I Torsdags kväll så märkte vi att Hugo inte var sig själv.
Ni som följer hans öde vet att han är extremt infektionskänslig.
Trots sin regelbundna alvedondos så hade han 38.6 i temp.
Fredag morgon så var han rätt tom i blicken och ville knappt äta så det
var raka vägen till sjukhuset.

Dom tog en snabbsänka och den visade 41 på skalan. Han hade alltså fått en infektion i kroppen.
Jag var riktigt ledsen i fredags. För jag vet att bara den lilla minsta infektion kan innebära döden för Hugo (visst han kommer ju ändå dö inom sitt första levnadsår) men jag kände inte direkt att jag var redo för det nu. Fast man kommer nog aldrig bli redo för det konstigt nog.

Först gav dom honom fel antibiotika.
Under den första tiden då dom inte visste vad han hade för sjukdom så gav dom han
ett som gjorde att det slog ut hela tarmsystemet. Vi sa detta till läkarna, men trots det så
gav dom honom det för att det han skulle haft var slut. Detta fick jag reda på i söndags kväll.
Så jag kontaktade nattpatrullen här på sjukhuset som sedan kontaktade jourläkaren.

På söndag morgon så hade dom skrivit ett recept så jag personligen kunde gå ner till apoteket och hämta rätt antibiotika. Kunde dom inte sagt det i fredags ? Jag var ju trots allt här på morgonen.

Lyckligtvis så hann inte Hugo reagera på det utan han är hyfsat okej i magen och hans värden är mycket bättre. Nu är han samma glada lilla kille igen trots att hela kroppen är fylld med brännskadeliknade sår.

Oturligt nog så åkte mamma Hugo på halsfluss med så vi får inte komma hem förens på Onsdag så här sitter man och försöker fördriva tiden på alla sätt å vis =]