Nu har jag lagt upp några bilder att smaka av och förhoppningsvis njuta lite granna av. Det finns förhoppningsvis något för alla - till och med för alla dem som läst inlägget om den uppbrända bilen :) Nu finns det faktiskt en bild på hur min lilla röda såg ut efteråt. Stackarn.

Håller som bäst på att ta lite foton på min finbil - den "nya" Fiaten. Ska lägga upp dem inom en snar framtid, men har för tillfället ingen cd-skiva att bränna över dem på. Eftersom jag bara har modem hemmavid (ischa!) så tar jag med mig allt till jobbet. Fint va? *ler*

Men nu går det framåt i alla fall!

Har blivit inspirerad av er på forumet, och sitter och ritar lite på frihand på ett block när det är lugnt på jobbet. Lite skärmar, idéer till lyktor med mera till min fantasibil börjar ta form. Ganska kul, även om det är jobbigt att bli avbruten av telefonen stup i kvarten när man väl börjar komma någonstans. Fast jag ska inte klaga - det är inte så farligt många som har chansen att sitta och greja med privata grejer på arbetstid :)

Sitter även och skissar lite på en avatar. Har fått veta att det är så det kallas *flinar* Det börjar så smått ta form det med.

Hm. Fick en idé till. Ska nog ta fram skisspennan igen.

So long, cowboys!

Dragspelsbussar. Hur fungerar de egentligen? Satt häromdagen precis bakom själva dragspelet, och tyckte självklart, eftersom jag fortfarande är så barnslig och omogen, att det var djäkligt häftigt att det fungerade. Men det jag inte kunde komma fram till var HUR det fungerade. Hade väldigt många funderingar om var någonstans de drivande hjulen var någonstans, om bussen betedde sig ungefär som bil+släp vid backning och så vidare och så vidare.

Bilinredning. Har originalinredning i min Fiat - röd och fin och go´. Grå säten. Flärpar till torkare och helljus med mera. Har liksom aldrig sett något liknande. Inte i original i alla fall. Funderar lite på hur man skulle kunna styla om bilen inuti, utan att förstöra själva stämningen, liksom. Hm...Ska snart lägga upp lite bilder på hur bilen ser ut, så att jag kan få lite feedback.

Garage. Läste på forumet förra veckan om hur ett bra garage skulle vara. Det var liksom inte ens huvudgrejen i tråden, tror det handlade om tjejer egentligen, men jag fick vissa tankar i skallen lik förbannat. Hur skulle egentligen drömgaraget se ut? En ramp. Bra belysning. Motorlift. Ett rum till för lackning och dylikt, som man kan hålla rent och "sterilt". En myshörna för att komma på idéer. Listan kan självklart göras betydligt längre, men ungefär där var jag tvungen att hoppa av bussen, och mina tankar avbröts.

Sitter idag igen på jobbet. Lugnt med samtal idag. Tänkte att jag kanske skulle kunna sitta och skissa lite på ett eget kjolpaket. Hm. Måste ta med mig lite bättre ritsaker imorgon. Vilken tur att jag har ett så bra jobb *ler*

Kanske ska åka till skroten någonstans i närheten och se om jag kan få lite idéer därifrån. Kanske kan hitta något roligt som jag får med mig? Hm. Är det någon som känner till en bra skrot i Östergötland..?

Jaja, det löser sig nog. Ska ta och kika runt lite på era bilar här ute på forumet.

Tills nästa gång:
Ajöss, drar till sjöss :)

Jag fattar inte. Så fort jag tänker på min rubinröda motorcykel så fastnar den här låten i skallen på mig. Jerry Williams. Visst, han är kult, men låten i sig är egentligen ganska dålig. Men jag tänker aldrig säga något negativt om Jerry - alla karlar som kan sjunga och hålla sig bakom örat samtidigt blir helt enkelt gudar!

Ja, tankarna på min rubinröda har varit frekventa, både igår och inatt. Idag också för den delen. Jag diggar min Fiat Uno Turbo, men det jag känner för Ruby...Ja, det är helt enkelt kärlek. Så många somrar som jag har haft henne utanför huset i solsken och i skugga (dock aldrig i regn -brrr!! Aldrig!). Putsat, fejat...drömt...

Det kanske är fel, med tanke på var jag befinner mig (garaget.org) att prata om motorcyklar när alla andra snackar bilar, men tyvärr, ladies and gentlemen, denna motorcykel är mitt liv.

För tillfället står denna skönhet instängd i ett kallt och ruggigt garage hemma hos mina föräldrar i Småland - med andra ord får jag knappt se henne nu för tiden. Jag är ständigt orolig för den unga damens hälsa, och längtar alltid till nästa gång jag ska få hälsa på henne.

Men varför kom jag då att tänka på min Ruby? Det är egentligen inget vidare trevligt skäl. Det är planerat att jag och sambon ska köpa ett litet hus med stort garage (eller, ja, det kommer BLI ett stort garage) i den ganska nära framtiden, och skälet är helt enkelt pengar.

Jag har inget MC-kort. Så surt. Så fruktansvärt dumt. Men med tanke på vilka pengar det kostar idag (700:-/55minuterslektion där jag bor) så känns det helt enkelt ...*suck*

Ändå kan jag knappt tänka mig att leva utan min rubin. Alla drömmar finns nedlagda i henne. Varenda timme jag grejat med henne har varit lycklig, och tiden har gått alldeles för fort varenda gång. Men nu...Jag har haft henne i min ägo i flera år, och bara kört lite på lagårdsplan och på en skruttig liten inhängnad väg. Resten av tiden har varit putsning. Det finns egentligen ingen mening med att ha henne kvar av praktiska skäl. Men jag känner mig förstörd vid tanken på att inte få ha henne kvar.

Hur ska jag göra?

Det här känns jättemotigt...

*ledsen*

Jag har någon bild någonstans förresten, på när bilen hade flyttats till skroten. Fronten är helt förstörd *suck*

Men om intresse finns kan jag försöka få med mig lite bilder på min Fiat.

Det var en dag, som alla andra dagar, för länge länge sedan, i en galax nära dig.

Vinter.

Svinkallt. 36 frysande minusgrader, klockan halv sex på en måndagsmorgon. Så kallt att läpparna fastnar vid varandra när man försöker andas. Brr...

Ska iväg hemifrån till skogsutbildningen i Värnamo. Det tar två timmar att åka. Gäspar lite. Försöker rugga upp mig som en liten fågel. Kallt. Fortfarande kallt.

Kliver in i min lilla Fiat Uno Turbo från 1990. Fina lilla bil, tänker jag, och drar försiktigt med min handskprydda hand över ratten. Myser en stund där ute i kylan. Suckar lite. Dags att åka iväg! Vrider om nyckeln. En liten host, sen inget mer. Bilen startar inte. Springer in, väcker pojkvännen: "Älskling, älskling, nu startar inte bilen, har du startkablarna??" Pojkvännen hjälper. Får till slut igång bilen, och jag drar mig långsamt och ovilligt, nästan lika ovilligt som bilen, iväg över den frasande isiga snön. Brrr.... Fy f---n, tänker jag för mig själv. Har lång vinterrock, tjocka vantar, två varv med halsduk och mössa på mig. Hjälper det mot kylan? Nej. Lika kallt för det. Suckar. Fryser. Fy f-n fy f-n fy f-n vad kallt det är!

Drar mig långsamt förbi Växjö mot Värnamo. Bilen suckar, dör nästan i uppförsbackarna, skitjobbigt, jag fryser så mycket att händerna är som klor, och kan knappt flytta reglagen i bilen, åh fy f-n vad kallt!

En timme går. Svänger av mot Rydaholm. Snart där, snart där! Kallt... Kör förbi en mack. Sedan kommer en långsträckt uppförsbacke. Inte särskilt brant, men just då ser den gigantisk ut, för jag känner att bilen inte svarar på någonting längre. Vad sjutton är det som händer? Börjar kolla vid instrumentpanelen, inget som lyser, tempen ser bra ut, turbon är inte överladdad, allt ser rätt ut. Men vad sjutton är det som händer?

Bilen saktar av. Växlar ner, försöker få igång den på mer varv. Dör lite grann, hostar igång, växla ned växla ned!

Bilen stannar. Försöker vrida om nyckeln, men mina stelfrusna fingrar kan inte greppa om den. Känner mig ilsken, och inte så lite hjälplös. Inga verktyg har jag med mig. Macken har försvunnit bakom mig. Klockan är halv åtta på morgonen, men det finns bara en antydan till trafik. Skitväg!

Plötsligt ser jag någonting över motorhuven. Vad kan det vara? Kisar lite, fryser som en tok. Det ser ut som..ja, som ånga, eller...ja, det ser varmt ut. Öppnar dörren, går ut. Känner lite över motorhuven. Shit! Den är ju skitvarm!! Sliter upp dörren igen, hakar upp motorhuven inifrån och plötsligt -

-vvpoff-

Ett lågmält, försynt ljud som knappt hörs. Går fram till fronten av bilen, och försöker öppna upp motorhuven. -VVPOFF-

Det börjar brinna!! VAd f-n ska jag göra?? Panikslagen slänger jag igen motorhuven. Har ingenting med mig att släcka med! Blir helt paralyserad, detta händer nog inte mig, vad gör jag här, en lastbil! Bakom bilen stannar en lastbil när jag springer fram till den och viftar frenetiskt med armarna. En chaffis öppnar dörren, ser lika skrämd ut som jag känner mig. Försöker förklara vad som hänt - pekar mot bilen, pekar mot lastbilen, är så skärrad att tårarna börja tränga sig fram. Min första bil, min underbara, fina, första bil! Står helt stilla, bedövad, och ser på när lastbilschaffisen sliter fram sin brandsläckare ur hytten, springer fram till min bil och bränner av hela släckaren. Vid det här laget står hela motorn i lågor.

Hör ingenting. Bedövad. Ser bara hur lågorna slickar längs motorhuven. Långsamt och fort om vartannat. Polisen kommer. Brandkåren, ambulans. Bedövad. Där försvinner min dröm...

Och stirrar. Jag vet inte om det är ett manodepressivt stirrande, eller bara ett sengångarstirrande. Gissar på det senaste.

Ganska lugnt på jobbet. Ingen som ringer, ingen som precis pratar för tillfället. Alla på kontoret sitter o tittar in i datorskärmarna. Förresten, har du sett "Office Space"? Jaaa...*ler*...ungefär som så, känns det ibland..fast folket här är schysst, och beslutsträckan är (ganska) kort o simpel. Kanske ska säga vad jobbet går ut på? Jag tar emot samtal från bilägare/moppeägare/entusiastbilsägare med mera som vill teckna försäkringar för sina ögonstenar/bruksobjekt. Men för tillfället är det (som alltid) lugnt.

Så varför sitter jag och stirrar på en banan? Hm. Kanske för att den finns där. Kanske för att den är gul. Har alltid velat ha en gul bil. Riktigt klargul sådär; en liten Fiat 126 eller nåt sånt :)

Pojkvännen har en gul Golf I:a. Höjd. Snygga fälgar. Ganska härligt utseende faktiskt, men den är skit att köra. Självklart gillar jag ju då min lilla röda Fiat bättre.

Gick runt min lilla rubin några varv igår kväll. Det var mörkt som attan, och eftersom jag inte har lärt mig att ta bra kort med min nya kamera så blev det antingen
a) Suddiga bilder
b) Mörka bilder
c) Både och
Är fin på att ta foton :)

Men tillbaka till bananen. Den är gul och lite krokig, liksom. Lite grön längst upp vid hänget. Åh fy fan, jag har inget liv.

Såg ni partiledardebatten igår? Det gjorde jag. Politik suger. Allt jag vill är att kunna bo i en liten stuga låååångt ute i skogen nånstans, med finfina vägar, tillverka egen etanol (eller egen RME för den delen), ha en rolig bil som inte är alltför dyr att äga o köra (och som går på nämnda bränsle), och ha det GÖTT.

Så när ska jag äta bananen? *suck*
Det får vänta tills i eftermiddag...



--------------------
En stilla undran:
Finns det nån mer där ute som sitter på jobbet och intresserar sig för annat för tillfället?
--------------------

Ja, då sitter man här på jobbet, dag ut och dag in. Nu när höstmörkret faller på så blir det ju lite mer tid till eftertanke. Min stackars Fiat har fått stå i skymundan ett tag, ja, nästan ända sen jag köpte den. Måste hugga tag i den i vinter, dock bekymrar jag mig för tillfället mest över husköp, så kanske att bilplaneringen kommer i otakt. Igen.

Helt osökt kommer mina tankar in på min första bil (en Fiat den också, däremot av årsmodell -90). En grymt överladdad bil med 850-turbo och kjolpaket, som tyvärr brann upp i en bilolycka för ett och ett halvt år sen. Åh, det var tider det! E4:an mellan Mjölby och Värnamo, jisses vilken fart! Det är tur att jag nu för tiden har en originalbil, annars hade jag väl inte suttit här och funderat på gamla bilar över huvud taget.

Jag tycker om känslan när jag sitter där bakom ratten. Eftersom jag är putsfanatiker, så blir det lätt att jag drar lite med läderfettet över ratten, smörjer in lite, njuter av doften. Putsar lite på växelspaksknoppen när jag ändå är igång (också den av läder). Minns de fina turer jag har tagit med Fiaten. Min pojkvän tycker att jag ser störtfånig ut när jag sitter där och gnuggar lite drömskt på bilen. Ändå envisas han med att så fort jag är trött eller ut gängorna: "Ska du inte ta dig en tur med bilen?"

Ja, jag sitter här och längtar från jobbet till bilen. Har tittat lite på era bilar, ni som hinner med att göra så mycket, och jag får en sån inspiration! Tack för att ni finns här för en liten dam med en liten bil :)

Vi ses i höstmörkret!