikväll. Rätt trevlig tillställning må jag säga. Lite däckrök, strålande sol, glada människor och fina bilar. Kunde inte bli så mycket bättre egentligen.
Här kommer några av de få bilder jag tog under kvällen.


[Taget 090530]*"Mivec"s Audi TQ*


[Taget 090530]*Mycket folk..som sagt..*


[Taget 090530]*"Mkiv77"s Volvo v70R*


[Taget 090530]*Grön lastbil...vems den nu än var så var den stenhård :P...och ja..min skugga syns..*


[Taget 090530]*Någons Amazon. De poppade rätt högt med Creedence Clearwater Revival..och ja min skugga syns..*


[Taget 090530]*Nya bilar rullade in titt som tätt..*


[Taget 090530]*..bland annat denna Subaru Impreza..*


[Taget 090530]*..denna gick utav bara helv..*


[Taget 090530]*..medan denna tog det lite lugnare. Notera gärna flinet på herr Mivec :D*


[Taget 090530]*Saab..*


[Taget 090530]*...en hög med extraljus mullrade förbi..*


[Taget 090530]*...och det sista jag såg av Mivec innan jag och flickvännen åkte hemöver..*