Ja så har man kommit till lucia dagen och för 29 år sedan så åkte jag med min man till sjukhuset för att göra en koll på barnet jag bar. Min man skulle hämta mej senare på dan men han fick fara hem utan mej för då helt plötsligt hade han blivit far till en son. Mobiltelefon var inte så modern då så man kunde ringa och tala om nyheten. De året väntade dom in cirka 30 mammor före års slutet så dom satte igång värkarna på mej och säkert på många fler, och tur var väl de för skulle jag väntat ett par veckor till så ha väl sonen gått redan. I dagens läge kan han inte gå riktigt, nej , springer mest och stressar runt som jag vet inte vad. Imorgon för 33 år sen kom den första sonen och han hade för bråttom ut i världen men idag har han inte så bråttom mer än att han ska gifta sej på nyårsafton och bli pappa i april nån gång. Så nu ska man bli farmor och svärmor på riktigt, allt i ett så att säga.
De var inte roligt att komma hem från BB året -78 då alla våra kompisar hade köpt radio styrda bilar o mycket annat batteridrivet som skulle visas då man kom hem trött och eländig, men de va bara att bita ihop och gå vidare, sen kom de ju lite till som julklappar. Mina polare tyckte de va jätte roligt att köpa saker åt ungarna, men de e smällar man får ta här i livet och jag har ju överlevt. Värre vart de ju när de skulle byggas stereo anläggningar senare i livet. Första offret var nog min gamla cykel och sen blev de bara mer och mer och idag e han mästare både hit och dit. De e ju bara den där anläggningen i min bil som lyser med sin frånvaro men jag får väl anlita nån här på kobben hehe. Nej ärligt talat så klarar jag mej ypperligt med de jag har. Jag e glad över mina söner och några större problem med uppfostran var de inte om man jämförde med andra som hade ett rent h-----e emellan åt. Men de gäller att vara bestämd, då går de bra. GRATTIS PÅ ER UNGAR.