Idag är det två år sedan min förra pojkvän omkom i en olycka.
Fy fan, va livet kan vara orättvist, och va snabbt det kan ta slut.
Två år av saknad och sorg. Men visst har man gått vidare, och är glad igen, men det är ingen som ser vad jag känner.. Längst och djupast in i mitt hjärta, det finns alltid en tår som rinner där.

Jag tänker på honom varje dag, och önskar att han ska komma tillbaka, men vet ändå att så kommer det aldrig att bli.
Bara att försöka tänka på annat, annars gräver man bara ner sig och mår skit.

Med idag känns det jobbigt, och idag kommer jag vara ledsen..
Ska till graven sen och tända ett ljus för honom, hoppas det är fler som kommer göra det...