Jag saknar så många bitar i livet...jag saknar verkligen att någon lyssnar och tröstar. ..på riktigt.

Jag ville bara innan jag åker till jobbet skryta lite med att jag just köpt en LMM för endast 1563:-, känns som en bra smäll på käften åt våra svenska subaru-märkesverkstäder, härligt! IN YOUR ASS FUCKER :-D

hörsdå.

I morse passade jag på att uträtta några ärenden. Jag sprang in på J-spec för att se över möjligheterna att plocka hem en ny koppling till Stagean, det resulterade i ett ännu bättre alternativ som jag knappt kan vänta på att få testa ;-) säger inte mer än så..än.
Passade även på att plocka med mig en "komp-testare", vad dom nu heter. Så nu ska Imprezan komptestas för att utesluta ännu en anledning till den dåliga gången. Har även fått tips om sidor på nätet där man kan köpa LMM MYCKET billigare än på Subarus märkesverkstäder! Känns som det börjar röra på sig rejält i min lilla bilvärld. Riktigt skönt.
Skylinen vilar fortfarande under mitt befäl tätt intill mig varje dag, och jag kan knappt vänta tills jag ska få liv i henne. Ett nytt bateri är på G, sen ska hon gå som en klocka - och säljas :-( Men vi har inte plats för henne i vår japan-familj...en Stagea och en Impreza får duga. Skylinen och Sunnyn känns överflödigt, även om vi älskar dom, massor!!

Nu ska jag packa ihop mig för att få gå hem för dagen, ska rida en tjejkompis häst idag och jag ser fram emot det SÅ mycket - underbart skönt att vara på hästryggen igen. På lördag sätter jag även igång mitt eget stjärnskott, så räkna med att se oss i dom stora klasserna till nästa säsong!

Hoppas er dag vart lika framgångsrik som min, så ses vi på Elmia...i någon av bilarna. Jag röstar för Stagean, men Imprezan är också sugen på att åka ner och bränna lite däck ;-)

Hörs.

vissa dagar är allt ett oändligt mörker, tyngre än berg att bära. Idag är en sån dag, då jag vill krypa under täcket och aldrig mer komma fram igen.

Mitt hjärta spricker, sakta, sakta, men än så plågsamt. Sorg och mörker tränger sig genom mina revben, ut genom min bröstkorg och lägger sig framför mig som en tung dimma. Jag kisar för att se konturer, men allt är bara en stor mörk sörja, omöjligt att urskilja detaljer. Jag försöker fortsätta gå, livet väg, den vi alla måste gå oavsett vad, men det är tyngre än någonsin nu. Hela min kropp värker - mitt hjärta spricker. Det finns så många ton i mitt bagage, så mycket jag tvungats gå igenom för att sedan bära med mig. Jag försöker kisa för att se konturer, konturer av någonting där jag kan ställa av lite av det tunga bagage jag bär med mig, men dimman av mörker och sorg ligger för tung framför mig. Jag tvingast att i blindo fortsätta vandra våran väg. Jag lyssnar efter en röst, en hjälpande stämma som kan hjälpa mig bära, men verkligheten har för bråttom. Ingen har tid att stanna upp en sekund eller två, jag får gå...ensam. Sorg och saknad fyller allt för ofta min vardag. Jag vill härifrån, ut ur min egen kropp, från min egen värld, bort, så långt bort att jag glömmer bort vart jag kommer ifrån. Om verkligheten bara kunde ljusna framför min väg, så jag slapp leta mig fram i mörker. Allt är tungt nu, allt är för tung.

Är det jag som är lite väl cynisk, eller är Bilsport Performance & Custom Motor Show 2011 väldigt sent i April?
Jag hade ju hoppats på, och trodde faktiskt nästan, att det var redan runt 10e April, och så visar det sig vara 22-25 April. Man får se det från den ljusa sidan, och då blev det ju inte alls lika bråttom att få igång bilen från vintervilan!

Förresten, är det någon som vet vad det är för skillnad på LMM till en -97a Impreza GT och en -99a Impreza GT...förutom priset?!

Hadegott.

Känns som jag önskar att jag bodde i en biltvätthall! Mår dåligt varje gång jag ser bilen och den är otvättad, och ändå vaxade jag i fredags!
Jag får nog på vägen hem från jobbet sen svabba av henne med schampoo och lite högtrycks spolning! Sen ska vi på modevisning, jag ska bara hem och byta mina ljusrosa asic's arbetsskor till ett par med mer klack på ;-)

Hörni..jag har börjat räkna ner till Elmia mässan, har ni?
Kram!

Igår kväll stod jag i garaget otaliga timmar med polerduken och bilvaxet i högsta hugg, det var dags för den Gröna att få sig en omgång...en välbehövlig omgång! Stackars krake har väl adrig med sina tidigare ägare ens sett något som skulle likna bilvax. Nu blänker hon likt den nypolerade diamant hon är.
...men glädjen var kort. Idag har spenderats under huven och jag är Arg på henne. Hon går dåligt, spottar och fräser och är allmänt kinkig. Vädret - tänkte jag. Det är ändå bra fuktigt ute nu...men mängden på spottet och fräset oroade mig, så jag beslöt mig för att poppa huven och kika på saken ordentligt. Tändstiften såg fräscha ut, borstade av dom ändå...ingen skillnad. Hon spottar och fräser minst lika mycket. Kikar kontakter på tändkablar och annat, men hittar inget fel. Börjar gå igenom alla tryck- och vakumslangar..utan framgång. Allt tycks fungera kanon. Utan att ha lagat felet får jag smälla igen huven och gå in för att börja fundera. Nya tändstift får bli att beställa i morgon...jag börjar där. Sen är det väl bara att i tur och ordning byta ut del efter del, tills jag kommer på vad som är fel. Tills vidare får jag tant-köra henne och växla innan 2500rpm...kul!!! men billig :-D Och det kan ju vara bra, med tanke på att bensinen här idag kostade 14.14kr/L. Nästa bil blir en Honda FCX Clarity, tro mig!

Idag är det lördag igen...den 15e lördagen sedan du lämnade mig. Först idag har jag tagit vara på några av dina saker som legat i stallet och bara...väntat på att bli använda. Benskydden som fortfarande stod på tork, vintertäcket som hängde på sin krok, precis som om någon skulle klä det på dig i morgon bitti. Ditt träns på kroken, precis som jag hängde det sist vi var ute och red. Nu har jag varsamt packat ner några av dina saker i en låda. Jag vill spara allt, spara Dig, men det går inte. Livet måste gå vidare, oavsett hur ont det än gör. Jag har hela dagen fått intala mig själv att oavsett om jag inte ser dig längre, så finns du...för alltid. Även om dina saker inte hänger redo att användas, kommer du alltid leva inom mig, precis som förut, innan du gick.
Att saknad kunde göra så ont hade jag aldrig kunnat tänka mig, nu har jag fått det bevisat, att sorg gör ondare än någon annan smärta jag upplevt. Utan dig är jag inte hel, någonsin igen. Jag saknar och saknar, för evigt.

Vila i Frid raring, vi ses på andra sidan.
Jag älskar Dig.


Hammarö, 2010.

Du är obeskrivlig

Det som har varit kommer alltid att vara, vad som har skett ska ske igen, det finns inget nytt under solen.

Det sårar mig så mycket när jag tänker tillbaka på vad som en gång fanns, som nu inte längre är kvar. Att man mitt i natten bara kan förstöra sitt liv på det där viset, aldrig någonsin kunna skratta igen. Att jag bara dagarna innan kaoset satt djupt nere i en av mina impreza sportstolar och tänkte på livet, hur mycket jag tyckte om det....hur mycket jag hade börjat tycka om det. Sen small det. Allt blev kaos..igen.

Ikväll rullar jag in bilen i garaget för att kränga däck, dubbfritt är inte min grej, och för att montera den avtagbara dragkroken. Sen kanske allt blir som vanligt igen. Jag hoppas det så. Jag är trött på motgångar. Kan inte ikväll få bli avslutet på allt som vart jobbigt. Låt mig vakna i morgon och gå vidare, snälla.

Innan trodde jag att jag var odödlig, klarade allt. Nu har jag insett att det var fel. Mitt hjärta har vart krossat sedan dagen du lämnade mig. Ingenting blir sig likt igen, aldrig. Du bar mitt hjärta, nu vet jag inte vart jag ska lägga det..min kropp är full, av sorg. Besvikelse över ensamheten, panik över sorgen...ingenting blir bra igen. Jag levde mitt liv genom dig. För alltid - Jag Älskar Dig så mycket att ordens betydelse känns bleka, du är värd mer än kärlek för mig. Du var hela min värld. Tack för allt. Vänta på mig på andra sidan, jag kommer snart..snart.

Jag och Solveig har gjort slut. Eller, vi umgås fortfarande, men vår tid är begränsad. Jag har nämligen träffat någon annan. En Subaru Impreza GT faktiskt. Jag ska bara se till att få hem den till mitt garage snarast, så är Solveig snart mullig pensionär...eller kanske en fyrkantig skrotbit i bilhimlen. Vi har haft det bra ihop, jag och Solan, men lycka varar inte för evigt. Önskar mig själv lycka till med GT köpet och återgår till arbetet nu.
Hörs!

...tiden går fort när man har roligt, det viste vi sen innan. Men vad jag har fått lära mig den senaste veckan är att tiden även går fort när man saknar. För varje dag som går, är det längre och längre sedan jag träffade min ponny. Jag vill inte att det ska bli längre sen, jag vill att det ska vara nyss. Och ju mer jag vill det, destu snabbare går klockan. Märkligt. Veckan som gått ha vart sjuklig annars. Så mycket som har hänt att jag börjar glömma mig själv. Så mycke tårar, skratt och saknad. Allt på samma gång. Jag har träffat människor som visat mig vad trygghet är. Människor som fått mig att glömma omvärden genom att bara finnas i min närhet. Ett tryggt bröst att luta sig mot. En korthårig pojknacke att få borrs ner näsan i när allt känts tungt. Trygghet har uppstått, trygghet...en sån känsla som mitt tidigare liv sedan länge aldrig kunnat ge mig. Ett underbart skratt från världens bästa tjej. Och så tårar igen. Veckan har blivit till precis vad jag har gjort den till. Mitt i all sorg efter min stora kärlek, min egna ponny, har livet ändå gått på lättare än innan. Kanske har det med mitt samvete att göra, kanske har det att göra med att jag äntligen känner mig fri. Fri från något som gjort mig så osäker och sårad. Sorg och glädje på samma gång. Aldrig ensam, bara ifred. Jag saknar, men vet att jag snart lär mig bära sorgen. Nu ska jag åka till jobbet. Jag säger God Morgon och välkommen vecka 48.

Du tog mitt hjärta för 8år och 11 månader sedan. Sen dess har du varsamt burit det genom mina ungdomsår. Jag har dig att tacka för allt jag gjort under den här tiden. Du har vart min sol när allt känts tungt, min trygghet att luta mig mot när livet blåst upp till storm. Du har torkat mina tårar när jag inte längre orkat hålla humöret uppe. Du har burit mig på din rygg så många mil att vi har tappat räkningen. Du har burit mitt hjärta och nu är det min tur att bära ditt. Jag ska ge dig vingar att flyga med, jag ska visa dig vägen du ska välja för att komma till andra sidan. Jag ska hålla om dig tills du med egna vingar kan flyga precis dit du vill. Jag lämnar dig aldrig, jag bara låter dig gå lite i förväg. Tillsammans för alltid, så kommer det förbli. Tack för allt - jag älskar dig.


Beyaz
1976.05.31 - 2010.11.19
Vila I Frid

Det värsta som kan hända håller på att ske. Jag springer i panik genom livet, men jag kommer inte undan. Snart ställs jag öga mot öga med det jag fruktar mest av allt. Snart slits du från mig. Lämnar mig ensam kvar...och jag kommer aldrig mer kunna ha dig hos mig. Bara i mina tankar och minnen kommer du finnas kvar. Jag vet inte hur jag ska överleva. Aldrig i hela mitt liv har jag kännt mig så ensam, aldrig någonsin har jag saknat så obeksrivligt mycket. Mitt hjärta skriker efter hjälp, en famn att bara försvinna i. Aldrig har jag vart så ledsen. Jag är sårad, helt förstörd och inget kommer någonsin bli som förut. Om sju dagar är det dags för dig att testa dina vingar och lämna mig ensam kvar för alltid. Mitt hjärta är krossat...kommer jag någonsin bli glad igen.

Jag älskar dig, jag älskar Bara dig och inget annat. Du är hela min värld, älskade ponny, älskade Beyaz.

Så var hon äntligen på plats, Fru Skyline. Nu står hon säkert parkerad och väntar bara på en tid hos BP, sen hängs hon ut på blocket. Kort men intensiv kärlek, det är så livet är.

Resan från J-spec idag blev inte lika spännande som i måndag, men visst bjöds det på en hel del spänning även idag. Först, blåste som poliskontroll i 160blås - Läppglanset måste ha gjort att jag slapp böter ;) Senare parkerades utanför ett fik, där en tant kom fram och var ruskigt intresserad av bilen, och blev helt tokig när hon förstod att jag satt på fel sida och körde. Vilken underbar dam hon var. Överlycklig, och var nog rätt avundsjuk på bilen! tss. Tyvärr blev det ingen längre åktur, med tanke på körförbudet får jag hoppas på bra väder även när hon gått igenom besiktingen. Då får det bli en rejäl farväl-åktur.

Nu ska jag till mitt andra monster, han heter Calissanne och har fyra ben och med all säkerhet lika snabb som Skylinen ;)

Hörs.