När jag fyllde 25 så fick jag i present av några vänninnor att vi skulle gå på en show med Peter Jezewski (näe ja vet inte hur hans efternamn stavas) igår var det dags. Det var så jävla kul!!

Detfanns dock två nackdelar.. 1 att hon som boka biljetterna ALLTID vill sitta längst fram. (Där vi vart helt själva) 2 det var vi och medlemmarna i PRO där. Haha.

Jag skämtade med min väninna och sa att när man sitter här i mitten å så långt fram så vet man inte vart man ska titta för det känns som om man stirrar sångaren i skrevet.. Om ja bara hade vetat nästa händelsen..... Haha. Ut på scen kommen en liten "herre" från älvdalen, nån musiker från lars-kristers var det tydligen. Sjukt begåvad men HELT GALEN!! haha.

Han studsade runt på scen som en gummiboll och jag tror även att han dansade balett som liten.. Mitt i bästaste jerry lee låten whole lotta shakin goin on så ställer han sig mitt framför mig, och säger skämtsamt: tar du emot mig (precis som om han skulle hoppa av scen) visst skrattar jag och sträcker ut armarna. Han tar min hand, och börjar kliva på ryggstöden mot mig.. Ja tänkte väl att han vill till den publiken bakom oss, men inte!!


Han beslutar sig för att trycka ner sig i en sjukt underlig ställning över mig!!! Haha.. Så där sitter jag plötslig med en gränslande, juckande sångare i knät!! Ja visste inte vart jag skulle ta vägen och alla andra gapskrattade. Sen ställer han sig upp och jag tänker att va bra nu går han, näe då! Då står han gränslad över mig å vickar på höfterna! Haha å han var inte speciellt lång så ni kan ju gissa vart mitt huvud hamnade?! Oj oj....

När spelningen var över så stod alla och signerade skivor. Jag gick fram till en av dom och fråga om det är vanligt att de gränslar publiken.. Han skrattade och sa till herr älvdalen att han skulle ge sitt "offer" en autograf.. Det fick jag.... Innuti ett hjärta! Haha.. Så resten av kvällen undrade de när jag skulle flytta till älvdalen......,

Ja va ska man säga?! En 25-års present som man svårt glömmer.. ;)

//Miss D.