Då var bilen såld.

Känns sisådär, det var tvunget att göras, men det är ändå med lite sorgblandade känslor. Var för mycket problem med bilen för att jag skulle orka ha kvar den, har varken tid eller lust att lägga ut så mycket arbete och pengar på bilen. Det är bättre att någon annan får göra det.

Det känns ändå på sätt och vis som en lättnad att slippa behöva bry sig om att "det bör åtgärdas" och "det måste fixas så snart som möjligt". Nu kan jag fokusera på andra saker, så som den nya lägenheten jag och fästmön köpt. Det är ju skönt...

Men samtidigt saknar jag bilen då jag ändå lagt ner rätt mycket arbete på att få den fräsch, trots omständigheterna som varit.