Det finns en blomma vit som snö,

kan ej vissna, kan ej dö.

dess namn känner du nog igen

trofast vänskap heter den.


Jag sådde några blommor, en för varje vän

Jag tror att det var fyra, men särskilt minns jag en

Det blev höst och vinter och blommorna de dog

Men på våren kom de åter, men bara tre stod kvar och log

Sen kom regnet med moln stora grå

Nästa gång jag fann dem så var det bara två

Sen kom solen med allt ljus den har

Plötsligt stod det bara en ensam liten blomma kvar

Du härdades i solsken, du drunknade i regn

Men en sak är säker, du är en riktig vän


Hon älskade någon så högt på jorden.

Någon som aldrig sa dem tre små orden.

Hon ville alltid i hans närhet vara.

Han brydde sig inte ignorerade henne bara.

Hon står på vägen och tänker på sin vän.

En bil kommer och hon tänker aldrig mer igen.

Han står vid hennes grav med en ros som är röd.

Ja nu är hon borta nu är hon död.

Han viskar tyst dem tre små orden.

Men nu är hon inte kvar på jorden...



Mina ögon kan tindra

Mina läppar kan le

Men sorgen i hjärtat

Kan ingen se



Det finns en plats på jorden

Där solen aldrig ler

Den platsen heter skolan

Dit vill jag aldrig mer



Jag vill vara en tår

Jag vill födas vid ditt öga

Jag vill färdas nerför din kind

Jag vill dö vid dina läppar

Jag vill alltid vara din...



6 e en siffra,

6 kan va bra,

6 kan va roligt,

6 ska man ha