Blogg
Ringenresan II 2010 Söndag 27 september 2010, 07:22
Ännu en härlig morgon möter en när man lyfter på ögonlocken efter sin skönhetssömn, inte för att jag man känner sig så vacker efter en schysst runda på byn med allt vad det innebär :- ) Idag blev det ingen morgonpromenad men det hade sina randiga.
En härlig frukost i sällskap med familjen Falk ,Tobbe och Franzetti blir en skönstart på dagen. Dagens schema är ganska oskrivet men en sak som är spikad är att vi skall njuta av oldtimers på Nordschleife i någon form. Oldtimers är väl inte det som lockar mig jätte mycket men på sista åren har intresset stigit något när jag insett vilka coola bilar där brukar vara med.
Efter lite diskussioner med övriga vid frukostbordet samt Dr. Eick beslutar vi oss för att utgå ifrån Brünnchen och jobba oss upp emot Karusellen. Själv har jag alltid drömt om att få stå där uppe men det har bara inte blivit av. Jag har alltid blivit fascinerad av att karusellen svänger så pass mycket som den gör, på banan upplever jag det inte alls så. Nåja efter att vi packat och klätt oss för lite promenad modell tuff så ger vi oss av i våra bilar, ganska snart är vi framme och parkerar våra fordon. Vi samlar ihop folket och står och kikar lite men beslutar oss ganska fort för att påbörja färden uppåt mot karusellen. Vi hade ingen direkt stress och tur var väl det då ingen verkade ha någon elitkondis och det var ganska segt. Det var inte så dumt att stanna till och plåta lite och kippa efter luft :- ) Sakta men säkert arbetade vi oss upp genom kurvpartierna och det är alltid roligt att se sakerna lite från sidan, vi kom upp till Wipperman lite senare Hohe acht och väl där tyckte man att nu är det över då det var högsta punkten men så var det inte riktigt.
Vid Hohe acht vek vi av in i skogen och det har sina randiga, alla ville ju såklart upplevde den mytomspunna Steilstrecke, själv har jag aldrig sett den annat som en grind i svängen innan karusellen. Efter att ha traskat i skogen en kort stund kunde vi alla skönja det vi längtade efter i form av en SJUKT starkt sluttande bit bana, aldrig i min vildaste fantasi kunde jag tro det skulle vara den lutningen, att bilarna pressade sig uppför denna branten verkar otroligt! Att ta sig ner för Steilstrecke var väldigt udda då man lutade kroppen extraordinärt mycket bakåt för att kunna ta sig fram. Det var faktiskt lika jobbigt nerför som uppför i detta fall. Vi var nog rätt fascinerade av detta allihopa och ett par gånger stannade vi för att föreviga detta. Väl nere kunde man pusta ut och då kom jag att tänka på en jobbig sak, vi skulle hem igen senare..
Väl nere fick vi syn på en sak som vi alla skrattade gott åt, precis bredvid vägen rann det lite vatten, en bäck vill jag inte kalla det men det rann några skvättar vatten i alla fall, vid en plats var det uppdämt och vattnet tilläts nu rinna ut genom ett rör ner till ett nytt dike, en uppfinningsrik tysk man hade använt detta som kylning till sin back med Bitburger, ett gjutet inslag i oldtimers, i alla fall som tysk åskådare :- )
En liten bit därifrån precis vid grinden från banan upp till Steilstrecke såg vi tysken i fråga, en högst ordinär tysk motorentusiast med bil, elverk, ett par crossar, släp, grill, kikare, sprit, ett par backar öl, tält, stolar och massor med annat, lite galet men coolt på samma gång. Klockan sa att spektaklet strax skulle börja och vi bestämde oss för att stå precis efter svängen och njuta av bilarna. Efter ett tag så hörde vi ett avlägset muller och insåg att starten hade gått, efter ett tag började det droppa in bilar i klumpar men det var tydligen först ett uppvärmningsvarv eller så då det gick mkt sakta, vi fick i alla fall lite försmak på vad som komma skulle i form av allsköns läckerbitar.
Vi noterade drösvis med Porschar i olika utföranden och ljudnivåer, det var gamla E30,M1, 635 CSi Grupp N, Polo, Mustang, Mercor, Alfas och massor av annat skoj. Detta var såklart godis för oss alla och ett kort tag stod vi nog alla och bara precis försökte fatta hur coola bilar vi egentligen såg komma körandes på Nordschleife. Lite senare kom bilarna tillbaka och nu jäklar gick det undan, det var imponerande kurvhastigheter, skönt bröl och en härlig inblick i hur det gick till på the good old days när det tävlades. Efter en stund beslöt vi oss för att flytta oss en bit. Innan karusellen valde vi att gå ner mot Klostertal, var vi exakt hamnade vet jag inte men efter ett tag beslöt vi oss i alla fall för att jobba oss upp mot karusellen vilket skulle bli skoj.
Efter en stunds halvjobbig promenad var vi framme vid karusellen, att stå här på insidan kändes väldigt konstigt, sträckningen känns verkligen annorlunda härifrån, på banan upplever jag det inte som en så pass lång sväng som det är utan mer en intressant kurva där många tar det ganska lugnt. Tyvärr har ju dom flesta delar av banan klätts in i ett högt staket som delvis döljer sikten och hämmar upplevelsen men nog var det skitcoolt att stå här och se hur bilarna matade på igenom partiet. Jag plåtade själv säkert 100 bilder men tror inte jag fick någon klockren bild tyvärr. Här verkade vi trivas allihop då vi fastande ett bra tag, det fanns lite olika vinklar man kunde kika ifrån och alla var lika intressanta. En promenad hit upp är verkligen att rek. dels är det en promenad i vacker natur längs med banan och sen gör det gott för kroppen också!
I vanlig ordning har Eifelbergen ett av dom snabbaste väderväxlingar jag upplevt i Europa och lika snabbt som man klämmer en Kall bit seglade det upp en samling mörka tunga moln, inte för att det började regna men vi tog det hela som en indikation på att det var dags att röra sig. Nu hade vi en dryg stund framför oss men på nåt sätt fick jag bra fart och var strax uppe vid Hohe acht där vi bestämde oss för att stanna ett tag. Detta ställe var inte alls dumt att stå på när dom kom farandes i god fart mot den relativt kraftiga högern, inte allt för sällan var det med en viss drift som bilarna passerade och det var riktigt gött. Man kunde nu se att bilarna började få lite stryk och där var både haltande, brölande, krockade, rykande och allmänt matta bilar som passerade men dom kämpade på troget, respect för det!
Vädret fortsatte nu att försämras och ganska snart såg vi dimman komma krypande på avstånd vilket fick oss att traska vidare i lugn och ro ner mot Brünnchen. Ganska snart fick vi upplevde på allvar hur fort vädret skiftade då vi bokstavligen såg dimman komma snabbt farande och rykande över skogstopparna ovanför oss. Vi ökade kanske takten något och efter ett tag hade vi kommit tillbaka till ursprungsplatsen, nu såg man tydligt att området helt började täckas i dimma och det var skönt att vi lämnat i tid.
Jag hade nu fått uppleva något jag velat göra länge och det kändes jäkligt bra! Det hade etsats in ett minne för livet i huvudet på mig. En annan sak jag velat uppleva men som aldrig har blivit av var att svulla en Currywurst i det lilla gatuköket i Brünnchen, sagt och gjort så beställdes det Currywurst så det stod härliga till! När vi står där och inmundigar vår mat så dyker en rejsaprofil upp och det är alltid skoj att träffa folk man känner på ett eller annat vis (Hej Anders!) Den där Currywursten var förresten ingen höjdare men nu hade man betat av det också :- )
Efter detta lilla äventyr bar det av hemåt för lite att pusta ut lite och lasta av oss ryggor och annat onödigt. Att slänga sig på sängen var inte alls dumt efter att ha harvat runt ett bra tag. Givetvis går det inte att sova bort en dag som denna så vi beslutade oss för att dra ner till Adenau och Breidscheid för att flukta lite på bilarna innan dom gav upp för dagen. Det blev ett par sköna stunder nere vid bron. Med lite god vilja så hade man skruvat tillbaka tiden 20 år och var en del av ett vanligt race på Nordschleife. En stund senare var körningen slut och det kändes lagom för mig och jag tror nog alla var mätta på detta. En lätt matbit och en kall pilsner på Asian Bistro funkade ypperligt, mat och pilsner är ju en inte helt oviktig ingrediens på en resa som denna ;- )
Vi beslutade oss för att ta en sväng upp till svängen i slutet på T13 och kika lite, det hade nu börjat regna men det gjorde inte så mycket, det var faktiskt rätt trevligt att plåta lite i regnet och bilarna gjorde en del "intressanta" moves :- )
Jaha en stund senare drog vi hemåt igen för att förbereda oss inför kvällen med lite dusch och någon kall pilsner. Dagens restaurang blev via SMS och diskussioner Der Kleine Kneippe som är gamla Fuchsrörhre mitt i Nürburg. Väl på plats satte vi oss och tog lite att dricka, bordet bredvid oss var belägrat av en bunke lite halvdryga killar som troligtvis inte kört så mycket här nere men verkade veta allt, det kändes som att deras framfart på banan kunde sluta illa, en känsla jag fick ett flertal gånger när jag hörde svenskar diskutera på kvällarna, Porscheträffen om ett par dagar hade dragit hit massor med folk och majoriteten av dom kvalade in som rookies vad det nu innebar men uppenbarligen hade en del av dom aldrig satt sin fot här förut.
Av någon anledning hade "dom andra" valt att gå till Pistenklause och det var inget som passade mig så vi beslutade oss för att dra över till Lindenhof och intaga middag. Det fanns massor av vänner på Lindenhof och det skrevs ny historia med massor av god mat och kalla öl, det diskuterade loggar, bilar, kurvor så det stod härliga till och jag tror alla trivdes lika bra som jag. Att traska runt och bara mysa och må bra hela kvällen är SÅ trevligt. Min medresenär Tobbe valde att dra sig hemåt i kristlig tid men den här mannen var sugen på att stanna kvar och så blev det. På årets resa lärde jag känna en hel del nytt folk och faktiskt även en del Porschegubbar, 2 namn var Lasse och Tord som var ena riktigt trevliga pysar! Lasse var förresten killen som gaddade sig samtidigt som jag av en ren slump, att motivet var Nürburgring gjorde ju saken än mer otrolig! Kvällen började bli sen och många droppade av, ett SMS tidigare på kvällen till Peeter resulterade i att han dök upp vilket var trevligt, det bidde en eller två pilsner innan vi beslöt oss för att vandra vidare mot nya jaktmarker..
Det vi av någon anledning inte insåg var att klockan var sent och det mesta var stängt, vi var på Pistenklause, Zur Burg, Burgstrasse 1, Der Kleine Kneippe men allt var stängt, Paddock var nästan stängt men vi fick komma in och hittade ett gäng svenskar att tjöta med. Vi pratade ganska mycket med en kille som besökte banan för första gången med Porschegänget i sin 510hk starka bil, vi var väl rätt överens om att bilen kanske inte var optimal som förstabil på ringen, jag hoppas i alla fall att han hade en bra träff och inte var för het på gröten. En bunke pilsner senare var vi nog lite runda under fötterna och påpassligt nog stängde stället. En taxi hem till stället beställdes och efter visst knorr om att det skulle bli dyrt och ta lång tid var den på väg, en halvtimmes tjöt med Peeter utanför krogen och taxin kom, nu skulle det bli gott att komma hem och knoppa, förresten taxin kostade 6 pengar vilket får anses högst överkomligt i byhålan Nürburg med sina normalt 50-100 innevånare.
Det tog inte lång stund innan man hade bäddat ner sig i sängen och insåg att ännu en kanondag var över. Imorrn var det dags för nya spännande äventyr som jag såg framemot.
Ringenresan II 2010 Måndag 1 oktober 2010, 07:34
Med tanke på gårdagens eskapader borde man sova ett par timmar till men inte det, upp i arla morgonstund för att påbörja ännu en alldels underbar dag, här nere finns bara sådana i alla fall hittills. Det blev mer fokus på att få igång interna maskineriet idag, vaken var jag men pigg? Nja det kan jag väl inte påstå :- ) Några baljor kaffe senare vaknade resten av ligan och det vankades germansk früstuck när den är som bäst. Alla verkade njuta av maten även idag trots att den är i stort sett identisk alla dagar. Vädret utanför huset var även denna dag alldeles klockrent, inte för att det var någon hetta men uppehåll, vindstilla och helt ok temp med tanke på datum och klockslag duger länge för mig.
Dagens schema var lite skoj faktiskt då det var inbokat ett studiebesök på Bitburgerbryggeriet, detta var något jag längtat efter att få uppleva och jag är glad att jag tog fatt i detta och drog ihop en bunke folk, visst ,körningen är nummer ett men banan öppnade inte förrän 17.15 så det var riktigt gott om tid.. På kvällen var det inplanerat körning ett par timmar vilket lät alldeles underbart perfekt. Vi hade beslutat oss för en gemensam resa till Bitburg och samlades vid halv tio i Nürburg:s center, det var väl ingen jättesamling med folk men vi blev väl en 3-4 bilar som körde dit. Jag uppskattade att slippa köra på morgonkvisten och att åka E65 Diesel i baksätet passade mig som handsken denna dag :- ) Resan till Bitburg tog kanske en timme lite styvt och gick smärtfritt. Jag tror jag slumrade till nån microtimme eller åt :- )
Väl på plats skulle vi bara hitta dit vi skulle och det tog inte SÅ fasligt lång tid, när vi väl hade adressen framför oss. Ibland är det väldigt skönt med välutrustade lyxbilar, navin guidade oss rakt på stället och det var ingen tvekan om att vi kommit rätt. Vi parkerade en bit bort och traskade bort mot komplexet i fråga, det såg inte direkt ut som ett bryggeri utan var en väldigt fräsch byggnad som var riktigt inbjudande, det första vi kom i kontakt med var en fanshop med allehanda nödvändiga och onödiga attiraljer, vi köpte en del saker men inget märkvärdigt. Vi noterade att vi hade gott om tid och hade sedan tidigare tänkt oss att äta en bit mat innan besöket då det blev lite tight efteråt för vissa. Vi beslutade oss för att traska upp i byn och hitta ett ställe, något som visade sig vara lättare sagt än gjort..
Nåja, till slut hittade vi ett italienskt hak som enligt menyn hade vettiga priser, dom lovade dessutom snabb service vilket var ett krav då tiden rusat iväg. Vi blev rek något som inte fanns på menyn vilket skulle gå extra fort så det tog vi, det var färsk pasta i lite olika former. Maten tog såklart hur lång tid som helst och alla fick in maten när det var 6 minuter kvar tills vi hade bokat rundvisning på bryggeriet. Pastan var god men vi var färdiga 12 prick och skulle då pynta, vi blev nog lite halvblåsta då pastan kostade 14 Euro, det mesta i menyn kostade 5-10 euro, inger orkade tjafsa och för övrigt var vi redan sena!
Väl framme visade det sig vara helt lugnt, vi fick faktiskt tid att pusta ut efter att ha stressat dit. Guiden samlade ihop oss efter ett tag och påbörjade guidningen på riktigt vettig Engelska. Rundturen var upplagd i ett lugnt tempo och med en lagom mix av historia, modern teknik och lite coola/eleganta teknikprylar som gjorde mig impad. Bygget var riktigt fräscht och hela upplägget var väldigt påkostat, vi fick liksom vara med från början med det lilla bryggeriet fö några miljoner år sedan som växte sig större och större, vi fick se tekniken bakom hela proceduren i ett antal olika steg, hela tiden rörde vi oss in i olika delar av bygget, än idag måste jag säga att det var en riktigt schysst rundtur. Det som dock gjorde mig lite besviken var ju att vi INTE var i bryggeriet utan i en byggnad enkom för att visa upp sig, vi fick alltså aldrig se den riktiga produktionen och det tyckte jag var lite synd, hur fint o flashigt det än var så var det inte den äkta varan liksom. Efter att hela rundturen var avklarad kom själva grande finale som var ett gigantiskt stort rum med en läcker inredning, i bortre delen a v rummet hade dom byggt upp en läcker bar formad som en hästsko, innanför baren fanns det välklädda herrar som hade till uppgift att förse oss med valfria Bitburger drycker, pritzels och allehanda information. Det var väl inte så att det fanns en uppsjö olika ölsorter men det fanns några stycken sen var resterande produkter typ läsk/alkohol, läsk/öl samt alkoholfri öl i form av Bitburger drive, eftersom jag skulle köra på kvällen blev det en drive och som oftast känns driven väldigt fel men idag kändes det SJUKT fel, att dricka alkoholfri dryck på ett bryggeri kändes inte riktigt som jag :- )
Efter en härlig stund i baren där alla verkade njuta förutom polaren som verkligen inte gillar öl så var det dags att gå vidare, vi fick lite promos i form av klistermärken och en Bitburgerkarta samt lite annat. Det ingick faktiskt även ett par biljetter som gällde på lokal krog för ett par Bitburgers, tyvärr passade inte detta in i vårt schema denna gång. Skall man försöka summera besöket får jag väl säga Close but no cigar.. Det var verkligen läckert gjort och riktigt fräscht men å andra sidan var det inte the real thing, jag hade hellre velat uppleva det äkta liksom, lite som att man alltid vill hitta en genuin restaurang när man är på solsemester :- )
Det var nu dags att rikta kärran mot "hemmet" iallafall för några dagar till. Väl på hemmaplan beslutade vi oss för att kika lite på vad som kördes på banan då det var stängt för allmänheten. Pflanzgarten brukar alltid vara trevligt med sitt lilla hopp och massiva höger. Väl på plats tog det inte lång tid innan belöningen kom eller rättare sagt hördes för ekipagen i fråga hördes mer eller mindre varvet runt. Det var tre bilar som matade varv,en Corvette, en Audi R8 och sist men inte minst en MB SLS GT3, tempot var alldeles löjligt högt och skönsången var svårbeskrivligt underbar, mångcylindriga motor med slagvolym morrar något alldels speciellt och här var dom i sitt esse. Vi stannade kvar så länge dom körde och njöt av det sjuka tempot, även om SLS:en inte var snabbast var den i mina ögon klart läckrast, sjukt ljud, stabil och riktigt läcker från början till slut.
Lite senare åkte vi ner till Euronics i Adenau då John behövde ett minneskort till sin kamera, vi fastnade såklart i den välsorterade affären och betade av en hel del onödiga elektronikprylar. Priserna är humana och servicen är vettig så jag kan inget annat än rek denna butik vad ni än behöver som går på batteri eller 220/12v. Det var inte ofta man gick hungrig under vår tid här nere och nu var det tydligen så att någon spanat in ett glasshak en liten bit bort, vips så var vi där och hade lagt order på varsin rejäl strut. Att bara sitta ner och ta det lugnt medans man njuter av lite gott och torrsnack är underskattat, helt plötsligt hade det gått en bra stund och det var dags att komma vidare. Förresten glassen var väl ok även om jag som oftast föredrar glass MED grädde, detta var mer som en kvalitativ sorbet pryl.
På vägen hem berättade John att han tänkte knäcka Porschefolket och berätta att han minsann visste var dom hade sitt testcentrum, vi ville såklart se detta och vi påbörjade en resa på småvägar som efter en bra stund ledde oss hem utan att ha passerat något testcentrum överhuvudtaget :- ) Nåja vi fick i alla fall se en annan sida av landsbygden och man insåg att inte alla delar av området hade det lika fett. Stundtals hade tiden stannat vad det gäller både hus, fordon, folk. Efter att jag blivit dumpad vid boendet började jag göra mig och bilen i ordning, en stund senare satt jag i bilen taggad inför ett kvällspass på Ringen, ett besök nere på Döttinger höhe och bilen är redo för en bunke varv. Vid banan var det gott om folk i vanlig ordning. Nu var det dagen innan Porscheträffen med 200 bilar så ni kan ju själva räkna ut att det snurrade runt lite Porschar här, lite trist och säga men det var nu måndag och jag hade redan slutat reagera när det kom en 997 GT3 RS, dom var SÅ himla vanliga vid insläppet. Efter att ha stått och skrotat vid insläppet ett tag var det dags, banan var öppen och bettan startades upp. John hade dödslängtan och frågade om han fick åka med, något jag uppskattade då han har massor av varv i ryggen och kör E36 ruskigt fort på ringen.
Jag har aldrig varit något förarämne även om jag som oftast tar mig fram hyfsat, det jag menar är att jag har LÅNGT kvar till att köra ruskigt fort och jag kommer nog aldrig dit i heller dock gillar jag att få feedback på var mina grövsta misstag begås. John sa inte så mycket men bad kanske tysta böner under färden, det som jag dock fick höra var hur dåligt jag utnyttjade banans bredd något jag genast tog åt mig. Givetvis handlar det om tappad fart i olika partier och det vill jag inte veta av :- )
Jag passar på att lägga några varv men dom blir lite stötvis då bilen blir lite varm och jag vill vara snäll med den, att det dessutom är massor av trafik ute på banan gör det inte lika viktigt att lägga varv i heller, stundtals blir det kanske att man får passera 35 bilar på ett varv. Efter ett tag kommer jag på mig själv med att jag koncentrerar mig för att nyttja banans bredd och inte svänga in för tidigt vilket verkar vara en av mina akilleshälar.. ett ställe där jag typ alltid svänger in alldels för tidigt är Bergwerk och resultatet blir katastrofalt då fel ingång här sumpar ett långt uppförsparti där jag redan från början ligger i lä med min lågeffektbil. Har man en Porsche med lite pulver eller dylikt kan man alltid rädda en dåligt tagen Bergwerk genom att trycka ner pellen en snutt extra.
En av Porschekillarna vid namn Lasse åker med ett varv och även det är roligt då han kör annan typ av bil men har en hel del rutin från banan, vi fick till ett schysst varv där det passerades en hel del svenska Porschekillar och annat skoj. Någon småsak har Lasse att tycka till om men i övrigt tyckte han spårvalet var helt ok tror jag. En rolig kommentar när Lasse tydligt tagen av vår framfärd kläcker ut sig nåt i stil med "men, men detta skall ju inte gå, du passerar den ena Porschen efter den andra" Han var enligt egen utsago grymt impad över bilens framfart och jag förstår han, bilen går relativt fort trots att det är en liten billig bil, det måste vara en liten nagel i ögat på många med Porschar som kostar en nolla extra.
Dagen löper vidare och schemat för dagen är ju 2.5 timmars öppet så jag passar på att ta något varv till, ännu en runda där flytet infinner sig, i alla fall fram till Pflanzgarten där det viftas med gulflagg, jag inser snabbt att det skett något allvarligt då det är en hel del bilar stillastående och det ligger gott om delar överallt, jag inser ganska omgående att det är en svensk Porsche som hälsat på i räcket på ett par ställen och det ordentligt, det ligger olja och kylvätska på banan och bilen ser inte vacker ut, det var som ett hammarslag i bakhuvudet och mycket snabbt blev jag tagen av stundens allvar, glädje var när jag insåg att båda i bilen var vad jag kunde se oskadda, resten är bara materia vilket går att ersätta. Jag kör vidare från olyckan i ett betydligt långsammare tempo, många tankar far runt i skallen på en. Väl inne i depån inser jag att detta kommer att tag tid och lite senare kommer beskedet att banan stänger för dagen, ganska fort töms området på folk men själv stannar jag kvar och dricker något kallt medans jag tänker igenom dagen som helhet men mest runt själva olyckan.
Efter att jag varvat ner lite beslutar jag mig för at åka hem till boendet, det är ju snart kväll med allt vad det innebär. Väl hemma slänger jag mig på sängen med en kall BIT och pustar ut, huvet har fått jobba men nu vill jag slappna av och ha en mysig kväll. Kvällens val av restaurang faller på Pinocchio vilket betyder möen och goood mat. Vi var 4 killar kvällen till ära som hamnade här, tyvärr var det inte ordinarie personal och det visade sig vara en riktigt usel service, inget lirade och till och med ölen var avslagen ;-/ Lite senare kom mer folk och DÅ blev det bra. Maten var lika god som portionerna gigantiska och i kombination med sånadär guldgula drycker i frostiga höga glas var buken välfylld i ett nafs. En av anledningarna att vi hamnade här var att Lindenhof hade Ruhetag eller vad det nu hette någon form av vilodag iallafall, att Pinocchio dessutom har god mat i rejäla portioner till humana priser gör ju inte saken sämre precis . Efter att vi käkar beslutade vi oss för att åka upp till Pistenklause och intaga dessert så att efter vi gjort rätt för oss ställde vi kosan mot Nürburg igen.
På Pistenklause var det i vanlig ordning ruskigt mycket folk men plats fick vi direkt, det bidde en omgång glass till oss alla, i mitt fall lätt onödigt då jag var mer än mätt. Att bara sitta och tjöta om dagen, året, bilen, brudarna och livet funkar för mig, detta är lika viktigt som allt det andra och kväll blev det massor med tjöt, det passerade även folk som stannade och snackade bilar med oss precis som det skall vara :- ) Jag noterar på tugget att det är gott om Porsche newbies på plats och deras fokus verkade ligga på bilarnas bling istället för lite mer viktiga saker. Nåja imorn var det deras dag och 200 Porschar skall ut och göra banan osäker.
Dagen hade varit lång och händelserik så att när väl hemgång kom på tapeten var det ingen som protesterade, alla nya intryck skulle få landa och kroppen skulle få lite välbehövlig sömn, att få krypa ner i en nybäddad fluffig säng efter en dag som denna var riktigt skönt och nu jäklar skulle det sovas gott. Tack för ännu en alldels underbar dag, givetvis med undantag för incidenten på banan.
Ringenresan II 2010 Tisdag 7 oktober 2010, 00:57
Ännu en morgon då man vaknar med en klump i magen, och då menar jag en sån där hälig klump som jag iallafall kan få när det är något skoj på gång och så är det här nere mest hela tiden! I vanlig ordning förnekar frukosten inte sig och tillfredställer våra gastronomiska krav med belåtenhet. Jag måste säga att det är inte bara generöst tilltaget och ett brett utbud av saker utan det är även god kvalitet på det som serveras något kan inte skall underskatta.
Dagens väder var ok även om det var lite mer mulet idag och det förekom en hel del mörka moln på himlen (all form av uppehåll är OK i Eifelbergen). Schemat för dagen var ganska öppet då det var Porsches stora trackday med runt 200 bilar från Sverige på banan, först vid 17.15 var det öppet för Touristfahren. Nåja det skulle bli skoj att få kika på lite Porschar ute på banan, så pass många bilar blir såklart ganska maffigt! Jag beslutade mig i alla fall för att börja dagen med ett besök vid infarten och sen se vad dagen har i sitt sköte.
Väl uppe vid parkeringen stöter jag ihop med lite vänner i form av John, Daniel, Marit och Jesper. Det visar sig att ett par av dom beslutat sig för att traska en runda runt banan och jag blir givetvis intresserad då jag drömt om detta länge men aldrig kommit loss, trots att jag har fel kläder och molnen är mörka beslutar jag mig för att haka på. Innan vid drar iväg skall en Porsche köras ner till Peter Polack för översyn då den droppar lite olja i bakkant vilket såklart är opassande när det skall pressas hårt på bana, väl på plats blir vi mottagna med glädje och entusiasm och samma har det varit alla gånger jag varit där! Det blir lite översyn och lite annat smått och gott, bilen blir klar lagom till kvällskörningen. Vi åker tillbaka igen till ruta 1 och samlar ihop gänget som skall traska.
Vi blev 4 stycken som nu påbörjade en tur runt delar av banan, med utgång från Helga traskade vi upp mot T13, det går en grusväg upp till höger innan bron på Hatzenbachstrasse och den mynnar ut uppe vid slutet av T13, redan här är det trevligt att kika men vi traskar på längs med banan ner mot Hatzenbach. Nu börjar man se trevliga vyer och man inser hur härligt området är som vi befinner oss i. Att traska så här nära banan är mycket intressant för från sidan av banan ser man allt på ett helt annat vis, det svänger och lutar mer men framförallt inser man hur jäkla smal banan egentligen är. Efter ett tag passerar vi backen upp mot Flugplatz, just här ser man inte så mycket av banan då det är mycket skog på båda sidor av vår väg, dock inser man att det lutar ordentligt där ute. Vi passerar ett relativt nyplanterat träkors med ett namn och ett datum på och man blir påmind om att det inte bara är lek därute, folk trillar av pinnen här med jämna mellanrum det är bara att inse.
Vi håller ett perfekt tempo och även om det stundtals går lite uppför så blir man aldrig för trött, vi stannar till på ett flertal ställen och njuter av alla förbipasserande Porschar i varierande fart, givetvis är vi proffstyckare alla och har mer eller mindre synpunkter på samtliga passerandes fart, bromspunkt eller val att ställe för att släppa/trycka på gasen. Vi stannar ett bra tag vid Schwedenkreutz och det gamla korset som man sett så många gånger på bild. Jag kan inte historien bakom korset men att det har stått där ett tag inser jag. Detta parti är högst intressant att kika på då det stundtals går mycket fort och att det i stort sett precis här skall läggas på bromsverkan i lagom mängd, VÄLDIGT många släppte av någon anledning av på gasen just på det lilla krönet där bilen är som lättast och det i kombination med en Porsche gjorde mig nervös vid bara tanken :- ) Jag vet själv med mig att jag gjorde dylika fel förra året och det genererade påtryckningar från baken att den ville göra en omkörning av fronten, en åskådare i Aremberg blev så impad av min räddning att han applåderade med händerna ovan huvudet, att jag själv behövde byta kalsingar hade han ingen aning om :- )
Jag trivs verkligen som fisken i vattnet och jag är så glad att jag beslutade mig för att haka på vandringen! Vyerna förändras hela tiden och stundtals är det ruskigt vackert med detta böljande landskap i alla dess gröna nyanser. Vi traskar nu in en bit i skog och skär av lite snett ner mot Fuchsrörhre från Schwedenkreutz sett, någon ville vika av bort mot Aremberg men blev nerröstad så vi fortsatte traska mot rävgrytet. Vägarna blev ganska snabbt till stigar och skogen tätnade, hela tiden gjorde sig dock banan dock påmind med ljudet av svansmotorer på lagom varv :- )
Vi fortsatte ner genom skogen och landskapet förändrades så sakta i alla fall utseendemässigt då vi nu gick i en ravin som löper parallellt med banan, väl framme vid första stället en bit efter bron vid Aremberg får vi en härlig vy både uppåt och neråt av den ständigt så slingrande banan. Efter ett tag traskar vi vidare en bit och till slut stannar vi lite längre vid Fuchsrörhre och det har ju sina randiga. Dels ser man en intressant del av banan men även det att man kommer så ruskigt nära när bilarna passerar i RIKTIGT hög fart. Att försöka plåta bilarna här (med mobilen) var mer eller mindre omöjligt då fördröjningen gjorde att bilarna hade passerat innan bilden var tagen. Det var inte helt lätt att slita sig från denna magnifika plats, sträckte man ut handen kunde man toucha bilarna och farten och ljudet var som sagt imponerande.
Till slut bestämde vi i alla fall oss för att ta oss framåt då vi hade en bit kvar att traska. Ravinen längs med banan talade lite sitt eget språk, här ville man INTE hamna med sin kärra, det sluttade brant, fanns gott om träd och annat som gör det HELT ointressant att hamna här. Den inte helt obetydliga ansamlingen av bildelar vittnade också om att folk körde av här då och då, gissningsvis skulle det kunna gå att bygga ihop en hel bil av alla delar man såg och stundtals var det lite otrevligt, ännu en gång fick man sig en välbehövlig tankeställare gällande det vi pysslar med på banan, speciellt vi som kör utan bur.
Terrängen var nu ganska jobbig men efter Adenauer Forst kom vi ut i öppen natur och kunde öka takten och ändå sänka pulsen :- ) Efter ett litet tag hade vi kommit fram till telemasten i kurvpartiet Metzgefeld, vi stannade ett kort tag här men gick sakta vidare mot Kallenhard, Kallenhard som förövrigt enligt mig är en lurig sväng där det inte alls är svårt att göra bort sig. Även här stannade vi ett tag och njöt av förbipasserande GT3:or och annat trevligt som oförtrutet bjöd oss på en härlig kakofoni av motorgurgel i variabel form.
Nästa parti vi stannade vid var precis innan Wehrseifen och detta var nog ett av dom allra vackraste partierna ifrån denna vinkel, det så otroligt läckert slingrande banpartiet och bakgrunden med bergen och allt grönt samt att man kan skymta Ex-Mühle i fjärran gjorde bilden komplett! Tyvärr går det ju sällan att fånga verkligheten lika bra på en bild och speciellt inte som amatör med en simpel mobil, en tripp hit rek. å det bestämda och går man från Breidscheid snackar vi 10 minuters gångväg.
Vi ringer nu vår privatchaufför John som redan är på plats vid bron i Adenau för att hämta upp oss, alla är rejält hungriga och törstiga efter den maffiga turen och vill komma fram till dagens mål för vandringen. Efter en stund traskar vi ner längs med backen mot Breidscheid och även om det varit riktigt nice skall det bli gott med lite vila och något att dricka. Trippen vi betat av är alltså T13-Breidscheid och det var ett helt underbart parti, lite halvjobbigt, underbart vackert och väldigt givande, jag konstaterar än en gång att detta var en sak som jag verkligen uppskattade att jag fick vara med om, tack till er som tog initiativet!
Nere vid gamla insläppet stöter jag ihop med en gammal vän som precis kommit ner, det var hans premiär i området och den nyinköpta Porschen skulle få bekänna färg under några dagar. Vi tjötade lite och beslutade oss för att höras vid insläppet senare, nu var jag HUNGRIG! Och vi såg till att samla ihop oss för avfärd mot matstället som dagen till ära var Asian Bistro. Själv är jag först på plats och väl inne sitter Narin och Per och käkar, det blir såklart lite tugg om gårdagens händelse ett ämne som är svårt att undvika, alla lider vi men sanningen är att dom flesta kommer att gå samma öde till mötes förr eller senare, själv hoppas jag såklart på senare för min egen räkning.
Alla är nu samlade och vi kan beställa in lite att dricka samt mat, killen som har stället kommer helt plötsligt dragandes med min munkjacka som jag varit av med ett par dagar och letat efter på ett antal krogar, det var alltså här av alla ställen jag glömt den!. Dagens matval smakade ypperligt även om jag tror att jag gillat allt i detta läge, en stund senare lämnade vi stället mätta och belåtna och med nya mål i sikte. Klockan hade börjat ticka på rätt ordentligt kvällens körning stod som nästa post på schemat. Sakta drog vi oss hemåt för att förbereda oss själva och bilarna, det blev lite tankning och rutputsning, koll av oljan verkade stanna kvar i motorn vilket såklart uppskattas ;-) Väl framme vid insläppet var det betydligt mer lagom med bilar denna dag, till stor del kan vi nog tacka Porschegänget som hade middagsträff klockan 18.00 så dom ”slapp” vi :- ) Nu är det ju inte så att det var tomt, inte alls men det var liksom ingen kaos..
Tanken var att dom skulle öppna vid 17.15 men på grund av arbete med alla räcken som Porschefolket slitit sönder sköts öppnandet framåt ett tag. Jag tror att banan öppnade vid 6 snåret om jag inte minns fel och då var vi såklart lite mer folk som var på hugget. Vädret var nu betydligt trevligare än på morgonen med uppehåll, lagom med vind och temp men utan massa skarp sol som mest är i vägen. Även om det var en del folk i depån var banan i sig ganska lugn, dock så hjälpte inte det då det var ett flertal reparationsjobb på banan så något direkt flyt infann sig inte. Trots att det fanns en del arbeten så satsade jag lite mer nu och det av ett flertal olika själ, jag hade börjat hitta runt rätt bra och jag och bilen kom överens på dom flesta punkter, det var bromsarna, att den gick lite varm och att jag stundtals lätt fick i 3:an om man inte var uppmärksam vid växling från 4:an till 5:an, utöver detta pinnande det på bra, däcken fortsatte imponera och dom svek mig inte en enda gång!
Stundtals så gick dom olika sektionera riktigt bra och framförallt första sektionen förbättrade jag massor av gånger av någon anledning, jag vågade nu även hålla mer fart i Schwedenkreutz, Fuchsrörhre, Bergwerk och Angstkurve för att ge några exempel och visst är det skoj när man känner att man fått till ett parti av sträckan. Efter ett par varv träffade jag på polaren med sin Porsche inne i depån, han undrade om det var ok att åka med ett varv och jag tyckte det var en ypperlig idé av en nybörjare, sen att jag kanske inte tillförde något är en helt annan femma.
Jag är inte den som kör på halvfart för att det sitter någon bredvid utan det blir som vanligt tofflan i golvet, stundtals blev det kanske en aning överkört men det slutade jag med ganska fort. Det flöt på riktigt bra genom dom olika partierna och Micke verkade förvånad över vår framfart på banan, detta varv genererade årets första incident om jag skall säga så, en Gul GT3:a pockade för omkörning efter karusellen och jag är inte den som är den så jag gick åt sidan men släppte inte av, farten var hög för oss båda och i min iver att inte vara vägen fick jag ett kvarts bakhjul i gruset så bilen blev lite rörlig :- ) det konstiga var att den svenska GT3:an framför mig även han kom ut i gruset i sökandet efter en bra linje upp mot Hohe acht, det blev lite grussprut på min bil men det sket jag i, jag var här för att gasa inte putsa. I partiet efter Hohe Acht fick Porschen snällt sätta på sin blinkers då en ettrig liten 328 compact ville passera ;- ) Min medåkare Mikael blev nog lite spak i vår lilla batalj men han sa inte så mycket mer än Shit, wow och lite andra superlativ men jag vet själv hur det är att åka med någon annan, helst vill man styra o gasa själva. På tal om att gasa så hade jag nog inte snålat på den biten då jag lyckats köra sönder gaspedalen på detta varv vilket såklart inte gynnade framfarten då det blev en väldigt konstig vinkel på pedalen.
Väl i depån hoppar Micke ut ur bilen även han lite tagen, han erkände att han tyckte det var lite läskigt och ganska så annorlunda från hans egen framfart i sin RUF trimmade 996 Turbo med knappt 600hk, framfarten blir ganska mycket mer aggressiv med 235hk iallafall när jag kör. När jag parkerade i depån kom den gula Porschen glidandes förbi mig och jag tyckte han skakade på huvudet som om jag skött mig dåligt. Jag vill verkligen inte vara i vägen eller sköta mig dåligt så jag fick ordentligt med ångest för om han var arg för något. Jag passade på att kika lite på min knäckta gaspedal och jag insåg att detta fick jag leva med tills jag var på svensk mark, ganska störigt och det var svårt att gasa över 75% gas kändes det som men det var nog mest en känsla. Nåja killen i Porschen kom fram och jag tänkte nu kommer det en avhyvling.. När han började med att be om ursäkt för att han sprutat grus på bilen andades jag ut, en kort stund senare var han intresserad av min bil och framförallt vad det satt för motor i den ;- ) Gött att det inte fanns några sura miner utan bara tvärtom.
Dom senare varven under dagen flyter på bra och det är riktigt skoj att köra idag, inga övriga incidenter sker och bilen morrar på riktigt gott. Jag börjar få lite flyt i dom olika sektionerna på allvar och i ögonvrån ser jag hur racechrono ger mig gröna sektioner ( bäst tid i denna session) Dock är det långt ifrån några tider att skryta om. Även denna dags körning går mot sitt slut och det var en lagom trevlig kväll som gav lagom med körning, nu var det dags för nästa kapitel i historien, kvällarna är precis lika viktiga som dagarna i alla fall för den här skånepågen. Efter att vi rullat hem till vårt boende och lastat ur bilen det lilla den hade så var det dags för en Kall pilsner och lite avslappning i form av kolla vad som filmats under dagen. Lite senare blev det en dusch och sedan var man fit for fight igen!
Kvällens mål var lite halvflummigt men det slutade med att vi körde mot Lindenhof ( i vanlig ordning) Efter att vi parkerat och kom in på krogen inser vi hur mycket folk här var, massor med svenskar och massor med vänner följaktligen. Vi får ett bord längst inne i yttre rummet vilket passar bra, jag pratar lite med Renate som påpekar att det kommer att ta mycket lång tid att få mat i kväll då dom blivit tagna lite på sängen och är underbemannade i köket. Mig kvittar det så länge jag vet att jag får min Grillhaxe den är ju helt awesome!!
Efter att ha lallat omkring och kramts med alla goa vänner och pratat kurvpartier får vi in vår mat, det tog två timmar men jag gnällde inte då jag blev förvarnad, maten smakade såklart sjukt bra nu när man väntat så länge. Efter maten blev det mer tjöt och pilsner precis som vanligt, ett tag pratar jag med lite Porsche folk och en av tokarna vid namn Tord hade ett kort med en bunke varv över, ett stund senare hade han minsann ordnat transport av kortet ner till oss och när jag inte ens fick betala för kortet visste jag inte vad jag skulle säga. Läser du detta så ett stort tack, det var roligt att lära känna lite Porschegubbar då vissa av dom är riktigt vettiga ;- ) En annan rolig sak jag hör i bakgrunden är när Lasse säger att varvet med mig var det bästa av alla, jätteskoj att höra såklart även om det kanske var sagt lite med glimten i ögat eller nåt vad vet jag..
Folket börjar ge sig av, Porschefolket åker vidare mot Spa om jag inte har fel för mig vilket ger oss andra en sista dag på banan och kanske kanske lite fria varv? Själv har jag ingen brådska hem och mina medresenärer sitter och diskuterar något, jag placerar mig i baren och börjar prata lite med Renate, det blir om allt mellan himmel och jord, ringen, Sydafrika, Sverige, Sabine och massor av annat, Renate visar upp sin samlign med svenska souvenirer och en del annat skoj. Jag har alltid uppskattat att få kontakt med det lokala folket och Renate tillhör ju en del av inventarierna i Nürburg.
Renate har en vän som sitter bredvid och vi börjar tjöta lite med han också, Då kommer Tobbe och sätter sig hos oss och berättar direkt att det är Guido som lagade maten på Fuchsrörhre, alltså Sabines före detta man. Han är för oss en svunnen hjälpte utan att veta om det, då han lagade den bästa lasagnen vi någonsin ätit och vi åt den ett antal gånger.
Vi förklarar att vi mycket väl vet vem han är och att vi dyrkar hans lasagne. Det visar sig att han nuförtiden driver ett hotell/Pub/restaurang nästan nere vid insläppet och han lovar att tills i morgon fixa lasagne till oss, gissa om vi blev tokigt glada och fan vad roligt när såna här saker händer! Man kunde tydligt se på Guido att han blev väldigt glad över vår kritik och vi hade nu en vän för livet :- ) När vi berättar den lite skadade historien om när jag på skoj ber Tobbe ta med en portion Lasagne hem då jag inte kunde vara på resan och han sen verkligen gör det spricker Guido upp i ett ännu bredare smile och tro tusan det, sätt er själva in i situationen..
Vi sätter oss och snackar mer ingående med Renate, Guido samt Petra som för mig är en ny trevlig förmåga på Lindenhof, jag fick plötsligt den goda idén att vi skulle spela lite av deras tärningsspel dom suttit med några kvällar i veckan, efter ett tag var alla med på noterna och jag, Tobbe, Peeter, Renate, Guido och Petra var igång med det konstigaste spelat jag någonsin spelat. Det heter Shockel (proof) och eftersom ingen av oss kunde spelet försökte tyskarna lära oss det hela, ingen utöver Tobbe var väl nykter men inte ens det hjälpte oss att förstå, det var väldigt konstigt upplägg på det hela och när man plötsligt trodde ”NU” går det bra så var det inte alls bra och så vidare, den som förlorade en runda bjöd på en bar-runda laget runt och gissa vem som förlorade första rundan :- ) Vi hade en mycket trevlig natt på Lindenhof och det slank ner ett antal öl, vi spelade och spelade, nu hade vi lirat någon timme och fortfarande var vi som levande frågetecken, sista rundan minns jag inte vem som förlorade men det var en svensk i alla fall. Vi insåg att klockan var väldigt mycket och att vi nog måste tänka på refrängen, natten var full av roliga minnen med både dans och skratt och detta kommer vi att ha med oss länge i våra tankar, bättre än så här kan man inte ha det en natt i Nürburg enligt mig.
Vi beslutade oss alla för att runda av dagen, Renate, Petra och Guido hade jag jobbat och var säkerligen riktigt möra, själva var vi nog relativt mogna för en stunds sömn då det varit en lång men alldeles underbar dag. Vi sa adjö till alla och tackade för allt, en stund senare var vi hemma vid boendet och nu var men rejält pömsig, guuuud vad gott det var att krypa ner under det lätt kyliga täcket och riktigt krypa in i kudden, en av dom sista tankarna jag hade var att detta varit den absolut bästa dagen på resan och man ville aldrig det skulle ta slut, imorrn var det onsdag och det var den sista riktiga dagen på resan så här gällde det att fånga dagen. Några millisekunder senare hade jag somnat och snarkade troligtvis en smula min vana trogen!
Ringenresan II 2010 Onsdag 13 oktober 2010, 09:39
Lite lätt seg i bollen efter en lång natt med en del pilsner vaknar man lite senare än vanligt, trot eller ej men klockan är redan NIO och det är ju nästan lunch ;- ) Inte bara jag är seg utan även min rumskamrat som slaggar vidare en stund. Vår värd sitter och väntar på oss i köket för att plocka fram frukost så jag säger till att vi sköter det själva och att hon kan gå till sitt.
En rejäl balja kaffe och en stund ute på altanen brukar göra underverk för att få igång maskineriet lite, vädret var även idag riktigt fint och trots mitten på september kände man solen tina upp själen eller var det kanske det heta kaffet? Någon form av lätt ångest kom såklart krypande när man insåg att detta var sista dagen på den här resan och att imorron var det dags att åka hem. Dagarna bara flyger iväg och visst stämmer ordspråket ”underbart är kort” Nåja det var ju faktiskt hela denna dag kvar och den kan faktiskt bli hur bra som helst vettja!
Efter att ha fått liv i Tobbe så var det dags för ännu en härlig frukost, kanske lite fishy men jag hade lärt mig tycka om deras chokladmüsli under veckan, sen att kör dom nutella till frukost där går min gräns.. Mätta och belåtna började vi planera dagen, vi ville båda ner till Reve och Getränkemarkt så vi beslutade oss för att börja med det. Att bara traska runt inne på Revemarkt är inte dumt alls, dom har ett fantastiskt brett utbud av högkvalitativa råvaror och även en härlig chark och smaskiga sallader med mera. Vi strosade runt lite och givetvis började det vattnas i munnen på oss, gottegrisar som vi är. Det slutade med en ansenlig hög mat i form av korvar, bröd, yoghurt, sallader och jag vet inte allt som vi tänkte trycka i oss till lunch någonstans längs med banan lite senare. Nästa anhalt var Getrenkemarkt över gatan för att botanisera bland alla goda drycker med alkohol ;-) Själv skulle jag inte ha så mycket, men att kika i deras riktigt breda utbud av viner och öl är alltid skoj. Vi träffade på Dr. Eick där inne och givetvis blev det en härlig pratstund om allehanda samt en genomgång av vilka viner som var att föredra! Stort tack för hjälpen om du läser detta. Ett par backar Bitburger senare var bilen lastad och vi körde vidare.
Vi beslutade oss för att hitta en trevlig plats längs med banan och gärna något ställe vi inte testat förut. Vi körde upp mot Nürburg och svängde in på en grusväg precis innan parallell-vägen till långa rakan. Grusvägen blev till en mindre grusväg och den var stundtals av relativt dålig kvalitet, efter ett tag kom vi i alla fall fram till Galgenkopf där vi stannade ett kort tag för att kika, vi åkte ganska snart vidare då stället var sisådär som utsiktsplats. Efter att vi kört en lite bit längre parkerade vi bilen och traskade en bit för att luska ut var vi var och om vi kunde hitta ett lämpligt ställe att sitta på. Vi var i höjd med Schwalbenschwanz och gick sakta bort mot partierna efter Pflanzgarten. Man kunde tydligt se spåren av folk som brukade stå här, det fanns grillar, konserver, ölflaskor, fotbollar och gud vet vad man hade hittat om man letat.. Nåja efter ett tag hittade vi en plats i direkt anslutning till banan där vi kom extremt nära den nerklottrade asfalten, jag tror vi hade hittat ett intressant parti. Där vi satt, såg vi hur folk bromsade ner inför vänstern (tidiga delen av Schwalbenschwantz?) och det var högst intressant och se vilken skillnad det var på folket som körde och deras taktik här.
Efter att ha packat upp lite godsaker så var det dags att njuta av utsikt och mat, en perfekt kombo för 2 gottegrisar som oss :- ) Dagen till ära var det en trackday och vad vi kunde se var stora delar av dom deltagande bilarna av hög klass, det var massor med Porsches, Ferrari, GTR, SLS, Lambo osv. Tempot var med få undantag riktigt högt hela tiden men även om det var högt, upplevde vi många gånger att det var tveksamma beslut gällande bromspunkter osv som togs på banan, vi upplevde också att det stundtals var väldigt brått med att passera utan att ta hänsyn till situationen osv. Med andra ord så är jag inte säker på att jag känt mig trygg på ett evenemang som detta och var inte speciellt avundsjuk, vi hade det ju ultrabra på första parkett och med god mat. Smolket i bägaren var att vi hade hamnat i ett blåshål och min lite mer känsliga polare tyckte det var dags att bryta upp vilket ärligt talat inte jag hade något emot, vi traskade sakta tillbaka medan vi njöt av motorvrål, däckstjut och brända bromsar. Nästa etapp var komplexet för ett kort besök i Fan shopen men det är inte så mycket att säga om det, ett stort hemskt komplex med massa tomrum och kommers. Efter att detta var avklarat var det nu dags att röra sig hemåt då det var tid för lite roligare saker!
Väl hemma så gjorde vi oss i ordning inför årets sista körning, själv åkte jag upp till Döttinger Höhe för att tanka men polaren kör ju diesel och hade lite längre aktionsradie. 50 liter soppa senare och en rut-tvätt var det dags att styra bilen mot insläppet som dagen till ära skulle öppna upp pärleportarna 17.15. Vädret var fortfarande härligt och det fanns förutsättningar för en trevlig kväll på banan, Porschefolket var ju borta men å andra sidan hade Scuderia Hanseat folket kommit så det var riktigt gott om folk vid insläppet, dock utan någon form av kaos. En del nya ansikten för den här resan dyker upp vilket såklart är trevligt, Björn med familj är nere och skall avverka Scuderian, en dag hoppas jag också kunna genomföra någon form av utbildning på Ringen men tror det blir Automotorsports variant i så fall, inte lika trendig och mytomspunnen men väldigt lärorik och kostnadseffektiv i jämförelse sägs det.
Banans öppning fördröjs tyvärr idag ganska kraftigt på grund av reparationsarbete, gissningsvis efter dagens trackday. Som tur är har man sällan tråkigt i insläppet men så här sista dagen vill man ju ha lite valuta och dessutom hade jag ganska gott om varv som skall betas av, något jag snart inser blir omöjligt rent tidsmässigt. Nåja till slut tutar dom i hornet och berättar att banan är öppen och det är lika skoj varje gång. Tyvärr blir bara begränsat med filmat denna gång och det var lite synd såklart men det är inget att göra åt det, jag fick iallafall 2 viktiga varv men mer om det lite senare. Trots att banan har öppnat en timme försent så är det en del arbeten kvar på banan, ett större ner mot Hatzenbach och ett mellan Bergwerk och Angskurve.. Detta gör såklart att man tappar tempo, framförallt det senare arbetet som kommer väldigt tokigt då man tappar all fart och det tar en evighet att bygga upp den igen. Utöver arbetena så är det trevliga varv som betas av, bilen lirar på perfekt med ett riktigt gott grepp och en härlig turn in, den är fruktansvärt lättkörd och snäll men givetvis måste man vara på hugget hela tiden, här slappnar man inte av så ofta precis. Så här sista dagen noterar jag att det är mer attack än vanligt på mig och det är väl så att veckan börjar ta slut och man är lite tuffare, att man dessutom har fått in lite spårval och det är mindre trafik gör det också enklare såklart.
Jag skall erkänna en sak jag saknar från förra året och det är polarens vita M3 E30, vi hade ett antal underbara varv tillsammans där vi turades om att leka draghund och vi var väldigt jämna och relativt trygga med varandra. I år var det lite sämre med den saken och än så länge hade jag bara haft ett sådant varv och det var med den vita svenska Porschen några dagar tidigare. Såhär på slutet av resan började jag smyga lite i depån och försöka hitta någon lämplig kandidat att köra mot och plötsligt dök den bara upp ur tomma intet som en uppenbarelse från ovan, en silverfärgad compact stod parkerad i depån. Jag granskade bilen lite lätt och insåg att den var rensad, hade bur, lite trevliga fälgar och däck och det stod namnet på ett racingteam på bakluckan, dubbla avgaspipor fick mig att gissa på sexcylindrigt. Detta lät intressant och så fort dom skulle ut och köra såg jag till att hamna PRECIS efter dom för att se om detta var något lovande.
Vi kör ut igenom påsläppet och nu drar jag på kameran då det kan vara intressant att filma en annan compact bakifrån. Väl på banan så drar bilen iväg så smått och bara det ger mig hopp, ganska snart inser jag att det kommer att bli ett trevligt varv då jag får gasa på bra för att hänga med, uppe vid T13 inser jag att det går riktigt fort och riktigt njuter av situationen, äntligen ett riktigt spännande varv med en jämlike. Tempot ökar och stundtals ger jag allt medan jag i andra partier slår av en del men hela tiden håller vi ett fint tempo generellt sett. Jag njuter av att kunna följa någon som verkar kunna banan och fokuserar mer på att följa hans spår än mitt eget tänkta spårval, i vissa partier känns det stenrätt men i andra tycker jag mina val hade varit snabbare, det jag tydligt ser är att han får med sig farten ur kurvorna betydligt bättre än jag och på ett par ställen drar han ifrån ordentligt, tex. Flugplatz, och efter Eiskurve, dock kommer jag hela tiden ikapp, antingen med effekt eller för att det blir omkörningar. Varvet flyter på bra och vi råkar inte ut för några svåra omkörningar eller annat strul, vägarbeten kan vi inte trolla bort så där är det bara att gilla läget. Efter att ha passerat Gantryt glider jag sakta förbi och ger tummen upp till kille som svarar med samma gest, väl inne fållan hamnar han före mig och jag hakar på ut ett varv till såklart! Kameran har jag inte hunnit stoppa så inspelningen löper på vilket var skoj.
Varv nummer två blir ännu roligare då vi har mindre trafik och vi känner varandra lite bättre och därmed vågar ge lite extra, jag bestämmer mig för att haka på och köra så pass likt jag kan, tanken är kanske lite knasig men kan han kan jag var mitt tänk, jag har dessutom fördelen av att till viss del lära av hans misstag då jag ligger bakom. I uppförsbacken mot Flugplatz är det mitt första mandomsprov då jag alltid släppt av lite innan och efter backen men nu var det HÖG fart och det var faktiskt inga problem alls, att man fick nyttja hela banbredden var såklart mer nödvändigt men annars flöt det på bra, trots att jag hade bra fart ser jag att han drar ifrån lite vilket impar på mig. Förbi Aremberg, ner mot Fuchsrörhre och upp mot Adenauer Forst matar vi på friskt, sedan tappar han lite och jag får ta det lite lugnt ett tag, att köra om var inte aktuellt då jag VILLE ligga bakom och jaga :- )
Vi passerar Kallenhard sakta då en Corvette ser ut att ha hälsat på armcot på vänstersidan och fortsätter ner mot Wehrseifen och här matar jag på men får släppa av för att inte komma för nära. Vi matar på vidare upp mot Bergwerk relativt sakta och sedan kommer vägarbete nummer två som tvingar oss att bromsa ner till 30km/h en bra stund för att sedan gasa på igen. Även här får jag av någon anledning hålla igen en hel del, kanske är det min utväxling och effekt som gör sig extra påmind i detta långa uppförslut. Vi håller stumt genom Angstkurve och upp mot Steilstrecke och inte förrän uppe vid Hohe acht känner jag att jag får använda högerfoten så som jag vill :- ) En sak är tydlig ,jag bromsar mycket mindre än förut, jag nyttjar banan mer och får bättre fart ut ur kurvorna, hade man bara fått ligga här bakom några hundra varv så hade man nog börjat plocka sekunder..
Vi passerar lite bilar innan Brünnchen och sedan har vi fritt blås genom Eiskurve, jag var nyfiken på hur han skulle ta Pflanzgarten denna gång och bestämde mig för att inte banga oavsett hastighet, bromsljusen på hans bil tändes INTE innan hoppet och vi hade bra fart (165km/h) men jag körde på även jag och här kommer väl resans kalsongbytarmoment då jag helt plötsligt hade tappat ABS:en när jag skulle bromsa efter hoppet. I en microsekund tänkte jag att nu SMÄLLER det men lika snabbt fick jag grepp och allt flöt på som inget hade hänt, direkt efter här märkte jag att jag tappade lite avstånd och inte förrän borta vid lilla karusellen var jag ikapp helt och hållet. Resten av banan är inte så mkt att orda om men summan av kardemumman var ett väldigt roligt varv med gott om fart och äventyr :- ) Vi körde upp jämsides i fållan och det första han frågade var ”M3 Engine?” i ren förvirring sa jag ”yes” och han nickade förstående, lika snabbt ändrade jag mig till three-twenty-eight vilket genererade ett ohh.. :- ) Vi pratar lite kort och han frågade om jag filmat det hela vilket jag såklart gjort, vi beslutar oss för att köra in i depån för att diskutera vidare.
Det visar sig att killen har kört över 625 varv dom senaste 2 åren och än så länge var jag den snabbaste Compacten han stött på vilket såklart var skoj. Killen har en bil som är relativt vidgjord men inget har spårat ur, ett vettigt chassie, bur, bromsar, insug, lättad och lite annat, han suckar lite avundsjukt när han inser att jag kör med diffbroms och säger sig sakna det mycket på banan. Överlag tror jag våra bilar är relativt snarlika även om jag säkerligen har ett litet övertag effektmässigt. Detta tar han snabbt igen med sin rutin vilket alltid är lika coolt att se. Jag lovar att lägga upp filmerna på tuben så fort jag bara har tid. Vi tjötar vidare om lite av varje och jag förklarar hur skoj jag tyckte det var att ligga bakom han och bara beskåda hans spårval osv.. En rolig sak var när han berättade att han i Pflanzgarten hade tappat bromsarna efter hoppet vilket var precis vad som hände mig. Efteråt fick jag reda på att vi antagligen påbörjat bromsningen i luften och at ABS:en inte hunnit med. Till slut skiljs vi iallafall åt och tyvärr körde vi inte fler varv gemensamt detta år men jag hoppas såklart att vi finner varandra fler gånger. Det blir lite fler varv i egen regi och trafiken minskar med klockan vilket såklart gillas, tempot är nu verkligen uppe och livet leker verkligen, det är ganska många gröna sektioner i racechrono men fortfarande vägarbete med allt vad det innebär.
En rolig bil som kommer från mina egna trakter är en E30 med M5 E34 motor och en kompetent förare bakom ratten, ett av dom senare varven för dagen försöker jag komma ut direkt bakom honom för att se hur bra bilen går, tyvärr har jag inte kameran på detta varv och det hamnar en bil i mellan oss vilket medför att jag initiellt tappar han ur sikte, borta vid T13 får jag dock visuell kontakt igen och nu ser jag hur grymt snabbt bilen pinnar iväg och extra påtagligt så fort det går rakt fram, det blir ett varv med väldigt mycket trafik av någon anledning och stundtals är vi kanske 10 bilar på 100 meter och det är tight, jag betar av ett par och några sticker iväg men hela tiden ser jag E30:n en bit fram, någon gång knaprar jag in på avståndet men jag får inte den där riktiga kontakten jag hade velat ha, inte så konstigt kanske med tanke på att jag saknar 100 hästar.. Så här fortsätter det nu ett antal varv, högt tempo och roliga varv. Sista varvet är nu ett faktum och att man rullar in i fållan 19.26 säger lite om att man nyttjat tiden bra. Jag stannar till en stund och köper lite att dricka och traskar runt lite för en sista stunds njutning på ett av dom underverk jag besökt i mitt liv. I ett annat liv önskade jag att jag besökt detta ställe betydligt tidigare i mitt liv och mer frekvent. Nåja allt har en ände och så även denna dag men vi hade ju faktiskt en höjdpunkt kvar att se fram emot och det var Guidos Lasagne!
Väl hemma blev det en snabb dusch och en kall öl för att landa efter kvällens rattövningar. Då klockan redan var mycket drog vi oss mot Altes Forst haus för att förhoppningsvis få njuta av Lasagnen vi så många gånger pratat om efter att vi åt den för ett antal år sedan på Fuchsrörhe. När vi kom in på stället var det mer eller mindre öde men till slut hittade vi Guido som något förvånat tittade på oss. Lika snabbt blev han glad och vi serverades lite att dricka medan han berättade att han minsann hade lagat lasagne och att till och med Renate hade beställt ett par portioner. Tyvärr var han på väg ut så det hela slutade med att vi köpte ett antal portioner förpackat i aluformar för vidare transport till Sverige och så bestämde vi oss för att käka hos Renate i stället. Vi lovade att maila över ett betyg på lasagnen så fort vi bara hade hunnit smaka på den :- )
Vi tackade för oss och betalade maten, jag tog även hand om Renates mat och såg till att den levererades, vi skulle ju ändå dit liksom. Någon minut senare var vi framme för ett sista besök på Lindenhof, jag levererar maten och tackar för gårdagen. Idag var det betydligt lugnare här och vik an till och med sitta själva bardelen utan att bli störda av röklukten. Jag inser nu som många gånger förut att här trivs jag ruskigt bra! En eller två kalla senare dyker herr Prymus upp glad i hågen. Han har avverkat ett antal varv för första gången och enligt egen utsago har det gått riktigt bra med hans effektstarka Porsche.
Idag tog det inte alls lång tid innan vi fik käk och det bidde en Schnitzel vilket såklart alltid funkar! Givetvis slank det även ner ett par iskalla Weissbier , man vill ju stödja den lokala näringen :- ) både Peeter och Dr. Eick behagade infinna sig och vi fick en mysig avslutning på veckan, grabbarna är hiskeligt trevliga prickar och det är ju vi andra också :- ) Tyvärr fanns det i år inte utrymme för den fantastiska hjälpen jag fick ute på banan av Christian men det var ju inget jag förväntade mig snarare hoppades, jag gläds verkligen med att vår kära Doktor hittat en form av verksamhet som funkar under säsongstid. Innan vi rundar av för dagen passar jag på att tacka både Renate och Helga som sitter i baren för att dom finns, båda två är för mig starka personligheter som jag hoppas få träffa många gånger i framtiden.
Vi tackar även varandra för allt och drar oss så sakta hemåt, det har varit en städad och härlig kväll om än lite dyster med tanke på vad som komma skall. Väl hemma bäddar jag ner mig och börja gå igenom dagen lite snabbt, det har verkligen varit en härlig dag med massor av fina minnen, bäst av allt var compactjakten som verkligen lyfte dagen! Nu var det minsann dags att söva för att inte komma iväg för sent, vi hade en LÅNG resa framför oss då vi inte skulle raka vägen hem men mer om det i nästa blogg.
Torsdag resan hem från Ringen 17 oktober 2010, 02:24
Om man fram till idag vaknat med ett leende på läpparna så får jag väl säga att jag avvek från det idag, det var dags att åka hem och allt jag såg framför mig var en lång dryg resa bort från det paradis man kände sig hemma i. Av någon anledning var jag seg idag och stressade inte precis med något. Vädret var väl inte på topp idag men det var å andra sidan bara gott för tänk om man behövt lämna stället med 29 grader på termometern och och en molnfri himmel, det hade varit überjobbigt. Innan den sista måltiden passade jag på att göra i ordning bilen inför avfärden, det blev byte av hjul, koll av oljan, lasta in all packning, hjul, spänna fast allt och mjuka upp chassiet för en någorlunda komfortabel resa. Allt betades av i rask takt då man börjat få lite rutin på det hela, en mutterdragare och en bra domkraft har varit mina bästa vänner vid arbeten som detta ett bra tag nu.
En stund senare är jag klar med bilen och det är dags för frulle, det smakade såklart extra gott nu när man jobbat lite innan men nog var det vemodigt. Jag visste att jag hade en del tunga saker att komma hem till och det lockade ju inte precis, nåja vi betade av frukosten och fortsatte mätta och belåtna att göra oss i ordning inför avfärd. Nu var det packning av alla grejor och en lätt rensning av rummet så att det såg anständigt ut. Allt löper på smidigt och strax är vi klara även med det.
Det är dags att tacka för oss och göra rätt för oss, vi visar såklart vår uppskattning för det fina boendet och det alltid så glada värdparet. Årets upplaga har absolut uppfyllt våra önskemål. En sak som vi saknar här är internetaccess och vi har ett par gånger pratat om att vi skulle släpa ner en accesspunkt så att man kunde få en lina till den bärbara, småpengar men kanske något familjen inte tänker på. I övrigt så har inte vi saknat något vad jag vet. Boendet är verkligen prisvärt och kostnaden är för låg enligt mig, en prishöjning har inte gjorts på flera år så det kommer väl snart, det kommer jag inte att opponera mig mot alls. Kalla halvliters Bit´s i källaren för en Euro stycket är lite grädde på moset för folk som gillar B-vitamner.
Bilarna är nu färdiga på alla vis, rummen är tomma och vi har tackat för oss ordentligt, det är nu dags att köra, vi börjar med en kort tur bort till Döttinger Höhe för att fylla upp våra tankar och kanske hitta någon rolig pryl, utbudet på macken har ju inte precis minskat då dom i år byggt ut en 35% där inne och fixat till ett gäng extra pumpar på utsidan. Det hela är raskt avklarat och vi sätter GPS:n på att köra oss norrut mot nästa mål för dagen. Vi rullar ut och passerar diverse ställen runt banan, det blir liksom ett tyst adjö till alla ställen och minnen från årets men även andra års händelser. Ganska snart är allt passerat och vi är ute på nya äventyr. Vägen vi valde idag har jag inte kört förut men det var helt klart vackra småvägar vi körde på, vyerna är ju som vanligt ruskigt trevliga och vägarna slingrar sig precis lagom. Regnet har tilltagit lite grand men det får vara ok, det är ju inte frågan om någon störtflod precis.
Dagens första etapp var Bochum och lite närmare bestämt motorsporttillbehörsfirman Sandlter, tanken var ju att åka förbi på vägen ner men det passade inte riktigt tidsmässigt och dessutom var Tobbe inte med ner på torsdagen utan åkte en dag senare. Resan till Bochum var smärtfri men sedan blev det allt lite knivigare då vi saknade adressen till stället. Efter ett tag hittade vi en mack där vi hoppades få hjälp. Killen i 30 årsåldern hade aldrig hört talas om stället och telefonkatalogen skröt minsann inte om något Sandtler… Efter kanske 20 minuters letande av oss båda hittade vi det och tog reda på adressen. Det var inte så långt bort men det visade sig finnas en massa vägarbeten och enkelriktade gator som strulade till det för oss, nåja till slut var vi minsann framme vid ett högst oansenligt kontor som visade sig vara deras telefonförsäljning/weborder/lagerställe och ingen butik.
Nåja att handla var inga problem verkade det som så vi tog oss varsin katalog och satte oss till ro och bläddrade lite, vi hittade både en bunke saker vi ville ha och var beredde att lägga order. Utan att gå in på detaljer kan jag ju säga att tyskarna är dryga på det viset att det tog säkert en timme av pappersexercis, fax, e-post osv innan vi fick handla och jag är inte säker på att dom var redigt nöjda ens då, vi fick våra grejor i alla fall och kunde till slut lämna stället måttligt impade över deras lite väl struliga administration. För egen del handlade jag ett par saker men inget stort, en rejäl sugande Spalfläkt, oljetempmätare, oljetempgivare till diffen, fästen till sittastillstolen på högersidan och något annat litet. Vi bestämde oss för att lämna Kochum omedelbart och försöka hitta något matplace längs med vägen så fort det gick. Att hitta ett matplace som är något att ha längs med Autobahn är inte lätt och dom 2 första ställena dissade vi i porten, på 3:e stoppet var vi så hungriga attvi sket i vilket. Maten var väl mer eller mindre kass men vi blev mätta och hade lite nya krafter.
Vädret var lite omväxlande med stundtals ordentligt regn och mellan varven uppehåll. Resan flöt på bra och visst råkade vi ut får ett par staus men inga större saker, vid ett tillfälle kunde vi stänga av och hoppa ur bilarna men allt som allt blev vi nog inte mer än 45 minuter fördröjda av köer och dylikt vilket jag tycker är rätt ok.
Vi var framme vid Puttgarden-Rödby färjan framåt kvällning och trevligt nog går färjan tätt så väntetiden blev max 20 minuter. På färjan shoppade vi lite och tog en fika och sedan var färden över. Vi hade nu 20 mil dryg dansk motorväg i mörker. Ganska snart steg hastigheten en bit över övriga bilisters då vi hade hemlängtan, jag råkade glida förbi en målad Politibil men skötte det hela tillräckligt snyggt för att han skulle ha överseende med mig :- )Nåja färden fortsatte och vi började närma oss Sverige. En lustig sak var att vi passerade en viss Herr Falk (Porsche gubbe) precis innan bron, det som var lite lustigt var att vi pikade han innan resan om att vi skulle tuta när vi passerade honom på vägen ner och så blev det inte av förrän på hemresan, nåja det passerades så många Porschar på ringen inklusive denna så det kunde jag leva med :- )
Till slut passerade vi tullen och var på stabil hemmamark, den sista biten av resan gick i traditionell fart vilket innebär att vi kom hem FORT utan att gå in på detaljer, väl hemma var det såklart gott, det hade varit en riktigt lång dag och skalstolen kändes inte lika go i år som förra året. Några minuter senare satt man i soffan därinne och vad händer då? Jo man börjar längta tillbaka såklart, ni som inte fått smaka på ringen vet inte hur snabbt giftet verkar, har du väl smakat på eländet blir du ALDRIG av med det så mitt tips är att aldrig åka dit :- ) Tyvärr är det bara att inse fakta, jag har fått komma ner 2 gånger till området i år och det skall jag vara nöjd med, har jag lite flyt blir det en ny resa 2011 men vissa parametrar har kastats om och just nu är jag inte helt säker på vad som händer nästa år.
Jag tänkte ge mig på en sammanfattning av resan så småningom men nog tusan har det varit bra på alla vis, gott om körning, bra väder, härligt folk osv…
Ännu ett varv från Nürburgring jagandes en likadan kärra! 20 september 2010, 11:21
Här jagar jag en kille i en mkt snarlik bil, vädligt lärorikt fast det inte går för fullt alltid.
http://www.youtube.com/watch?v=oYkXOO4UJpI
Ett varv på Nürburgring med bilen 18 september 2010, 09:03
Fullständig rapport från resan kommer med tiden, så länge bjuder jag på ett varv därnere.
Ha överseende med mina förarmisstag osv..
Tyvärr funkar videofunktionen på Garaget uselt och har begränsningar så jag väljer att peka på en länk till tuben.
http://www.youtube.com/watch?v=it3C1CqOpf8
Dan före dopparedan! 9 september 2010, 01:22
Jaha då var det bara 4 timmar tills man skall gå upp så det blir till att knoppa alldels strax.
Dagens saker att fixa har varit högst begränsade. Jag började dagen med att kontrollera oljenivån i diffen, jag fick i en deciliter innan det började rinna över så det var inte så farligt och under alla omständigheter är det korrekt nu. Medbringaren sitter kvar som den skall och jag kan inte se några tendenser till fukt i närheten så det känns bra.
Jag åkte iväg och köpte en flaska bromsvätska (RBF 600) och sedan har jag tvättat av bilen både på insidan och utsidan. Jag skall försöka hinna med att putsa rutorna innan avfärd så man ser bra ut :-)
Jag har även fortsatt packa bilen med diverse saker som är bra att ha och imorrn blir det bara lite småpill och domkraften som skall pregas in i bilen.
Men medåkare (i egen bil) kommer att komma fram lite senare då en otäck förkylning har gjort han till en soffliggare, alla killar vet ju hur vi har det när vi är förkylda :-) Som tur är blir det lite samåkning med några resjaianer, dels ett par i Malmö och antagligen ett gäng i Rödby men vi får se..
Jag hoppas nerfärden blir smärtfri men jag har som sagt redan fått lite varningar om att det är lite rörigt. Med dessa ord rundar jag av och önskar alla i BMW Sport Club som väljer Gotland RING framför Nürburg RING en härlig helg. Hoppas allt flyter på för er!
Ringen här kommer vi, sista rycken innan avresa! 8 september 2010, 10:15
Det börjar närma sig..
Idag blev det ett litet ryck i garaget, inga stordåd precis men där var ett par saker att fixa till.
Först och främst skulle r-däcken av och gatfälgarna på inför resan. Jag passade på att spraya på lite färg på banfälgarna som fått lite stryk vid demontering, svarvning, montering och balansering. Gängorna till hjulbultarna fungerar ypperligt och nu och uppskattar jag det verkligen, efter ett tag var jag klar med alla fälgar. Ett rejält spännband senare satt busfälgarna fast i skuffen och var redo för en långtur ner mot det gröna helvetet! Har även fixat till en riktig låda till verktygen som då ersätter min plastpåse jag kört med en säsong Lite andra verktyg, smörjor, kompressor, tryckmätare, mutterknackare o annat "bra att ha" har även stuvats in i bilen.
Nästa sak var att dekaltrimma framlamporna med hjälp av lite gula dekaler från USA. Det gick till slut men var lite pilligt och om det blev bra eller inte får jag fundera på.
Växellådan har sedan motorbytet knorrat framförallkt på lägre växlar och det har stört mig då det är svårt att växla fort. I går plockade jag av stoppen i golvet vilket tillåter pedalen att gå lite längre ner och faktum är att det känns som om minst 50% av besvären är bort. Tänk vad enkelt det kan vara ibland.
En dammsugning av bilen behövdes och vips var det avklarat, hade tänkt putsa rutorna också men hur lätt är det utan fönsterputs? I övrigt tror jag bilen är ok, olja,vatten,bromsvätska är kollat, diffen VERKAR bättre men jag måste kolla så att medbringaren stannar inne annars får bilen helt enkelt stå så lite pirrigt är det allt fortfarande. Imorrn blir det lite fönsterputs, dammtorkning, lite shopping och allmän förberedelse inför resan. Tanken är att komma iväg tidigt för att vara framme i kristen tid, jag fick i kväll samtal från David som precis åkt ner och det var mer eller mindre usla förhållande på vägen ner, redan vid gränsen började tydligen eländet. Resan kommer troligtvis att bli en samåkning med lite annat rejsafolk men det återstår och se om det verkligen blir så.
Årets resa KAN inte bli som förra året det inser jag , det är mindre körtid i år men nog tusan hoppas man på lite fria varv. En sak jag funderat på är hur bilen skiljer sig från förra året? Det har ju hänt en del saker med kärran
Mer effekt +25%
Mer vrid +12%
M3 bromsar med PFC 06
Ny utväxling/uppsträckning/Z3M diffkåpa
Större/bredare fälgar/däck
Nya dämpare bak
50% hårdare fjädrar fram
Splitters i fronten (bara det gör väl en minut på NS)
Lättat bilen en del men det äts upp av min egen viktökning samt större bromsar. Vidare ringenalster kommer imorgon nu är det dags att knoppa, morgondagen är den sista dagen på ett bra tag UTAN schnitzlar och iskalla Bit's..
För att testa kamerans montage gjorde jag en liten testfilm igår, ljudet är kass och kameran verkar komma in i någon slags självsvängning i lite högre farter. Jag kommer att montera ett spännband på stolen för att fixera den lite men klockrent blir det inte vis av andra tillfällen. Tips på lösning tas emot med glädje!
Filmen hittas här: http://www.youtube.com/watch?v=lfP63bMWDM0
Ringenmekk continues... Diffen åtgärdad! 7 september 2010, 06:54
Pust o stön och ett lite stånk, dagen är över och det har varit väl mycket fokus på bilen och för lite på jobbet men det är helt sjukt var det skall klydda så här precis innan avfärden.
Började dagen med att besöka Euromaster på Lundavägen i Malmö, Rolle och Henrik är en uppsättning glada pågar med ett genuint intresse en förutsättning för att få jobbet utfört på ett sådant sätt jag vill.
Allt lirade på enligt planerna och något annat hade förvånat mig med tanke på att styrstagen var nya och bakvagnen på Compacten är av modell icke justerbar. Att jag behöver glasögon börjar bli uppenbart då ögonmåttet tydligen inte var det bästa när jag måttade TOE vinkeln vid styrstagsmontaget. 1 grad toe out på vänster och 2 grader på höger sidan innan vi började vrida på stagen.
Nåja för att runda av det hela gjorde en korrekt inställning av framvagnen, baken visade sig var mkt jämn och fin vilket såklart passar bra när den inte är justerbar. Planer finns på att längre fram köpa en bakvagn och göra vid på alla dess vis och sedan dra på bilen, detta ligger dock en bit fram i tiden typ till 2015 eller nåt ;- ) Jag tackade grabbarna för jobbet med bilen och kände mig nöjd med jobbet när jag taxade ut från lokalerna. Humana priser och trevlig personal med kompetens är en skön sång i mina öron, hit kommer jag fler gånger lita på det!
Nu var alltså ytterligare en punkt på listan klar men den tunga biten med diffen fanns kvar som ett bojsänke på axlarna. Det blev massor med samtal, e-post och sms under förmiddagen. Den lilla fjädern som skickades från norra Skåne i torsdags har givetvis inte dykt upp (snacka om strul!) Döm om min förvåning när BMW hade en på lager!
Nästa problem var att lokalisera någon med tid att hjälpa till med så kort varsel, sjukdomar, takläggning, tidsbrist och Gotland ring och BMW Cup gjorde det lurigt att hitta någon, tack till alla er därute som supporta mig idag det uppskattades! Till slut löste det sig då Need For Speed hittade en lucka i tidsbokningen, tacka gudarna för det då jag var beredd på en hel del strul för att ro detta i hamn!
Efter att ha hämtat låsringen på Förenade bil bar det iväg till Need For Speed och inom en inte allt för avlägsen tid påbörjade vi arbetet. Det som gjordes var att demontera drivaxeln på vänster sida, av med medbringaren för att sedan lokalisera låsringen som sitter inne i packboxen (rätta mig om jag har fel) låsringen fixerar medbringaren på sin plats och om den saknas eller är defekt kan medbringaren röra sig, med max otur kan detta medföra splines-sallad eller tappad drivning vilket är ganska ointressanta fenomen på väg till eller på Ringen.
Vi noterade direkt att låsringen verkligen fanns på plats vilket var både bra och dåligt, hade den saknats så hade vi varit säkra på orsaken men då vill man ju gärna veta att den inte ligger i diffen för då blir det stor jävla diffsallad och DET är jag inte intresserad av alls. Nåja ringen byttes såklart då det kan vara så att den är sliten och har tappat en del av sin spänst vem vet? Med den nya ringen på plats och lite gucka på rätt ställe satta vi ihop allt igen och nu är det bara att köra på ett tag och se om medbringaren behagar stanna kvar på sin plats. Gör den det blir jag glad för då kom jag undan relativt smidigt, man kan ju bara fantisera om hur roligt det är att råka ut för detta på Autobahn eller dylikt..
Väl hemma pillade jag med min amatörmässiga kameralösning till ringen, jag har ju aldrig fått mig själv på film och det hade varit skoj att ha lite film att analysera i vinter. Resultatet är mediokert men troligtvis funkar det för att kunna passera falkögonen vid insläppet. Imorrn blir det lite städning av bilen samt lite mer dekaltrimning tror jag. Det blir även ett hjulbyte och fastsättning av r-däcken i skuffen, ett par spännband kommer att göra susen för att få grejorna att stanna kvar. En yttre tvätt vetetusan om jag inte väntar med till vi är där nere.
Kameralösning
Jag rundar av med en kass mobilbild på en skitig men hungrig kärra
Dagens hjälte får väl bli Tobbe på Need For Speed som ställde upp trots sjukdom och hjälpte mig få till diffen! Det blir fri öl på Lindehof HELA kvällen