Jag har ägnat veckan åt att fila på ett reportage från Elmia 2010.

Webbtidningen Bilmagazinet.se har artikeln - och ett 70-tal bilder!
Är du och din bil med?

Kolla här: http://www.bilmagazinet.se/pages/posts/ … 010480.php

Och ja, jag har fler bilder, och ev kommer bilder även upp här på garaget, är dock helt slut och ligger med influensasymptom efter min insats med Elmia, och dessutom har det varit lite annat strul under veckan som gått. Ska börja med att repa mig och ta mig på fötter igen tänkte jag.

TACK till alla underbara människor jag träffade på Elmia och som backar upp mig när livet är besvärligt, väldigt många av er finns här på garaget och ni är fantastiska!

Kramar! :)

// Ellen :)

Min bil rullar till Elmia på söndag. Relativt tidigt, vill hinna träffa vännerna som ställer ut, och gå och fotografera i lugn och ro. Hemresan blir sannolikt efter stängningsdags.

Bilen startar i Hällekis, körs som det ser ut just nu via Götene - Skövde - Falköping - Jönköping.

Har en eller två platser över om de som sagt att de vill åka med står fast vid det.

Kostnad beror såklart på hur många vi blir i bilen.


Bilen som ska ner till Elmia på söndag. Vill du åka med?

En liten varning bara: Jag kommer antagligen inte vara speciellt social nere på mässan.
Jag går och fotograferar, fastnar i samtal med folk - jag vet helt enkelt med mig att jag inte är något kul sällskap, och det är lika bra jag säger det direkt. Dessutom behöver jag få fnula i min egen takt för att få det att fungera.

Å andra sidan får man gå på mässan ifred eftersom jag inte heller går och drar i någon annan. :)

Men jag kan LOVA att jag inte åker iväg utan någon av mina passagerare, och jag kommer såklart finnas på mobilen. :)

Hojta till vid intresse!

Har varit bortkommen ett tag igen... Ska rapportera av lite tänkte jag. :)

Jag mår utmärkt, även om jag haft fokus på annat än nätet det sista. Dels har jag försökt jobba undan med lite bilder till bildbyrån www.skaraborgsbild.com, bland annat för att det blev diskussioner kring ackrediteringen till Elmia. Insåg att jag kanske borde uppdatera med lite material på sidan, och då behövde jag plötsligt lägga upp en struktur för arbetet. Det har tagit sin lilla tid att hitta bra rutiner.

Sedan har jag faktiskt försökt vara ute rätt mycket också. Ute och gått, ja, en period blev det också rätt mycket jobb med att skotta snö och hacka is också, men nu börjar det äntligen ge med sig. Det är fortfarande meterstora isblock på uteplatsen, men runt om börjar gräset komma fram, och idag har jag faktiskt varit modig (dumdristig?) nog att sätta vårblommor i balkonglådan.

Har över huvudtaget siktat på att projekta lite igen. Har byggt hyllor i skåpet över spisen, sorterar och slänger en del saker, försöker komplettera sådant som fattas... Ja, organiserar mig helt enkelt.

Det är nog det som pågår på flera plan förresten. Jag hittar system för bildhanteringen. System för källarförrådet. System för förvaringen. System för att få vardagen att flyta så enkelt som möjligt. :)

Dessutom har jag unnat mig att inte vara hemma så mycket. Har tillbringat mycket tid i Varnhem, en vacker mycket liten by på sluttningen av Billingen. Drygt tre mil härifrån, åker man upp på bergets insida (Kinnekulles landsida) ser man faktiskt bort till Varnhem.

Lite samma naturtyp som här, kalkstensberg, sluttning, mycket lökväxter och sippor, vattendrag, medeltidskyrka, klosterruiner. Vandringsleder. Skillnaden är att jag har innanhavet Vänern här, där har vi flera små insjöar i stället, och ett landskap där odlingsmark bryts av härliga kullar.

I måndags for vi söderut. Via en väninna i Bollebygd (som jag inte varit hemma hos på... fem år?) hamnade vi i Göteborg, och i tisdags var jag hos Patrik för avstämning igen.

Det sista har jag provocerat rätt hårt med maten. Testar saker jag inte kunnat äta på åratal, och en hel del fungerar faktiskt. Får ju vara försiktig, och i mångas ögon äter jag väl knappt något alls fortfarande, men i min värld som de senaste åtta åren bestått av nötkött, lammkött och kokta grönsaker är det ett dignande bord av godsaker som dukats fram när jag nu vågar mig på lite bröd, smör, frukt och en aning socker. Dessutom mer grönsaker och kryddor än tidigare.

Med rätt tänk har jag kunnat avnjuta tacobuffe med familjen och bakat eget matbröd och börjat hitta en LUST till maten som jag saknat under väldigt många år. Klart spännande och dessutom ger det hopp om en mindre komplicerad framtid på matfronten.

Men jag märker direkt när jag går på för hårt med aktiviteter eller oregelbundna mattider. Dock svimmar jag inte och blir liggande i kramper som tidigare, utan har oftast några timmars marginal, och kan också ganska ofta fokusera och bita ihop och klara mer än jag gjort tidigare.
Att jag sedan får skit efter och tappar bort en dag eller två tycker jag inte gör så mycket, när jag nu faktiskt ibland klarar av att ge mig och och fixa en radda ärenden på egen hand, eller kan fokusera och köra till vänner själv eller få andra saker att fungera.
Lyxigt värre när man inte är bortskämd vid att kunna vara självständig.

Jo, hos Patrik konstaterade vi föga överraskande att mina binjurar och min sköldkörtel inte är i toppform. Det förklarar en hel del av hur jag mår. Dessutom har jag haft vansinnigt ont i lederna, framför allt axelpartiet har varit fruktansvärt en period, och det kopplade vi snabbt till kvicksilver.

Lite justeringar i medicineringen så är det bara att fortsätta. Är inne på åttonde året nu, men har å andra sidan sett så stora förbättringar på vägen att jag är helt övertygad om att det här är rätt väg att gå. :)

Igår besiktigade jag bilen, fick det blankaste papper man kan tänka sig! :D

Därefter var jag runt och kollade däck. Igen. Det lutar åt Nankang NS2, om jag inte hittar något vettigt begagnat. 215/40 17 är det jag söker, och det är en lite knölig dimension när det gäller att hitta däck till lågt pris. Många av de billigaste hittar jag dessutom inga tester eller kommentarer på, och helt oprövat vågar jag inte satsa på. Dilemma.

I morgon ska jag städa (sågade ju hyllor inomhus idag). Och på kvällen ska jag tillsammans med J avnjuta första filmen på Götene 3D-Filmfestival, Avatar. Lördag är vikt till njutning och förberedelser, för på söndag ska jag fira min födelsedag! :)

Då ska även Embla vara med, och i veckan ska vi fortsätta med min verkliga födelsedag, ännu en film på 3D-festivalen (Draktränaren) och sedan väntar Emblas födelsedag med tillhörande barnkalas. Efter påskfirande ska Embla tillbaks till sin pappa, och sedan ska jag till Elmia och träffa vänner!!! :D

Det ser jag VERKLIGEN fram emot! Blir väl som vanligt, jag åker ner (eventuellt med sällskap), kastar ifrån mig bilen och sedan börjar jag gå. Och fastnar. Fotograferar. Går, fastnar. Pratar. Jag är absolut ingen man går tillsammans med på en mässa, jag går helst ensam och fnular med mitt, på mitt vis, i min egen takt. Ska försöka förbereda lite arbeten också, framtida fotograferingar och ev publiceringar. Jag skriver ju också, och kan alltså leverera hela reportage eller material till hemsidor tex.

Mest av allt ser jag fram emot att träffa vänner, både sådana jag träffat tidigare, och några jag planerar att träffa för första gången! Människor jag pratat med i åratal och delat både glädje och sorg med. Människor jag räknar som nära vänner trots att jag inte ens träffat några av dem IRL. Vi har ändå delat så mycket av våra liv med varandra att det är helt overkligt att vi aldrig setts. Men nu är det dags! :D

Och jag längtar! Livet är MITT och jag ska LEVA det! Även om det ger viss baksmälla, jag kan ta det. :)
En dag i taget, och så tar jag för mig av allt som ger mig njutning på vägen! :D

Vilka vill träffa mig på Elmia på söndagen?! :)

// Ellen :)

Jag har hämtat hem min illblå idag! :D

Den ser jättebra ut! Visst, smutsig redan när jag ställde dit den, och nu full med slipdamm också, men lacken ser jättefin ut, och kjolen är återmonterad utan skruvar för att inte locka till sig ny rost direkt. :)

Det som är gjort nu är alltså:

* Bytt kamrem, vattenpump och bultar till pumpen
* Olja och filter bytt
* Nya bromsrör
* Ny bränsleledning
* Bytt lampor i sidomarkeringen
* Bytt tröskeln, blästrat och kallgalvat invändigt på både bil och ny tröskel.
* Lackat tröskeln och dörrarna upp till list
* Återmonterat kjolen utan skruvar
* Hela bilen underredsbehandlad och rostskyddad

Vill rikta ett STORT tack för all hjälp till Daniel, Erik och Benny på Skara Speedshop! Bilen har blivit omhändertagen och ompysslad som om den var deras egen, och jag är jättenöjd! :)
www.skaraspeedshop.se

Har även haft himla trevligt då jag själv varit där och grejat med bilen också. Idag hade jag dessutom nöjet att få vara med när Daniel tatuerade en kund! :)

På vägen hem idag tankade jag fullt också, och nu står bilen i garaget så lim och lack får härda lite till, det är tio minus här och fullt på parkeringen eftersom alla grannar som brukar ha sina bilar på gatan fått knö ihop sig där i stället.

Jag är nöjd och glad (och pank! :P) Får se om jag försöker tvätta bilen någon dag, har ju garaget men får hyra in mig i tvätthall nere i Götene i så fall. :)

// Ellen

Det fortsätter hända saker med min bil! :D

Pratade med Erik häromdagen, och då hade han bytt kamremmen så det var klart. Återstod bara tröskeln således.

Vid lunch i torsdags kom följande MMS från Daniel:


MMS från Daniel i verkstan: Galvat och klart för svetsning.


MMS från Daniel i verkstan: Klar för att svetsa dit!

I samma veva som jag fick bilderna till telefonen tog jag lift med J ner till Götene, där pappa mötte upp mig så jag fick handla mat. Mellanlandade sedan hos pappa en stund, varpå han föreslog att vi skulle dra till Jula också. Självklart nappade jag på det! :D

När vi ändå var i Skara passade vi på att titta in i verskstaden också, så tog jag några bilder av Daniel när han svetsade min tröskel:


Tröskeln är punktad på plats och ska svetsas ordentligt.


Lite kul var det att det faktiskt stod en till illblå V40 i verkstan när jag var där för att kika på min nya tröskel! :P


Daniel svetsar på min tröskel. :)

Lämnade verkstan för ett snabbt besök på Coop Bygg, specialpris på hyllplan, ska göra en grej i köket har jag tänkt. Och pappa hittade ett duschmunstycke till sitt handfat och var mycket nöjd. :)

Det började snöa intensivt samtidigt som vi körde över till Jula, där vi fyndade vidare.

Jag hade spanat in ett par arbetsskor, är så trött på att gå i mina utslitna gympadojor varje gång jag skruvar med bilen, och det är ju dessutom att utsätta sig för onödiga risker. De jag haft det sista har faktiskt haft hål i sulorna dessutom... Mindre bra.
Nu var det kampanj på vettiga skor, så jag hittade ett par i rätt storlek:


Arbetsskor i storlek 37 blev det. 169 spänn. :)


Mina arbetshandskar har gett sig så det blev ett par nya sådana också.


Dagens mesta fynd! :D En vattenkokare till garaget för 34 spänn på halva priset på rean! :P Nu kan jag både bjuda på kaffe och värma tvättvatten i garaget!

Fick även med vinterhandskar i skinn till vardags (halva priset på vinterplagg) och timers till eluttagen, bra att ha. Som bonus ville pappa betala när vi kom till kassan. 350 kronor gick mitt lilla lass på, det var bara att tacka och ta emot! <3

Pappa själv var också mycket belåten, då han fick tag på en multislipmaskin för 74 spänn! :P


Pappas fynd för 74 kronor!

När vi skulle hem hade det börjat snöa REJÄLT, bitvis var det svårt att se vart vägen gick. Tog oss sakta men säkert upp mot pappas hus där jag hämtade min mat i kyl/frys, och sedan letade vi oss vidare hem till mig.


När vi skulle hem från Skara var det busväder!


Blött, kallt, kladdigt, halt. Rätt jävligt väder helt enkelt.


Bitvis var det faktiskt svårt att se vart vägen gick...

Bestämde oss för att lägga på snökedjorna på pappas bil eftersom det dråsat ner en decimeter snö på en dryg halvtimme, och för att slippa besvär körde vi in i mitt garage och gjorde det inomhus. Därmed är också vattenkokaren på plats i garaget! :) Har ju kallvattenskran där borta, så jag tänkte det var användbart med en vattenkokare också! :D

Efter lite mat och fika rullade pappa hem, och själv slöade jag resten av kvällen. Och så har jag gjort bilder. Ligger lite efter på den fronten, kommer sannolikt några bildbloggar framöver. :)

Att den här bloggen är några dagar sen beror på att jag inte lyckats få dator och telefon att kommunicera så jag fick över bilderna. TACK till Johan som hjälpte mig fixa det! :)

// Ellen :)

Igår blev det verkstan igen. Körde grannen till jobbet och snodde hans bil. Fick iofs tanka den lite, men det är okej. :P

Embla packade sin lilla dator och hängde med, skönt, då har jag koll på läget och känner mig inte som en usel förälder för att jag lämnar iväg henne och drar till garaget.

När vi kom dit var tröskeln öppnad en bit, det hade Benny gjort häromkvällen:


Min tröskel är nyöppnad! :D Och det ser bra ut uppåt... :P

Fick träffa Erik för första gången, fast det kom vi fram till att det inte alls var, eftersom han varit med på Moholm i somras. Hans tjej kör en av bilarna där så vi har ju i alla fall hälsat på varandra. :) Liten värld.

Han hade redan bytt rören under bilen, och nu hissade vi upp och tänkte byta kamremmen. Det var nog dags, den hade lite torrsprickor. Känns som ett bra beslut att åtgärda det nu. Tyvärr satt en skruv något in i helskotta så den får de knäcka i morgon i stället. Gjorde oljeservicen i stället.

Erik släppte oljan och jag åkte och hämtade olja och filter på Skara Motor, där killen bakom disken undrade om bilen var blå, och faktiskt VISSTE vilken bil det var, han hade sett den här på garaget och dessutom kört förbi här hemma och sett den vid mitt hus! :P Uppmärksamt! :D


Dags för kamremsbyte. Det var nog läge att göra det nu, det är lite torrsprickor i den gamla.


Här är det nya fina rör numera, känns bra det! :D Tack till Erik som fixat det! :D


Oljebyte pågår! :D Vi har också rivit lite annat för att komma åt att ta kamremmen.

Sedan det var klart gav sig Daniel på tröskeln igen. Efter en stund var hela sidan uppsågad och vi kom åt att inspektera ordentligt. Om tid finns fortsätter Daniel med bytet idag. :)


Daniel skär upp resten av tröskeln inför bytet.


Tröskelns bakkant var INTE snygg.


Det känns som rätt beslut att byta den här tröskeln helt i stället för att hålla på och lappa och laga på den...


Tröskeln är öppnad! :D Skönt att det här ska bytas mot nytt! :P


Här ligger min nya tröskel och väntar på montering! :D


Embla kollar in hylsorna på lyften... ;)

Sånt var läget i går kväll. När jag kom hem var jag övertrött. Kroppen har börjat säga ifrån på alla sätt och vis, på vägen hem var det snöstorm och min hjärna ville inte riktigt vara med heller.

Ägnade kvällen åt att ligga i soffan, prata med mamma som fyllde 55 år igår (GRATTIS HÄR MED, MAMMA! :P), telefonera, hämta hem grannen från jobbet. Var hur trött som helst och känner mig fortfarande lätt influensasjuk, men det kan också bero på att jag hållit högre tempo än min kropp accepterar det sista.

Inatt har det dråsat ner rejält med snö, jag är billös och rejält trött fortfarande, så idag får det bli en hemmadag. Dusch, ev brödbak och lite plock, samt vila.

Nu är bilen på gång igen i alla fall, känns väldigt bra! :D

// Ellen :)

(Och uppdateringar om bilen hamnar som vanligt i projekttråden först: http://www.garaget.org/forum/viewtopic. … 2#p2130262)

Tidigare i veckan drabbades jag av akut ångest över min bil. Eller, fel. Det var inte BILEN som var ångestskapande, utan min ekonomi.

Beställde delar i måndags, och kände lätt panik över just budgeten efter det. Men det får lösa sig. Det gör det alltid, på något vis.

Plåtslagaren hade för mycket att göra och hade inte tid att fixa någon tröskel, så det blir till att ta ekonomiplåt till det. Å andra sidan är ju båda framskärmarna och den andra tröskeln redan bytta så gör jag det här borde jag ha bil i rätt många år framöver.

Och så var det bromsrör och bränslerör. Vanlig oljeservice behövs också, och sedan kom jag på att det är dags att ta kamremmen också. Jag insåg att jag inte kommer kunna slappna av utan att göra det.
Beställde således kamrem, vattenpump och nya bult också.

Bara delarna landade på 4000 spänn. Då har jag inte räknat in lack eller några sommardäck ännu. Det känns som det här året blir TUFFT ekonomiskt.

Å andra sidan - stå utan besiktigad bil är ingen barnlek det heller. Och att köra samtidigt som jag är medveten om riskerna med kamremmen. Nä. Det får helt enkelt bli dubbelknut på ekonomin i stället.

Dessutom kändes det som om bilen är i RÄTT händer just nu, och då är det lika bra att få det här gjort så jag kan släppa det sedan. Det här kommer bli bra, det är bara pengarna som bekymrar mig.

Ingen som vill ha hjälp att fotografera bil? Även projekt kan fotograferas, kan vara bra att ha snygga projektbilder när man söker sponsorer eller vill promota sin bil! :P Kan också fixa texter, hjälpa till med sömnad eller ha visning av ljus/spaprodukter? Eller något annat som jag kan hjälpa till med för att finansiera det här?

Och nu till projektet igen då. :)

Igår lånade jag grannens bil så jag kunde ta mig iväg lite. Började med att leverera honom till hans jobb, köra Embla till sin farmor för födelsedagsfirande/semlekalas och fortsatte sedan till en vän ett par timmar innan jag mötte upp Benny i verkstaden.


Benny under bilen, dags för inspektion av rostiga rör...


Här finns lite övrigt att önska. Behöver byta både bränslerör och bromsrör.

Vi satsade på att riva rören, inspekterade och satte oss med hembakt sockerkaka och planerade. Benny åkte iväg för att hämta lite grejor, och jag tog tag i mina sidomarkeringar.

Hade ju sån tur att jag råkade hitta utbyteslampor i min handväska när jag letade efter minneskort till kameran! :P Förutseende av mig att köpa på mig några extra sist jag behövde lampor. Mindre förutseende av mig att helt glömma bort det tills jag hittade dem häromdagen... ;)


Sidomarkeringarna är rätt luriga att ta loss hela. Men med envishet och stor försiktighet går det. Vet man hur de ser ut på baksidan är det enklare. Dock släppte glaset på denna i fram, så det fick jag limma tillbaks.


Gammal och ny lampa på glaset. Den gamla var en aning bränd och lyste vitt - inte besiktningsbart.


Sidomarkeringen bak.


Där som! Det lyser i rätt färg i sidomarkeringarna. *nöjd* :)

Hur bytet EGENTLIGEN såg ut överlåter jag till er fantasi. Men jag kan ge några ledtrådar:
* Spotify med The Baseballs.
* Lite dans på verkstadsgolvet med två små mejslar.
* Och som VANLIGT tänker jag mig inte för med lyften utan lyckas kladda ner mig på den.
* För att prova så det fungerade klättrade jag upp på lyften, körde in överkroppen genom fönstret och slog på tändningen.

TUR Benny var iväg på andra ärenden, för det där kan omöjligt sett riktigt klokt ut... ;)

Eftersom jag hade en tid att passa (grannen skulle hämtas vid jobbet strax efter tio eftersom jag hade hans bil) fick jag dra iväg.


Benny gör lite noteringar om vad som ska ordnas för att vi ska få ordning på bilen.

Avslutade dagens turne med att hämta Embla och var hemma bra sent. Det är inte utan att det börjar kännas av i kroppen att tempot är högre än funktionen. Förmiddagen protesterade kroppen kraftigt, men jag lyckades ändå få ihop dagen så att jag var nöjd.

Idag har jag varit kvar hemma med Embla, billös.

Ringde ner till Erik under förmiddagen, och han hade då börjat med rören. Hade gärna varit med även idag, men dels protesterar kroppen så jag behövde nog en mellandag hemma, och sedan känns det lite jobbigt att behöva stjäla grannens bil hela tiden. Dessutom har Embla haft en lite uppochnerdag så det var nog bra att jag var hemma med henne.

I morgon däremot, måste jag nog ha bil igen. Jag vill absolut inte missa tröskelbytet. Får väl se hur jag får ihop det, men jag är mycket förväntansfull i alla fall. Min lilla bil! Snart är den i toppskick igen! :D

// Ellen

Ps: Tråden uppdateras löpande, så för att följa bilprojektet allt eftersom det händer något är det bättre att läsa där: http://www.garaget.org/forum/viewtopic.php?id=96807

Igår gjorde jag värsta raiden här, var iväg till affären och återvinningen, garaget och hämta/lämna lite pryttlar, packade arbetskläder och mat, drog till Skara med bilen och ställde in den i verkstaden hos Skara Speedshop (verkstad/trimfirma i startgroparna) för att torka över natten.

En vän hämtade mig och så sov jag över där och fick skjuts in till verkstaden ALLDELES för tidigt i morse, men Benny öppnade åtta så jag tyckte det var lika bra att jag var på plats så vi kunde börja riva tillsammans.

Efter lite frukost lyfte vi bilen och plockade av sidokjolen (HATAR verkligen alla dessa plastclips som man måste vara rädd om överallt hela tiden!). Minnesnotering: Kjolen dras loss FRAMÅT efter att skruven släppts, lyckades faktiskt hålla alla clips hela idag även om det krävdes fokus och envishet. :)

Började knacka på tröskeln och Benny tyckte den såg fin ut, men jag visste med säkerhet att det fanns en skada i bak som var spacklad.

Daniel ringde och undrade hur det gick för oss. Vi har lyft på kjolen och börjat pilla lite, men hittar inget hål! ;)

Vi började slipa med trissa och .... tja, vad säger man? Vi hittade hålet:


Hålet i tröskelns bakkant. Inte riktigt kul.


Efter lite mer slipning och bändande visade sig hålet vara rejält och det invändiga skicket på tröskeln var inte helt lysande...

Kändes fortfarande görbart, men Benny gick och rev lite med en annan bil och jag slipade vidare mitt på tröskeln där jag hade lacksläppet. Tyckte det var mindre kul när jag gick igenom även där:


Vid lacksläppet mitt på tröskeln blev det också hål när jag började slipa rent. Känns tämligen ruttet inifrån det här.

Jag kände att det började bli rätt meningslöst att lappa och laga, även om Benny sa att det var möjligt. Kollade upp priset på ekonomiplåt och funderade över om det inte vore en bättre lösning. Kommer ju få blästra tröskeln varje sommar för att hålla den i skick annars.

Under en pratsam och trevlig långlunch bestämde jag mig för byte, det kostar ju både tid, energi och pengar att lappa och laga år efter år. Daniel kom förbi och tyckte vi ska låta en plåtslagare titta på det, eventuellt går det bocka till en ny plåt i stället för att beställa en hel tröskel. Det visar sig på måndag.

Daniel har också en lackerarkontakt i området som ska konsulteras, och sedan planerar vi en underredsbehandling också. Gör vi allt det bör jag ha bilen i bra skick ytterligare rätt många år framöver.

Förutom tröskeln noterade Benny att ett par bromsrör behöver bytas, liksom ett par bränsleledningar. Bestämde att det skulle göras, samt en vanlig oljeservice. Då återstår att byta glödlamporna i sidomarkeringarna, de har bleknat och lyser numera vitt, det kommer inte gå genom besiktningen.


Pappa och Benny diskuterar sedan bilen sänkts ner på golvet igen.

Kom fram till att det var smartast att lämna bilen kvar i verkstaden, jag får ju Embla i morgon och sedan ska vi fira sportlov, men jag får försöka komma ner på måndag kväll och göra ett ryck och fatta fler beslut. Ringde pappa som fick komma och hämta mig så jag kom hem, och så har jag konsulterat grannen Tobbe också, vid behov kan jag använda Peggan, bara jag kör honom till och från jobbet. Kanon. Han jobbar dessutom eftermiddag den här veckan, så det är vettiga tider. :)

Känns faktiskt helt okej att lämna bilen. Benny verkar ha samma inställning som jag, att ska det göras är det lika bra att göra det ordentligt, så jag känner mig lugn. Är inte så pigg på att släppa vem som helst på bilen annars, och Benny är en ny bekantskap som jag fått genom Daniel. Efter sju ganska trötta, skämtsamma och trevliga timmar i verkstaden känns det som att han förstått hur jag resonerar med min bil, och som att han även lever upp till mina önskemål.

Verkstaden då? Rörelsen är under uppbyggnad, så framöver ska jag fotografera verksamheten, ni kommer garanterat få se mer av Skara Speedshop så småningom. Service, trimning och tatuering under samma tak. Klart trivsamt. :) http://www.skaraspeedshop.se/

Nä, nu får jag nog banne mig gå till soffan, kudden och filten ropar på mig så jag får nog offra mig och lägga mig där en stund... ;)

// Ellen :)

Idag har jag varit så där övertrött att jag inte riktigt får saker att klaffa, men jag har pysslat lite. Min gamla dammsugare brann ju i höstas, och efter någon månad med sopborste tyckte mamma jag behövde en annan och gav mig en Siemens Powerball. Himla snällt. Fin är den också.

Tyvärr är den felkonstruerad. Gallret för utblåset är vinklat så man får all varm dammsugarluft som passerat påsen rakt över sig när man dammsuger. Oerhört otrevligt!

Provade att tejpa en pappskiva på dammsugaren för att leda om luften bakåt, och det funkade ju vettigt. Tyvärr hängde den ju kvar lite halvbra bara. Ful var den också. :P

Men för ett tag sedan köpte jag ett ark kolfiberklisterark på Biltema, med baktanken att göra en avskärmning av det i stället. Idag var en bra dag tyckte jag. Ville hålla det enkelt, gjorde bara hål för varningslampan för full påse, och får sticka in handen under avskärmningen för att starta och stänga av dammsugaren, men det känns som det blev bra och fungerar som det ska.


Har gjort en avskärmning till dammsugaren av Biltemas kolfiberlookklisterark... :)


Har gjort en avskärmning till dammsugaren av Biltemas kolfiberlookklisterark... :) Den blåste varmluft FRAMÅT så man fick den på sig när man dammsög, skitäckligt!

Det var det... Jo!

Jag har ju ringt Daniel också, som lovat hjälpa mig svetsa tröskeln! Han hade ett topp-byte bokat i morgon, men vi ska höras under dagen, går det smidigt hinner han ta min bil på eftermiddagen. Annars får vi göra ett nytt försök om ett par veckor när jag är barnledig igen och har tid att hänga i garaget utan att passa skoltider.

Skulle ha ringt lackeraren och diskuterat lacksläppet också men det har faktiskt inte blivit av. Tänkte hur som helst ta itu med lacksläppet antingen i samband med att kjolen är nere när vi fixar tröskeln, eller här hemma i garaget efteråt, så återmonterar jag kjolen senare i så fall.

// Ellen :)

Igår tänjde jag verkligen på gränserna. Embla hade friluftsdag med skolan, och hon ville ABSOLUT att jag skulle åka skidor med dem. Hon fick ärva mina gamla skidor för några helger sedan, och jag har promenerat med henne när hon åkt. Men nu skulle alltså även jag åka.

Hon åker som sagt på mina gamla skidor, det betyder att det är 20-25 år sedan jag stod på skidor sist... Men BLOCKET är min vän, hittade mig ett par lagom långa skidor (pjäxorna kunde jag fortfarande ha) med dubbla par stavar för bara hundra spänn! :D Hämtade dem i en grannstad för ett par veckor sedan, och igår var det så dags... :P

Efter lunch mötte jag upp Embla vid skolan. Skidor på, och sedan ut i spåret. Klart spännande... Kände att det var bra jäkla bakhalt. :P


Embla i skidspåret, uppe på Bredängen. När vi åkte i Gruvorna med alla backar låg kameran i ryggsäcken, då behövde jag ha händerna fria! :P


Jag på skidor för första gången på... 20-25 år? Embla sitter i en snöhög och tar bilden. :)

Vi började på Bredängen, den halva av spåret som går genom en löväng, ett naturreservat. Det gick bara fint. :) Sedan ville Embla ut i Gruvorna, skifferbrytningsområdet där man åker upp och ner över gamla slagghögar i skogen, MYCKET kuperat alltså. Jag accepterade med viss tvekan. Men HJÄLP vad roligt det var! :P

"Mamma, vad snabbt du åker, ditt hår fladdrar ju" ropade Embla förtjust när jag åkte nedför en backe i full fart och försökte få fart med mig till nästa uppförsbacke... :P Det var inte utan att det kröp glädje genom hela kroppen när vi tog oss runt i det helt fantastiska landskapet.

Tre kilometer blev det för min del, Embla hade ju åkt på förmiddagen också (tre varv bara i backiga Gruvorna!) och skrapade nog ihop runt sju kilometer totalt, plus pulkaåkning också! :P

Otroligt fina omgivningar vi har här i byn, det inser jag gång på gång. :) Efter åkturen var jag helt slut och vi landade hemma med blåbärssoppa och hembakt olivbröd, oerhört lyxigt!

Sedan har jag nog lite minnesluckor. Jag vaknade i alla fall på soffan med extrem smärta i större delen av kroppen, och insåg att jag var ett par timmar sen med maten. Hur som helst känns det som den här dagen med all glädje är värd en hel del baksmälla, så jag struntar i vilket. :P

En bild från veckan förresten - har fått tänja hårt på mina gränser flera gånger det sista på grund av all snö. Skottning är inte en aktivitet som min ME uppskattar, även om mitt huvud älskar det.


Det har droffsat ner lite snö här. Den här bilden togs i måndags, den 1 februari 2010. Dagarna efter kom det ytterligare närmare 30 centimeter snö.... Den här är den snörikaste vintern jag minns, faktiskt. :)

Ja, du läste rätt. Jag älskar att skotta snö. Egentligen gör jag faktiskt det. Det är en underbart monoton syssla där man ser tydligt resultat. Dessutom får man chansen att rensa sitt huvud och det är frisk luft och ljus och allsidig motion - ja egentligen allt sånt JAG gillar men min kropp inte riktigt klarar.

En timmes snöskottning före frukost är således ungefär vad jag pallar på en dag, sedan blir disken stående och duschen uppskjuten. Men ändå. Jag njuter så länge det varar, och tar baksmällan ändå.

Och jag kan inte hjälpa det... jag tycker det är så häftigt med allt detta fluffiga formbara! :P Ser fram emot söndagen, då hoppas jag vara i skick för mer skidor igen. Fast egentligen vill jag iväg och testa pulkan med Embla också, i den där kanonbacken vi hittade uppe vid Salen... *beslutsångest* :P

Kramar / Ellen :)

Edit: Klart jag hade vallat skidorna, men de har legat i 20 år utan att vara i spänn så svikten är rätt dålig. Satte dem i spänn direkt när jag köpt dem, och utgår från att de återfår spänsten framöver genom rätt förvaring. Kan ju inte sätta mycket klister under skidor som inte har rätt svikt, då bromsar de ju även framåt. Men det löser sig nog efter en tid med rätt förvaring! :)

Det är tema okänd diagnos i Efter tio på fyran den här veckan.

Och idag handlade det om ME/CFS, min diagnos.

En kanonbra intervju med Pernilla som också drabbats:
http://www.tv4play.se/aktualitet/efter_ … =1.1490528

Och ett studiosamtal med professor Gottfries som startade Gottfriesmottagningen i Göteborg, den enda kvarvarande specialkliniken för bedömning av ME i Sverige (de som satte min diagnos):
http://www.tv4play.se/aktualitet/efter_ … =1.1490522

Angående vaccinet han pratar om. Det slutade tillverkas eftersom det innehöll kvicksilver, ett ämne jag och många med mig reagerar mycket starkt på. Det är ju ett starkt nervgift så det är ju inte så märkligt att många inte tål det.

Men såvitt jag förstått är funktionen med just det vaccinet att det är immunhöjande. Det torde innebära att man kanske inte blir FRISK, men kan avlasta kroppen genom att undvika ständiga infektioner och inflammationer? Och i så fall är den behandling jag håller på med inte alls fel. Alltså att avlasta kroppen från sådant den inte tål (viss mat, pälsdjur, kemikalier, amalgam, tillsatser i kosten osv) och samtidigt tillföra bra näringsämnen och antioxidanter för att skydda och stärka immunförsvaret.

Tyvärr är det ju sådant jag får bekosta själv, så förutom ganska dyra kostvanor har jag också utlägg för vitaminer, mineraler och örter om cirka 1 500 kronor i månaden, givetvis utanför sjukförsäkringssystemet då det inte räknas som behandling i traditionell mening. Dock märker jag ju att det börjar ge resultat.

Ökade marginaler i den änden tillsammans med ökad medvetenhet och kunskap om att sätta gränserna rätt har alltså gett mig mer utrymme. Jag tror inte sjukdomen blivit bättre, bara att jag lärt mig hantera den bättre. Stärka det som stärkas kan, förenkla så mycket som möjligt, och prioritera. Synd bara att man ska behöva ruinera sig på kuppen, och dessutom med ett hot över sig om indragen sjukersättning.

Tycker för övrigt att det är märkligt att de flesta mediciner som finns bara lindrar sjukdomar, inget som botar? Eller är det inte ekonomiskt lönsamt att forska fram och tillverka sådant? Är det därför vissa saker inte går att få tag på även om det HAR funnits? För övrigt funderar jag givetvis på om det fanns biverkningar eller annat som gjorde att vaccinet drogs in, förutom kvicksilverinnehållet?

Jag vill fortfarande se immunhöjande behandlingar via sjukvården! ;)

// Ellen :)

En, i mitt tycke, helt fantastiskt lustig notis ur Mariestadstidningen den 26 januari 2009:

Dubbelkrock
med älg – hade
änglavakt
TÖREBODA. En tysk, en engelsman,
en kanadensare
och ytterligare en person,
som inte var Bellman,
färdades i en personbil
på väg 202 mot Töreboda.
Strax innan klockan 18
på måndagskvällen körde
de om en annan bil när en
älg plötsligt korsade vägbanan.
Ingen av förarna
hann uppfatta djuret och
båda bilarna frontalkrockade
med älgen.
Den ena bilen blev
totaldemolerad medan
den omkörande bilen fick
omfattande skador på den
högra fronten. Otroligt
nog klarade sig samtliga
utan personskador.
– De hade verkligen
änglavakt, konstaterar
man på polisen.
Värre gick det för älgen
som stendog direkt.
– De hade sett älg förut,
men aldrig på så nära håll
sa de.
På polisen i Mariestad
säger man att viltolyckorna
ökat den senaste tiden.
Det enda sättet att
minimera risken för att
krocka med ett vilt djur är
att hålla nere hastigheten.
– Det går så fort så det
är nästan omöjligt att
hinna reagera.

Skrattade faktiskt så jag grät när jag läste det första gången, är det en yrkesskada tro? :P

...sedan jag ringde min dåvarande redaktionschef och meddelade att jag skulle till sjukhuset och lämna lite prover - "syns efter lunch". Sa jag. Trodde jag.

Den lunchen är inte slut än, för jag har inte varit tillbaks på jobbet sedan den 26 januari år 2000. Tio år har gått sedan sjukdomen gjorde det omöjligt för mig att arbeta. Det var bara några månader kvar till min 25-årsdag när det hände.


Gammal inscannad diabild. :) Den 26 januari år 2000 blev det platt fall i mitt liv, sjukdomen gjorde mig arbetsoförmögen. Men jag har en inre glöd som får mig att kämpa för att LEVA ändå. :) Precis som den lilla sälen jag fann på isen en svinkall vinterdag på 90-talet. :)

Jag har väntat in den här dagen med viss bävan. Tio år är EXTREMT lång tid. I mars är det dessutom fem år sedan jag fick sjukersättningen, tappade ner ekonomin och insåg att jag var ställd åt sidan och inte skulle komma igång igen utan vidare... Och jag var inställd på att det kunde bli riktigt jobbigt mentalt nu.

Men... det har det faktiskt inte varit?!

Visserligen har jag varit lite bakis efter gårdagen (var till Skövde i några ärenden och kollapsade när jag kom hem) och samtidigt haft en helt fullsketen dag idag, men det har känts bra.

Har pratat i telefon med tre av mina bästa väninnor, pratat med lite annat folk också, haft rörmokaren här (nu rinner det ut ur badkaret lätt och utan att hamna i golvet under badkaret, och dessutom har jag en ny kökskran med engreppsblandare och den droppar inte - känns urlyxigt!) och så kom Embla fast det inte är Emblavecka.

Blev således skidåkning för henne och jag gick med som sällskap, och sedan duschade hon med den nya badkarsproppen, och därpå blev det 1,5 timme på isen med scouterna. Tappade bort både tår och fingrar med att knyta barnens skridskor och åka runt där uppe, men trevligt var det.

Och nu ikväll har jag tinat lite, och eftersom Telias TV-sändningar strular blir det inget Top Gear ikväll heller (tur det fungerade så pass att jag hann se att det är en repris av ett utmärkt program, men som jag redan sett två eller tre gånger) och då kom jag på att jag borde blogga lite.


Gammal inscannad diabild. Balans i livet. Jag vill se det vackra och glädjefulla även i det som inte är i toppskick.

Jag känner mig faktiskt mer i balans än på mycket länge. Känner mig ganska säker på mig själv och min situation, har lyckats hålla mig på fötter hittills under vintern för första gången under hela min sjukdomstid, och det tyder väl ändå på att jag börjar lära mig att balansera hyffsat.

Jag har ganska ofta ork att köra bil och få vardagen att fungera, samtidigt som jag medvetet lägger in återhämtning och "rinna mellan fingrarna-tid" bara för att hinna landa och inte knäcka mig.

Dessutom har den senaste tidens grubblerier kring vänskap gett mig många insikter, jag har fått klara besked från några, andra har varit lika tydliga i sin frånvaro och ytterligare andra visar gång på gång i handling att jag ÄR viktig och värdefull. Jag har också fått bra och konstruktiv respons på det jag skrivit, tack!

Jag känner mig faktiskt ganska säker på vart jag har människorna runt mig just nu, och det känns BRA, både att jag är rätt säker och dessutom är jag faktiskt väldigt nöjd med vilka jag har och vart de befinner sig i mitt nätverk. :)

En av väninnorna som jag pratade med idag tog upp vintern för tre år sedan, alltså sista vintern i huset, före separationen från dotterns pappa. Hon konstaterade att det nog var tur att jag kommit därifrån och fått chansen att balansera upp mitt liv på egen hand. Hon hade varit uppriktigt orolig för min överlevnad. Mellan jul och nyår det året (2006-2007) var jag så dålig att jag själv undrade hur sjutton jag skulle överleva.

Och min väninna ringde nästan dagligen, och var förtvivlad över att jag var så dimmig i medvetandet att hon inte nådde fram. Trots det ringde hon, dag efter dag, bad mig kämpa vidare. Precis som ett par andra tjejer i min närmaste närhet också gjorde. Jag orkade inte vara trevlig, orkade knappt svara på tilltal.

Dessa tjejer har stått bakom mig genom ALLT. Vi har setts kanske någon gång om året, andra har jag träffat mer regelbundet, men de har allihopa varit EXTREMT viktiga för mig. Jag är oändligt tacksam att jag har er i mitt liv tjejer! :)


Gammal inscannad diabild. Har man rätt människor omkring sig blir tillvaron bättre. :) TACK alla ni underbara som finns i mitt liv.

Jag har funderat lite, och tänkte från början att jag skulle skriva något lite översiktligt över vad som hänt genom åren, men sedan insåg jag att det har jag ju redan gjort i tidigare bloggar här.

Alltså får dagens blogg utgå från det enda jag har. Nuet.

Och nuet just nu... känns helt okej. Jag har börjat lära mig att acceptera min situation, hantera frustrationen, leva i nuet och ta vara på vardagen. Jag ska LEVA, inte överleva. Och varje dag är min möjlighet att balansera tillvaron bättre än igår.

Allt jag gör handlar om balans. Att få vardagen att fungera smidigt, hushålla med energin och verkligen kunna använda mig av de möjligheter som finns och som dyker upp. Låta disken vänta och åka pulka med Embla... skippa dammsugningen och visa mig själv att jag klarar av att byta ett bromsok... Ägna en dag åt att städa min lägenhet och göra den fin - för att jag är VÄRD ett trivsamt hem! :)

Ja... det känns bra. Jag lever med en kronisk sjukdom med urusel prognos. MEN... jag LEVER. Och livet ska fyllas med trevliga händelser, utifrån de möjligheter som finns i min tillvaro.

Någonstans har jag en tillförsikt, mitt liv kommer fungera, allt löser sig, med eller utan sjukdom så går det att leva ett kvalitativt liv. Jag är otroligt glad att jag lever här på vackra Kinnekulle, naturen här är balsam för själen. Jag är tacksam för min underbara dotter och mina fantastiska vänner. Jag är också oerhört lycklig över att ha resten av min familj omkring mig.

Allt löser sig. Alltid. :)

// Ellen :)

Idag är jag MÖR! :P

Veckan har varit rätt intensiv trots min föresats att vila, men så är det ju gärna när det är barnvecka.

Tidigare idag skulle vi gå en liten promenad för att Embla hade myror i kroppen. Åkte upp till Dimbo, vid högkullen här på berget, och gick in till "Salen" som det kallas.


Vi är bara några kilometer hemifrån, uppe på högkullen. Hällekis anas där nere bakom granarna som har otroligt fin utsikt. :P


Vägen in mot Salen var plogad och fin, lättpromenerad och badade i kanonljus. Vi njöt! :)


Embla på väg ner mot nedre Salen, en otroligt vacker äng ganska högt upp på berget. Kolla utsikten i bakgrunden, vy mot Lidköping. :)

Där hittade vi VÄRLDENS backe! :P Lång, lagom åtkörd med nysnö ovanpå, med två avsatser som bildade naturliga gupp, och ... ja en PERFEKT backe helt enkelt. :P Embla testade lite, men pulkan drog en aning åt vänster så hon kom upp igen.


Embla har provåkt första fjärdedelen av backen! :)

Nästa åk tog vi tillsammans på Emblas dubbelpulka, satte oss på och insåg efter sådär 10-20 meter att den är rejält skev och drar kraftigt åt vänster när man får upp fart och har åkt en bit... Faktiskt så kraftigt att efter första guppet landar man inte ens på rätt håll... :P

Så vi gjorde en riktigt rejäl snökrasch, det sprutade snö ända ner i långkalsongerna på oss båda tror jag (trots underställ, höghalsade tröjor, halskragar och stängd jacka/overall... ;) )

Och kameran som jag stoppat mellan oss på pulkan var typ INTE skyddad där... :P Så, när vi fått bort så pass med snö på oss att vi åter såg vart vi var (och hade fått istappar runt näsan och sånt) tyckte jag inte det var någon ide att sanera kameran för att ta någon bild, utan ansåg att det var bättre att ta sig hem och lägga den på tork...

Jobbigt bara att det var ett ANTAL kilometer tillbaks till bilen. Vi behöver skaffa en pulka som INTE drar snett, den här backen är för bra för att ge upp. En riktig drömbacke, med fin utsikt och bra picknickplats dessutom! :)

I högsta grad självförvållat. Men Embla lär väl aldrig glömma den här vurpan... :P

Och kameran överlever! :D Den har metallchassie och rejäla tätningar, jag kan ju inte ha en kamera som inte pallar dumheter. :P Den fungerar ju alltså, bara att den var så full av snö att det inte var någon större ide att fotografera efter vurpan, allt behöver tina fram först. :P

En efterbild, tagen strax innan vi nådde bilen, så ser ni att kameran lever än:


Månen syns över snölandskapet. :)

Jag har förresten hört att Coop ska ha riktigt bra pulkor som går rakt och fint. Den vi har nu är lång och rätt klumpig, vi hade den när vi drog med hunden förr. Då var det bra med en stor och lång pulka, men i backe är det bättre med en mindre. :P

Vi bara MÅSTE tillbaks till den här backen. :P

Som sagt, LEVA, inte bara överleva! ;)

// Ellen :P

Jag har åter fastnat i tankar om vänskap och relationer.

Under förra året lärde jag känna en hel del nytt folk - igen. Jag har den förmågan, att lätt knyta kontakter och lätt hitta nya vänner. Det är på gott och ont. Klart det är bra att lätt skapa kontakt med folk, men SEDAN då?!

Jag har tidigare skrivit om relationsförväntningar när man träffar folk, och umgås med dem. Tycker ofta det är ett problem. Jag har inte utrymme för någon relation i min tillvaro just nu, jag är inte frisk och jag behöver prioritera mina egna behov, bland annat att räcka till som mamma och hushålla med mina resurser så jag inte tar sönder mig ännu mer.

Det här är jag extremt tydlig med. Somliga tycker jag är FÖR tydlig. Men det känns ändå viktigt, jag vill inte vilseleda någon att tro att jag är ute efter något annat än vänskap.

Problemet är att jag ändå känner hur folk försvinner runt mig. Människor jag trodde jag visste vart jag hade är plötsligt inte alls där längre. Både män och kvinnor. Och jag får heller ingen förklaring?

Jag menar, om enda anledningen för män att umgås med mig är att försöka få till en relation...? Då borde väl de försvinna så fort de inser att det inte är någon ide? Inte umgås med mig och bygga upp en vänskap för att SEDAN försvinna? Tycker det känns lite... märkligt. Faktiskt.

Okej, alla har inte alltid tid för alla. Så är det såklart. MEN... har man tid och ork med väldigt många andra tycker jag ändå att man borde ha någon liten tid över till mig om man är min vän? Eller så kanske man kunde ha kurage nog att säga rent ut att det inte är tid/ork som är problemet, utan JAG?

Hur sjutton ska jag kunna förstå vad det är för fel om jag inte får veta det? Som det är just nu känns det som om alla killar försvinner när de inser att det är kört med relationer, men i så fall innebär det att nästan alla jag umgås med egentligen vill vara ihop med mig, och det låter OERHÖRT osannolikt!!!
Och tjejerna som också kommer bort utan förklaring...?

Alltså måste det vara något annat? Kan någon vara vänlig och berätta VAD det är som gör att jag inte duger, så jag har en chans att göra något åt det?!

Det är ju rätt hopplöst, helt plötsligt slutar människor att höra av sig, eller upphör att svara på "tilltal". Det känns som om man bara inte längre finns till i deras medvetande.

Fast jag vet att jag inte borde bry mig, utan bara rensa bort och gå vidare så gör det så förbannat ONT.

Antingen är det något fel på mig, eller så är det min sjukdom som skrämmer bort folk? Att jag å ena sidan är en social och kreativ människa som bryr mig väldigt mycket, men å andra sidan begränsas så mycket av sjukdomen att folk helt enkelt inte får ihop mig?

JAG får snart inte ihop mig heller. Jävla ME. Kraftlöshetens bojor, det är vad det är. Snart har jag varit sjukskriven i tio år. Det är bara frågan om veckor så är jag framme på "rätt" datum.

Den som har tankar om varför människor försvinner på det här sättet, utan förklaringar, utan spår, får gärna utveckla dem i PM för min personliga process skull.

Jag skulle uppskatta det, för just nu begriper jag ingenting och spekulationerna driver mig till vansinne.

// Ellen

(den här bloggen skrevs och fick sedan ligga till sig ett par veckor... processen låg dock inte stilla, så därför skrev jag en blogg till idag, läs gärna den också!)