Bloggfunktionen på Garaget är inte längre aktiv, men alla tidigare inlägg finns kvar att läsa på respektive användares sida. Nya inlägg hänvisas till forumet.
R versus R32
7 september 2011
1351
Det får nog betraktas som ett I-landsproblem att köra runt i en Golf R32 i närmare två år och sedan inte kunna slå bort tanken: "jag vill prova något annat".
R32:an är en trevlig bil på många sätt. Till exempel så är den kraftfull men ändå lättkörd, och kraften kommer väldigt tidigt vilket gör den ännu mer lättkörd i en seg Stockholmstrafik. Starta på tvåan, ta alla rullande hastigheter på fyran om du känner för det. Bottenvridet är helt enkelt fenomenalt. Jag provade att starta från stillastående på femman en gång. Det var lite segt, men det gick.
En annan trevlig sak med R32:an är förstås ljudet. De som hört en med egna öron vet vad jag talar om. Det rör sig om en vardagsbil med riktigt baksäte, men ljudet får mig att tänka på något som kör runt, runt på en bana från tidig morgon till sen kväll. Och där kommer vi till R32:ans kanske största problem: att köra runt, runt.
Kraften på låga varv har ett pris. Den kommer från en maffig V6:a på 3,2 liter - en motor som gör Golf R32 märkbart framtung. Trots väldigt många lyckade kurvtagningar tänker jag fortfarande: "jag törs inte ta den här kurvan snabbare". Oavsett om det går eller inte, så är känslan jag får från bilen att det är klokast att inte försöka. Och det, mina vänner, förtar en del av körglädjen och gör det lättare för en del långsammare bilar att komma ikapp.
Golf R är en helt annan historia. Bilen känns inte alls framtung utan snarare väldigt lätt på framfötterna, åtminstone för en inbiten R32-brukare. När jag vrider ratten åt höger så åker bilen åt höger, i betydligt högre hastigheter än vad jag vågade med R32:an. Jag har haft min Golf R några veckor nu, men jag är fortfarande förundrad över hur stor förbättringen är på denna punkt. Trots bättre väghållning är bilen mycket mer komfortabel - även med 19-tummare - än sin föregångare. Vad mer kan man begära?
Det man saknar i Golf R är egentligen bara R32:ans främsta fördelar: bottenvridet och motorljudet. Det blir lite mer växlande när trafiken rullar trögt. Och ibland önskar man att man kunde använda gaspedalen för att vråla åt någon medtrafikant som är ute och cyklar. Men ljudet från 4:an i Golf R är ändå helt okej. För att citera min gode vän Björn: "man hör turbon, och det är bra".
I alla övriga avseenden vill jag mena att Golf R är en klar förbättring mot sin föregångare. Jag fick betala en redig slant för den nya, men det är den värd. Jag sitter mycket skönare, den är mycket piggare, jag har hur kul som helst på kurviga vägar och en vacker dag, när den blivit ordentligt inkörd, kanske jag kan få ner soppaförbrukningen. För miljöns skull då kanske. För egen del bryr jag mig inte så mycket. Bensin är något av det bästa man kan spendera fritidskassan på.
R32:an är en trevlig bil på många sätt. Till exempel så är den kraftfull men ändå lättkörd, och kraften kommer väldigt tidigt vilket gör den ännu mer lättkörd i en seg Stockholmstrafik. Starta på tvåan, ta alla rullande hastigheter på fyran om du känner för det. Bottenvridet är helt enkelt fenomenalt. Jag provade att starta från stillastående på femman en gång. Det var lite segt, men det gick.
En annan trevlig sak med R32:an är förstås ljudet. De som hört en med egna öron vet vad jag talar om. Det rör sig om en vardagsbil med riktigt baksäte, men ljudet får mig att tänka på något som kör runt, runt på en bana från tidig morgon till sen kväll. Och där kommer vi till R32:ans kanske största problem: att köra runt, runt.
Kraften på låga varv har ett pris. Den kommer från en maffig V6:a på 3,2 liter - en motor som gör Golf R32 märkbart framtung. Trots väldigt många lyckade kurvtagningar tänker jag fortfarande: "jag törs inte ta den här kurvan snabbare". Oavsett om det går eller inte, så är känslan jag får från bilen att det är klokast att inte försöka. Och det, mina vänner, förtar en del av körglädjen och gör det lättare för en del långsammare bilar att komma ikapp.
Golf R är en helt annan historia. Bilen känns inte alls framtung utan snarare väldigt lätt på framfötterna, åtminstone för en inbiten R32-brukare. När jag vrider ratten åt höger så åker bilen åt höger, i betydligt högre hastigheter än vad jag vågade med R32:an. Jag har haft min Golf R några veckor nu, men jag är fortfarande förundrad över hur stor förbättringen är på denna punkt. Trots bättre väghållning är bilen mycket mer komfortabel - även med 19-tummare - än sin föregångare. Vad mer kan man begära?
Det man saknar i Golf R är egentligen bara R32:ans främsta fördelar: bottenvridet och motorljudet. Det blir lite mer växlande när trafiken rullar trögt. Och ibland önskar man att man kunde använda gaspedalen för att vråla åt någon medtrafikant som är ute och cyklar. Men ljudet från 4:an i Golf R är ändå helt okej. För att citera min gode vän Björn: "man hör turbon, och det är bra".
I alla övriga avseenden vill jag mena att Golf R är en klar förbättring mot sin föregångare. Jag fick betala en redig slant för den nya, men det är den värd. Jag sitter mycket skönare, den är mycket piggare, jag har hur kul som helst på kurviga vägar och en vacker dag, när den blivit ordentligt inkörd, kanske jag kan få ner soppaförbrukningen. För miljöns skull då kanske. För egen del bryr jag mig inte så mycket. Bensin är något av det bästa man kan spendera fritidskassan på.