Tisdag eftermiddag och jag har just varit på en två dagars kurs. Kurser hit och kurser dit och särskilt sådana man nästans blir påtvingade, ja dom e då inte nån höjdare, de kan jag väl få medhåll om? Då sitter man och vrider sej och jäspar och tycker livet e tråkigt just då eller hur? Denna gång lyckades jag få välja själv och även denna kurs e inom arbetets tecken och ångrar inte en minut. Även att kursen hette " I livet finns även döden med oss " Trodde de skulle bli en tung kurs med mycket gråt och förtvivlan men där gick jag bet. Tack vare underbara Ledare varav en kvinnlig präst och en var beröringspedagog så gick det hur bra som helst. Inte en jäspning på två dar, de ni, UNIKT vill jag påstå. Ikväll ska jag på jobb och då ska jag fundera ut en plan att kanske få ner en del medicinering av våra gamla med enbart beröring framförallt. Sen att möta en döende är en del av detta. Jag måste smälta allt som sagts och sen jobba vidare på detta ämne. De e ganska tungt men jobbar man inom åldringsvården så hamnar man på det förr eller senare och då ska de väl hända när man e ensam kan jag tänka mej. Att välja kurser själv ger mycket mer. Jag lovar. Kram