Nu e de inte lätt inte. Att vara farmor till en hund. Jaa, de va mitt första barnbarn de, men ett ljuvligt sådant vill jag påstå. Alla som känner Donna vet hur jag har det. De e nog ganska lätt för utom duschningen för en stund sen, men va bryr man sej? Hon visste helt och hållet alla rutiner fast hon har varit borta i från oss sen 13.maj-07. Man går ut och pissar när husses klocka ringer, sen sitter man och väntar på ett par ost skivor i sällskap med katten Nissan. Sen går man ut när de blir lite ljusare och även följer med farmor på jobb av olika slag. När vi kommer hem e de ingen ordning alls, då far hon som en känguru igen och eventuellt grymtar åt grannarna om dom e närheten. Annars e de lugnt, VÄRLDENS snällaste hund. Nu lade hon sej i husses säng för att torka tror jag, sen får vi se va husse säger efter det.