Jag har insett att det inte kommer att bli som jag velat, hur då undrar du säkert?
Jo det är såhär, det är dåligt om jobb här omkring. Jag hade funderingar att börja pendla men insåg att det kommer inte att funka, då jag inte bara kan kasta mig iväg om dagis ringer och säger att lillan är sjuk, speciellt inte om jag har lång resväg. Flytta till jobbet? Jo men visst problemet är att man varken får bostad eller dagis på en vecka.

Jag har börjat att må dåligt över hela situationen, jag har valt att spara föräldradagar för att det kan vara bra att ha. Trots allt får man ju ta ut dom tills barnet är 8 år. Jag saknar att jobba och har gjort det bra länge nu. Helst hade jag sett fram emot att komma tillbaka till ett jobb direkt efter mammaledigheten och inte gå in direkt i arbetslösheten. Men nu ser verkligheten ut på ett annat sätt än jag velat.

Har sökt två jobb här i stan som jag egentligen inte vill ha, men resonerar att ett jobb är ett jobb. Sedan vart jag tipsad om att ett visst företag ska öppna här som sysslar med det jag absolut främst vill jobba med. Idag snubblade jag över annonsen där de sökte personal så nu håller jag alla tummar och tår för att jag är den de söker. Jag vill verkligen ha det jobbet så är det bara!

Skulle jag få det så kan jag leva med att bli kvar i Mariestad fast samtidigt ändå ha möjligheten att flytta på mig internt. Bara tanken får mig att klättra upp ifrån depressionen. Så många planer som vaknar till liv bara av det lilla hoppet man har, för hoppet är det sista som lämnar en.

Hoppas att det är till min fördel och att detta förändrar livet för lång tid framöver!